söndagen den 29:e juli 2007

Burmas slavar har fått nog!

När jag jobbade med den burmesiska demokratirörelsen i Thailand jobbade jag framförallt med ett undervisningsprojekt för unga burmesiska kvinnor. Mina elever var en skara unga kvinnor som kom från delvis väldigt olika situationer. En hade aldrig sett sitt hemland, en annan lämnat det alldeles nyligen. En del hade haft tillgång till flyktinglägrens skolor, andra hade arbetat på åkern mer eller mindre hela livet. En tjej pratade bra engelska, en annan hade aldrig talat något annat språk än sitt minoritetsspråk (och talade således knappt ens burmesiska).

När jag gav tjejerna läxor handlade de ofta om deras land, och ofta om deras egna erfarenheter därifrån. I början förvånades jag över hur många av mina elever som hade föräldrar som jobbade åt militärjuntan. Nästan allihop beskrev vid olika tillfällen hur deras föräldrar åkte iväg för att arbeta för regeringen. När jag till sist frågade dem om detta skrattade de. "Work for the government is burmese english" förklarade de och jag såg troligen ut som ett frågetecken för de förklarade vidare "Nicer words for something bad you can't say; forced labour". Tvångsarbete. Slavarbete. Det var först då jag verkligen förstod vidden av slavarbetet i Burma.

Jag väljer att kalla det slavarbete istället för tvångsarbete. Tvångsarbete är kanske egentligen det korrekta ordet. Burmeserna ägs inte formellt av den regering de tvingas arbeta gratis för, de bara tvingas att arbeta gratis. Men vad innebär det att äga en annan människa? Är det inte att kunna tvinga den att göra något åt dig utan att du behöver ge något tillbaka? Är det inte att kunna tvinga den att tycka och tänka som du? Är det inte att kunna ta den personens saker ifall du vill ha dem?

"Allt ditt är mitt, men inget mitt är ditt, inte ens du."

Är inte burmeserna regimens slavar?

I veckan har det kommit nya rapporter om slavarbetet i Burma och på Burmanet hittar ni bland annat den här och den här artikeln om saken. En av artiklarna (nummer två) handlar om bybor inne i Burma som offentligt klagar på slavarbetet och som skickat en anmälan till ILO och till juntan. Byborna som skrev på denna anmälan har, såklart trakasserats sedan den gjordes, flera av dem måste nu betala "tullar" till lokala militärer. Men byborna har inte låtit sig tystas utan har istället, en månad efter att de skickade sin anmälan, gått ut i media. Det faktum att det är byborna själva som gjort en anmälan, inte en människorättsorganisation, förstärker min övertygelse om att det är något på gång i Burma. Folket har fått nog.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Nu händer det saker i Storbrittanien...

Burma Campaign UK har länge varit en av de mest drivande Burmagrupperna, inte bara i Europa utan också i världen. Kanske är det deras långa och ihärdiga arbete som vi nu börjar se resultat av i Storbrittanien.

The Independent har sedan 26 juli publicerat ett antal artiklar om Burma, bland annat de här:
Burma: Forgotten and locked in the Shadow of the past
Burma: A plight we can no longer ignore

I och med att brittiska House of Commons släppte den här (bra) rapporten om bistånd till Burma och Cross-border verksamhet längst Burmas gräns har fler artiklar publicerats, bland annat:
Horrified MPs demand huge aid increase

Det ska bli intressant att följa fortsättningen på det här, förhoppningsvis kommer det ju en fortsättning.

Andra bloggar om: , , , , , ,

fredagen den 27:e juli 2007

Election '08

Just det; för den som missat det har jag lagt till en "election '08 poll" här på bloggen. Väl medveten om att vi svenskar inte har rösträtt i det amerikanska presidentvalet tycker jag ändå att det är kul att tycka (överraskning?). Jag stöder Obama. Rösta! Så får vi se på vilken typ av människor som egentligen läser min blogg (jag vet inte om de socialdemokratiska alternativen är så många, dock).

Andra bloggar om: , , , , ,

Aktivist fängslad i Burma, igen.

I tisdags dömdes ytterligare en politisk aktivist, Myint Naign, till fängelse. Han dömdes till 8 års fängelse för sitt brott; "inciting unrest". Fängelse för de över 1000 politiska fångarna i Burma innebär tortyr, kränkningar, sjukdomar och ibland döden. Det innebär att de inte vet när de får träffa sina nära och kära igen. En dom som är 8 år förlängs inte sällan med 3 år, sedan 3 till och 3 till och så kan det fortsätta. Den som en gång dömts i Burma kan alltid återarresteras och slängas i fängelse, misstanke om brott räcker för fängelsestraff. Rättsstaten Burma, i all ära.

Min gode vän Ko Bo Gyi, ordförande för Thailand-baserade Assistance Association of Political Prisoners of Burma, har berättat många historier från Burmas fängelser för mig, både om sin egen tid där och om andras. En av de saker han brukar beskriva, och som etsat sig fast i mitt minne, är hur fångarna släpps när de äntligen avtjänat sina ofta 7-åriga straff. De går fram mot grinden och på andra sidan ser de sina familjer. Familjer de inte sett på länge. Barn de kanske knappt känner igen. Grinden öppnas och de är fria. De tar ett steg ut, arresteras igen och förs tillbaka till fängelset. 3 år till. Nästa gång de står vid grinden är det inte säkert någon väntar där.


Ko Bo Gyi, fd politisk fånge och burmesisk aktivist

Bo Gyi kommenterar också Myint Naigns dom i en artikel på Burmanet, här.

Jag har tidigare skrivit om politiska fångar i Burma här, här, här och delvis här.


Jag och Raul tillsammans med Bo Gyi, november 2006

Andra bloggar om: , , , ,

onsdagen den 25:e juli 2007

Etniska minoriteter ställer krav!


I Burma skrivs just nu en konstitution. Juntans konstitution, som jag tidigare skrivit om här. Den skrivs av det sk. National Convention, där alla de grupper som ingått vapenvila med juntan finns representerade. Intentioen är förstås att ge en bild av ett enat, halvdemokratiskt, Burma.


National Convention är dock, inte helt oväntat, ett slags skådespel. Delegaterna från de olika grupperna får inte mycket mer än att just delta, gärna i sina traditionella dräkter för att visa att det inte finns någon diskrimminering av de etniska grupperna i Burma. Delegaterna och de grupper de representerar får inte tycka till om konstitutionen, och de får absolut inte tycka till offentligt.


Kachin Independence Organization, KIO (som sedan 1994 lagt ner sina vapen) har i veckan brutit tystnaden. På sin hemsida har de gått ut ochi olika punkter krävt ökade rättigheter för de etniska minoriteterna. KIO hävdar själva att de inte gjort det hela för att provocera och att det inte skulle vara svårt för National Convention att uppfylla deras krav.


Kraven som KIO lagt fram är, i min mening, inte viktiga för det de kräver. De är intressanta för att de är just krav, krav som inte får ställas i juntans Burma, och det ska bli intressant att se hur juntan handskas med det hela. Kommer KIO att tystas, eller kommer kraven att hörsammas? Ifall KIO ignoreras, kommer de då att agera? Ifall deras krav hörsammas, vilken grupp kommer att ställa nästa krav och vilka kommer de nästa kraven att vara?


Läs Democratic Voice of Burmas artikel om KIOs krav här.


söndagen den 22:e juli 2007

Utan ord...

Jag vet att det finns de som tycker att jag borde ha kommenterat den svenska inblandningen i säljandet av stridshelikoptrar till Burma. De har helt rätt. Saken är att jag faktiskt försökt, utan att ha lyckats få till ett inlägg som säger allt det där jag känner. Allt jag tycker. Sverige har sålt vapen till Burma tidigare, två gånger. Karl Gustav-gevär som skapar massgravar i vackra, hemska Karenstaten. Spelar det någon roll vem som säljer vapen till Burma? Vem som sätter kniven i handen på mördaren? Gå in på Karen Human Rights Groups hemsida och avgör själva.

Jag vet vart jag står, men jag finner inte ord att uttrycka det.

Som tur är finns det andra bloggare med mer kraft i pennan, läs om vapenaffären på Frida Perjus blogg, här.

Andra bloggar om: , , , ,

lördagen den 21:e juli 2007

Intressant och relevant om Ryssland!

S-studenters ordförande, Kajsa Borgnäs, har en blogg med välskrivna och, än viktigare, relevanta inlägg. Läs det här inlägget om Ryssland!

Andra bloggar om: , , ,

Fotboll ÄR politik!


Idag spelar Manchester City mot Carlstad United (a.k.a ett låtsas-lag från Värmland, det enda riktiga laget är förstås Degerfors som för i övrigt också spelar idag). Svennis kommer hem till Värmland med det nya laget.

Jag vet att det finns de som säger att fotboll är fotboll, att fotboll inte har något med politik att göra. Men låt oss vara ärliga, det allra mesta här i världen har med politik att göra, och Svennis kan verkligen välja sina lag. Först tränade han Lazio, och det är ingen hemlighet vilken ideologi det laget alltid flörtat med. Nu tränar han så Manchester City, ett lag som sponsras av Thaksin, Thailands avsatte premiärminister. Thaksin avsattes delvis för sina brott mot mänskliga rättigheter, delvis för att andra ville åt makten och delvis för att han var otroligt korrupt. Thaksin är en man som är efterlyst i sitt eget hemland för sina korrupta affärer. Vem äger egentligen de pengar Manchester City tar emot från Thaksin? Vilket budskap skickar City ut när de tar emot pengarna från Thaksin? Thaksin är ok. Det spelar ingen roll vad han har gjort och vart hans pengar kommer ifrån, pengar är pengar och fotboll kostar.

Jag tänker inte se matchen. Carlstad United är inte ett riktigt lag, Svennis är inte en riktig värmlänning och Manchester City är på min svarta lista.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

söndagen den 15:e juli 2007

Thailand på väg...


Förslaget på ny konstitution för Thailand släpptes som väntat under veckan, och om allt går enligt planerna kommer den nya konstitutionen att kunna antas den 19:e augusti. Jag har tidigare skrivit gällande detta här, här och här.

Vad innebär då den nya konstitutionen och på vilket sätt ska den göra Thailand till ett mer fungerande land, dvs mer demokratiskt och mindre korrupt. Till de viktiga tillägg som innefattas i förslaget på konstitution hör bland annat:

-Färre platser i såväl representanthuset som i senaten.
-Politiker får ej vara ägare av, eller äga aktier i, något mediebolag.
-Premiärministern och hans närmaste familj får ej vara ägare eller "större delägare" i något privat bolag.
-Politiker ska kunna anklagas och fällas för trakasserier på grund av etnisk härkomst.
-Allmännheten kommer att på olika sätt få både större insyn i, och större möjlighet att påverka, politiska beslut.

Dessa huvudtillägg i konstitutionen är ganska tydligt baserade på hur den avsatte premiärministern agerade. Tyvärr har ingenting radikalt gjort för att öka arbetares och bönders rättigheter, och dessutom kommer den nya konstitutionen innebära att mycket av makten flyttas från de folkvalda till domstolar och till militären. General Sonthi och männen kring honom är kanske inte fullt så ivriga att släppa ifrån sig makten som de velat ge sken av...

Konstitutionen väntas gå igenom, även om den på håll möter motstånd och får kritik. Kritik kommer främst från tidigare anhängare av Thaksin, akademiker och troende buddhister (framförallt från Sanghan, munkväsendet).

Mer om förslaget på nya konstitution finner du bland annat här och här. För kontinuerlig uppdatering, se The Nations hemsida, här.

För mig som Burmavän och med så mycket kontakt med den burmesiska arbetarrörelsen i Thailand känns det vidare tråkigt att till synes ingenting kommer att förbättras för de mellan 1 och 2 miljoner burmesiska migrantarbetare som lever i Thailand under hemska villkor. Mer information om situationen för de burmesiska arbetarna i Thailand finns bland annat på den fantastiska organisationen Yaung Chi Oo Worker Associations hemsida, här, och på Asian Labour Updates sida, här. Jag har, tillsammans med Carina Brandow och Niclas Evaldsson, skrivit om det här.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Film, bok och Victoria - min helg i korthet

För den som missat det fyllde kronprinsessan Victoria 30 år igår. Eftersom min mor är smygrojalist (jag vet att hon själv förnekar detta) har helgen varit tämligen rojalistisk. I fredags såg vi en halvtimmes intervju med kronprinsessan, och vi konstaterade att vi hellre sett Mark Levengod som intervjuare. De hade fått tag på en ovanligt dålig Victoria som ställde många intetsägande frågor och som kändes ungefär lika personlig som någon på arbetsförmedlingen (det vill säga helt opersonlig). I såg vi själva firandet och konstaterade att det var lite mycket schlager över det hela. Men de två konferenciererna var desto bättre. Jag har själv ofta blivit hånad för min fantastiska förmåga att memorera kungalängder (kan faktiskt hela den svenska från och med Gustav Vasa), men nu vet jag att det finns i alla fall två som sitter på mer onödig kunskap än mig. Jag gillade kungalängdssången, mycket!



Vi avslutade den rojalistiska helgen med att se på The Queen, den kritikerrosade filmen om Elisabeth II av England. Den var riktigt bra och rekommenderas varmt.

Vidare skulle jag vilja rekommendera den bok jag just nu läser, Pol Pots leende. Det är svårt att skriva bra böcker om något så makabert och svårförståeligt som Pol Poths regim och massmordet i Kambodja. Men det går, jag rekommenderar alla med något slags intresse för Sydostasien, eller för historia, att läsa boken.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördagen den 14:e juli 2007

Brobygge i Burma?

Burmas ekonomi är något högst förvirrande och helt galet. Inflationen är utom all kontroll och den legala marknaden fungerar knappt alls. Den svarta marknaden är den enda fungerande marknaden i Burma. Inflationen beräknas under år 2006 legat på ungefär 50%, trots att regeringen uppger att den låg på ungefär 10.6%.(Jag har tidigare skrivit om det här)

Under de senaste månaderna har den politiska aktiviteten inne i Burma ökat. Det har dels handlat om demonstrationer för Daw Aung San Suu Kyis frihet, men allt fler av aktionerna har handlat om ekonomi. I februari i år fängslades exempelvis ett antal människor efter demonstrationer mot de höga priserna på ris som tog plats i Rangoon (priset på ris har fördubblats under det senaste året).



Enligt uppgifter från den tyska pressen planerar nu anti-inflationsaktivister inne i Burma att genomföra demonstationer eller andra aktioner under den helgen. Målet för protesten är helt enkelt att göra livet för burmeserna lite bättre. De kommer inte att kräva demokrati, de kommer inte att be för Daw Suus frihet. De är människor som ser sitt land falla samman, som ser att människor dör, och som helt enkelt vill att någon tar tag i saken.

Människorna bakom den här nya typen av protester, de som inte handlar om demokrati utan snarast om överlevnad, är inte helt och hållet samma personer som varit drivande inom demokratirörelsen. Det rör sig i högre grad om bönder och arbetare som tidigare inte varit aktiva inom rörelsen.

Den burmesiska demokratirörelsen har ibland kritiserats för att vara stel, för att inte lyckas göra rörelsen folklig igen (och jag har ofta varit hård i den kritiken). Kanske är det vi ser nu en vändpunkt, kanske blir de här nya protesterna den bro som behövs, och som så länge behövts, mellan de hårt bevakade och trakasserade politiskt aktiva och folket i bred bemärkelse. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen.

På Burmanet hittar du en artikel om saken, se här.


Andra bloggar om: , , , , , ,

söndagen den 8:e juli 2007

Ett demokratiskt Thailand i framtiden?

Burma är inte den enda militärdiktaturen i Sydostasien som väntar på en ny konstitution just nu. Thailand, som sedan den 19:e september förra året styrs av en regering utsedd av general Sonthi och hans medarbetare, väntas rösta igenom sin nya konstitution den 19:e augusti. Konstitutionen är enligt uppgift klar redan nu, men ännu har den inte gjorts tillgänglig för allmänheten.

Thailand innan militärkuppen 2006 (som jag för i övrigt skrivit om här) inte en särskilt demokratisk demokrati. Förutom det faktum att den thailändske kungen har alldeles för mycket att säga till om i Thailand (vilket jag skrivit om här) för att landet verkligen ska kallas demokratiskt och det faktum att landet är så sönderkorrumperat att de lagar som står på papper inte är de som i praktiken gäller, hade den tidigare thailändska konstitutionen flera andra brister. Även om alla thailändska medborgare i myndig ålder hade rösträtt, kunde de inte rösta på vem som helst. De enda som var valbara i parlamentsval var de thailändare med akademisk examen, det vill säga ungefär tio procent av Thailands befolkning.

Hur kan ett land som i så hög grad befolkas av bönder och arbetare vara demokratiskt om arbetare och bönder inte har rätt att vara med när lagar stiftas och beslut fattas?

Kommer den nya thailändska konstitutionen att öka arbetares och bönders rättigheter? Kommer den att i någon mån garantera ett mer demokratiskt Thailand? Det återstår att se...

Läs mer om den nya thailändska konstitutionen på tidingen Irrawaddys hemsida, här.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Kvinna kastar som en man

På min avdelning på fabriken jobbar nästan uteslutande kvinnor. Vi har en god stämning och vi tillåts för det mesta jobba i en takt som inte innebär att vi förstör ryggar, knän eller andra delar av våra kroppar. Är något för tugnt ber vi varandra om hjälp. Det är inte mer med det. Det har dock hänt att det kommit folk från andra avdelningar till vår avdelning. Ibland har de här personerna gått in så hårt för jobbet att de helt struntat i att lyfta rätt och så vidare. Irriterad har jag stått och kastat onda blickar mot dem. Förstår de inte att de förstör för oss allihop genom att arbeta på det där sättet. Ifall vi går med på att slita ut oss och förstöra våra kroppar i förtid kommer ledningen låta oss göra det!

Så kom en vecka, den här veckan, då vi inte hade något jobb på vår avdelning. Vi blev skickade till andra avdelningar och jag hamnade på kvällsskift tillsammans med en massa män. När vår linjeledare visade in mig till det ställe jag skulle vara hörde jag hur några av männen där gnällde till linjeledaren. Jänter klarar minsann inte av det här tunga jobbet, det må komma en gutt, och så vidare. Ingen pratade med mig och de sa inte ens till mig när det var rast. Resultatet blev att jag gav mig tusan på att bevisa för dem att jag kan jobba lika hårt som vilken gutt som helst. Jag slet som ett djur och jag blev accepterad.

Nu har jag legat hemma i soffan en hel helg med ont i ryggen, med handleder som värker ochdessutom har jag så mycket blåmärken att jag ser ut som en dalmatiner. Jag har lyft fel, jag har tagit i för mycket, jag har gjort onaturliga rörelser tusentals gånger. Jag har blivit en av de där personerna som jag brukar irritera mig på när de kommer till vår avdelning, jag har blivit en som förstör för allihop. Jag har blivit en som sliter ut mig i onödan, för vem? För vad? För att bli accepterad, trots att jag är kvinna... Jag skäms och jag har absurt ont i kroppen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Bra om Burma på blogg

På bloggen Heja världen finns två mycket bra inlägg om Burma. De ena handlar om kvinnornas utsatthet (här). Den andra handlar om etnicitet som grund för byggandet av en fungerande demokratisk stat (här).

Andra bloggar om: , , ,

Burma i fokus under Almedalen

Under Almedalsveckan på Gotland kommer två av mina burmesiska vänner från Thailand att närvara och under sina föredrag ge olika perspektiv på Burmafrågan.

Hseng Noung Lintner från Women's League of Burma kommer att prata i morgon, måndag 9 juli, klockan 10.00-12.00 om juntans användande av systematiska våldtäkter som metod för att knäcka demokratirörelsen.


Aung Moe Saw från Democratic Party for a New Society ("de burmesiska sossarna") medverkar klockan 16.oo-18.00 tisdag den 10 juli i samtalet 45 år av diktatur och tillbakagång - finns det hopp om demokrati i Burma?



Jag önskar att jag kunde vara nere på Gotland och höra dessa två inspirerade, starka människor prata. Både Aung Moe Saw och Hseng Noung är männikskor med otroliga livshistorier som kan ge bra perspektiv på situationen i Burma, och längst gränsen.

För den som är intresserad av situationen för de burmesiska flyktingarna i Thailand rekommenderar jag att ni söker upp Hseng Noung, jag vet att hon allra helst talar om just detta och hon kan mycket om det.

Mer information om ovan nämnda händelser samt om andra debatter och diskussioner som studentförbundet arrangerar hittar ni på s-studenters hemsida, här.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,