fredag 7 september 2007

Europeisk Burmapolitik konkretiseras

Europaparlamentet har antagit en ny resolution på Burma. Det skedde igår, torsdag den 6:e september. Jag har vid tidigare tillfällen kritiserat EU för vår ganska svaga och mesiga hållning gentemot den burmesiska regimen. Exempelvis har "sanktionerna" mot Burma varit så luddigt formulerade att de i praktiken fungerat mer som råd.

I den här nya resolutionen står det bland annat att EU ska se över och omvärdera sin policy. De erkänner att den tidigare hållningen inte haft någon egentlig verkan och konstaterar att de kommer att förändra den. EU står alltså vid ytterligare ett vägskäl i sin Burmapolitik (det andra jag syftar på är givetvis vilken konstitution som EU öppet kommer att välja att erkänna och stötta). Antingen går vi mot en hårdare linje med tydligare, riktiga, sanktioner eller så går vi mot en mjukare hållning á l'ASEAN.

ASEAN och många andra länder i framförallt Asien har länge förespråkat den metod som brukar kallas constructive engagement. Det innebär väldigt förenklat att företag investerar i Burma med några slags krav på att mänskliga rättigheter respekteras.

Hårdare sanktioner kommer möjligen innebära inga investeringar alls i Burma, eller åtminstone inte i energisektorn (det är väl kännt att investeringar i gas och olja i Burma går hand i hand med militarisering av landsbygd vilket i sin tur går hand i hand med grova brott mot mänskliga rättigheter).

Jag, och fler med mig, har länge efterlyst en europeisk Burmapolitik och nu verkar det som vi kan komma att få just det. Vilken väg bör då EU gå? Sanktioner är det som länge förespråkats av Daw Aung San Suu Kyi och större delar av demokratirörelsen. Sanktioner från EU skulle vara en tydlig markering mot såväl Burmas regering som mot regeringarna i exempelvis Kina och Indien. Samtidigt får det troligen ingen kortsiktig verkan av vikt i och med att ekonomiska tungviktare som Kina nu investerar friskt i Burma. Konstruktivt engagemang då? De flesta burmeser jag känner brukar på skämt byta ut ordet konstrukivt mot destruktivt på grund av de brott mot mänskliga rättigheter som ofta följer investeringar i just Burma.

Det finns inget enkelt svar på frågan och jag hoppas att det nu kommer att följa en ordentlig debatt om detta. Jag är ganska säker att jag tror på sanktioner. Jag är helt övertygad om att sanktioner mot energisektorn är nödvändiga. Att investera i gas och olja i Burma är faktiskt att direkt bidra till tvångsförflyttningar, slavarbete, våldtäkter och mord. Jag hoppas att EU-parlamentet kommer fram till det samma. I övrigt ser jag fram emot en ordentlig diskussion.

Andra bloggar om: , , , , ,

1 kommentar:

Margaretha sa...

Håller med om att frågan om omfattande sanktioner är svår. Har tänkt mycket på det. Men kanske är det det enda språk den nuvarande diktaturen förstår. Samtidigt så tror jag ju på att vägen till demokrati och fred i världen går genom att stärka kommunikationer länder och folk emellan och att samtal i många olika former borde vara en väg. Kanske kan sanktioner i kombination med samtal vara en väg?