onsdag 30 maj 2007

Censur, Orwell och Burma

Idag läste jag en artikel i Mizzima News om att en ny bok stoppats av juntan(för att läsa artikeln, tryck här). Det är inte förvånande, inte för någon, men det gör mig så arg att jag måste skriva om det.

Jag är uppväxt i ett hem där böcker alltid varit viktigt, väldigt viktigt. När jag var liten kunde det vara okej att missa skolan en dag, om det var för att jag läst en bok hela natten (hade jag tittat på tv eller något annat var det bara att tvinga sig upp). Det är troligt att jag präglats av min uppväxt och kanske är det på grund av den, eller snarare tack vare den, som jag hyser sån absolut avsky mot censur. Mamma brukade när jag var liten säga att "du vet att ett land har gått åt skogen när de börjar bränna böcker". Det är nog sant, även om de inte alltid bokstavligen bränner böckerna.

I Burma är alla nyheter censurerade. Det är så mycket censur i landet att folk brukar skämta om att det enda du kan veta med säkerhet är att det du läser i tidningen inte är sant... Vanligtvis är dock inte allt censurerat. Litteratur som kritiserar regeringen innan 1988 (innan de öppnade marknaden) för dess ekonomiska politik är exempelvis tillåten. Litteratur som kritiserar den brittiska kolonialmakten är definitivt tillåten. Litteratur som talar för yttrandefrihet eller demokrati och som kritiserar den totalitära eller auktoritära diktaturen är definitivt inte tillåten.

Burmeserna brukar på skämt säga att Orwell skrev tre böcker om Burma, men att bara en är tillåten i landet. Days in Burma heter den bok som finns i landet och där Orwell kritiserar kolonialmakten. 1984 och Animal Farm är förbjudna, inte för att de direkt handlar om Burma utan för att de skulle kunna göra det.

Nu senast är det författarens Than Win Hlaings biografi om Burmas förste premiärminister, U Nu (som förutom hans livshistoria skulle innehålla över 100 hittills opublicerade foton från U Nus liv), som stoppats. Anledningen är, enligt regeringen, inte att det förekommer felaktigheter i boken (författaren kommer alltså inte att hamna i fängelse, åtminstone inte just nu) utan att det just nu inte är lämpligt att publicera den.

För Than Win Hlaing är censuren ingen nyhet och det är inte första gången juntan stoppat hans texter. Han har tidigare spenderat över sju år i fängelse för att ha skrivit om Daw Aung San Suu Kyi och hennes far, frihetshjälten Aung San.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Inga kommentarer: