lördag 20 januari 2007

En dag att minnas barnen som inte far vara barn...

Idag ar det International Children's Day (icke att blanda ihop med Universal Children's Day, 20 november) vilket firas ordentligt har i Mae Sot. Dr Cynthia Maung, tillsammans med Burmese Migrant Workers Education Council, Burmese Migrant Teachers Association, Social Action for Women och diverse andra organisationer har annordnat firandet. (Frontfigurer var forstas dr. Cynthia sjalv men aven min van Daw San Dar Win.) Idrottstavlingar, dansuppvisningar, lotteri, lekar, god mat och hur mycket barn som helst trangs just nu pa ett stort falt utanfor Mae Sot. Samtliga ar burmeser. Manga kommer fran nagon av de skolor som drivs av San Dar Win och Paw Ray, tva fantastiska kvinnor som kan konsten att fa saker och ting att handa. Foraldralosa barn, barn med HIV/AIDS, fore detta barnarbetare och manga andra som aldrig skulle fatt chansen att ga i skolan om det inte vore for ovan namnda organisationer, deltar i firandet.

Jag var dar i ungefar en timme, sen blev det for varmt. Nar vi akte hem tankte jag pa svenska Barnens Dag. Ar det samma sak som International Children's Day? Jag vet inte, jag har aldrig firat Barnens Dag. Minns det bara fran Astrid Lindgrens fantastiska Barnen i Bullerbyn. (Under de manader jag bott har har jag, for i ovrigt, ofta tankt pa Barnen i Bullerbyn. Har springer alla burmeser mellan kontoren och alla verkar hora hemma overallt, precis som i min favorit-barnbok)

Firar nagon Barnens Dag i Sverige nu for tiden?

Nar jag kom tillbaka till kontoret pamindes jag om varfor det ar sa viktigt med International Children's Day. Jag motte var grannflicka.

Hon ar alltid glad nar vi mots och vinkar glatt. Den har flickan kommer fran Burma, ar kanske 12 ar gammal och hon kom till Mae Sot med sina smasyskon. Foraldrarna bor kvar i Shanstaten (ostra Burma). Flickan tillhor den etniska minoriteten Pa-O. Hon ar ett av de manga burmesiska barn i Mae Sot som inte har nagon mojlighet att fira idag. Hon ar ett av de barn som ar anledningen till att det ar sa viktigt att vi uppmarksammar dagar som denna, att vi uppmarksammar barns ratt att vara just barn.

Hon kunde inte narvara for att hon, precis som sa manga andra barn, maste arbeta. Flickan bor hos vara thailandska grannar. Hon far mat och husrum i utbyte mot att hon lagar mat, stadar, ar tradgardsmastare, handlar och sa vidare. Hon ar deras obetalda tjanare.

Varje gang jag hon kommer over till oss, eller nar jag moter henne pa gatan utanfor, paminns jag om hur orattvis varlden ar. Min granne ar den sotaste lilla tjejen i varlden, men jag kan inte hjalpa henne. Jag blir sa arg, sa ledsen och framforallt kanner jag mig sa hopplost hjalplos.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Barnens dag eller alla barns dag kanske?

Catti Ullström sa...

Jag har faktiskt ingen aning... Nagon som vet?