torsdag 6 december 2007

Jag - ett sexuellt subjekt?

Det är kanske inte så många som missat senaste veckans debatt kring kvinnor och sexualitet på olika s-bloggar (läs Hartman, KAS och Lindström). Jag tänker inte fortsätta den debatten. Men den har fått mig att fundera en del, så här kommer ett långt inlägg om sanningar som redan sagts men som inte kan sägas för ofta.

Hur sexuell får jag som kvinna vara? Varför fördes ovan nämnda debatt främst mellan män, när den i mångt och mycket handlade om oss unga kvinnor? Varför är vi så ofta tysta i en debatt som handlar om oss? Varför är jag själv tyst?

Det som irriterade mig i debatten, och som ofta irriterat mig i andra diskussioner kring samma ämne, är att det kom att handla så mycket om siffror. Hur många män får en kvinna ha sex innan det är kränkande eller vulgärt? Som tonåringar uttryckte vi det annorlunda (hur många killar får en tjej vara med innan hon är en slampa...) men det handlade i stort sett om samma sak.

Hur många.

I ett samtal mellan tjejkompisar för några dagar sedan diskuterades något annat, som på sätt och vis nästan är samma sak. Hur mycket får en tjej vilja ha sex i ett förhållande innan det blir vulgärt? Om det oftast är tjejen som tar initiativet till sex, är det något som är fel då? Är det... vulgärt? Hur mycket sex får en tjej vilja ha i förhållande till sin kille?

Hur mycket.

Om jag skulle det göra det enkelt för mig nu skulle jag skriva att tjejer såklart får att ha sex med hur många de vill, hur mycket de vill (förutsatt att den andra parten också vill det, såklart). Det är ju så det borde vara. I praktiken är det dock inte lika enkelt.

Även om vi kvinnor förstår att vi får, lika mycket som de (det andra könet) får, känns det oftast inte så.

Det känns inte okej att som kvinna i ett förhållande ha haft sex med fler än mannen. Det känns billigt, fel och vulgärt.

Det känns bättre om mannen tar initiativ till sex oftare än kvinnan. Det kan till och med kännas bra om mannen alltid är den som tar initiativ. Om det oftare är kvinnan som tar initiativ känns det fel, vulgärt. Då är det givetvis fel på kvinnan (antingen är hon översexuell på något vis eller så kan hon inte tillfredsställa sin man).

Det känns inte okej att som kvinna ta initiativ till att ha sex första gången. Det ska helst vara mannen som vill, och som gärna får vänta lite. Är det kvinnan som vill först känns det fel, billigt och vulgärt. Skulle dessutom mannen säga nej och låta kvinnan vänta är kvinnan i fråga troligen mest oattraktiv i världen, eftersom män alltid vill mer än kvinnor.

Det här handlar om där med att vara subjekt eller objekt. Objektvisering av kvinnor är ett uttryck vi slänger oss med ganska ofta utan att kanske alltid reflektera över vad det innebär. Det blir tydligare om vi vänder på det. Subjektivisering av kvinnor. Kvinnor som sexuella subjekt istället för objekt. Kvinnor vars sexualitet inte hela tiden förhåller sig till den manliga (ofta som någon slags motpol). Kvinnors sexualitet som något som faktiskt existerar, även utan den manliga.

När vi talar om kvinnor och sexualitet hamnar vi ofta i objektivisering, oavsett om det är över en flaska vin eller i bloggosfären. Män gör det. Kvinnor gör det. Och allt det här pratet om hur många och hur mycket, gör knappast saken bättre.

Frigörelse och jämställdhetsplaner till trots är svenska kvinnor fortfarande sexuella objekt i högre utsträckning än vad vi är subjekt. Även vi 80-talister. Och det är problematiskt.

Det är problematiskt av flera anledningar, men inte minst för att de etablerade sanningarna om män och kvinnors sexualitet inte är särskilt sanna.

Kvinnor tycker om sex. Kvinnor vill ha sex. Och nej, inte bara med män de älskar.

De föreställningar vi, män som kvinnor, har om och kring vår (kvinnors) sexualitet hämmar kvinnors möjligheter att leva ut vår sexualitet. De får oss att skuldbelägga oss själva för våra sexuella behov. De försätter oss i underläge i hetrosexuella förhållanden. De tystar oss i debatter kring sex och sexualitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

10 kommentarer:

Camilla Anglemark (www.s-info.se/anglemark) sa...

Så bra uttryckt! Jag håller helt och fullt med dig! Sköt om dig!

Kjell Sjöström sa...

"Kvinnor tycker om sex. Kvinnor vill ha sex. Och nej, inte bara med män de älskar."

Jag skulle vilja byta ett ord i ovanstående mening ... nej inte som kritik ... för formuleringen var bra. ....

"Människor tycker om sex. människor vill ha sex. Och nej, inte bara med människor de älskar."

Hoppas nu för Guds skull att frugan inte läser din blogg.

Jag håller för övrigt med dig om att många av oss bär på förutfattade meningar om varandra inte minst jag vilket jag fått erfara den här veckan.

Vänligen bloggaren KAS

Catti Ullström sa...

Camilla: Tack.

KAS: Jo visst, poängen med att skriva kvinnor var och är förstås att vi rätt ofta utgår ifrån att framförallt män tycker om sex. Iaf att de gör det mer än kvinnor.

linus sa...

som kille är det nog svårt att förstå det helt som du förstår det, men det du skriver känns ganska 'spot on'. som ofta.

Catti Ullström sa...

Linus: Jo det är nog fullt möjligt att det är så, samtidigt som jag tror misstänker att även män har de här känslorna, eller liknande, kring kvinnors sexualitet..?

/C

Cattis sa...

mm tycker det låter som om utvecklingen stått still...
Låter som det kunde gjort för 20 år sedan. Nästan så att man funderar på om det backat istället.
En annan intressant sak som jag kan tillägga är att jag genom åren märkt att män som blir avvisade tror att det beror på att jag som kvinna "aldrig vill" när det mer har handlat om att visst f-n vill jag men inte med dig ;-)
Driv frågan vidare! Det är en viktig fråga att kämpa för. Människors sexualitet ska inte behöva delas upp i manligt och kvinnligt.

Catti Ullström sa...

Cattis: Visst känns det där igen, och jag håller med dig, sexualitet bör egentligen bara vara mänskligt...

Josephine i Haag sa...

så mycket stereotyper jämt...

jag såg ett boktips på Oprah som jag absolut måste läsa om ett tag: "Middlesex". Visste du att en på tvåtusen föds med mer eller mindre stor köns-avvikning? Den gamla termen "hermafrodit" har nu bytts ut till "inter-sex". Dvs en biologisk avvikning, (inte psykisk-identitets- såsom i fallet med trans-sexuell där ngn föds till man men vill vara kvinna och byter kön) En avvikning som gör att de inte är 100% man eller kvinna! utan ngt emellan. En på tvåtusen!! Det blir ett antal det! och vi stövlar på med våra stereotyper och kulturdräpande galler - istället för att öppna upp till MänniskaN.

Själv är jag 197cm, och att vara lång är "manligt", men aldrig har jag varit så kvinnlig på alla sätt och vis som de sista fem åren!

Http://giraffen197.webblogg.se

Catti Ullström sa...

Josefin: Visst är det stereotyper, och attityder, det handlar om. Problemet ligger ju i att de tenderar att styra vår verklighetsbild och därmed att styra verkligheten...

Catti Ullström sa...

Josephine skulle det såklart var... sorry!