lördagen den 11:e augusti 2007

Debattartikel i VF

I onsdags var det den 8 augusti, årsdagen för de stora demonstrationerna för demokrati i Burma. Då hade jag den här debattartikeln publicerad i Värmlands Folkblad (finns också på deras hemsida, sök på Burma):

Debatt: Välj sida för Burmas folk

2007-08-08

Det är dags att Sverige går före och står upp för ett folk som inte finns representerat i internationella samfund. Det är dags att Carl Bildt och Sveriges regering väljer sida och öppet stödjer Burmas folk och deras konstitution.
Det skriver CATHARINA ULLSTRÖM, Socialdemokratiska Studentförbundet, på nittonårsdagen för de blodiga upproren 1988.

Den 8 augusti 1988, i dag för exakt nitton år sedan, var en dag som skulle gå till historien för folket i Burma, en dag de aldrig skulle glömma och som förändrade både allt och inget.
Den 8 augusti 1988, början till slutet för demokratirörelsen, dagen då hoppet väcktes? kärt barn har många namn.
Det var en dag då tusentals burmeser gick ut i protest mot general Ne Wins militärregering, då tusentals dödades eller fängslades för sin tro på demokrati och frihet. Det var en dag då världen plötsligt insåg att det inte stod rätt till i diktaturen Burma.
Efter upproren 1988 väntade världen med spänning på förändring, och förändringen kom. General Ne Win avgick och demokratiska val hölls 1990. Oppositionspartiet National League for Democracy, med Aung San Suu Kyi som frontfigur, vann en jordskredsseger men resultatet ignorerades.
Antalet politiska fångar steg (nobelpristagaren Aung San Suu Kyi var en av dem) och en ny militärjunta med general Than Shwe på tronen installerades i Rangoon. De folkvalda tra-kasserades och förföljdes, många fängslades och många flydde.
I Thailand bildade de regering i exil, demokratiska Burmas regering.
De satte i gång med det arbete som skulle komma att fortgå i nästan tjugo år framöver, skrivandet av en konstitution för ett demokratiskt, federalt Burma. I Rangoon ville diktatorn Than Shwe och hans regering förbättra Burmas ansikte utåt (vilket svärtats något efter massakrer och arresteringar av demokratiaktivister).
De bytte namn på landet till Myanmar och började författa sin egen konstitution.
De öppnade landet för utländska investeringar och turism, anställde lobbyister för att locka pengar till "det gyllene landet, Myanmar".
Täta rapporter om slavarbete till följd av investeringar, tvångsförflyttning av fattiga från turistorter, etnisk rensning i Karenstaten, systematiska våldtäkter på landsbygden, den ökande knarkhandeln och fortsatta arresteringar av demokrativänner försvårade emellertid arbetet för militärjuntans lobbyister.
Det är dock inte utan att de vunnit en del viktiga segrar. 1997 blev Burma en av medlemsstaterna i det sydostasiatiska samarbetet ASEAN.
2007 fälldes den första resolution som behandlat Burma i FN:s Säkerhetsråd. Stärkta från resultatet i Säkerhetsrådet antar nu juntan den hittills största utmaningen, att få sin konstitution, som beräknas vara klar 2008, internationellt erkänd.
Samtidigt står den demokratiska exilregeringen inför nästan samma utmaning. I dag, nitton år efter det stora upproret, släpper exilregeringen det första utkastet till sin konstitution för den demokratiska, federala unionen Burma.
Vilken av de här två konstitutionerna som vinner internationellt erkännande kan komma att bli avgörande för den framtida utvecklingen i Burma.
I exilregeringens konstitution garanteras samtliga grundläggande demokratiska fri och rättigheter, vilka i dagens Burma lyser med sin frånvaro. Den innehåller också väl utarbetade förslag för att garantera de över hundra etniska och religiösa minoriteternas rättigheter, vilket är otroligt viktigt i ett Burma vars historia präglats av etniska konflikter och inbördeskrig.
Den innehåller också delar som ska garantera att folket får del av de pengar och/eller den energi som kommer från Burmas ovanligt rika naturtillgångar (i dag lever den stora majoriteten av Burmas folk utan tillgång till el och rinnande vatten).
Men det är inte bara innehållet i exilregeringens konstitution som är viktigt, utan också det faktum att den författats av representanter som inte bara varit folkvalda utan som också kommit från samtliga av de största etniska grupperna i landet.
Grupper som aldrig tidigare samarbetat har tagit fram en konstitution vars budskap inte bara är demokrati, utan också fred och försoning.
När Burmas militärregerings konstitutionsförslag släpps kommer det att vara ett förslag som varken innebär fred, försoning eller demokrati.
Den skulle dock, om den erkänns av Sverige, av EU, av världen, innebära att regimen i Burma i någon mening blir legitim.
Det skulle i sin tur göra det lättare att investera i ett Burma vars skogar försvinner allt snabbare och vars folk är trötta på att "donera" arbete till utländska vägbyggen utan kompensation.
Det skulle innebära mer pengar till en regering som lägger 40 procent av sin budget på att kriga med sitt eget folk.
I ett Sverige utan tydlig Burmapolitik och i ett EU utan tydlig Burmalinje står vi nu vid ett vägskäl. Det är dags för den svenska regeringen att vara den röst i EU, och i världen, som Sverige kan vara. Det är dags att Sverige går före och står upp för ett folk som inte finns representerat i internationella samfund. Det är dags att Carl Bildt och Sveriges regering väljer sida och öppet stödjer Burmas folk och deras konstitution.

4 kommentarer:

Karin sa...

superbra Catti! Och kanon att du ahde framförhållning och publicerade. Beröm!

Catti Ullström sa...

Tack :)

Syster sa...

Fint jobbat:-) Kul att de tog in debattartikeln!

Catti Ullström sa...

Kommer en annan i GP innan månaden är slut :)