måndag 22 januari 2007

Tar var regeringen klimatfragan pa allvar?

I Clintons valvideo talar hon om klimatfragan. Det gor aven Bill Richardson i sin. "...äntligen händer det något och man börjar ta frågan på allvar" sager naringsminister Maud Olofsson.

Men tar den svenska regeringen fragan pa allvar? Det ar en fraga Peter Franke staller sig i sin ledare idag, las har.

Andra bloggar om:

Krisen i Burma "in reality is..."

Forra veckan skrev jag om arets ASEAN Summit (har). Jag skrev att ASEAN bestamt sig for att problemen i Burma var interna problem, som Burmas junta kan losa med hjalp av ASEAN. Det later ju inte helt galet, juntan ska losa krisen med hjalp av ASEAN. Men vilken kris ar det juntan vill losa? Hur ser de pa problemet med till exempel flyktingar (det flyr uppskattningsvis 300 manniskor fran Burma varje dag)?

KNU, som jag tidigare skrivit om har och har, ar en nagel i ogat pa juntan, precis som massflykten fran Karenstaten (Kayinstaten pa juntans vis) och alla rapporter som vittnar om brott mot manskliga rattigheter och folkmord dar. Att det ar en krissituation i Karenstaten kan inte ens juntan forneka. Men hur vill de, med stod av ASEAN, losa krisen (och hur forklarar de den)?

Har nedan foljer ett utdrag fran statligt kontrollerade MyanmarTV3s hemsida. Overskriftten ar "KNU in reality is...". Ni kan lasa hela artikeln har. Tatmandaw ar for i ovrigt smeknamnet pa juntans arme.

"It was in the news report on the local and foreign journalists’ tour of the areas where local nationalities were suffering from robberies, arsons and land mines of the KNU and the article “Regional development as witnessed by an expedition” presented in two parts in the dailies that I have read about peace, security and the rule of law in Southern Command area in Bago Division, and the victims who had to flee their homes to escape KNU atrocities resulting from power struggles within the insurgents.

In its noticeable conclusion reads the article “Journalists will have to join hands with the government, the Tatmadaw and the people to end KNU’s destructive misdeeds in order to achieve “Peace, prosperity and progress” the people desire.”

...At Thabyenyunt Village during the expedition on 13 May 2006, the Minister for Information said, “All the incidents are the results of the well-planned underground plots of the KNU terrorist insurgents and their foreign masters [folk fran vast,"neokolonialister", min anmarkning], and the aboveground schemes from inside and outside the country to attack Myanmar... . And hen the Tatmadaw takes actions against the KNU, the perpetrators in accord with their pre-orchestrated plots will start to cry “The Tatmadaw’s attacks have relocated villages and driven out villagers as refugees” with the intention of misleading the world into having a wrong view on Myanmar. Then they will try to highlight the so-called refugee problem, which in reality is their own baby, saying that the problem jeopardizes regional security. Their ultimate aim is to submit the matter concerning the Myanmar affairs to the UN if their well-planned conspiracy succeeds in puzzling the international community.”

...Even though those quarters too heard and saw like us the voices of the victims of KNU arson and mines saying whether they would have to face the KNU atrocities till posterity, they are still trying to ignore the villagers’ sufferings. We are astonished to witness that their stance is against the truth and their news stories are lopsided ones, saying, “Stop the offensive against the KNU!Please don’t force Kayins to flee their homes as refugees.”

What the alien masters [ocksa neokolonialisterna, dvs alla vasterlanningar som inte diggar juntan, min anmarkning] and their minions and destructive cohorts like to say is, “Death and destruction caused by KNU bombs are not a serious case.”"

Behover jag ens saga att det ar sa mycket logn att det ar lojligt? Obehagligt orwellianskt.

Sa ASEAN... Ni ska losa krisen i Burma ihop med juntan. Lycka till, det kommer sakert ga jattebra! (For att lasa mer om karenfolket och situationen i Karenstaten, kolla
Raul Urrutias blogg)

Andra bloggar om:

söndag 21 januari 2007

Vagen till thailandsk demokrati...

...kanns lang.

Nar kuppen agde rum den 19:e september forra aret hette det att den genomfordes i demokratins namn. Suck, kande jag. Da hette det att vi vasterlanningar inte kan forsta thailandsk demokrati. Nehej, tankte jag.

Jag har alltid haft forstaelse for de thailandare, och ovriga, som inte gillade Thaksin. Jag gillade inte Thaksin. Jag gillar honom fortfarande inte. Thaksin var en korrupt politiker och hans regering ar ansvarig for grova brott mot manskliga rattigheter.

Jag har ocksa full forstelse for de thailandare, och ovriga, som ville ha en ny konstitution och ett mer demokratiskt Thailand. Jag har tidigare insinuerat att jag tycker att den thailandska demokratin innan kuppen var tamligen odemokratisk.

Nu har 4 manader och 2 dagar gatt sedan kuppen. Arbetet med den nya konstitutionen tycks ga trogt och det har varit allt annat an en oppen process. Det dar med att utreda korruptionen, vilket var en av de saker Sonthi sagt motiverade kuppen, tycks nastan varit en fars. Censuren har efter bomberna i Bangkok blivit hardare. Och sa har vi det har med Thaksin.

Sonthi, Surayud Chulanont med flera har sedan kuppen inte tillatit den avsatte Thaksin (som befann sig i New York under kuppen) att komma tillbaka till Thailand. Idag tillkannagav sa premiarminister Surayud Chulanont att Thaksin ar valkommen tillbaka, OM han haller sig borta fran allt vad politik heter.

Jag vet inte vad det ar for vag Sonthi och grabbarna bestamt sig att ta till den thailandska demokrati de sager sig alska sa hogt... men det kanns som den kommer vara laaang.

Andra bloggar om:

Ang. det amerikanska presidentvalet...


Efter som jag redan namnt Hillary Clinton idag tankte jag passa pa att kommentera det amerkanska presidentvalet lite, eller snarare valet av Demokraternas kandidat.

Jag tycker en massa olika saker om amerikansk politik. En sak jag tycker ar att presidentvalet alltid ar fangslande, skumt, men fangslande. En annan sak jag tycker ar att Demokraterna ska, maste, vinna 2008 (kontroversiellt va?).

Har redan namnt att Clinton kandiderar, och visst vore det haftigt med en kvinna som amerikansk president. Men jag ar tveksam... jag tror att hon kan fa det tufft (Republikanerna och inte minst den kristna hogern ser som bekant rott bara hennes namn namns), dessutom har jag en annan favorit; Barack Obama. Visst kan vi saga att det ar det dags for en kvinna i Vita Huset, men vi kan ocksa saga att det ar dags for en morkhyad amerikansk president... I vilket fall ar det inte pa grund av hans hudfarg som jag gillar Obama utan for att jag helt enkelt tycker att han verkar vettig. (djup analys)

Ytterligare en sak jag tycker ar att kandidaternas reklamvideos ar roliga. Kolla in Obamas video har, och Clintons har. (Clintons ar betydligt samre, kanns lite tv-shop.)

Andra bloggar om:




Kvinnornas artionde?

Jag brukar ofta fundera over hur vi om 30 ar kommer se tillbaka pa den tid vi lever i nu. Vad kommer vi minnas, vad kommer vi hana och sa vidare. Det gar givetvis inte att veta, men det ar alltjamnt kul att spekulera i. Jag tror till exempel att vi kommer tycka att det dar med att ha stovlar over byxor var nagot helt absurt.

Sen tanker jag pa senaste tidens utveckling, jag tanker pa att Nancy Pelosi blivit den forsta talmannen (talkvinnan?) i Representanthuset, USA. Jag tanker saklart pa att Mona troligen blir var forsta kvinnliga partiledare, efter 118 ars vantan... Jag tanker pa att det franska Socialistpartiets Ségolène Royal ligger bra till i opinionsmatningarna infor det franska presidentvalet 2007. Jag tanker pa att Demokraternas Hillary Clinton, atminstone, staller upp i det amerikanska presidentvalet 2008. Jag tanker pa att Sverige forhoppningsvis far sin forsta kvinnliga statsminister 2010.

Kanske kommer vi minnas 2000-talets forsta artionde som det artionde da kvinnorna antligen tog plats den politiska i toppen och jamstalldhet blev nagot politiker inte bara pratade om utan faktiskt praktiserade.

lördag 20 januari 2007

Lar av historien (for en gangs skull)

2001/2002 var jag utbytesstudent i Frankrike. Bodde i en havsvilla med utsikt over Atlanten. Byn jag bodde i hette La Pleine sur Mer. Mitt gymnasium lag i den lilla staden Pornic (precis soder om Bretagne). Det var fa av invanarna dar jag bodde som hade invandrarbakgrund. Det var annu farre som hade daligt med pengar.

2002 var det presidentval i Frankrike, vilket gar till pa foljande satt:

Omgang ett: Manga kandidater, de tva som far flest roster gar vidare till omgang tva.

Omgang tva: Tva kandidater, den som far flest roster blir Frankrikes nya president.


Jag minns valkampanjen. Tusentals bilder pa kandidater, overallt. Sa manga kandidater att de flesta inte kunde namnet pa mer an halften. Jag minns likgiltigheten infor valet. Jag minns hur folk sa: "Vad spelar det for roll, det blir anda Jospin och Chirac i andra omgangen." (Chirac som for i ovrigt numera stavar sitt namn Chiraq) Jag minns forsta valet. Nastan 30 % av befolkningen rostade inte. Chirac gick vidare till andra omgangen. Jospin gjorde det inte. Istallet var det Jean -Marie Le Pen som gick vidare. Le Pen som var, och fortfarande ar, ledare for partiet FN, Front National; ett parti langt, langt ut pa den hogerextrema kanten. I mitt invandrarlosa omrade med lag kriminalitet hade Le Pen fatt majoriteten av rosterna. I skolan pa mandagen var stamningen... chockartad, till en borjan.

De tva foljande veckorna (mellan forsta och andra valet) var tva av de mest intensiva, men ocksa roligaste, veckorna i mitt liv. Nast intill alla elever pa Pornics tva gymnasium valde att strunta i skolan och gick ut pa gatorna i jattedemonstrationer (samma sak skedde i ett flertal av Frankrikes stader). Inte for Chirac; mot Le Pen. ("On votera pour toi Chirac, parce que on n'a pas de choix" var en popular ramsa) Le Pen forlorade det andra presidentvalet stort och jag hade val trott, och hoppats, att jag skulle slippa hora mer om Le Pen och hans Front National. Ack sa fel jag hade.

I veckan har de hogerextrema i Europaparlamentet bildat grupp. Ledaren for gruppen ar fransmannen Bruno Gollnisch. Le Pens nr 2 i Front National. En man som fornekat/r forintelsen. En obehaglig man, ett obehagligt parti och en obehaglig ny grupp i vart Europaparlament.

Plotsligt kommer minnena fran 2002 tillbaka... Le Pen blev forvisso aldrig president, men Front National hade, i och med presidentvalet, blivit en maktfaktor att rakna med. Frankrikes folk vaknade, men lite sent...

Sa idag tanker jag... lat oss lara av historiens manga misstag (med oss menas dels EU, dels Sverige, dels socialdemokraterna). Hur manga ganger ska vi rakna bort hogerextrimister for att sedan finna dem i farstun (eller knackandes pa dorren till RD). En hogerextrimistisk grupp i Europaparlamentet, ett Sverigedemokraterna som gar framat i Sverige; taktiken att ignorera dem fungerar inte langre. Lat oss inte vanta med att reagera. Jag vet att SD ar ett litet parti med relativt litet valjarstod. Jag vet att den nya gruppen i Europaparlamentet bara bestar av 20 personer. Men blir det lattare att tampas med hogerextrimism nar den blir starkare? Det ar manga som tycker att vi inte ska ta debatten med till exempel SD, att vi inte ska satta deras fragor pa agendan. Jag forstar poangen, men jag tror att det kan vara dumt, farligt. Vi har ignorerat dem i manga ar nu, och de har inte forsvunnit utan tvartom blivit starkare. Deras fragor ar redan pa agendan (vilket visas dels av SDs framgangar, men ocksa av exempelvis hur manga valjare Fp vann da de foreslog det okanda spraktestet, eller hur manga "tyckare" pa aftonbladet.se som vill att vi ska forbjuda andra sprak an svenska i skolorna) och vi maste lita pa var egen politik tillrackligt for att vaga ta debatten.

Vi kan inte ignorera framlingsfientlighet och uttryck for sadan. Vi kan inte blunda for att hogerextrimisterna gar framat. Problem forsvinner inte for att vi valjer att inte se dem.


Jo visst, en massa sjalvklarheter, men sjalvklarheter jag kande behovdes upprepas idag.

En dag att minnas barnen som inte far vara barn...

Idag ar det International Children's Day (icke att blanda ihop med Universal Children's Day, 20 november) vilket firas ordentligt har i Mae Sot. Dr Cynthia Maung, tillsammans med Burmese Migrant Workers Education Council, Burmese Migrant Teachers Association, Social Action for Women och diverse andra organisationer har annordnat firandet. (Frontfigurer var forstas dr. Cynthia sjalv men aven min van Daw San Dar Win.) Idrottstavlingar, dansuppvisningar, lotteri, lekar, god mat och hur mycket barn som helst trangs just nu pa ett stort falt utanfor Mae Sot. Samtliga ar burmeser. Manga kommer fran nagon av de skolor som drivs av San Dar Win och Paw Ray, tva fantastiska kvinnor som kan konsten att fa saker och ting att handa. Foraldralosa barn, barn med HIV/AIDS, fore detta barnarbetare och manga andra som aldrig skulle fatt chansen att ga i skolan om det inte vore for ovan namnda organisationer, deltar i firandet.

Jag var dar i ungefar en timme, sen blev det for varmt. Nar vi akte hem tankte jag pa svenska Barnens Dag. Ar det samma sak som International Children's Day? Jag vet inte, jag har aldrig firat Barnens Dag. Minns det bara fran Astrid Lindgrens fantastiska Barnen i Bullerbyn. (Under de manader jag bott har har jag, for i ovrigt, ofta tankt pa Barnen i Bullerbyn. Har springer alla burmeser mellan kontoren och alla verkar hora hemma overallt, precis som i min favorit-barnbok)

Firar nagon Barnens Dag i Sverige nu for tiden?

Nar jag kom tillbaka till kontoret pamindes jag om varfor det ar sa viktigt med International Children's Day. Jag motte var grannflicka.

Hon ar alltid glad nar vi mots och vinkar glatt. Den har flickan kommer fran Burma, ar kanske 12 ar gammal och hon kom till Mae Sot med sina smasyskon. Foraldrarna bor kvar i Shanstaten (ostra Burma). Flickan tillhor den etniska minoriteten Pa-O. Hon ar ett av de manga burmesiska barn i Mae Sot som inte har nagon mojlighet att fira idag. Hon ar ett av de barn som ar anledningen till att det ar sa viktigt att vi uppmarksammar dagar som denna, att vi uppmarksammar barns ratt att vara just barn.

Hon kunde inte narvara for att hon, precis som sa manga andra barn, maste arbeta. Flickan bor hos vara thailandska grannar. Hon far mat och husrum i utbyte mot att hon lagar mat, stadar, ar tradgardsmastare, handlar och sa vidare. Hon ar deras obetalda tjanare.

Varje gang jag hon kommer over till oss, eller nar jag moter henne pa gatan utanfor, paminns jag om hur orattvis varlden ar. Min granne ar den sotaste lilla tjejen i varlden, men jag kan inte hjalpa henne. Jag blir sa arg, sa ledsen och framforallt kanner jag mig sa hopplost hjalplos.

Bra artikel!!!

Situationen i Burma ar komplicerad. Ju mer jag lar mig om den desto svarare blir den (jo visst; en klyscha, men en sann sadan). Idag publicerade min kara vann, Aung Marm Oo, en artikel pa The New Era Journal (khitpyaing) som ger ett perspektiv pa den politiska krisen i Burma. Det ar en bra artikel (som jag dessutom hjalpt honom med...:D) som representerar ett satt att se pa situationen i Burma som ar vanligt bland de etniska minoriteterna i landet.

Aung Marm Oo, kommer fran Rakhinestaten (eller det engelska namnet; Arakanstaten) och tillhor minoriteten Rakhine (Arakan). Han ar aktiv i All Arakan Student & Youth Council samt i Shwe Gas Movement.

Las artikeln Can we Resolve Political Crises in Burma har.

fredag 19 januari 2007

PassfotoPanik


Om drygt tva veckor har jag tankt aka till Burma, men jag behover ett visum for att kunna gora det. Och for att fa ett visum maste jag skicka in en visum-ansokan, mitt pass och tre passfoton i farg till Myanmars ambassad i Bangkok. Sa jag gick for att ta passfoton. Det gick bra. Fem timmar senare akte N.S och hamtade fotona at mig (tyckte for i ovrigt att det var lite val lang tid for nagra passfoton).

"You are very beautiful on this photo" sa han nar han kom hem. Tjejerna holl med:

"Your skin is so white. No problem Than Shwe will let you in with this skin coulor" (I Sverige vill bli bruna, har vill de vara bleka)

Jag tittade narmare pa kortet och tankte att min hy sag valdigt blek ut, och valdigt slat. Min finne i pannan var forsvunnen. Mina fodelsemarken var forsvunna (utom ett pa halsen). Vad fan (ursakta svordomen), de hade retuscherat (ursakta stavningen) mig. Jag blev forbannad, jag ar fortfarande forbannad. Jag vill inte att nagon ska ga in och andra pa mitt annsikte. Om jag inte ar osminkad vill jag inte se ut som om jag har tva lager puder i annsiktet. Om jag har en finne i pannan kan den fa vara dar. Och, framforallt, vill jag inte att nan passfotofotograf ska radera min fodelsemarken!!!

Jag forstar mycket val att fotografen ville vara snall och gora mig snyggare. Jag borde sakert vara tacksam... eller sa. Men det kan jag inte vara.

Antligen!!!

Igar presenterade valberedningen sitt forslag till ny ordforande for SAP. Ingen overaskningen men allt jamt gladjande; Mona Sahlin.
Om nu Mona valjs i mars, vilket ar troligt, far vi antligen en kvinna som ordforande for SAP (och dessutom en som ar for delad forsldraforsakring...=D). Det ar pa tiden!

torsdag 18 januari 2007

Ingen vapenvila.. men kanske splitt?

Igar skrev jag om uppgifterna om en vapenvila mellan Karen National Union och Burmas militarjunta. Dessa uppgifter verkar emellertid inte varit helt sanna...

Under gardagkvallen dementerade Karen National Unions Generalsekraterare,
Padoh Mahn Shar, ryktena om en vapenvila mellan KNU och Burmas styrande junta, SPDC. I ett uttalande publicerat pa Democratic Voice of Burmas hemsida menar KNU att ryktena bara ar just rykten. Den delegation som varit i Rangoon och forhandlat med juntan hade inga befogenheter att gora det och KNU kommer att overvaga att straffa dem, later Pado Mancha meddela. Delegationen ifraga bestod av medlemmar av Karen National Liberation Army, KNUs arme, och leddes av Htain Maung. De senaste dagarna har det i burmesisksprakig media florerat rykten om att en vapenvila redan ar nadd och ett antal KNLA-soldater har pastatt att juntan dragit sig tillbaka fran flera omraden i Karenstaten. KNU sager att det inte finns nagon sanning i sadana rykten och att den militara situationen ar oforandrad. Strider fortgar mellan SPDC och KNLA var dag, menar Padoh Mahn Shar.

Ryktena om vapenvila ma vara stoppade men nu florerar istallet rykten om en ny splitt inom KNU (som tidigare splittrats ett flertal ganger).



Thai-style democracy...

Silkesvantarna aker av

Efter militarkuppen i Thailand den 19e september 2006 kunde vi, i Thailands engelsksprakiga tidningar, lasa ett antal artiklar, ledare och indsandare som forsvarade (den "silkeslena") kuppen och talade sig varma for den har typen av "thai-democracy" som sjalvgoda vasterlanningar inte kunde forsta. Jag tyckte spektaklet kring kuppen var ganska osmakligt och obehagligt. Barn som leker i militarklader, sota flickor som ger blommor till militarer och skrattande soldater prydde framsidorna pa samtliga av Thailands stora dagstidningar. Obehagligt. Men trots obehagsvibbar gick det knappast att forneka att kuppen blivit val mottagen av thailandarna. Oroligheter har vi inte sett mycket av, forran bomberna smallde i Bangkok. Strax efterat forsokte juntan hindra den av CNN genomforda intervjun med den avsatte Thaksin fran att sandas. Fran lite varstans riktas nu kritik mot den juntan. Helt plotsligt har den silkeslena kanslan forsvunnit.

Och hur gar det egentligen med den nya konstitutionen?

Veckorna som foljde kuppen fanns det en ganska livlig debatt om vilka andringar som borde goras i konstitutionen. Bland annat menade arbetarrorelsen att den regel som sager att du maste ha en universitetsexamen for att vara valbar till parlamentet borde andras. Tyvarr verkar deras krav inte fatt nagot gehor.

Jag tycker det ar vart att diskutera; ar ett land verkligen en demokrati ifall bara de med universitetsexamen kan valjas till parlamentet (i fallet Thailand, ca 10% av befolkningen)?

onsdag 17 januari 2007

Valley of Darkness

Igar fick jag en alldeles nytryckt rapport i min hand. Rapporten ar publicerad av Kachin Development Networking Group och handlar om guldindustrin i Kachinstaten (norra Burma) och dess effekt pa statens invanare samt statens rika vaxt- och djurliv (inte minst pa statens unika tigerbefolkning). Lasvard! Namnet pa rapporten ar Valley of Darkness och den finns att ladda ner pa The Burma Campaign UKs hemsida, har.

Fred (?)

(Bilder fran KNU-kontrollerade delar av Karenstaten, Karen New Year, 19 dec 2006, )


KNU/KNLA och SPDC sluter vapenvila, om uppgifterna stammer. Kanske ser vi nu slutet pa det nara 60 ar langa inbordeskriget mellan den burmesiska staten och karenfolkets Karen National Union (och deras arme; Karen National Liberation Army). Men vad kommer en vapenvila att innebara? Ar det fred i Burma nu?

Sedan Burmas sjalvstandighet har landet harjats av inbordeskrig. Flera av de etniska minoriteterna, men ocksa andra grupper som till exempel Communist Party of Burma, har slagits mot den burmesiska staten. Under de senaste 20 aren har dock fler och fler av dessa grupper slutit vapenvila med SPDC (State Peace & Development Council, som juntan sa missvisande kallar sig sjalv).

Karen National Union (Karenfolket ar ett av Burmas storsta minoritetsfolk) startade sitt uppror, Karen Revolution, forst av alla 1949 och ar ocksa den enda grupp som inte slutit vapenvila med juntan. Fram tills nu. KNU och SPDC har slutit vapenvila. Uppgifterna kommer bland annat fran den burmesisksprakiga versionen av The Irrawaddy. Tyvarr har jag inte hittat nagon information om vapenvilan i nagon av de engelsksprakiga nattidningarna.



Det ar ett besked som vacker och kanslor hos folk, framst hos karenerna, har i Mae Sot. Manga ar besvikna, manga ar oroliga over vad det kommer att innebara for karenfolket och karenstaten. En vapenvila borde vara nagot positivt, men erfarenheter fran andra "Seize fire areas" har visat att det finns tva sidor av vapenvila. I manga av dessa omraden, tex i Kachinstaten dar Kachin Independence Organization 1994 slot vapenvila med juntan, har juntans militara narvaro fordubblats. Detta har i sin tur inneburit att konfiskering av mark, slavarbete osv har okat. Vad KNUs vapenvila kommer att innebara aterstar att se, tidigare forsok till avtal mellan juntan och KNU har alltid brutits. Kanske blir det annorlunda den har gangen.

For mer bra lasning om KNU och karenfolket, kolla in Raul Urrutias blog om Burma. Han skriver engagerat och kunnigt om situationen i Burma, ofta med fokus pa karenfolket.

Sa, om det nu verkligen ar en vapenvila, och om den inte bryts, betyder det att det ar fred i Burma nu? Mitt svar maste nog bli nej. Det ar kanske inte krig, men tvangsarbete, systematiska mord och valdtakter, etnisk rensing, fangslande av oliktankande med mera ar fortfarande en del av verkligheten i Burma. Jag vagar till och med pasta att Burma ar lika langt fran fred idag som de var for en vecka sedan.

tisdag 16 januari 2007

ASEAN Summit 2007

(OBS, valdigt langt inlagg)

Den 15:e januari (igar alltsa) avslutades arets ASEAN Summit. ASEAN, Association of Souteast Asians Nations, har 10 medlemslander och sedan snart 10 ar tillbaka Burma (Myanmar) en av medlemmarna. Burmas intrade i ASEAN den 24 juli 1997 mottes da av hard kritik fran framforallt USA och Europa, en kritik som ofta upprepats. ASEAN forsvarade beslutet och menade att det ar lattare for dem att pavverka Burmas generaler och framja Burmas (icke-existerande) demokratiutveckling om landet ar med i ASEAN.

Nu har 10 ar gatt. Burmas demokratiutveckling ser vi inte mycket av och "patryckningar" fran ASEAN har knappt varit markbara (daremot kan vi se en okad handel mellan Burma och de andra ASEAN-landerna).

Under ASEAN Summit diskuterades Burmafragan, inte minst utifran den resolution som USA och Storbrittanien forra veckan presenterade i FNs sakerhetsrad (jag har skrivit mer om det har). I resolutionen, som inte gick igenom, menar USA och Storbrittanien att situationen i Burma ar ett hot mot fred och sakerhet i hela Sydostasien. Inte helt ovantat holl Burmas generaler inte med; de menar att situationen i Burma ar en hogst intern, nationell angelagenhet. ASEAN har valt att "forsvara" Burmas junta mot USAs och Storbrittaniens anklagelser. Det ar aningen anmarkningsvart med tanke pa att regeringarna i saval Malaysia som Thailand har stora och uttalade problem relaterade till de stora antalen burmesiska flyktingar i landerna (det var inte manga manader som den thailandska regeringen lat meddela att de skulle ta tag i det burmesiska problemet pa riktigt). Men tydligen har massflykten fran Burma ingenting med situationen i Burma att gora.

ASEANs hallning i Burmafragan har, som redan namnts, ofta kritiserats. Idag ar det fa som menar annat an att ASEANs hanterande av Burma varit ett stort misslyckande. En del menar att detta misslyckande (och, for den delen, misslyckanden i andra fragor) delvis beror pa ASEANs begransade befogenheter. ASEAN har idag ingen ratt att gora mer an att "ge rad" till sina medlemslander, de kan saledes inte ge nagra straff till medlemslander som bryter mot ASEANs policy. I dagens ledare i den thailandska, engelsksprakiga, tidningen The Nation star att lasa:

"Until now, the functioning of Asean has been based on goodwill and voluntary engagement of its members. Because Asean resolutions and decisions are not legally binding and can therefore be ignored by some rogue members, it is difficult, if not impossible, for the organisation to make progress towards realising its ambitious goals of closer economic integration"

Pa den officiella hemsidan for ASEAN Summit 2007 skriver de sjalva att:

"ASEAN has always acted in the past on informal consensus, leaving it open to criticism that it is little more than a 'talking shop' incapable of getting unruly member states to fall in line... The issue has come up most often regarding the ruling generals of Myanmar, who have snubbed regional and international pressure to make concrete progress on its would-be 'road map' for democracy and political reform."

Nu ska detta emellertid forandras. Under arets ASEAN Summit antog medlemslanderna ett utkast till ASEANs nya "charter", en slags mini-konstitution for ASEAN (den slutgilitiga ska antas i december). Denna charter kommer enl. den tidigare citerade ledaren i The Nation:

"...provide for more effective decision-making by allowing voting, subject to rules of procedure to be determined by a council of Asean leaders..."

Den kommer ocksa att tillata ASEAN att "dra in" de privilegier som ASEANs medlemslander atnjuter ifall medlemslanderna bryter mot ASEANs policy. Huruvida det har kommer att ge ett starkare ASEAN aterstar att se. Huruvida ett starkare ASEAN kommer att ha en positiv effekt pa demokratiutvecklingen i Sydostasien aterstar ocksa att se.

Nar det talas om ASEAN och demokratiutveckling ar det oftast Burma som kommer pa tal, vilket ar bra. Burma-fragan bor prioriteras, inte minst i ASEAN. Men vi far inte glomma att Burma ar langt ifran den enda diktaturen i ASEAN. Burmas generaler ar i gott sallskap av ledare fran Vietnam, Brunei och Thailand.



Bra Blogg

Idag hittade jag ett riktigt kul blogginlagg (Darfor ar jag mormon) pa bloggen Det progressiva USA som jag tycker ni ska lasa. Det ar for i ovrigt en blogg som ofta har bra inlagg och som ger en mycket mer nyanserad bild av USA an den vi vanligtvis moter i massmedia m.m.

"Very much okay"


For en dryg vecka sedan skrev jag om General Than Shwes resa till Singapor och ryktena om att han skulle vara dodligt sjuk i cancer. Nu har generalen, den burmesiska juntans "strong man" sedan 1992, emellertid atervant till Burma med ett stort leende pa lapparna. Than Shwe ar :“very much okay,” halsar de burmesiska myndigheterna. Las mer har.

Filmkvall med RAMBO


I gar hade jag och nagra av tjejerna filmkvall. Vi inledde med Rambo, First Blood (en film jag valt i..eh... utbildande syfte...forstas...). Vi vet val alla vad for typ av film Rambo ar. Macho macho macho.. pa ett riktigt amerikanskt vis...MAN med stora bokstaver... Men det var bara jag och E.P i vart lilla sallskap som kande till filmen ifraga sedan tidigare. Efter ca 10 min stallde sa N.N en viktig fraga.


N.N: "Crazy"

Jag: "What?"

N.N: "This is strange movie, why they have no girls?"

Vad svarar man pa det???

(Det ar for i ovrigt tva tjejer med i filmen. En tjej ar med i ca 2 sek. Hon ar servitris och serverar mat. En annan tjej gar att se vid ett tillfalle da Rambo slass pa polisstationen, kvinnan sitter i bakgrunden och skriver skrivmaskin)

söndag 14 januari 2007

Welcome to Burma

En gang i manaden behover jag, for att fa nytt visum, lamna Thailand och komma tillbaka igen. Det enklaste sattet att gora dett ar att aka ner till Moei River, floden som markerar gransen mellan Thailand och Burma, och ga over den sa kallade Friendship Bridge till Myawaddy, Burma. Pa Myanmar Immigration stamplas passet (men det kostar 505 Baht, vilket jag tycker ar en mycket marklig summa) och sedan ar det bara att ga tillbaka till Thailand och stanna en manad till.

Idag var det dags igen. Att fornya mitt visum brukar inte vara sarskilt spannande. Jag gar over, en burmeiskt spion moter mig pa bron och tar in mig till Myanmar Immigrations kontor. "505 Baht, very quick". Om jag gar in i Burma ar jag alltid i tryggt sallskap av en eller tva spion/er. Det ar sa det ar. Men idag var en ovanlig dag.

Utav nagon anledning verkade det som om alla vasterlanningar i Mae Sot (ok, kanske inte riktigt) bestamt sig for att ga over bron. Det var fullt i folk och jag var tvungen att sta i ko (!) for att fa min utresestampel pa Thai Immigration. Nar jag stod dar pratade jag med en av de thailandska vakterna som jag alltid brukar halsa pa nar jag gar over. Det var ett skumt samtal eftersom lite av det som sas var sant. Ryktet sager att ifall en vasterlanning ens sager att hon eller han bor i Mae Sot, skickas den informationen direkt till Burmas junta. Jag vet inte om det ar sant eller inte, men jag foredrar att vara pa den sakra sidan. Alltsa stod vi och pratade om elefantsafarin i Chiang Mai, som jag aldrig akt pa, och dykning i sodra Thailand, dar jag aldrig varit, nar en tjock, vasterlandsk, medelaldersman borjade skrika pa en av de andra vakterna.
"Why? You say I can not take my motorbike. Why?"
De thailandska vakterna forsokte lugna mannen men han var verkligen forbannad.
"How am I supposed to go around in Myawaddy. How can I find a hotel?"
"Sorry sir, you have to go back 5 pm."
"What? Why?"
Jag kande att jag var tvungen att lagga mig i och forklarade for mannen att det ar helt enkelt sa det ar, det ar Myanmars (nar jag ar vid gransen kan forstas jag inte saga Burma) regler och inte sa mycket de thailandska vakterna har kan gora nagot at.
"Have you been over before?"
"Sure"
"How much do I have to pay?" "505 Baht"
"105"
"No 505"
"This is outrageous!!! 505 Bath. And I can’t take my motorbike?"
Vakterna upprepade att det inte var mojligt.
"Why? How am I supposed to go around and see things? Hah?"

Efter att ha muttrat och svurit en stund tog mannen, som for i ovrigt var fran Finland, sin motorcykel och akte hem. Min “kompisvakt” tittade pa mig och skakade pa huvudet. Pa lapparna hade han ett leende som sa ungefar: “Ingen koll, ingen koll”.

Visst ar vi alla turister i utlandet, men den har mannen verkade inte tankt pa vad det var for nagot land han ville in i. Vart skulle han aka med sin motorcykel? “Go around” fungerar inte riktigt i Burma. Men framforallt hade mannen missat dessa tva saker:

  1. Unga thailandska vakter kan knappast paverka burmesiska regler sarskilt mycket.
  2. Att fraga varfor… Nar det galler en militardiktatur som Burma. Varfor ar helt enkelt inte ett ord Myanmars nysprak...

Later det som jag overdriver?

Welcome to Burma; enjoy the totalitarian experiment…

lördag 13 januari 2007

Libertas blogg

Hittade precis Libertas blogg... Libertas ar S-Studenters tidning och pa bloggen laggs artiklar fran tidningen ut. Vart att kolla.

FN och Burma, ett komplicerat forhallande


Sa var det sa dags... 12 januari. FNs sakerhetsrad skulle rosta om den, av USA och Storbrittanien foreslagna, resolution som kraver att Burma ska slappa alla landets politiska fangar.


Nar jag och nagra burmesiska vanner diskuterade saken i torsdags va vi alla ganska, eller valdigt, negativa. Anledningen var Kina. Kina som har vetoratt i FNs sakerhetsrad. Kina som ar den burmesiska juntans narmaste och viktigaste allierade. Kina som standigt gor, av demokratirorelsen hart kritiserade, affarer med Burma (jag syftar inte minst pa den omfattande teakhandeln mellan de tva landerna). Kina, argumenterade vi, kommer aldrig tillata nagon resolution som satter press pa Burmas junta.

Mycket riktigt, Kina la in sitt veto, men Kina var inte det enda landet att gora sa. Aven Ryssland la in veto mot resolutionen, vilket gor gardagen till forsta gangen sedan 1989 som flera veton anvands i samma fraga i FNs sakerhetsrad (senast gallde det situationen i Panama och da var det Frankrike, USA och Storbrittanien som alla lade in sina veton).

Kinas ambassador, Wang Guangya, menade att problemen i Burma ar "the internal affairs of a sovereign State and the Government and other groups should be allowed to continue their efforts towards reconciliation". Rysslands ambassasador, Vitaly Churkin, menade att fragan om politiska fangar i Burma inte ar en fraga for FNs sakerhetsrad utan en fraga som borde hanteras av andra FN-organ. Las mer om detta har.

Aven om jag inte forvantat mig nagot annat an att atminstonde Kina skulle anvanda sig av sin vetoratt kanner jag mig besviken. Jag tanker pa de hundratusentals (ja, faktiskt!) burmeser som riskerat sin egen sakerhet genom att skriva pa en namninsamling for frigivandet av alla Burmas politiska fangar. Jag tanker ocksa pa FN, som fortfarande inte lyckas satta press pa Burmas militarjunta, trots att juntan bevisligen fortsatter att ignorera manskliga rattigheter. FN som fortfarande sammarbetar med Burmas junta i kampen mot tex HIV/AIDS, trots att juntan motarbetar de flesta av de organisationer som forsoker sprida information om HIV/AIDS (motarbetar ar forstas i det har fallet synonymt med forfoljer, arresterar, forhindrar internationella organisationer att resa fritt, osv). En del organisationer, tex National League for Democracy (Daw Aung San Suu Kyis parti som vann det demokratiska valet 1990) tillats forvisso jobba med fragan, men de ar mycket begransade i sitt arbete, samt standigt bevakade och kontrollerade av militaren. Detta har lett till att flera internationella organisationer, daribland Global Fund, dragit sig ur landet (for att lasa mer om det, se har).

Nej, resultatet av gardagens sammantrade ar inte forvanande, men det ar alltjamt nedslaende.

fredag 12 januari 2007

Andra bloggar

Nu har jag lagt till lankar till nagra av de bloggar jag brukar lasa... Det kommer fler... Nar jag orkar lagga till fler... Tog sadan tid...

Studentledare frigivna!


Burma har over tusen politiska fangar. En del av dem har suttit i fangelse mer eller mindre konstant sedan 1988-ars massrorelse for demokrati. Ungefar hundra av dem ar studenter, pa olika satt aktiva i demokratirorelsen. I september 2006 (samtidigt som Burma-fragan diskuterades i FNs sakerhetsrad) aterarresterades 5 av de mest valkanda studentledarna, bland dem Min Ko Naing (mannen som raknas som demokratirorelsens nr 2 efter Daw Aung San Suu Kyi). Alla fem hade da redan avtjanat langa fangelsestraff for sina politiska aktiviteter (Min Ko Naign har suttit i isoleringscell sa lange att han idag har gravt nedsatt horsel). Den 11 januari, slapptes alla fem. Samtidigt som det ar ett gladjebesked far vi inte glomma att over tusen burmesiska man och kvinnor fortfarande sitter fangsalde for sin tro pa, och kamp for, demokrati i Burma. Las mer om detta har.

onsdag 10 januari 2007

Martin Luther King Prize till burmes i Sverige!

Lian Sakhong, burmes bosatt i Uppsala men standigt pendlande till Mae Sot, har, mycket valfortjant, tilldelats svenska Martin Luther King Prize. Han har tilldelats priset:

"outtröttliga kamp för mänskliga rättigheter och demokrati i Burma, med speciellt fokus på de etniska minoriteternas situation. Av ickevåldets många strategier har Lian Sakhong valt dialog som huvudstrategi för att förverkliga sin vision: en genuint demokratisk federal union i Burma där övergången åstadkoms med fredliga medel, utan blodsutgjutelse. Ett konkret resultat av Lian Sakhongs insatser är den författning som utformats under hans ledarskap inom Ethnic Nationalities Council och National Program for Reconciliation och som låg färdig i december 2005. Den är ett demokratiskt alternativ till militärregimens författningsförslag och ett viktigt steg mot förverkligandet av en federal union, där Burmas många olika folkgrupper kan leva tillsammans i fred och samförstånd, oavsett etnisk, religiös, kulturell och historisk bakgrund."

Jag blir speciellt glad over att Lian tilldelats det har priset eftersom han ar en av de fa som uppmarksammat muslimernas situation och darmed tvingat fram en diskussion kring detta, sa ofta, kansliga amne.

Grattis Lian!!

Jesper Bengtsson har skrivit mer om detta pa sin blogg.

HIV/AIDS i Burma

Burma ar i dag ett av de lander dar HIV/AIDS sprids allra fortast, ett problem som uppmarksammats internationellt och lett till att manga lander skankt pengar till Burmas regering for att de ska kunna bekampa spridningen. Igar rapporterade The Irrawaddy att HIV/AIDS-patienter i Rangoon nekas ARV-behandling av sjukhusen. De har inte rad. Det ar lite anmarkningsvart med tanke pa hur mycket pengar Burma fatt av tex FN for att bekampa HIV/AIDS (och med tankte pa hur mycket pengar juntan har rad att spendera pa sin arme, som ar Sydostasiens naststorsta).

For nagra veckor sedan skrev jag, tillsammans med Magdalena Streijffert, en artikel dar vi ger var syn pa HIV/AIDS-bekampningen i Burma, den finns att lasa pa S-studenters hemsida.

Hur mar General Than Shwe?


Den senaste veckan har det spekulerats en hel del om General Than Shwe (Burmas "Nr 1" sedan 1992) och framforallt om hans halsa. Anledningen ar att Than Shwe lamnade Burma den 31:e december for att uppsoka sjukhus Singapor. Than Shwe, som officiellt ar 73 ar men i sjalva verket troligen ett par ar aldre (en av de fantastiska sakerna med Burma ar att du alltid kan vara saker pa en sak; de officiella siffrorna ar logn), sags ha blivit sa allvarligt sjuk att den okanda burmesiska sjukvarden inte kunde gora nagot for honom. Rykten har talat om cancer och spekulerat i vem som ska eftertrada generalen. Alla rykten om att Than Shwe skulle vara dodligt sjuk dementerats emellertid fran Singapor dar det heter att generalen ar "very much OK".

Inte helt ovantat glads manga burmeser over dessa rykten. Det ar inte sa konstigt, Than Shwe ar en av de ytterst ansvariga for dodandet av deras slaktingar, fangslandet av deras foraldrar och brannandet av deras byar (och sa vidare...). Men jag tror att vi ska akta oss for att lagga for stor vikt vid Than Shwes person; Burma var en militardiktatur innan Than Shwe, och Burma kommer fortsatta vara en militardiktatur aven om Than Shwe dor imorgon. Than Shwes eventuella dod kommer skapa demokrati i Burma lika lite som Saddam Husseins dod kommer skapa fred i Irak.

tisdag 9 januari 2007

Kaliforniens Guvernor

Nar Arnold blev guvernor i Kalifornien var det nog fler an jag som suckade djupt... (Efter en valkampanj med oforglomliga slagord direkt hamtade ur T2)



Fordomar mot body builders och actionskadisar (och mot amerikanska Republikanerna)? Jo visst, jag ar skyldig. Kanske borde min suck varit en lattnadens suck istallet... A.S har kommit med ett forslag till allman sjukvardsforsakring for barn. Las mer pa bloggen Det progressiva USA.

Roten till allt ont...

Jag ar inget fan av den politik George W Bush star for (inte helt ovantat). Jag tycker inte att vekar vara en hyvens kille (inte heller helt ovantat). Men ibland far han skulden for lite val mycket...

Under min uppvaxt har konspirationsteorier och diskussioner kring sadana hort till vardagen. Detta beror till stor del pa att jag har Sveriges kanske mest ihardiga konspirationsteoretiker i min familj. Min alskade mamma har en fallenhet for galna teorier och tycks ibland kanna en viss motvilja mot rationella teorier (eller vill hon kanske bara saga emot..?). Det beror samtidigt pa att jag har en syster som ar allergisk mot konspirationsteorier. Familjens middagsbord har manga ganger forvandlats till ett ordens slagfalt.

Jag tycker sjalv att det kan vara ganska kul med konspirationsteorier, politiska saval som andra (min favorit ar den dar det havdas att hela Nya Testamentet ar kopierad och att Jesus egentligen ar den egyptiske guden Osiris). Jag gillar framforallt invecklade teorier. I Mae Sot ar konspirationsteorier populart, bland saval burmeser som vasterlanningar (jag vet inte hur det ar med thailandarna eftersom de oftast haller sig pa sakert avstand fran oss). Egentligen ar "konspirationsteorier" inte riktigt ratt att saga, i sjalva verket ror det sig bara om en teori. En teori som inte ar sarskilt invecklad, men anda ganska rolig eftersom den forklarar allt...

Det spelar ingen roll om det handlar om korrupta politiker, okanda diktatorer (eller fd diktatorer) eller terrorister. Forklaringen till... ja allt de gjort och star for egentligen... ar att personen ifraga gick i samma klass som George W Bush (detta tycks galla alla skumma typer utom Burmas egna generaler).

Nu har jag ingen som helst koll pa vem som gatt i den amerikanske presidentens klass men jag misstanker att det inte var alla de som Mae Sots invanare pekat ut. Ifall jag har fel i den har fragan och det faktiskt ar sa att G.W.Bush ar gammal klasskompis med Hussein, Bin Ladin. Thaksin, Sonthi, Sondhi med flera undrar vem som var deras larare och vad som egentligen stod pa schemat...


Klasskompisar..?

måndag 8 januari 2007

Burma, ett sjalvstandigt land?

Vad ar sjalvstandighet?

Den fjarde januari ar dagen for Burmas sjalvstandighet. I 59 ar har Burma varit ett sjalvstandigt land (tidigare var det en brittisk koloni) men hur sjalvstandigt ar egentligen Burma?

Ifall sjalvstandighet betyder att ett land inte ockuperas av ett annat ar Burma, atminstone till viss man, ett sjalvstandigt land (aven om manga av invanarna i Karenni-, Karen- och Shanstaterna skulle protestera och fora fram att de visst ockuperas, av Burmas majoritetsfolk burmanerna). Men att saga att ett land ar sjalvstandigt ifall det inte ockuperas av en frammande makt ar inte, menar en del, helt korrekt.

Daw Aung San Suu Kyi (dotter till Burmas sjalvstandighetshjalte Aung San, demokratirorelsens frontfigur och mottagare av Nobels Fredspris 1991) kallade, i sitt historiska tal utanfor Shwedagon Pagoda i Rangoon 1988, kampen for demokrati for en andra sjalvstandighetskamp. Manga delar hennes satt att se pa saken. Morgonen den fjarde januari vacktes jag tidigt av att Y.Y.M och K.N.O, mina rumskamrater, dok in i min myggnatskoja och skakade om mig.

"Happy Independence Day! Let's fight for Independence! We have cooking duty this morning, will you help?"

En annan av mina burmesiska vanner uttryckte saken ungefar sahar: Varfor ville burmeserna bli fria fran britterna? For att var nation har ratten till sjalvbestammande. Vad ar en nation? Om en nation ar ett lands regering, da ar Burma en sjalvstandig nation. Om en nation ar ett lands folk, da ar Burma sa langt fran sjalvstandighet det gar att komma.

Svar: Att vara tyst nar staten talar?



SPDC, Burmas styrande militarjunta, har sitt alldeles eget satt att se pa landets sjalvstandighet. I den statligt kontrollerade tidningen The New Light of Myanmar stod den fjarde januari att lasa:

"
...In the late 19th Century, Myanmar fell under alien subjugation and lost its sovereignty and independence. However, Myanmar people are fully equipped with the spirit of cherishing and valuing their motherland, ...and patriotic fervour or the spirit of being sensitive about national prestige and integrity. So, all the national brethren bravely drove out the invaders sacrificing lives, blood and sweat, and as a result, the nation regained independence and sovereignty.

Today, certain powerful countries are interferring in the internal affairs of other countries to dominate them in the political, economic and social aspects. That is indeed neo-colonialism. In other words, it is the act that harms the sovereignty of other countries. Therefore, the young generation ... are duty bound to safeguard the independence and sovereignty of the motherland through the might of unity and harmony."

Nar jag laser propaganda texter i den har stilen vet jag inte om jag ska skratta eller grata. Jag antar att jag knappast behover forklara att "...the might of unity and harmony" forstas ar detsamma som att staten ej ska kritiseras och att tankar som inte ar forenliga med SPDCs linje hotar sjalvstandigheten, statens val, och saledes ar olagliga (det ar alltsa inte bara forbjudet att oppet kritisera SPDC, enligt lagen far du inte ens tanka pa att, tex, starta en fackforening).

Ar Burma sjalvstandigt? Det ar ar egentligen en oviktig fraga. Burmas folk har annu inte fatt sin sjalvstandighet, de ar langt ifran fria.

lördag 6 januari 2007

Vad betyder ett namn?


Burma/Myanmar

Burma hette Burma, tills landets militarjunta beslutade sig for att byta namn pa landet. Numera heter det officiellt Myanmar, men den demokratiska oppositionen och flera lander (daribland Sverige) har valt att fortsatta kalla landet Burma.

BSPP/SLORC/SPDC

I samband med de stora demonstartionerna for demokrati i Burma 1988 skedde vissa forandringar i toppen... General Ne Win, ledaren for BSPP (Burma Socialist Party Program) och Burmas diktator som styrt landet med jarnhand sedan militarkuppen 1962, avgick och hans skyddsling Sein Lwin blev ny "nr 1". Han avgick ganska snabbt darefter och nasta man att inta "tronen" var dr Maung Maung som bara blev kvar i nagra veckor innan General Saw Maung tog over.

Den nya juntan under Saw Maung tog det orwellianska namet State Law & Order Restoration Council, SLORC. Varfor bytte de namn? Kanske for att poangtera att den nya regeringen bara skulle halla landet lugnt tills demokrati kunde inforas... (Detta var den officiella linjen vid den tid da namnvalet gjordes)?

1997 tog en ny junta plats i Rangoon och aterigen fick regeringen ett nytt namn. State Peace & Development Council, SPDC, blev det nagot missvisande namnet och det ar vad dagens junta fortfarande kallar sig.

Under de drygt 4 manader jag undervisat tjejerna som deltar i projektet Women's Internship har pa SYCB-kontoret har jag, tillsammans med mina studenter, identifierat ett nytt namnproblem. Students & Yoth Congress of Burma, en paraplyorganisation for olika oppositionella burmesiska ungdoms- och studentrorelser, blir forkortat SYCB.

SYCB, SPDC, SYCB SPDC.

Problemet ar att de tva namnen ar sa lika att vi konstant sager fel. Jag och mina studenter tanker saledes skicka ett brev till dagens nummer 1, Than Shwe, och be honom byta namn pa sin junta. De har ju gjort det sa manga ganger forut att det inte borde vara nagra problem att byta igen.

Nuvarande favvo-forslag:

BOO, Burma Ogre Organization (Jattebra forkortning att ropa, mojliggor ju pa satt och vis en viss yttrandefrihet i Burma, problemet ar bara att de da maste byta namn pa landet igen)

CGGM, Clean Goverment of Golden Myanmar (Than Shwe forklarade nyligen att has regering ar "clean", vad exakt han menar med detta ar det ingen som vet)

CRC, Crazy Royal Council (Det gar rykten om att Than Shwe blivit, mer, galen och vill krona sig till kung)



Vi ar forstas tacksamma for fler forslag...

Nytt ar... Ny blogg


Nytt ar, ny blogg ...

Ni far ursakta att det inte finns nagra prickar over a a o... Det beror pa att jag:
1. Befinner mig i Mae Sot, Thailand
2. Inte forstar hur jag ska andra installningarna pa min dator sa att de svenska bokstaverna pa mitt svenska tangentbord fungerar.

Sa, varfor har jag skapat en blogg? Vad kommer jag att skriva om har?

Jag antar att jag skapat den for att kunna skriva om alla de saker jag ofta vill prata om men som ingen orkar lyssna pa. Det innebar allt mojligt, troligen en del politik, en del om Burma, en del om saker jag last osv.

Det ar i vart fall tanken, vi far se vad som hander.