onsdag 28 mars 2007

Rangoon - Change Money...



Att växla pengar är en ganska enkel sak i de flesta länder, men Burma är inte som de flesta länder. Enligt den officiella valutakursen står kyaten ganska högt. Enligt den inofficiella valutakursen, gatans valutakurs, står kyaten mycket lågt (US1$ = 1280Kyat). För den som känner till något om den burmesiska militärregeringens politik, om deras ekonomiska politik, är detta inte särskilt förvånande. Ofta har strategien helt enkelt varit: ”denial, denial denial” av allt vad problem, korruption och inflation heter. Ibland har detta kombinerats med diverse andra sjuka påfund (som tex 1987 då de gjorde vissa sedlar ogiltiga över en natt och därmed ruinerade många av landets människor). En av de första sakerna jag gjorde efter att jag installerat mig på mitt betongrum på YMCA var således att bege mig ut på stan för att växla pengar. Jag inte gått mer än kanske 300 meter från YMCA när jag så mötte Dr. Philip, en märklig, pensionerad, brittisk professor från Dublin University som bott 12 år i Burma och som undervisar i engelska på YMCA. Denne storväxte herre kom i kapp mig och hälsade. Han frågade vart jag kom ifrån, och vi konstaterade att det inte direkt kryllar av svenskar i Burma. När jag berättade att jag nyss kommit frågade han genast om jag växlat pengar än, jag sa nej och han frågade om jag ville följa med till han broker (ja, han sa just så) eftersom han ändå var på väg dit. ”You see”, sa Philip, ” those people on the streets selling money, they are not real brokers, they are only dealers. I´ll show you a real broker.” Jag nickade utan att egentligen förstå vad det var frågan om. Vad är skillnaden mellan en dealer och en broker? Hur organiserad är egentligen den svarta marknaden? Sällan har jag känt mig så förvirrad och svensk…

Vi gick med raska steg. Egentligen är det kanske mer korrekt att säga att Philip gick med raska steg och jag skuttade efter. På vägen till Aung San Market (där Philips broker skulle ha sitt ”kontor”) talade vi ganska öppenhjärtigt om Burma, jag ställde frågor, Philip svarade. Jag frågade om hur han upplevde att den ekonomiska situationen i Rangoon hade förändrats sedan han flyttat dit, 12 år tidigare. ”Well,” svarade han, ” there’s more money around today, that’s for sure. But I dare say it is the same people having and spending the money as it was back then. For most people, you see, the situation is getting worse every month. You can actually see it, living here”

Under vår promenad hände det några gånger att Philip saktade ner, ibland till och med stannade upp, för att visa mig något eller berätta något om någon. Vid ett sådant tillfälle stannade vi till på Bogyoke Aung San Street, precis under ett jättestort hotell. Hotellet hette något i stil med Traders Hotell men Philip förklarade att det oftast kallades Virgin Hotell. Hit kommer affärsmän på gruppresor för att göra affärer och ha sex med oskulder. Huruvida tjejerna är oskulder är kanske både ointressant och oviktig, unga är de i alla fall. De är 13-14 år gamla och på eftermiddagarna de dagar då hotellet inte har så många kunder står de på gatan utanför. Hade inte Philip berättat det här för mig hade jag aldrig förstått att de var prostituerade av den enkla anledningen att de ser ut som barn, de är barn.

Väl framme vid Aung San Market kryllade det av dealers men Philip lotsade mig fram till sin broker. Jag fick växla för den rätta valutan (vilket är ganska ovanligt för oss västerlänningar), men vad exakt som är skillnaden mellan brokers och dealers kommer jag aldrig bli klok på.

RANGOON - Ankomst















Det var en nervös jag som en tidig lördagsmorgon i februari steg av ett allt för gammalt och slitet plan på Mingladon Airport, Rangoon, Burma. Jag tog mig in till centrala Rangoon. En av de förs
ta sakerna som mötte mig som vi körde in i staden var en jättelik "People's desire-skylt". Jag har läst om de här skyltarnaa, jag har sett bilder på dem, men jag blev chockad av hur stora de är. Jag läste texten, som jag läst så många gånger tidigare. Den här gången kändes det mycket verkligare, mycket läskigare. "Nu är jag här, nu är jag verkligen i Burma; landet jag älskar och hatar..."

Väl inne i Rangoon började jag leta efter YMCA. De var en ganska kall morgon. Jag tog på mig en extra tröja, tog fram min karta (tack Martin) och började vandra med min jätteryggsäck. Jag gick och jag gick och jag var helt säker på att jag var ungefär rätt men ändå hittade jag inte dit. Det är där borta, sa folk och pekade, det är stort och omöjligt att missa. Uppenbarligen inte, tänkte jag... Jag var hungrig, trött och svettig (den där extra tröjan visade sig vara ganska onödig). De som känner mig vet att jag inte hör till de där människorna som hanterar hunger och trötthet så särskilt bra och tillsist var jag så arg och trött att jag gav upp och placerade mig själv på gatan ("nu vill jag inte vara med mer"). Folk passerade mig, tittade märkligt på mig. En och annan viskade "hello miss, where you from, change money?".

Efter en stund kom en vänlig själ som följde mig till YMCA, som så klart låg på den gata jag varit hela tiden... bara 100 meter längre ner.

PEOPLE'S DESIRE

Oppose those relying on external elements, acting as stooges, holding negative views
Oppose those trying to jeopardize stability of the State and progress of the nation
Oppose foreign nations interfering in internal affairs of the State
Crush all internal and external destructive elements as the common enemy


fredag 23 mars 2007

Om Burma på Libertas blogg

Min artikel, Att fly Burma - från ett helvet till ett annat, som tidigare publicerats i S-Studenters tidning Libertas, ligger nu på Livertas blogg. Läs här.

Tillbaka...

Efter en lång paus från mitt bloggande (en paus då jag bland annat spenderat några spännande veckor i Burma samt kommit hem till ett blå-grått Sverige) är jag nu tillbaka. Tillbaka i ett Sverige som bytt regering och bland svenskar som inte verkar förstått vad som hänt. Jag är så trött på att höra folk klaga på de försämringar som sker trots att de röstade på folkpartiet (ofta med motiveringen det är dags för förändring). Vi får vad vi röstar på, och för den som ville ha förändring... ja, det är vad de fått.

Min resa till Burma vet jag att många är nyfikna på och det kommer en liten reseskildring om några dagar. Kort kan sägas att väldigt få saker gick som planerat... men det var ändå en fantastisk resa. Min alltför korta vistelse i Myitkyina, norra Burma, var otroligt rolig och jag blev väldigt imponerad av "den unga" motståndsrörelsen i Kachinstaten. Som sagt, jag ska skriva mer om detta senare.

Sedan jag kom hem har jah också blivit invald i Burmakommitténs styrelse, jättekul att få ett sådant förtroende. Det ska bli jättekul att påbörja det arbetet och jag hoppas att jag ska göra mycket nytta där.

Slutligen; S-Studenters nya volentär i Thailand heter Frida Perjus, hon gör ett jättejobb där och skriver om det på sin blogg.