fredag 3 augusti 2007

Utbildningskrisen bland burmeser i Thailand uppmärksammas!

I min artikel i Folket i Bild (som tyvärr inte finns tillgänglig på nätet) skriver jag om två starka kvinnor som jag träffade i Mae Sot, en stad på gränsen mellan Burma och Thailand, Daw San Dar Win och Paw Ray. De här två kvinnorna kommer från skilda verkligheter, San Dar Win var politiskt aktiv i Rangoon-området och nära vän med Daw Aung San Suu Kyi medan Paw Ray var lärare i inbördeskrigets Karenstat. Tillfälligheter förde dem samman och nu arbetar de sida vid sida som ledare för två organisationer som på olika sätt försöker stärka burmesiska flyktingbarn och -ungdomars rätt till utbildning.

Till min glädje upptäckte jag att Paw Ray, den tuffa lärarinnan som flydde från inbördeskriget, i veckan blivit invald som Ashoka Fellow i den internationella organisationen “Everyone a Changemaker.” Läs The Irrawaddys artikel om Paw Ray och om utmärkelsen, här.

Andra bloggar om: , , , ,

9 kommentarer:

Margaretha sa...

Läste din artikel i FIB. Kvinnorna du presenterar är verkligen beundransvärda. Hoppas att de får än mer uppmärksamhet och stöd till utbildningsinsatserna. Utbildning är en central fråga för människors frihet, frihetskamp och frigörelse. Överallt! Även i Sverige!

Catti Ullström sa...

Tack du, jag visste förstås redan att du tycker ungefär så (har hört dig säga det) men det värmer alltid ändå).

frida sa...

Hej! Va kul, det är ju Paw Ray som jag kommer att jobba med när jag åker tillbaka på BMWEC!!! Kram

Fotavtryck i Asien sa...

Tack för den..

Jag hade besökare i Chiang mai häromåret som jag tror talade om dig. Min vän har länge varit politiskt aktiv i SSU och han talade om en person som var väldigt uppdaterad på Burma som han ville besöka när han var i Chiang Mai.

Hade för ett par år sen kontakt med en person i Sverige engagerad i karen frågan. Tappat bort hans namn men han skrev en bok som var ytterst läsvärd. Den Gäckande Påfågeln

Catti Ullström sa...

Hm, den boken har jag nog inte hört om... men jag ska leta rätt på den. Det finns tyvärr inte så många bra böcker på ämnet på svenska så det är kul när man hittar någon.

/Catti

Catti Ullström sa...

Frida: Det visste jag inte, gud vad kul. Hon är en sån tuff kvinna med så mkt vilja!

Karin sa...

Det var Bo Olson som skrev Den gäckande påfågeln. Men den måste ha tio år eller så på nacken nu. Han hade en förening som var engagerad i Burma för länge sedan, men jag vet inte hur aktiv den är.

Fotavtryck i Asien sa...

Historien är fortfarande relevant..

Catti Ullström sa...

Tror på det, ska leta upp den :)