torsdag 27 december 2007

Dags att begrava monarkin!

Varje år håller hans majestät konungen ett jultal. I år gick det för första gången på tv. I år lyssnade för första gången vår familj på detta jultal. Nu är det så att vår familj inte är några vänner av monarkin. De hetaste diskussionerna om monarkin brukar gälla vad som bör ske med slottet i Stockholm efter monarkins avskaffande. Museum, studentbostäder eller bostäder för riksdagsledamöter. Själv förespråkar jag det sistnämnda, dock vill jag att de delar som idag är museum fortsätter vara det. Jag tycker att det skulle vara en tjusig spik i kistan på monarkin att låta de folkvalda flytta in i det kungliga slottet.

Trots denna skeptiska inställning till monarkin som institution har jag ingenting emot kungen själv. Jag tycker ha verkar vara en trevlig person som dessutom är rätt kul. Således lyssnade jag på jultalet för några dagar sedan. Jag vet inte vad jag förväntade mig av talet, men efteråt var jag förvånad. Talet var bättre än jag trott. Kungen sade bland annat att den rika världen måste ta ett större ansvar i klimatfrågan, och detta håller jag såklart med om. Men det är det inte alla som gör.

Just där ligger problemet med kungens jultal. Kungen får inte vara politisk. Talet var politisk. Åsikten att den rika världen måste ta ett större ansvar är de facto en politisk åsikt. Kung Carl Gustav må ha rätt i detta, han har också rätt att tycka det. Dock har han inte rätt att ge uttryck för denna politiska åsikt. Det strider mot vår svenska lag.

Hade kungen varit en vald statschef hade jag inte haft något problem med att han tycker att vi ska ta ett större ansvar än fattiga länder i miljöfrågan, tvärtom. Men i och med att han är just kung är det problematiskt. Vill hans majestät vara politisk och tycka offentligt, bör han först avsäga sig kronan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 26 december 2007

Mitt svar till Bloggen Bent

Idag har jag röstat på Årets politiska blogg hos Bloggen Bent. Jag tänker inte avslöja vem som står högst i kurs hos mig förrän efter tävlingen är avslutad. Det får bli mitt eget inte särskilt prestigefyllda pris. Det var för i övrigt inget enkelt val.

Hur som helst hoppas jag att alla röstar så att tävlingen blir så rättvisande som möjligt, men det är inte därför jag skriver. Egentligen har min blogg och jag jullov och åker skidor i Åre, men efter att jag röstat hos Bloggen Bent känner jag att jag måste skriva av mig... anledningen är "röstarfrågan". Vi som röstar på Årets politiska blogg kan nämligen vinna ett pris, om vi svarar rätt på en fråga som lyder som följer:

"Vilken svensk statsminister införde slutligen universell och fullständig demokrati i Sverige?"

Sedan får vi ett antal alternativ att välja mellan. Hjalmar Branting, Fredrik von Otter m.fl. Problemet för mig är att jag inte tycker att någon av de män som ges som alternativ är rätt svar, därför kommer här ett helt eget alternativ med helt egen motivering.

Det första jag tycker är märkligt är begreppet universell och fullständig demokrati. Vad tusan är det och har vi överhuvudtaget det i Sverige? Det går förstås att ifrågasätta. Samerna i Sverige exempelvis är inte sällan av den meningen att de inte har fullständiga, universella demokratiska rättigheter i vårt vackra land.

Jag antar att Bloggen Bent syftar på rösträttsreformen 1919, som trädde i laga kraft 1920 och användes praktiskt för första gången 1921. Jag skulle vilja säga att detta är fel. Ifall vi nu utgår ifrån att vi har denna universella och fullständiga demokratin här i Sverige var det något som skedde långt mycket senare, nämligen 1989 under statsminister Ingvar Carlsson.

Fram till 1989 kunde nämligen domstolar frånta svenska medborgare deras rösträtt genom sk. omyndighetsförklaring. Först när denna inskränkning av rösträtten försvann 1989 blev Sverige en fullständig demokrati (om nu det är vad Sverige är...).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 17 december 2007

Ett rätt, Carlsson och Bildt!

Gunilla Carlsson och Carl Bildt är inte direkt favoriter hemma hos mig. De är moderater och står rimligen för en politik som jag inte gillar. Det är lätt att finna exempel på dåliga beslut som de två har fattat. Bildt är emot reella sanktioner mot Burma (dvs sanktioner mot energisektorn) och Gunilla Carlsson skär och skär i det humanitära biståndet. Men även en klocka som står still visar rätt tid två gånger om dygnet och jag tycker det är helt rätt att Sverige ska öka biståndet till Palestina.

Från den högra sidan höjs röster om att stöd till Palestinas folk skulle vara stöd till terrorismen, men det är givetvis tvärtom. Isolering av Palestina är ett stöd till "terrorismen" (jag tycker egentligen inte om att använda begreppet terrorism, det känns alltför godtyckligt, populistiskt och sönderbrukat).

Isolering ger ökad fattigdom. Fattigdom ger desperation. Desperation gör att människor ser extrema åtgärder. Fanatism och you name it. Ökat bistånd till Palestina är ett tusen gånger bättre sätt att bekämpa terrorism och våld i området än vilka vapen som helst.

Grattis Carlsson och Bildt; ett rätt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredag 14 december 2007

Ska sexköp legaliseras?

Efter gårdagens rapporter om den åter ökande gatuprostitutionen höjs nu röster för legalisering av sexköp, koppleri och så vidare. "Sexköpslagen är misslyckad". Är den? Kanske. Delvis. Men vad exakt tror vi skulle bli så mycket bättre med legalisering? Har det blivit bättre i Hamburg?

Jag erkänner att jag ger mig ut på djupt vatten i den här frågan, mest för att jag inte själv är säker på vart jag står i de här frågorna. Jag kan redan nu varna för ett ganska substanslöst och förvirrat inägg utan särskilt många tydliga ställningstaganden. Eller ens några. Men jag är skeptisk mot legalisering av sexköp. Det är jag säker på. Och eftersom ingen annan bloggare som kommenterat hittills varit skeptisk (för i övrigt har inga vänsterbloggare kommenterat) så känner jag mig tvungen att kommentera.

Förstå mig rätt. Jag inser nog i varje fall en del av problematiken som lyfts fram av legaliseringsförespråkarna. Jag förstår att gatuprostitutionen "flyttat". Jag förstår att det är svårt att få insyn i människohandel. Jag förstår att människohandeln har ökat. Jag förstår att horstigmat slår hårt mot de prostituerade. Jag förstår att vi allt som oftast hamnar i antagna och kanske osanna sanningar när prostitution diskuteras.

Jag tycker att det är hemskt störande att vi inte pratar mer om de här problemen (för jag ser det som problem att många män och kvinnor bli utnyttjade och far illa). Jag tycker att det är problematiskt att vi ofta hamnar i moralistiska ställningstaganden när prostitution diskuteras. Framförallt då det känns som vi ofta diskuterar från ett svenskt medelklassperspektiv, inte från de prostituerades perspektiv (och det är ju trots allt dem vi vill skydda, dem vi förespråkar). Jag tycker det är problematiskt att det är så tabu att diskutera prostitution (det är väl därför jag nu försöker uppmana den svenska vänstern att faktiskt göra det).

Jag gillar i grund och botten sexköpslagen. Jag tycker det är bra att de som kriminaliseras är de som utnyttjar, köper, och inte de som säljer. Sexköpslagen har nog medfört nya problem, och dessutom inte eliminerat alla gamla, och detta bör ju diskuteras. Legalisering tror jag inte är vägen att gå, men att något borde göras tycker jag är självklart. Vad vet jag inte riktigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 13 december 2007

SCB... Siffror är siffror, och jag hurrar inte.

Det är ju rätt många bloggare som kommenterat resultatet av SCB:s stora undersökning idag. Jag tänkte avstå. Men så ångrade jag mig.

Opinionsundersökningar i all ära, och visst är det kul att det går bra för vänsterblocket, och ännu roligare att det går bra för (s). Men jag förstår inte hurraropen. Siffror är siffror. Det är varken människor eller politik. Jag tror personligen att våra höga siffror beror mer på borgarnas politik än på vår egen. Och för det hurrar jag inte idag.

Den dagen när det känns mer "Ja, Socialdemokraterna!" än "Nej, Alliansen!" kommer jag att hurra. Det lovar jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Frihet och ofrihet - i litteraturen

Det fina med att vara sjuk, för det finns faktiskt fina saker med att vara sjuk, är dels att det är berättigat att äta hur mycket godis som helst, dels att det är ok att läsa hur mycket skönlitteratur som helst (istället för exempelvis kurslitteratur). Dessutom finns det tid att reflektera över de böcker som lästs, övar vad tusan de egentligen handlade om.

Under de två dagar som jag legat hemma och mått rätt taskigt den här veckan har jag äntligen läst klart boken Historien om Michael K. från 1983, och jag är helt klart tagen av berättelsen. Boken och handlar om en man som vandrar och lever i inbördeskrigets Sydafrika. Böcker som uttalat handlar om "livshistorier" och "livsöden" är långt ifrån alltid bra. Efter att jag tvingade mig igenom Alkemisten har jag nästan blivit allergisk. Så många klyschor samlade på en och samma plats. Så mycket pretto och så väldigt trist. Men Historien om Michael K. är annorlunda. Det är förvisso en mans livsöde, men den handlar mer om oss människor och världen, om vår frihet och ofrihet. Jag tänker inte ge mig på någon analys, men konstaterar att boken var värd den tid den tog att läsa. En tankeställare, helt klart.

En annan fantastisk bok som också handlar om just frihet och ofrihet är The Lizard Cage, som så vitt jag vet inte finns på svenska än, av Karen Connelly. Den handlar om livet i isoleringscell i ett fängelse i Burma, om ofriheten där, om hur det ändå går att söka friheten och kanske vara friare än människorna på andra sidan muren. Briljant bok som bör läsas.

Den i min mening bästa bok som någonsin skrivits om frihet och om kanske framförallt ofrihet, är fortfarande Orwells 1984. Lika aktuell idag som någonsin. Har du inte läst den är det den nästa bok du ska läsa, så enkelt är det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 12 december 2007

Ordlös Onsdag - Statlös

Barnhem för papperslösa barn i Mae Sot
Fler bilder finns såklart hos Nejma. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 11 december 2007

Mer att inte missa - Fira en Röd Jul!

Här kommer en lite uppdatering på fler saker som jag anser att det nästan är kriminellt att missa.

Jag har länge misstänkt att det finns någon slags borglig konspiration som står bakom julsånger och julslogans. Rött är julens färg, ändå finns det så vitt jag vet ingen julsång om en röd jul. Vit och blå (!) jul finns och den nya grejen är tydligen grön jul, men inget om en röd jul. Rött som i julens färg. Rött som i solidaritet. Rött som i julens budskap. Det finns dock några som förstått vad julen egentligen handlar om; Solidaritetsfonden uppmanar oss i sin julkampanj på YouTube att ge bort solidaritet i jul. Jag gillar det. Fira en Röd Jul, ge bort solidaritet!



Ytterligare en god nyhet som inte får missas är att Sjölander börjat blogga regelbundet igen. Analyser och kommentarer som saknades under det i och för sig ganska korta uppehållet. Idag tycker han att Stockholm inte ska sälja ut Folktandvården. Det är förstås bara att skriva under på det.

En gammal favorit som jag flyttat upp till spalten Missa inte är Alliansens Lilla Röda, en citatblogg som sammanställs av Alliansfritt Sverige och som är tragikomisk, på gränsen och fantastiskt kul. Den enda invänding jag har är att jag tycker bloggen borde hetat Alliansens Lilla Orangea.

Till sist skickar jag med något att bli arg och upprörd över, nämligen bloggen Paradigms reaktion på misshandeln av Centerpartiets Federley. Bloggaren menar att Federley får skylla sig själv eftersom han stod upp för sig själv och för det faktum att han är homosexuell. Tydligen är det då bara att räkna med att bli slagen. Och vilket årtionde lever vi i?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kuba - friheten som lyxvara

Tre unga svenska kvinnor från Liberala Ungdomsförbundet sitter i husarrest på Kuba efter att ha deltagit i demonstration med en kvinnorörelse som kallas Vita Damerna. Vita Damerna är en grupp kvinnor som demonstrerar för att få sina män, som fängslats för sina politiska aktiviteter, släppta. En tämligen sympatisk grupp kvinnor, är min spontana känsla.

Tjejerna skulle enligt DN ha släppts igår. Expressen skriver idag att de fortfarande hålls inlåsta. Det är svårt att veta vad som är riktigt, och jag antar att det är svårt för tidningarna att få fram information. Frida Johansson (ordförande för Luf) kommenterar det hela i dagens Expressen.

När det här händer vandrar mina tankar inte helt oväntat österut, mot ett Burma med tusentals politiska fångar. Jag tänker på organisationen Assistance Association of Political Prisoners som jobbar med att stödja de nuvarande och fd politiska fångarna. På det fantastiska arbete de utför i en minst sagt stark motvind. Jag tänker att vi har tur ändå.

För även om jag tycker det är hemskt och fel att de här unga liberalerna hålls i husarrest på Kuba, och jag tycker verkligen att det är så fel det kan bli, så tvivlar jag inte på att de, om de inte redan släppts, snart kommer att släppas. De kommer åka hem till ett Sverige där vi fortfarande får tycka, tänka och demonstrera.

Miljarder människor världen över kan inte åka hem till ett sånt land. Miljarder människor kan inte lita på att deras regeringar ska hjälpa dem stå upp för yttrandefrihet. Tvärtom är det deras regeringar de fruktar.

Frihet är en lyxvara, det får vi aldrig glömma.

Kort och gott hoppas jag tjejerna kommer hem i säkerhet, och att Kubas folk går en bättre framtid till mötes... snart.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 10 december 2007

Skolan, kontrollen och eleverna.

Över hälften av de kommunala gymnasieskolorna i Stockholm har kameraövervakning. Jag har tidigare skrivit om problemet med kameraövervakning i skolorna och jag står fast vid att det är galenskap. Jag kan förstå galenskapen, men aldrig acceptera den. Övervakningssamhället är fel väg att gå.

Ibland hör jag vuxna skratta åt de elevråd vi har på skolorna, åt deras funktion. Det där med elevinflytande, det är bara någon hipp trend som snart kommer vara förbi. Jag håller från början inte med om det här, utan tror elevinflytande är en av de saker som bidragit till att Sverige har vad jag menar är en av världens bästa skolor. Dessutom är det Josephine Bladh, ordförande för organisationen Sveriges elevråd, inte någon representant för våra lärarförbund, som nu höjer rösten i den här viktiga fråga (i dagens SvD). Hon representerar inte rektorer som vill ha det lugnt på sina respektive skolor utan att behöva göra något åt de verkliga problemen, hon representerar inte föräldrar som vill att deras barn ska vara trygga i skolan. Hon representerar de elever som faktiskt går i de här skolorna och som utsätts för den här kameraövervakningen. Det bör väga tugnt. Det bör säga oss något om hur kameraövervakning faktiskt upplevs.

Jag tycker personligen skolorna bör fundera på att lägga mer pengar på elever och personal, och mindre på kontroll. Kort och gott.

Svensson har också skrivit bra om det här idag och Sonny kommenterar det hela ur sitt elevperspektiv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dags för Årets politiska blogg 2007!!

Nu är det dags igen, Årets politiska blogg ska utses (via Bloggen Bent). Från och med idag fram till 23:e dec kan vi nominera bloggar, mellan 24:e och 30:e dec kan vi rösta. Tycker av någon anledning väldigt mycket om den här typen av tävlingar, därav reklamen här på bloggen.

Jag har redan varit inne och nominerat mina favoritbloggar (eller några av dem, eftersom betalda politiker inte får nomineras faller några bort...). Uppmanar alla andra att göra detsamma!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 9 december 2007

moralism och mördarbananer

Det här inlägget måste skrivas. Mest för att jag vill ge kompisar, arbetskamrater och familj en knäpp på näsan. Hur många suckar har inte hörts över min bananvägran de senaste 9 åren? Ganska många. Jag är fortfarande smärtsamt medveten om att jag inte lyckats skada bananjättarna med min personliga hatkampanj (även om den fått och får mig att känna mig som en bättre människa), men nu har iallafall SvD (mycket bra i den tidningen idag) förstått varför jag vägrar äta bananer som inte är rättvisemärkta. Läs, och kom sen och kalla mig överdriven moralist.



Och till far och mor, syskon och vänner, kan jag hälsa att ni inte kommer att kunna tvinga i mig mördarbananer i framtiden heller.

Även Eva och Marta skriver om det här idag.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sosse-tv finns inte!

Idag är det 2:a advent. Jag gick upp imorse och åt pepparkakor till frukost (jag har en märklig fallenhet för sötsaker tidigt på morgonen). Jag tände ljuset i min julstjärna, eftersom jag i år för första gången någonsin inte har adventsljusstake. Sedan läste jag tidningen, och blev glad när jag slog såg den debattartikel som svt:s Micke Leijnegard skrivit i dagens SvD. Dags att avliva myten om sosse-tv. Tack! Adaktusson och Gudmunsson får svar på tal. Äntligen!

Jag tänker inte skriva mer om det, dels för att artikeln i sig är så bra och dels för att andra redan kommenterat klokt (läs tex Sjölander och Svensson).

Hm. Trots kyla och rusk i Malmö, en rätt trevlig adventssöndag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 8 december 2007

Den svenska skolan - En skola för nästan alla...

Det går bra för Sveriges friskolor. Många gör stora vinster. Så är det.

Eftersom friskolor är just friskolor har de rätt att inte acceptera elever som kan innebära ekonomiska svårigheter för skolan ifråga. Jag vet inte exakt hur vida de får vara när de fastslår vilka elever som kan innebära ekonomiska svårigheter men klart står att de får säga nej till handikappade elever.

Det står också klart att många friskolor, trots miljonvinster, utnyttjar den här rätten och vägrar ta emot handikappade. Det kan bli för stora mekostnader. Nu kritiseras regelverket av Riksförbundet Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, som menar att handikappade barn och ungdomar känner sig kränkta. Utbildningsminister Jan Björklund förstår kritiken, men konstaterar att det inte går att tvinga friskolorna att ta emot elever på samma villkor som de kommunala skolorna.

Den svenska skolan - En skola för alla?

Nej, men alla kan ju inte få allt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 7 december 2007

Vem köper sex??

Turerna kring "Bordellhärvan" fortsätter i media. Ni vet alla just precis vilken härva jag syfter på. Många talar om det, få vågar tro något om det. Inte jag heller. Vi kan ju inte veta. Men eftersom prostitution och framförallt män som går till prostituerade är i fokus tänkte jag skriva något om det, trots att det är svårt att skriva om (då jag vet alldeles för lite).

Det som slagit mig är hur vi, och i vi inkluderar jag mig själv, tänker kring vilka som köper sex.

Många är skeptiska till de uppgifter som kommit fram om vilka som köpt sex av de här unga tjejerna på 70-talet. Och det är klart vi ska vara skeptiska, men av rätt anledningar (oskyldig tills motsatsen bevisats och allt det där ni vet). Kritiken som jag hört föras fram mot anklagelserna som de här kvinnorna kommer med (i vardagssammanhang, inte i tidningar etc.) är dock rätt märkliga, och på samma gång naturliga.

Inte han.

Nej det skulle han aldrig.

Han var/är ju en god man som gjort så mycket bra.

Jag VET att han aldrig skulle göra så.

Han har alldeles för hög moral.

...Och så vidare...

Jag är inte bättre själv, jag vill inte att män och kvinnor jag sett eller ser upp till ska köpa eller ha köpt sex. Det slår hål på min bubbla. Fast det kanske är just det som är nödvändigt.

Jag har förstås ingen aning om vad som hände i bordellhärvan på 70-talet, men en sak kan vi i vilket fall vara säkra på. Vi kan inte se på människor om de köper sex eller inte. Även de på toppen av vårt samhälle gör det. Och problemet är mycket större än vad vi tror.

Statistiken talar sitt tydliga språk, det är vem som helst. Rika och fattiga. Högutbildade och lågutbildade. Troligtvis också både snälla och dumma, trevliga och otrevliga. Sexköp är ingen klassfråga. Det är ingen utbildningsfråga. Det handlar inte om att vara snäll eller dum. Det enda tydliga mönstret är så vitt jag förstår att det i mycket högre utsträckning är män som köper sex.

Så var det sagt. Inget nytt i det, men kanske nyttigt...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mäktig Monark

För ett år sedan bodde jag fortfarande i Thailand och upplevde 10 mycket märkliga dagar. Den thailändska monarkens födelsedag firas varje år med pompa och ståt, i 10 dagar mellan 1 och 10 december. Det spelar ingen roll om han fyller 79 eller 80, det firas som om han fyllde 100 år, varje år. I år fyller han dessutom 80, så jag tänker mig att firandet måste vara ännu värre än förra året... och då är det illa.

Stora, och nu menar jag alltså riktigt stora, stora som husväggar, bilder av kung Bhumibol sätts upp överallt i städerna. På själva födelsedagen, den 5 december, åker han omkring i en liten golfbil (eller i varje fall ett fordon som ser ut som en liten golfbil) och vinkar till folket på ett sätt som får drottning Silvias vinkningar att verka överdrivet häftiga. Ler, gör han aldrig. Egentligen skulle han kunna strunta i att vinka, han skulle kunna göra vilka grimarser som helst, eftersom ingen av de thailändare han vinkar åt tittar på honom. De ligger på knä med huvudet mot marken, händerna framför kroppen, medan kungen passerar. Otäckt, är ordet.



Jag möter ofta svenskar som fascineras av hur mycket thailändare älskar sin kung. Inte så konstigt, då det är olagligt att inte göra det. Det ska i och för sig tilläggas att kungen idkar mycket välgörenhet, och har ett fantastiskt propagandateam kring sig som lyckats skapa en bild av "den gode monarken", men det vi måste också minnas att kritik av kung Bhumibol inte får förekomma. Förekommer den, försvinner den. Det är inte för inte som den kritiska biografin om kungen, "The king never smiles", är förbjuden i Thailand...

I samband med Republikens Dag i år skrev jag en artikel om den thailändske "upplyste" monarken, den hittar ni här.

Mer (okritiskt) om kungens födelsedag finns hos både DN och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 6 december 2007

Missa inte: julkalendern och stoppa storebror!

Jag har lagt till en ny länklista till höger, Missa inte. Där hittar ni det jag menar att ni inte får missa, just nu.

Dels finns där en länk till Ordlös Onsdag men också till årets viktigaste julkalender: Alliansens Julkalender... Med filmklipp!! Rätt kul, helt klart värt att följa. Missa inte heller Gudrun Schymans debut som körledare. Hon har lagt politik och socialism på hyllan för att leda en rödklädd barnkör... Ni kanske redan har sett klippet, men se det igen!

På länklistan finns slutligen en länk till en kampanjsida, så vitt jag vet den enda, mot övervakningssamhället: Stoppa Storebror. Det kan tyckas oväntat att jag länkar till en sida som skapats av Per Ström, men i den här frågan handlar det som jag tidigare påpekat om mycket mer än ideologi, det handlar om demokrati.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag - ett sexuellt subjekt?

Det är kanske inte så många som missat senaste veckans debatt kring kvinnor och sexualitet på olika s-bloggar (läs Hartman, KAS och Lindström). Jag tänker inte fortsätta den debatten. Men den har fått mig att fundera en del, så här kommer ett långt inlägg om sanningar som redan sagts men som inte kan sägas för ofta.

Hur sexuell får jag som kvinna vara? Varför fördes ovan nämnda debatt främst mellan män, när den i mångt och mycket handlade om oss unga kvinnor? Varför är vi så ofta tysta i en debatt som handlar om oss? Varför är jag själv tyst?

Det som irriterade mig i debatten, och som ofta irriterat mig i andra diskussioner kring samma ämne, är att det kom att handla så mycket om siffror. Hur många män får en kvinna ha sex innan det är kränkande eller vulgärt? Som tonåringar uttryckte vi det annorlunda (hur många killar får en tjej vara med innan hon är en slampa...) men det handlade i stort sett om samma sak.

Hur många.

I ett samtal mellan tjejkompisar för några dagar sedan diskuterades något annat, som på sätt och vis nästan är samma sak. Hur mycket får en tjej vilja ha sex i ett förhållande innan det blir vulgärt? Om det oftast är tjejen som tar initiativet till sex, är det något som är fel då? Är det... vulgärt? Hur mycket sex får en tjej vilja ha i förhållande till sin kille?

Hur mycket.

Om jag skulle det göra det enkelt för mig nu skulle jag skriva att tjejer såklart får att ha sex med hur många de vill, hur mycket de vill (förutsatt att den andra parten också vill det, såklart). Det är ju så det borde vara. I praktiken är det dock inte lika enkelt.

Även om vi kvinnor förstår att vi får, lika mycket som de (det andra könet) får, känns det oftast inte så.

Det känns inte okej att som kvinna i ett förhållande ha haft sex med fler än mannen. Det känns billigt, fel och vulgärt.

Det känns bättre om mannen tar initiativ till sex oftare än kvinnan. Det kan till och med kännas bra om mannen alltid är den som tar initiativ. Om det oftare är kvinnan som tar initiativ känns det fel, vulgärt. Då är det givetvis fel på kvinnan (antingen är hon översexuell på något vis eller så kan hon inte tillfredsställa sin man).

Det känns inte okej att som kvinna ta initiativ till att ha sex första gången. Det ska helst vara mannen som vill, och som gärna får vänta lite. Är det kvinnan som vill först känns det fel, billigt och vulgärt. Skulle dessutom mannen säga nej och låta kvinnan vänta är kvinnan i fråga troligen mest oattraktiv i världen, eftersom män alltid vill mer än kvinnor.

Det här handlar om där med att vara subjekt eller objekt. Objektvisering av kvinnor är ett uttryck vi slänger oss med ganska ofta utan att kanske alltid reflektera över vad det innebär. Det blir tydligare om vi vänder på det. Subjektivisering av kvinnor. Kvinnor som sexuella subjekt istället för objekt. Kvinnor vars sexualitet inte hela tiden förhåller sig till den manliga (ofta som någon slags motpol). Kvinnors sexualitet som något som faktiskt existerar, även utan den manliga.

När vi talar om kvinnor och sexualitet hamnar vi ofta i objektivisering, oavsett om det är över en flaska vin eller i bloggosfären. Män gör det. Kvinnor gör det. Och allt det här pratet om hur många och hur mycket, gör knappast saken bättre.

Frigörelse och jämställdhetsplaner till trots är svenska kvinnor fortfarande sexuella objekt i högre utsträckning än vad vi är subjekt. Även vi 80-talister. Och det är problematiskt.

Det är problematiskt av flera anledningar, men inte minst för att de etablerade sanningarna om män och kvinnors sexualitet inte är särskilt sanna.

Kvinnor tycker om sex. Kvinnor vill ha sex. Och nej, inte bara med män de älskar.

De föreställningar vi, män som kvinnor, har om och kring vår (kvinnors) sexualitet hämmar kvinnors möjligheter att leva ut vår sexualitet. De får oss att skuldbelägga oss själva för våra sexuella behov. De försätter oss i underläge i hetrosexuella förhållanden. De tystar oss i debatter kring sex och sexualitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 5 december 2007

Ordlös Onsdag - Bro till fria Burma

Bron mellan Thailand och "fria" Burma (Kaw Thoo Lei) 2006

Fler bilder finnes via Nejma! Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 4 december 2007

Systemskiftet är här.

Vi vill inte ha något systemskifte, sa de. Vi värnar om det svenska välfärdssamhället, den svenska modellen. Vi vill inte sälja ut sjukvården. Vi älskar facket. Vi är det nya arbetarpartiet.

I efterhand är det kanske ingen som fortfarande tror på att det låg så mycket bakom vad Alliansen sade sig vara under valrörelsen. Vi har ju sett vad som hände. Vi har sett försämringar i a-kassan. Sänkningar av skatter. Utförsäljning av sjukvård. Kriget mot facket. Behöver jag fortsätta?

Jag hör ibland socialdemokrater och andra säga att alla svenskar har sett de här förändringarna, sett igenom slagorden. Det kanske är sant (även om alla nog är en överdrift...). Men det är något större som händer med det svenska samhället, något som inte är lika enkelt att ta på. Inte lika lätt att känna och se. Vi står inför ett systemskifte. Eller fel, vi är i ett systemskifte.

Idag kunde vi läsa i bland annat DN och Sydsvenskan att 1% Sveriges invånare äger 30% av landets privata tillgångar. Samtidigt genomförs en mängd skattereformer som framförallt gynnar de allra rikaste i samhället. Samtidigt blir privata sjukhus vanligare och allmänna skolor ovanligare.

Jag hör till de många svenskar som brukar skryta om det svenska välfärdssamhället. Den allmänna sjukvården. De allmänna skolorna som är minst lika bra och ofta bättre än privata skolor (och friskolor). Jag brukar skryta om ett samhälle som inte ger alla människor samma chans, men som kommit en bra bit på väg. Jag brukar skyta om ett Sverige där klyftorna inte är så stora som i andra delar av världen. Jag tror vi är många som brukar skryta på det här sättet, me nu bör vi nog lyssna på varningsklockorna.

Sverige förändras. Det svenska systemet förändras. Och idag känner jag mig som en maktlös åskådare.

När vi går till val 2010 gör vi det i annat Sverige än det jag brukar skryta om. Systemskiftet är här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 29 november 2007

Libertas lever....

S-studenters tidning har på senare tid inte kommit ut med särskilt många nummer (ja, det ska tas som kritik) och har inte heller uppdaterat sin bloggsida... (min artikel om Burma och trafficing från hösten 2006 har legat som senaste inlagda alldeles för länge) men nu med ny redaktion och nystart börjar det hända saker. Bloggen är uppdaterad! Jag hoppas det håller i sig längre än sist och ser fram mot kommande nummer!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

(S)verige ska passa sig för den danska vägen!!!

Igår ringde de igen från DN och undrade om jag ville få tidningen gratis i ett halvår. Så där stönig som jag är förklarade jag för den stackars killen som ringde att de gärna fick komma igen när artiklarna blivit mindre vinklade (det bör ju faktiskt vara skillnad på ledare och artiklar) och rubrikerna mindre kvällstidningsaktiga. Jaha, sa han, ok då.

Men allt i DN är inte jättedåligt och i dag har Henrik Brors (ja, faktiskt) skrivit en del rätt intressant om Ilmar Reepalus och Göran Johanssons senaste utspel angående asylrätten och den svenska flyktingpolitiken:

"Göteborgs tunga kommunalråd Göran Johansson slår ett kraftfullt slag i luften i flyktingdebatten. Det är ett tecken på desperation men också en verklig signal om att hårdare tag mot flyktingar är på väg – av rädsla för att förlora väljare till sverigedemokraterna."

Tanken har nog slagit många. Opinionssiffrorna visar ett SD på framfart. Exemplen från Danmark och Norge är varnande... och visst måste vi Socialdemokrater (precis som andra partier) ta det på allvar. Kanske är det vad Reepalu och Johansson vill göra... Men det är här som deras logik brister. Vi har sett exemplen från Danmark och Norge. Ändå väljer de att svänga in på samma väg som de danska Socialdemokraterna?

De danska Socialdemokraterna såg främlingsfientliga Dansk Folkeparti vinna allt större mark. De såg hur liberala Venstre vann väljare genom att haka på den främlingsfientliga politiken. De började göra samma sak.

I valet i Danmark för några veckor sedan gick Dansk Folkeparti åter igen framåt. Socialdemokraterna tappade enormt. De tappade inte framförallt till höger, utan till vänster. Till Socialistiskt Folkeparti som till skillnad från Socialdemokraterna tydligt tagit avstånd från den främlingsfientliga retoriken, och politiken.

Vi svenska socialdemokrater måste passa oss för att göra det den danska socialdemokraterna gjorde. Dels för att det är fel. Dels för att det, som Eva skriver på sin blogg, inte är socialdemokratiskt. Det är omvänd solidaritet. Och dessutom kommer det att slå tillbaka på oss själva.

Ta avstånd (och för all del, ge gärna Johansson en flygresa till Bagdad i julklapp)!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

onsdag 28 november 2007

Reepalu och Johansson svänger åt fel håll.

Den senaste veckans tystnad på bloggen har berott på att jag ansvarat för ett burmesiskt besök här i Sverige (tillsammans med, och med stöd och hjälp av, s-studenters fantastiska Burmautskott samt nuvarande och fd. fs-ledamöter; tack!!!). Den man som besökt oss heter Moe Swe och arbetar med att organisera en del av de nära två miljoner burmesiska flyktingar och arbetare som jobbar i Thailand mer eller mindre utan några rättigheter.

Precis innan Moe Swe åkte till sin familj, som lever i asyl i Norge, blossar så en ny flyktingdebatt upp i Sverige. En debatt som får en del varningsklockor att ringa. De två starke männen i Göteborg och Malmö, Johansson och Reepalu, går ut och kräver att insmugglade flyktingar ska kastas ut ur Sverige (se DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GP och DN igen). De två förstår inte varför flyktingar inte kan gå den vanliga vägen genom EU:s enkla system. Enkla?

Är EU:s asylprocess verkligen enkel?

Är politiker, i det här fallet Reepalu och Johansson, verkligen så här avskärmade från verkligheten? Så långt från flyktingarnas verklighet?

Johanssons och Reepalus utspel om flyktingpolitiken, Nyamko Sabunis senaste uttalanden, erfarenheterna från Norge och Danmark... börjar vi inte svänga in på en ganska otäck väg?

Det finns andra som skrivit så bra om det här att jag helt enkelt bara länkar vidare till Adrian Kaba (som också skrivit bra om flyktingdebatten här) och till Dagens Arena.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Grattis Camino!!!

Det finns hur många olika livsstilsmagasin som helst. De vill berätta för oss hur vi ska leva... och varför. Personligen tycker jag att de rätt ofta är rätt tråkiga, även om de kan vara gott sällskap på en lång tågresa. Det finns dock ett undantag. Jag har tidigare skrivit om, och länkar allt jämt till, Camino.

Camino är ny för i år och beskrivs närmast som ett livsstilsamgasin för hållbar utveckling. Det första livsstilsmagasin jag någonsin prenumererat på, faktiskt. För alla som tror på någon slags konsumentmakt är Camino viktig. För alla som vill handla rättvist och ekologiskt är Camino ett väldigt bra hjälpmedel.

Uppenbarligen är jag inte den enda som tycker att Camino är helt rätt, de har nämligen mottagit Trendpriset 2007 på Trendgalan igår. Det är bara att gratulera och konstatera att det känns helt rätt!

Läs mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 22 november 2007

liten, liten, paus.

Den här veckan och delvis nästa vecka har vi i S-studenters Burmautskott besök av burmesiske Moe Swe som bland annat ska tala om burmesiska arbetares situation i Thailand under Socialistiskt Forum på lördag. Detta innebär att jag är upptagen, och troligen inte kommer hinna att blogga. Tillbaka när han har åkt.

tisdag 20 november 2007

Gamla, nya sanningar om vårt ansvar för demokratin

På bloggen Caught in the act traverserar bloggaren Buddy Jesus Martin Niemöllers klassiker. Det är så bra och tänkvärt att jag måste sno det, och det handlar om övervakningssamhället:

När staten slog ner mot Pirate Bay lät jag bli att protestera, jag var ju ingen fildelare.

När de införde kameraövervakning i städerna lät jag bli att protestera, jag var ju ingen våldsverkare.

När de införde bagagebegränsningar för flygpassagerare lät jag bli att protestera, jag flög ju aldrig någonstans.

När de röstade igenom datalagringsdirektivet i EU lät jag bli att protestera, jag hade ju inget att dölja.


När DN censurerade Isabella Lund lät jag bli att protestera, jag var ju ingen prostitutionsförespråkare.

När jag blev oskyldigt inspärrad i fängelse på grund av samkörda register i det väl utbyggda övervakningssamhället, fanns det ingen som kunde protestera för mig.

Tänkvärt!? Eftersom orginalet är så fruktansvärt bra, och alltid lika aktuellt, kommer det också:

När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag; jag var ju ingen kommunist.


När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag; jag var ju ingen socialdemokrat.


När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera; jag var ju inte med i facket.


När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera; jag var ju ingen jude.


När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 19 november 2007

Den svenska regeringen, flyktingarna och ologiken.

Jag är inte egentligen inte förvånad över den inriktning Sveriges flyktingpolitik nu tar. Jag förväntade mig egentligen inget annat av Nyamko Sabuni. Men att jag inte är förvånad innebär inte att jag inte upprörs eller oroar mig. Regeringens sätt att koppla ihop flyktingars minskade rättigheter med ökad integration känns ologiskt och smått danskt. Det känns fel och oroväckande. Det upprör och det upprör glädjande inte bara mig. Nisha Besara har skrivit bra om detta i Dagens Arena (som snabbt blivit min favoritledarsida, efter Värmlands Folkblads ledarsida).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 18 november 2007

Bodström tänker bak och fram

Det svenska övervakningssamhället har blivit ett återkommande tema här på bloggen. I onsdags röstade Riksdagen igenom en ny lag som tillåter buggning. Företrädarna menar att den ska användas försiktigt, endast då det finns behov av detta. Många jublar och tycker att det är fantastiskt fint att polisen att polisen nu får "bättre verktyg" för att krossa kriminella gäng och slåss mot den alltid lika hotande terrorismen. Vi motståndare till lagen kallas naiva...

Naiva.

Är det naivt att anta att vi aldrig kan veta vem eller vad som betraktas som ett hot? Är det naivt att tro att det här kan komma att missbrukas? Jag skulle säga att det snarare är de enda realistiska antaganden vi kan göra.

Det är den övertro på att staten alltid är och kommer att förbli god som är naiv. Det är naivt att tro att individer som nu kommer att ha den här makten (för det är helt klart makt det handlar om) aldrig kommer att missbruka den.

Oscar Swartz har idag skrivit en debattartikel i Expressen på detta tema. En bra artikel. Både Hartman och Karlberg har på sina respektive bloggar kommenterat den och övervakningssamhället ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Båda konstaterar att den linje Socialdemokraterna ledda av Thomas Bodström är demokratiskt bak och fram. Karlberg kräver Bodströms avgång som ordförande för justitieutskottet, men det räcker förstås inte.

Det krävs en tydlig förändring av hela den Socialdemokratiska linjen i de här frågorna, och av retoriken kring dem. Det krävs en demokratisering av vår politik, för den linje som Bodström m.fl förespråkar känns varken socialdemokratisk eller demokratisk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 16 november 2007

Rädslan och demokratins fall?

Jag har tidigare skrivit en del om övervakning och om det kontrollsamhälle som håller på att växa fram i Sverige, mitt framför våra ögon och utan att vi gör något åt det. Det handlar om internet, om buggning men också om övervakningskameror och id-kortstvång.

Igår berättade DN om den lavinartade ökningen av övervakning på skolor runt om i landet. Hittills i år har 104 nya skolor satt upp övervakningskameror för att lugna ner skolorna. Allt större del av skolornas budget, framförallt skolorna i storstäderna, går till övervakning.

Rektorn för gymnasiet i Stockholmsförorten Farsta konstaterar att det blivit lugnare sedan de satte upp kameror.Synliga id-kort är tydligen den senaste trenden. Medelklassidyllorten Täby går före och visar vägen, och id-korten är väldigt bra säger någon. Nästa steg sägs vara metalldetektorer.

Elever som måste bära synliga id-kort, hela tiden. Övervakningskameror i korridorerna. Metalldetektorer?

Jag undrar hur det är möjligt. Hur kan vi låta det ske? Jag undrar vart debatten är. Hur kan vi låta det ske utan att ens diskutera det ordentligt? Svaret är kanske rädsla. En rädsla för våldet som tycks komma närmre och närmre. En rädsla för terroristerna som finns överallt. En rädsla som hela tiden späs på av media, och politiker.

Aung San Suu Kyi har en gång sagt att rädsla är det enda riktiga fängelset. Det ligger något i det, och kanske är rädsla också demokratins största fiende?

När Jan Björklund för länge sedan började prata om litteraturkanon i skolan var jag minst sagt skeptisk. Jag kanske ska tänka om. Kanske borde 1984 av Orwell bli litteraturkanon. Inte bara i skolan utan överallt. Obligatorisk läsning för alla svenskar. Sedan kanske vi skulle tänka efter en gång eller två.

Även Peter Karlberg har skrivit om övervakningssamhället och den uteblivna debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 15 november 2007

Om det finns hjältar...

Det finns ganska många personer jag imponeras av. Sen finns det några få jag är så imponerad av att jag inte har ord för det. Burmesiske Moe Swe är en sådan person. Han är ledare för en burmesisk fackförening i Thailand, men eftersom burmeserna inte tillåts bilda fackföreningar i Thailand är det i lagens mening inget fack. Det är en förening. Yaung Chi Oo Workers Association.

Moe Swe och hans förening gömmer arbetare som hotats, våldtagits eller misshandlats, de försöker förhandla med fabriksägare och de drar arbetsgivare inför rätta. Hittills har de aldrig förlorat ett mål.

Men det är inte lätt. Att dra någon inför rätta kostar pengar, pengar fattiga arbetare i Thailand inte har särskilt mycket av. Dessutom motarbetas Yaung Chi Oo av thailändska arbetsgivare. Han har blivit överfallen på öppen gata i den lilla gränsstaden Mae Sot och han har allt jämt ett högt pris på sitt huvud. Ändå fortsättar han vara en nagel i ögat på alla som vill utnyttja slavarbete och/eller misshandla sina anställda.

Finns det hjältar är Moe Swe en av dem.

Nästa vecka kommer han till Sverige för att tala på Socialistiskt Forum i Stockholm. Information om det finns på Burmabloggen. Om ni ska besöka något seminarium under Socialistiskt Forum så är det här det seminariet. Rekommenderas varmt, varmt, varmt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Mänskliga rättigheter och demokrati - för vissa alltså

Demokrati. Mänskliga rättigheter.

Vi skriver alla, eller nästan alla, under för demokrati och mänskliga rättigheter. Grundstenarna. Vi skriver under för fred och frihet. Det spelar ingen roll om vi heter George Bush eller Mona Sahlin, om vi är sossar eller säg... kristdemokrater. Demokrati och mänskliga rättigheter står vi alla för.

Så länge det inte innebär att vi måste förändra maktstrukturer som vi inte vill förändra skriver vi alla på för mänskliga rättigheter. Så länge det inte innebär att homosexuella ska få gifta sig är alla människor lika värda. Så länge folket inte röstar på Hamas repekterar vi allmänna val.

Vi tvekar inte att gå i krig och fängsla människor för att försvara vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Vi tvekar inte att inskränka yttrandefriheten för att hitta hot mot demokratin. Vi tvekar inte att bomba för fred och frihet.

Alla har rätt att gå i skola. Alla har rätt att organisera sig. Alla har rätt till de mänskliga rättigheterna. Så länge de har rätt papper. Så länge de har medborgarskap.

Visst skriver vi under för demokrati och mänskliga rättigheter. Men det kan ju inte gälla för alla, och inte överallt. Vi måste ju vara realistiska..?

Läs här och här för lite perspektiv och missa inte seminariet om burmesiska arbetares situation i Thailand under Socialistiskt Forum, ABF-huset i Stockholm 24:e oktober.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 14 november 2007

CUF och (s)olidariteten - Begrepp är politik

Riktig Solidaritet! CUF:s nya slagord, ifall Magnus Andersson och Marie Wickberg får som de vill. CUF vill "ta tillbaka" begreppet solidaritet från vänstern, precis som om högern någonsin haft det... och innehållsmässigt är kampanjen tämligen ihålig (se debattartikel i Aftonbladet). Men den oroar mig. Den stör mig och den har gjort det sedan jag läste om den igår.

Den stör mig för att det ihåliga i kampanjen inte nödvändigtvis behöver innebära att den inte får effekt. När moderaterna lanserade sig som det nya arbetarpartiet var det också ihåligt (vilket vi påpekade om och om igen), men resultatet blev inte bara regeringskifte utan en begreppsförskjutning (okej att det inte bara berott på moderaterna, men delvis). Arbetarparti och arbetare betyder idag inte nödvändigtvis detsamma som det var tidigare. Katrin Kielos skrev för ett tag sedan ett tänkvärt inlägg om det nya arbetarbegreppet, här.

Ett annat exempel på begrepp som används så mycket att det inte längre betyder någonting, eller kanske alldeles för mycket, är frihet. Vad tusan betyder egentligen frihet? Betyder det något alls eller är det ett begrepp vi slänger oss med för att rättfärdiga olika beslut, förslag, handlingar?

Solidaritetsbegreppet är ett viktigt begrepp. För mig är det själva kärnan i socialdemokratisk utrikespolitik och ett av de viktigaste begreppen för den hela den socialdemokratiska politiken. Ska dess betydelse också förskjutas till att bli en massa och ingenting alls?

Jag menar att begrepp är viktiga. Betydelsen av begreppen är viktiga. Och jag har ingen aning om hur vi försvarar begreppen, men jag tror vi måste göra det. Att vi påpekar att CUF:s nya solidaritetsbregrepp är ihåligt räcker inte... hur sant det än må vara.

Begrepp är politik, helt enkelt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Mitt i prick, SBK!

Pressmeddelande från Svenska Burmakommittén idag, mitt i prick:

14 november 2007

PRM: Burmesiska juntan lämnar Gambari tomhänt

I går lade FN:s speciella sändebud till Burma, Ibrahim Gambari, fram sin rapport till FN:s säkerhetsråd efter sitt andra besök i Burma. Tyvärr finns det ingenting som tyder på att några framsteg gjorts. Situationen är lika fruktansvärd som någonsin - människor som deltog i demonstrationerna arresteras dagligen och de politiska fångarna torteras.

– Regimen avvisar den demokratiska oppositionens utsträckta hand om att inleda en dialog. Antagligen försöker militären dra ut på situationen till dess att omvärldens ögon riktas från Burma till andra delar av världen, för att då kunna fortsätta förtrycket som om inget har hänt, säger Karin Strandås. - EU beslutade den 15 oktober att skärpa unionens sanktioner mot regimen om inga framsteg gjordes. Nu har en månad passerat utan att någonting hänt.

Därför måste ord omsättas till handling, och när EU:s ministrar träffas den 19:e november bör beslut fattas om att införa det utlovade investeringsförbudet, säger Karin Strandås. Ett antal faktorer är enligt den demokratiska oppositionen helt avgörande för att Gambari ska kunna få igång en demokratisk process.

En reell dialog mellan juntan, Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD, samt företrädare för de etniska minoriteterna måste inledas. Aung San Suu Kyi måste släppas ur husarresten och få tillåtelse att träffa sina partikollegor. Tydliga steg för en process måste definieras och tidsramar sättas. Vägrar regimen inleda dialog måste säkerhetsrådet reagera.

– Det är tydligt att militärregimen hyser ett förakt för FN och det internationella samfundets ansträngningar. Nu krävs en bindande resolution i FN:s säkerhetsråd. Omvärlden kan inte låta sig gäckas av dessa generaler. De har fått hållas alldeles för länge, säger Karin Strandås.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Regeringsskifte??? Nej.

Strax innan midnatt var alla rösterna i Danmark räknade. De visade att liberalkonservativa Venstres ledare Fogh kommer att kunna bilda regering igen, utan att behöva kompromissa med antirasistiska högerpartiet Ny Alliance. Tidigare under kvällen tydde allt på att Venstre skulle behöva stöd av både Ny Alliance och främlingsfientliga Dansk Folkeparti, men slutresultatet blev annorlunda. Dansk Folkeparti kommer därmed att behålla sin maktposition. Den främlingsfientliga politiken i grannlandet kommer att fortsätta.

Från mitt perspektiv är det ett dubbelt nederlag. Dels för att Socialdemokraterna och vänsterblocket inte fick majoritet. Dels för att de främlingfientliga vann en ny seger.

Läs mer om detta i DN och på ledarsidan Dagens Arena (där Nisha Besara drar intressanta paralleller till svensk politik).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 13 november 2007

Regeringsskifte??? (2)

Hemma efter en skånsk-dansk valvaka hos Malmö S-studenter. Resultatet från det danska valet... är inte helt entydigt. De borgliga fick majoritet. Men i den majoriteten ingår både Ny Alliance och Dansk Folkeparti... och Ny Alliance har under hela valrörelsen sagt sig vara ovilliga ett sammarbete med främlingsfientliga Dansk Folkeparti. Å andra sidan har Ny Alliance också varit tydliga med att de ser liberalkonservativa Venstres ordförande Fogh och ingen annan som sin statsministerkandidat. Det lutar åt fortsatt borgligt styre, men förhoppningsvis ett mindre främlingsfientligt sådant...

Annat som är värt att notera är att vänsterpartiet Socialistiskt Folkeparti går framåt, mycket på Socialdemokraternas bekostnad.

En annan som var på valvakan och som är betydligt mer insatt i dansk politik än vad jag är, Adrian Kaba, har skrivit mer och bättre om det danska valresultatet här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Timbro och Ordfront, sida vid sida!

Timbro och Ordfront. Tillsammans. Nästan svårt att uttala så osannolikt som det känns, men idag är det så och det om något visar hur mycket det är som står på spel de närmsta månaderna. Jag låter dramatisk, men de förändringar vi kan stå inför kommer att vara dramatiska. Och dåliga.

Ordfronts ordförande Stefan Carlén och Timbros vd Maria Rankka har idag gemensamt skrivit en debattartikel i Svd. Det handlar om de förslag om buggning, telefonavlyssning och automatisk lagring av datauppgifter om vår tele- och datakommunikation som riksdagen snart ska besluta om. Det handlar om det övervakningssamhälle som håller på att växa fram i Sverige. Det de försvarar är integriteten, individens rättigheter, de mänskliga rättigheterna. De skriver bland annat:

"Maktmissbruk från myndigheternas sida har lett till hemlig åsiktsregistrering, telefonavlyssning och övervakning av särskilt utpekade grupper. Vi vet idag att hundratusentals svenskar åsiktsregistrerats, att storskalig olaglig telefonavlyssning skett, att politiska möteslokaler buggats och att journalister övervakats och registrerats.Idag ser vi att många medborgare med muslimsk bakgrund misstänkliggörs och kränks. Sedan 2004 kan utländsk polis begära hjälp om att avlyssna personer i Sverige i hemlighet. Det finns ingen redogörelse för hur dessa uppgifter sedan används. Men vi vet att de missbrukas.Med de samlade förslag som nu ligger på riksdagen bord öppnas dammluckorna på vid gavel. Vi ser allvarliga problem med det som sker, tillräckligt stora för att alla som värnar vår demokratiska tradition ska ställa sig upp och säga stopp."

Det ger en viss tyngd när Ordfront och Timbro går samman ( och som Hartman uttrycker det; det känns "fräscht och livgivande"). Det visar på samma gång på sakens allvar och på dess absurditet. Nu återstår att se om våra politiker lyssnar...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Regeringskifte???

Så är det snart klart... regeringsskifte eller inte?

För den som vill hålla sig uppdaterad finns några bra danska bloggar om valet som ni hittar via Eric Sundströms blogg.

Ser fram emot valvaka ikväll, och hoppas hoppas hoppas på Helle!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 12 november 2007

Inför Slaget om Danmark...

Några kilometer från min lägenhet i Malmö gör sig danska folket redo för att gå till val. Imorgon är det dags. Det har inte skrivits eller talats särskilt mycket om det danska valet i Sverige men jag tar tillfället i akt att ge en inte särskilt insiktsfull kommentar...

Den danska politiken har på senare år kommit att präglats allt för mycket av främlingsfientliga Dansk Folkeparti, och i årets valrörelse har åter igen mycket handlat om invandrar- och flyktingfrågor. Många, inte minst företrädare för det danska näringslivet, är trötta på den främlingsfientliga politik vi alla kommit att associera med Danmark. Dansk Folkepartis ställning som maktfaktor hotas i valet, inte minst av det nya partiet Ny Alliance som tagit sig fram genom att driva framförallt två frågor: skattereform och humanare invandrar- och flyktingpolitik. Partiledaren Naser Khader har varit tydlig med att han ser det som sitt huvuduppdrag att stoppa Pia Kjaersgaard, ledaren för Dansk Folkeparti.

Det skulle förstås vara en positiv utveckling ifall Dansk Folkepartis makt minskade, men Ny Alliance är ett högerparti och jag hoppas förstås på Socialdemokraterna ska vinna valet. Det skulle ju rimligen också minska Dansk Folkepartis maktställning.

De senaste opinionsundersökningarna från grannlandet tyder på att nuvarande statminister Fogh från det tidigare liberala partiet Venstre skulle behöva stöd från både Dansk Folkeparti och Ny Alliance för att kunna bilda ny regering, men Ny Alliance har ju genom hela valrörelsen sagt att de kommer att vägra samarbeta med Dansk Folkeparti... Håller de fast vid det kan det komma att bli ganska intressant. Samarbete mellan Socialdemokraterna och Ny Alliance (och evetuellt Radikale Venstre, det parti Ny Alliance brutit sig ur) kan det heller inte bli frågan om då de skattereformer Ny Alliance förespråkar inte är förenliga med socialdemokratisk politik.

Nej, ska det bli en socialdemokratisk regering i Danmark blir det nog med stöd från vänster, inte minst då Socialdmokraterna ser ut att tappa väldigt många röster till vänsterpariet Socialistisk Folkeparti.

Finns det någon chans att det kan bli så? Jag är egentligen oroväckande insatt i politiken på andra sidan sundet, men vänsterblocket har onekligen gått framåt i valspurten. I senaste opinionsundersökningarna har de borgliga ett litet försprång, men opinionsundersökningar är opinionsundersökningar och val är val (!).

Och jag tycker det är dags för vänstervindar i Europa...

Läs mer här, här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 11 november 2007

Politisk satir utan politik?

Här kommer ett inlägg om något jag så gott som aldrig skriver om, tv.

I min lilla lägenhet som jag hyr i Malmö har jag ingen tv. Därmed missar jag ofta att slappa framför veckans samlade skitprogram, som ofta är fantastiska, på söndagförmiddagarna. I dag var jag dock hos en kompis och såg på en massa avslappnande strunt, bland annat såg vi ett humorprogram som heter Fredag hela veckan. Jag brukar hylla svensk humor och tycka att den är smart, torr och allmännt härlig. Jag tycker politisk satir är något alldeles fantastisk. Jag älskar att skratta åt regeringens misstag (nej, jag är inte större människa än så om någon nu trodde det).

Humor när den är som bäst är smart och sylvass. Politisk satir ska alltid vara på gränsen till för mycket. Dum humor som går över gränsen är rätt äckligt, på något vis.

I Fredag hela veckan imiterar komiker kända personer. Lars Winnerbäck, kungahuset m.fl. Den här veckan var det Fredrik och Filippa Reinfeldt som fick rejäla kängor. Fredrik Reinfeldt framställdes som någon svårt chockad och helt handlings- och tankeförlamad marionettdocka som styrdes av onda Filippa. Meningen var förstås att driva med senaste tidens skandaler och det faktum att kretsen kring Reinfeldt krymper för att ingen betalar saker och ting som de borde. Försökte de sig på politisk satir? Jag vet inte. Jag antar att de försökte vara roliga, resultatet var dock rätt billigt och trist (och tro mig, det ska mycket till för att jag ska tycka det är trist när någon driver med Reinfeldt). Det var bara personangrepp. Är det vad humor är, eller håller på att bli?

Driv gärna med den svenska regeringen, och med andra politiker, och med kändisar och med vilka som helst. Men våga låta humorn ha lite djup. Låt humorn vara smart, kritisk, politisk, meningsfull och allt det där. Låt politisk satir vara lite politisk. Annars blir det bara billigt och tråkigt.

Andra bloggar om: , , , ,

lördag 10 november 2007

Sverige, verkligen?

Medelklassunge med akademikerföräldrar. Uppväxt i villaområde i en lagom stor stad i vackra Värmland. Inte alltid lätt, men inte alltid svårt heller. Ungefär så kan en förkortad version av min bakgrund se ut. Skyddad verklighet? Mer än jag själv förstår.

Vi sitter på en pub i novemberkalla Malmö och ska snart gå hem. Några öl har druckits och skolpolitiken förkastats (det blir ofta så när lärarstudenter träffas och dricker öl; varför diskuterar ingen hur den målstyrda skolan inte fungerar i praktiken?).

"Får jag sätta mig här"

Mannen som frågar pratar dålig svenska. Han kommer från Thailand. Jag hälsar på thailändska och han lyser upp. Vi förklarar att det är klart han får, men vi är snart på väg hemåt. Han sätter sig ner och pratar med oss. Vi pratar inte så mycket, lyssnar mest. Han gestikulerar mycket, kroppsspråket får fylla i när orden tar slut. Vi förstår inte allt han säger, men tillräckligt.

Han har bott i Sverige i 5 år. Han har medborgarskap nu. Han jobbar på en av de fina krogarna på Lilla Torg, men för att tjäna extra pengar boxas han svart. Han längtar hem, men har inte kunnat åka hem sedan han kom hit. Han har inga vänner. Han börjar nästan gråta när han pratar med oss och förklarar hela tiden hur svårt det är i Sverige.

"Inga pengar, inga vänner. I Sverige."

Efter att vi stannat längre än vi egentligen tänkt måste vi gå. Han vill inte att vi ska gå. Han erbjuder sig att betala allt vi druckit under kvällen om vi stannar. Om ni lyssnar betalar jag... det är sånt som gör ont att höra.

Jag tycker inte om att tycka synd om människor, men jag tror aldrig jag träffat någon människa som verkat så genomolycklig. Genomolycklig. Det är inte ens ett ord men det var det han var. Det gick inte att inte tycka synd om honom. Fast det var mer än så. Jag tror vi egentligen tyckte synd om hela samhället. Det samhälle som misslyckas så brutalt med integrationen.

Kalla det ett naivt uppvaknande. Verkligheten kommer och knackar på... Och egentligen är det klart att jag länge varit medveten om att det är så här i Sverige. Men jag har aldrig kommit i kontakt med de många människor, som bor här utan att egentligen få kontakt med det svenska samhället. Det är rätt naturligt egentligen, jag är ju i allra högsta grad en del av det svenska samhälle de inte får kontakt med.

Vi hör talas om dem, men vi märker egentligen aldrig av dem. Vi ser dem troligen rätt ofta, men vi pratar aldrig med dem. Hur lät vi Sverige bli så segregerat? Vad gör vi åt det?

När jag har ett svar på den frågan... återkommer jag med det.

Andra bloggar om: , ,

fredag 9 november 2007

vänner, våldtäkt och våldtäktsmän

De senaste månadernas intensiva "burmande" har gjort att en del vänner, eller alla vänner som inte är engagerade i Burmafrågan, försummats en del. Att jag dessutom varit borta från Malmö i ett år innan detta gör att Malmövännerna och jag inte setts mycket alls och missat stora delar av varandras liv. Jag har missat mycket.

Jag har missat att folk har flyttat ihop, att folk träffat den ena och den andra och gjort si och så. Jag har missat att folk har blivit våldtagna. Jag har missat att det anmäldes, att det gick till rättegång och att killen dömdes. 3 år och utvisning.

Hon hade tur. Hon hade tur för att hennes vänner ringde polisen. Hon hade tur för att det fanns vittnen. Hon hade tur för att det fanns folk i närheten som hörde henne innan han gjort allt han kanske tänkt göra. Hon hade tur för att han överfallit 8 andra kvinnor på ungefär samma sätt. Hon hade tur för att de 8 kvinnorna också gick till polisen. Hon hade tur för att rättegången fungerade utan kränkningar och annat. Hon hade tur för att de trodde på henne. Han dömdes. Hon hade tur för att han kom från ett annat land och ännu inte var svensk medborgare?

Vi pratade om det när vi nu äntligen sågs igår. Om vilken tur hon hade. Det känns absurt att tala om tur när någon blivit våldtagen, men hon hade tur. De flesta som blir våldtagna får inte se killen dömd. Många upplever att de blir kränkta under själva rättsprocessen. Hon fick inte en fråga om hur hon varit klädd eller hur många hon haft sex med tidigare. Till och med killen i frågas advokat behandlade tjejerna på ett bra sätt och deras målsägarbiträde var en klippa. Hon hade tur.

Över några öl satt vi och prisade Helsingborgs Tingsrätt. Det är skönt när det fungerar som det ska. Vi pratade om oron hon kännt innan rättegången. Om skulden. Vi pratade om den lättnad hon kände när hon fick hem beskedet om domen. Inte främst för att han skulle hamna i fängelse och sedan utvisas (även om det såklart också var en lättnad) utan för att de trodde på henne. Hon berättade och de trodde henne. Helt plötsligt blev det så mycket lättare att gå vidare.

Och visst är det skönt när det fungerar. Frågan som hänger kvar i luften är förstås huruvida det fungerat lika bra om killen varit svensk medborgare, född i Sverige och med ett "respektabelt" förflutet. Vi får hoppas.

Andra bloggar om: , , ,

torsdag 8 november 2007

Medborgaren och (kontroll)samhället

Hur långt får statens insyn i medborgarnas privata förehavanden gå? Hur långt får kampen mot brottsligheten gå? En statlig utredning föreslår att internetoperatörer och telefonbolag ska tvingas spara uppgifter om vem som kontaktar vem, när och vart ifrån det sker under ett års tid (se här). Det är ett rätt obehagligt förslag.

Dels för att det förstås finns en risk att den här typen av uppgifter används av andra och för andra ändamål än vad som från början var tänkt men också för att det får effekter för hur vi upplever vårt samhälle och vår plats i det. Hur vi upplever vår relation till staten. Hur vi upplever kontrollen. Kontrollsamhället?

Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag 7 november 2007

***UTMANING-INSAMLING TILL SOLIDARITETSFONDEN**

Jag hittade den här utmaningen på Elizabeth Sahléns blogg:

VI HÅLLER IHOP I KAMPEN FÖR RÄTTVISA, DEMOKRATI OCH FRED!!!

I en stor del av världen, pågår en kränkande behandling av människor.

Kränkningar av arbetstagares rättigheter är mycket grova, visar bl a den senaste, årliga rapporten från Fackliga Samorganisationen IFS.

Slav-, -tvångs, och barnarbete är bland det grövsta, och vidare har vi en lång lista över människors lidande.

Solidaritetsfonden har just nu en kampanj till stöd för demokratin i Burma.

Burmesernas kamp för frihet och demokrati vill jag att vi nu alla stödjer!!

LO likson den samlade internationella fackföreningsrörelsen har länge varit aktiva när det gäller förtrycket i Burma och krävt ekonomiska sanktioner mot regimen.

Vi måste medverka till att Burma efter nära 50 års förtryck kan börja sin väg mot fred, demokrati och välstånd.

Därför utmanar jag:

* Medverkande till alla respektive deltagare i kommande representanskap
i våra AK,

Att göra en insamling till SOLIDARITETSFONDEN,

Pg 570-2
märk talongen BURMA

Jag ber er alla att ta utmaningen till er.



Andra bloggar om: , , ,

lördag 3 november 2007

Tommy Körberg spelar för Burma imorgon!

Nu är både Tommy Körberg och Mats Ronander klara för morgondagens Söndag för Burma på Kägelbanan i Stockholm. Hoppas på att det kommer mycket folk och att vi får superkul!!

Gå in på Söndag för Burmas hemsida och kolla hela det fullspäckade programmet (värre än melodifestivalen).

Andra bloggar om: , , , , , ,

fredag 2 november 2007

SSU och Burma

Burmaengagemanget växer inom SSU. Se här och här.

Skitbra, är min korta och inte helt välformulerade kommentar.

Andra bloggar om: , , ,

onsdag 31 oktober 2007

Demonstrera för Burma i Halmstad!!

Ibland känns det som om allt händer i Stockholm. Jag har hört folk säga det när det gäller Burmafrågan och jag har själv, som Malmöbo, kännt det. Men det händer faktiskt mycket även på andra fronter, tex i Halmstad.

Imorgon, torsdag den 1 november, kommer det demonstreras för Burma i Halmstad. Texten nedan kommer från Rasmus (tidigare ledamot i S-studenters Burmautskott) blogg.

STÖD DET BURMESISKA FOLKETS KAMP FÖR FRIHET OCH DEMOKRATI!
- MANIFESTATION PÅ STORA TORG I HALMSTAD TORSDAGEN 1 NOVEMBER KL
15.30

För en månad sedan skrev varenda tidning om folkupproret mot militärdiktaturen Burma. I media uppmärksammades att politiker över partigränserna förenades i solidariteten för det burmesiska folkets kamp för demokrati och frihet. Idag har den burmesiska militären tagit över gatorna i Rangoon. Tusentals fredliga demonstranter har fängslats, misshandlats och dödats. Ändå har det politiska intresset i Sverige avtagit dramatiskt.
Dagligen får vi rapporter om politiskt aktiva som gripits och satts i fängelse, det enda "brott" de har begått är att de uttryckt sina politiska åsikter. Kampen för ett fritt och demokratiskt Burma är långt ifrån över och munkarna och resten av den fredliga oppositionen som inte fängslats kämpar vidare och de behöver vårt stöd. Men det räcker inte att fördöma förtrycket mot det burmesiska folket, vi måste också agera i praktiken!
Torsdagen den 1 november arrangerar SSU Halland i samarbete med ABF därför en manifestation för de burmesiska demonstranterna, kl 15.30 på Stora Torg i Halmstad.
Vi kommer att dela ut flygblad om situationen i Burma och samla in pengar till Olof Palmes Internationella Centrum, pengar som går oavkortat till demokratiaktivister inne i Burma, bland annat till mat för gömda munkar. Alla som samlas uppmanas att bära rött som munkarna i Burma, och kl 16.00 kommer SSU Hallands distriktsordförande Katrin Olsson att hålla ett anförande, och därefter släpper vi 1000 röda ballonger som ett uttryck för vårt stöd till den burmesiska oppositionen.

Stöd kampen för ett fritt och demokratiskt Burma genom att delta och manifestation, och bidra till Olof Palmes Solidaritetsfond. Tillsammans kan vi göra skillnad!
Sätt in ditt bidrag direkt på plusgiro 570-2 och märk talongen BURMA.

Andra bloggar om: , , , , ,

Komiker släpps och munkar demonstrerar - det händer saker i Burma

Idag kom det två goda nyheter från Burma. För det första har mellan 70 och 200 munkar idag demonstrerat på Burmas gator igen. Det är bara en vecka sedan undantagstillståndet lyftes och det är redan folk på gatorna. Burmeserna har inte planerat att ge upp.

Det är svårt att veta hur många som varit ute på gatorna idag, eftersom antalet verkar stiga i skrivande stund. Läs mer på Mizzima eller i DN.

Det andra är lite mer personligt och handlar om att komikern Par Par Lay som suttit fängslad sedan 25:e spetember i år idag släppts ur fängelse. Par Par Lay har länge varit en av de kända burmeser som öppet trotsat juntan med sin politiska satir, och som trots att han fängslats om och om igen vägrat vara tyst.



Jag har tidigare skrivit om Par Par Lay och hans Moustache Brothers här, här, här, och här.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

tisdag 30 oktober 2007

Indiens ambassadör tackar nej till Burmadag

Inför kultursöndagen för Burma den 4:e november (dvs nu på söndag) bjöd arrangörerna in ambassadörerna från Indien, Kina och Thailand (vilket jag skrivit om här). Nu har Indiens ambassad svarat, och ambassadören kommer inte. Hon är inte i Stockholm på söndag.

Det ska bli intressant att se vad de två återstående ambassadörerna svarar, om de svarar. Om alla tre får förhinder är det inte utan att jag påpekar att det verkar lite väl... lämpligt.

För i övrigt går det nu att köpa biljetter till En söndag för Burma på Södra Teaterns hemsida, här.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag 29 oktober 2007

Mycket Burma under Palmedagarna

Under helgen har det varit Palmedagarna, i år i Sveriges soligaste och vackraste stad, Karlstad. Palmedagarna besöktes bland annat av ordförande för de burmesiska socialdemokraterna (Democratic Party for a New Society) Aung Moe Zaw som dels höll ett seminarium om situationen i Burma och dels höll ett av inledningstalen. Seminaritet var välbesökt och efter talet vägrade de lyssnande att sluta applådera.

Det var kul, det var häftigt och det är bara att tacka PalmeCentret för en fantastisk helg och för att de tog upp Burmafrågan.

S-studenters Burmautskott fanns förstås på plats med en monter, och till vår stora glädje var det väldigt många som var intresserade av Burmafrågan och på vilket sätt det går att jobba med Burma.

s-studenters Burmautskotts monter

Kort och gott har det varit en helg med mycket politik och mycket Burma, en riktigt rolig helg.

Andra bloggar om: , , , , , ,