lördag 8 december 2007

Den svenska skolan - En skola för nästan alla...

Det går bra för Sveriges friskolor. Många gör stora vinster. Så är det.

Eftersom friskolor är just friskolor har de rätt att inte acceptera elever som kan innebära ekonomiska svårigheter för skolan ifråga. Jag vet inte exakt hur vida de får vara när de fastslår vilka elever som kan innebära ekonomiska svårigheter men klart står att de får säga nej till handikappade elever.

Det står också klart att många friskolor, trots miljonvinster, utnyttjar den här rätten och vägrar ta emot handikappade. Det kan bli för stora mekostnader. Nu kritiseras regelverket av Riksförbundet Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, som menar att handikappade barn och ungdomar känner sig kränkta. Utbildningsminister Jan Björklund förstår kritiken, men konstaterar att det inte går att tvinga friskolorna att ta emot elever på samma villkor som de kommunala skolorna.

Den svenska skolan - En skola för alla?

Nej, men alla kan ju inte få allt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Lätt att skylla på regeringen som är nu men det är faktiskt ditt parti som banat vägen för det här. Varför gjordes ingenting under den perssonledda regeringen och varför lyfte inga sossebloggare frågan när ni hade makten?

Catti Ullström sa...

Skriv under med namn så svarar jag gärna :)

Fast jag är inte så säker på att jag har alla svar...

Anna sa...

Jag ska försöka ge 2 svar på anonyms inlägg:

1. Socialdemokraterna hade inte majoritet på skolområdet eftersom ett av stödpartierna, Miljöpartiet, som har en betydligt borgerligare syn på just skolfrågorna (särkillt friskolorna)istället valde att göra upp med de borgerliga partierna. Det var alltså så att (s) inte kontrollerade skolpolitiken (i alla fall inte när det gällde frågor som det krävdes riksdagsbeslut förm, exempelvis lagstiftningen gällande friskolor), utan den var styrd av mp och alliansen redan då.

2. Den dåvarande statsministern Göran Persson hade tidigare, i början av 1990-talet varit skolminister. Han var den som genomförde kommunaliseringen av skolan till exempel. Det kan ju tänkas att skolministrar som Ibrahim Baylan på sätt och vis var bakbundna av detta - det var nog svårt att kritisera & ändra saker som chefen hade varit drivande i tidigare - vilket nog också ledde till en allmän passivitet & tystnad från (s) i skolfrågorna.

Det var 2 möjliga förklaringar, det finns säkert fler.

Catti Ullström sa...

Tack Anna.. :)