fredag 27 juli 2007

Aktivist fängslad i Burma, igen.

I tisdags dömdes ytterligare en politisk aktivist, Myint Naign, till fängelse. Han dömdes till 8 års fängelse för sitt brott; "inciting unrest". Fängelse för de över 1000 politiska fångarna i Burma innebär tortyr, kränkningar, sjukdomar och ibland döden. Det innebär att de inte vet när de får träffa sina nära och kära igen. En dom som är 8 år förlängs inte sällan med 3 år, sedan 3 till och 3 till och så kan det fortsätta. Den som en gång dömts i Burma kan alltid återarresteras och slängas i fängelse, misstanke om brott räcker för fängelsestraff. Rättsstaten Burma, i all ära.

Min gode vän Ko Bo Gyi, ordförande för Thailand-baserade Assistance Association of Political Prisoners of Burma, har berättat många historier från Burmas fängelser för mig, både om sin egen tid där och om andras. En av de saker han brukar beskriva, och som etsat sig fast i mitt minne, är hur fångarna släpps när de äntligen avtjänat sina ofta 7-åriga straff. De går fram mot grinden och på andra sidan ser de sina familjer. Familjer de inte sett på länge. Barn de kanske knappt känner igen. Grinden öppnas och de är fria. De tar ett steg ut, arresteras igen och förs tillbaka till fängelset. 3 år till. Nästa gång de står vid grinden är det inte säkert någon väntar där.


Ko Bo Gyi, fd politisk fånge och burmesisk aktivist

Bo Gyi kommenterar också Myint Naigns dom i en artikel på Burmanet, här.

Jag har tidigare skrivit om politiska fångar i Burma här, här, här och delvis här.


Jag och Raul tillsammans med Bo Gyi, november 2006

Andra bloggar om: , , , ,

2 kommentarer:

Markus sa...

Otäckt! Är de inte konstigt att det inte skrivs mer om Burma i svenska media?

Catti Ullström sa...

Tja, det kan man tycka. Samtidigt finns det andra länder där det pågår lika hemska saker som det skrivs lika lite om (framförallt afrikanska länder). Men är vi ihärdiga nog kommer media vara tvugna att skriva om Burma, se bara på Storbrittanien :)

Catti