tisdag 4 december 2007

Systemskiftet är här.

Vi vill inte ha något systemskifte, sa de. Vi värnar om det svenska välfärdssamhället, den svenska modellen. Vi vill inte sälja ut sjukvården. Vi älskar facket. Vi är det nya arbetarpartiet.

I efterhand är det kanske ingen som fortfarande tror på att det låg så mycket bakom vad Alliansen sade sig vara under valrörelsen. Vi har ju sett vad som hände. Vi har sett försämringar i a-kassan. Sänkningar av skatter. Utförsäljning av sjukvård. Kriget mot facket. Behöver jag fortsätta?

Jag hör ibland socialdemokrater och andra säga att alla svenskar har sett de här förändringarna, sett igenom slagorden. Det kanske är sant (även om alla nog är en överdrift...). Men det är något större som händer med det svenska samhället, något som inte är lika enkelt att ta på. Inte lika lätt att känna och se. Vi står inför ett systemskifte. Eller fel, vi är i ett systemskifte.

Idag kunde vi läsa i bland annat DN och Sydsvenskan att 1% Sveriges invånare äger 30% av landets privata tillgångar. Samtidigt genomförs en mängd skattereformer som framförallt gynnar de allra rikaste i samhället. Samtidigt blir privata sjukhus vanligare och allmänna skolor ovanligare.

Jag hör till de många svenskar som brukar skryta om det svenska välfärdssamhället. Den allmänna sjukvården. De allmänna skolorna som är minst lika bra och ofta bättre än privata skolor (och friskolor). Jag brukar skryta om ett samhälle som inte ger alla människor samma chans, men som kommit en bra bit på väg. Jag brukar skyta om ett Sverige där klyftorna inte är så stora som i andra delar av världen. Jag tror vi är många som brukar skryta på det här sättet, me nu bör vi nog lyssna på varningsklockorna.

Sverige förändras. Det svenska systemet förändras. Och idag känner jag mig som en maktlös åskådare.

När vi går till val 2010 gör vi det i annat Sverige än det jag brukar skryta om. Systemskiftet är här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 kommentarer:

linus sa...

Detta är väll knappast någon nyhet, Catti? Fast man ska kanske påpeka det ofta så att vi inte glömmer. Men det är ju svårt att glömma det.

Catti Ullström sa...

Linus: Nyhet och nyhet... min poäng är att vi förvisso märker och minns de saker som förändras. saker. Men vi märker mindre den helhet som dessa saker ger, vi märker mindre systemskiftet. Förstår du hur jag menar eller flummar jag iväg?

Margaretha sa...

Nej, du flummar inte iväg. Många droppar små, blir till en stor, stor å. En liten förändring kan man sucka över, suckarna blir fler och fler i takt med förändringarna, men att därmed förstå att det solidariska välfärdssamhället försvunnit från kartan är svårare. Det är också på tiden att starta en intensiv kampanj att för att avslöja den grundläggande konsekvensen av alliansens politik. Jag hoppas bl.a. på dig! Det du skriver berör!

Catti Ullström sa...

m: Good! :D

Anonym sa...

Så märkligt. Enligt grafiken är det ju under 30 år av, i huvudsak, socialdemokratiskt regeringsinnehav som den enorma förmögenhetsöverföringen skett.

Hur kan då den nuvarande regeringen beskyllas för att ha någon del i det hela? Bör vi inte vänta till slutet av mandatperioden innan vi gör en så total sågning av deras politik?