fredag 16 november 2007

Rädslan och demokratins fall?

Jag har tidigare skrivit en del om övervakning och om det kontrollsamhälle som håller på att växa fram i Sverige, mitt framför våra ögon och utan att vi gör något åt det. Det handlar om internet, om buggning men också om övervakningskameror och id-kortstvång.

Igår berättade DN om den lavinartade ökningen av övervakning på skolor runt om i landet. Hittills i år har 104 nya skolor satt upp övervakningskameror för att lugna ner skolorna. Allt större del av skolornas budget, framförallt skolorna i storstäderna, går till övervakning.

Rektorn för gymnasiet i Stockholmsförorten Farsta konstaterar att det blivit lugnare sedan de satte upp kameror.Synliga id-kort är tydligen den senaste trenden. Medelklassidyllorten Täby går före och visar vägen, och id-korten är väldigt bra säger någon. Nästa steg sägs vara metalldetektorer.

Elever som måste bära synliga id-kort, hela tiden. Övervakningskameror i korridorerna. Metalldetektorer?

Jag undrar hur det är möjligt. Hur kan vi låta det ske? Jag undrar vart debatten är. Hur kan vi låta det ske utan att ens diskutera det ordentligt? Svaret är kanske rädsla. En rädsla för våldet som tycks komma närmre och närmre. En rädsla för terroristerna som finns överallt. En rädsla som hela tiden späs på av media, och politiker.

Aung San Suu Kyi har en gång sagt att rädsla är det enda riktiga fängelset. Det ligger något i det, och kanske är rädsla också demokratins största fiende?

När Jan Björklund för länge sedan började prata om litteraturkanon i skolan var jag minst sagt skeptisk. Jag kanske ska tänka om. Kanske borde 1984 av Orwell bli litteraturkanon. Inte bara i skolan utan överallt. Obligatorisk läsning för alla svenskar. Sedan kanske vi skulle tänka efter en gång eller två.

Även Peter Karlberg har skrivit om övervakningssamhället och den uteblivna debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer: