söndag 11 november 2007

Politisk satir utan politik?

Här kommer ett inlägg om något jag så gott som aldrig skriver om, tv.

I min lilla lägenhet som jag hyr i Malmö har jag ingen tv. Därmed missar jag ofta att slappa framför veckans samlade skitprogram, som ofta är fantastiska, på söndagförmiddagarna. I dag var jag dock hos en kompis och såg på en massa avslappnande strunt, bland annat såg vi ett humorprogram som heter Fredag hela veckan. Jag brukar hylla svensk humor och tycka att den är smart, torr och allmännt härlig. Jag tycker politisk satir är något alldeles fantastisk. Jag älskar att skratta åt regeringens misstag (nej, jag är inte större människa än så om någon nu trodde det).

Humor när den är som bäst är smart och sylvass. Politisk satir ska alltid vara på gränsen till för mycket. Dum humor som går över gränsen är rätt äckligt, på något vis.

I Fredag hela veckan imiterar komiker kända personer. Lars Winnerbäck, kungahuset m.fl. Den här veckan var det Fredrik och Filippa Reinfeldt som fick rejäla kängor. Fredrik Reinfeldt framställdes som någon svårt chockad och helt handlings- och tankeförlamad marionettdocka som styrdes av onda Filippa. Meningen var förstås att driva med senaste tidens skandaler och det faktum att kretsen kring Reinfeldt krymper för att ingen betalar saker och ting som de borde. Försökte de sig på politisk satir? Jag vet inte. Jag antar att de försökte vara roliga, resultatet var dock rätt billigt och trist (och tro mig, det ska mycket till för att jag ska tycka det är trist när någon driver med Reinfeldt). Det var bara personangrepp. Är det vad humor är, eller håller på att bli?

Driv gärna med den svenska regeringen, och med andra politiker, och med kändisar och med vilka som helst. Men våga låta humorn ha lite djup. Låt humorn vara smart, kritisk, politisk, meningsfull och allt det där. Låt politisk satir vara lite politisk. Annars blir det bara billigt och tråkigt.

Andra bloggar om: , , , ,

6 kommentarer:

Margaretha sa...

En sylvass kommentar, som bara är att instämma med!

Catti Ullström sa...

skrämmande, är det inte?

Anders Persson sa...

Håller helt med. Det är sannerligen inte lätt att vara en så kallad offentlig person idag. Kraven på de som utsätter sig för medias ljus är helt omänskliga. Förutom att man ska ha en fläckfri bakgrund så ska man tala perfekt rikssvenska (utan brytning eller dialekt som någon kan driva med) och man ska se proper, trevlig och allmänt "normal" ut. Inte le för mycket eller för lite osv...

Känns på nåt sätt som det blivit hårdare de senaste åren. Dagens "humor" handlar mycket om att håna människor, att skratta åt mer än att skratta med. Özz Nujen, Magnus Betnér, Mårten Andersson, Peter Wahlbäck mfl. har gjort det till sin gerj att pika andra.

Riktigt bra blogg förresten!

Catti Ullström sa...

Tack! Det är inte utan att jag undrar vad det beror på. Visst att det till viss del är olika individer som driver på, men det är ju massorna som konsumerar... Vad är det för fel på ett samhälle där smutskastning och hån blivit... konst?

Picaro sa...

Finns ingen politisk satir av klass i det här landet. Jäkligt trist. Vore så skönt att få garva åt högern och inte bara förbanna.

Hittade för övrigt din blogg när jag sökte efter något om Burma.

Catti Ullström sa...

Håller med. Jag hoppas att du tyckte att du hittade ngt om Burma här... 90% av inläggen handlar ju om Burma. Annars bloggar jag enbart om Burma på Burmabloggen (tillsammans med två andra Burmafanatiker), http://burmacfr.blogspot.com

/Catti