torsdag 29 november 2007

Libertas lever....

S-studenters tidning har på senare tid inte kommit ut med särskilt många nummer (ja, det ska tas som kritik) och har inte heller uppdaterat sin bloggsida... (min artikel om Burma och trafficing från hösten 2006 har legat som senaste inlagda alldeles för länge) men nu med ny redaktion och nystart börjar det hända saker. Bloggen är uppdaterad! Jag hoppas det håller i sig längre än sist och ser fram mot kommande nummer!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

(S)verige ska passa sig för den danska vägen!!!

Igår ringde de igen från DN och undrade om jag ville få tidningen gratis i ett halvår. Så där stönig som jag är förklarade jag för den stackars killen som ringde att de gärna fick komma igen när artiklarna blivit mindre vinklade (det bör ju faktiskt vara skillnad på ledare och artiklar) och rubrikerna mindre kvällstidningsaktiga. Jaha, sa han, ok då.

Men allt i DN är inte jättedåligt och i dag har Henrik Brors (ja, faktiskt) skrivit en del rätt intressant om Ilmar Reepalus och Göran Johanssons senaste utspel angående asylrätten och den svenska flyktingpolitiken:

"Göteborgs tunga kommunalråd Göran Johansson slår ett kraftfullt slag i luften i flyktingdebatten. Det är ett tecken på desperation men också en verklig signal om att hårdare tag mot flyktingar är på väg – av rädsla för att förlora väljare till sverigedemokraterna."

Tanken har nog slagit många. Opinionssiffrorna visar ett SD på framfart. Exemplen från Danmark och Norge är varnande... och visst måste vi Socialdemokrater (precis som andra partier) ta det på allvar. Kanske är det vad Reepalu och Johansson vill göra... Men det är här som deras logik brister. Vi har sett exemplen från Danmark och Norge. Ändå väljer de att svänga in på samma väg som de danska Socialdemokraterna?

De danska Socialdemokraterna såg främlingsfientliga Dansk Folkeparti vinna allt större mark. De såg hur liberala Venstre vann väljare genom att haka på den främlingsfientliga politiken. De började göra samma sak.

I valet i Danmark för några veckor sedan gick Dansk Folkeparti åter igen framåt. Socialdemokraterna tappade enormt. De tappade inte framförallt till höger, utan till vänster. Till Socialistiskt Folkeparti som till skillnad från Socialdemokraterna tydligt tagit avstånd från den främlingsfientliga retoriken, och politiken.

Vi svenska socialdemokrater måste passa oss för att göra det den danska socialdemokraterna gjorde. Dels för att det är fel. Dels för att det, som Eva skriver på sin blogg, inte är socialdemokratiskt. Det är omvänd solidaritet. Och dessutom kommer det att slå tillbaka på oss själva.

Ta avstånd (och för all del, ge gärna Johansson en flygresa till Bagdad i julklapp)!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

onsdag 28 november 2007

Reepalu och Johansson svänger åt fel håll.

Den senaste veckans tystnad på bloggen har berott på att jag ansvarat för ett burmesiskt besök här i Sverige (tillsammans med, och med stöd och hjälp av, s-studenters fantastiska Burmautskott samt nuvarande och fd. fs-ledamöter; tack!!!). Den man som besökt oss heter Moe Swe och arbetar med att organisera en del av de nära två miljoner burmesiska flyktingar och arbetare som jobbar i Thailand mer eller mindre utan några rättigheter.

Precis innan Moe Swe åkte till sin familj, som lever i asyl i Norge, blossar så en ny flyktingdebatt upp i Sverige. En debatt som får en del varningsklockor att ringa. De två starke männen i Göteborg och Malmö, Johansson och Reepalu, går ut och kräver att insmugglade flyktingar ska kastas ut ur Sverige (se DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GP och DN igen). De två förstår inte varför flyktingar inte kan gå den vanliga vägen genom EU:s enkla system. Enkla?

Är EU:s asylprocess verkligen enkel?

Är politiker, i det här fallet Reepalu och Johansson, verkligen så här avskärmade från verkligheten? Så långt från flyktingarnas verklighet?

Johanssons och Reepalus utspel om flyktingpolitiken, Nyamko Sabunis senaste uttalanden, erfarenheterna från Norge och Danmark... börjar vi inte svänga in på en ganska otäck väg?

Det finns andra som skrivit så bra om det här att jag helt enkelt bara länkar vidare till Adrian Kaba (som också skrivit bra om flyktingdebatten här) och till Dagens Arena.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Grattis Camino!!!

Det finns hur många olika livsstilsmagasin som helst. De vill berätta för oss hur vi ska leva... och varför. Personligen tycker jag att de rätt ofta är rätt tråkiga, även om de kan vara gott sällskap på en lång tågresa. Det finns dock ett undantag. Jag har tidigare skrivit om, och länkar allt jämt till, Camino.

Camino är ny för i år och beskrivs närmast som ett livsstilsamgasin för hållbar utveckling. Det första livsstilsmagasin jag någonsin prenumererat på, faktiskt. För alla som tror på någon slags konsumentmakt är Camino viktig. För alla som vill handla rättvist och ekologiskt är Camino ett väldigt bra hjälpmedel.

Uppenbarligen är jag inte den enda som tycker att Camino är helt rätt, de har nämligen mottagit Trendpriset 2007 på Trendgalan igår. Det är bara att gratulera och konstatera att det känns helt rätt!

Läs mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 22 november 2007

liten, liten, paus.

Den här veckan och delvis nästa vecka har vi i S-studenters Burmautskott besök av burmesiske Moe Swe som bland annat ska tala om burmesiska arbetares situation i Thailand under Socialistiskt Forum på lördag. Detta innebär att jag är upptagen, och troligen inte kommer hinna att blogga. Tillbaka när han har åkt.

tisdag 20 november 2007

Gamla, nya sanningar om vårt ansvar för demokratin

På bloggen Caught in the act traverserar bloggaren Buddy Jesus Martin Niemöllers klassiker. Det är så bra och tänkvärt att jag måste sno det, och det handlar om övervakningssamhället:

När staten slog ner mot Pirate Bay lät jag bli att protestera, jag var ju ingen fildelare.

När de införde kameraövervakning i städerna lät jag bli att protestera, jag var ju ingen våldsverkare.

När de införde bagagebegränsningar för flygpassagerare lät jag bli att protestera, jag flög ju aldrig någonstans.

När de röstade igenom datalagringsdirektivet i EU lät jag bli att protestera, jag hade ju inget att dölja.


När DN censurerade Isabella Lund lät jag bli att protestera, jag var ju ingen prostitutionsförespråkare.

När jag blev oskyldigt inspärrad i fängelse på grund av samkörda register i det väl utbyggda övervakningssamhället, fanns det ingen som kunde protestera för mig.

Tänkvärt!? Eftersom orginalet är så fruktansvärt bra, och alltid lika aktuellt, kommer det också:

När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag; jag var ju ingen kommunist.


När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag; jag var ju ingen socialdemokrat.


När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera; jag var ju inte med i facket.


När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera; jag var ju ingen jude.


När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 19 november 2007

Den svenska regeringen, flyktingarna och ologiken.

Jag är inte egentligen inte förvånad över den inriktning Sveriges flyktingpolitik nu tar. Jag förväntade mig egentligen inget annat av Nyamko Sabuni. Men att jag inte är förvånad innebär inte att jag inte upprörs eller oroar mig. Regeringens sätt att koppla ihop flyktingars minskade rättigheter med ökad integration känns ologiskt och smått danskt. Det känns fel och oroväckande. Det upprör och det upprör glädjande inte bara mig. Nisha Besara har skrivit bra om detta i Dagens Arena (som snabbt blivit min favoritledarsida, efter Värmlands Folkblads ledarsida).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 18 november 2007

Bodström tänker bak och fram

Det svenska övervakningssamhället har blivit ett återkommande tema här på bloggen. I onsdags röstade Riksdagen igenom en ny lag som tillåter buggning. Företrädarna menar att den ska användas försiktigt, endast då det finns behov av detta. Många jublar och tycker att det är fantastiskt fint att polisen att polisen nu får "bättre verktyg" för att krossa kriminella gäng och slåss mot den alltid lika hotande terrorismen. Vi motståndare till lagen kallas naiva...

Naiva.

Är det naivt att anta att vi aldrig kan veta vem eller vad som betraktas som ett hot? Är det naivt att tro att det här kan komma att missbrukas? Jag skulle säga att det snarare är de enda realistiska antaganden vi kan göra.

Det är den övertro på att staten alltid är och kommer att förbli god som är naiv. Det är naivt att tro att individer som nu kommer att ha den här makten (för det är helt klart makt det handlar om) aldrig kommer att missbruka den.

Oscar Swartz har idag skrivit en debattartikel i Expressen på detta tema. En bra artikel. Både Hartman och Karlberg har på sina respektive bloggar kommenterat den och övervakningssamhället ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Båda konstaterar att den linje Socialdemokraterna ledda av Thomas Bodström är demokratiskt bak och fram. Karlberg kräver Bodströms avgång som ordförande för justitieutskottet, men det räcker förstås inte.

Det krävs en tydlig förändring av hela den Socialdemokratiska linjen i de här frågorna, och av retoriken kring dem. Det krävs en demokratisering av vår politik, för den linje som Bodström m.fl förespråkar känns varken socialdemokratisk eller demokratisk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 16 november 2007

Rädslan och demokratins fall?

Jag har tidigare skrivit en del om övervakning och om det kontrollsamhälle som håller på att växa fram i Sverige, mitt framför våra ögon och utan att vi gör något åt det. Det handlar om internet, om buggning men också om övervakningskameror och id-kortstvång.

Igår berättade DN om den lavinartade ökningen av övervakning på skolor runt om i landet. Hittills i år har 104 nya skolor satt upp övervakningskameror för att lugna ner skolorna. Allt större del av skolornas budget, framförallt skolorna i storstäderna, går till övervakning.

Rektorn för gymnasiet i Stockholmsförorten Farsta konstaterar att det blivit lugnare sedan de satte upp kameror.Synliga id-kort är tydligen den senaste trenden. Medelklassidyllorten Täby går före och visar vägen, och id-korten är väldigt bra säger någon. Nästa steg sägs vara metalldetektorer.

Elever som måste bära synliga id-kort, hela tiden. Övervakningskameror i korridorerna. Metalldetektorer?

Jag undrar hur det är möjligt. Hur kan vi låta det ske? Jag undrar vart debatten är. Hur kan vi låta det ske utan att ens diskutera det ordentligt? Svaret är kanske rädsla. En rädsla för våldet som tycks komma närmre och närmre. En rädsla för terroristerna som finns överallt. En rädsla som hela tiden späs på av media, och politiker.

Aung San Suu Kyi har en gång sagt att rädsla är det enda riktiga fängelset. Det ligger något i det, och kanske är rädsla också demokratins största fiende?

När Jan Björklund för länge sedan började prata om litteraturkanon i skolan var jag minst sagt skeptisk. Jag kanske ska tänka om. Kanske borde 1984 av Orwell bli litteraturkanon. Inte bara i skolan utan överallt. Obligatorisk läsning för alla svenskar. Sedan kanske vi skulle tänka efter en gång eller två.

Även Peter Karlberg har skrivit om övervakningssamhället och den uteblivna debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 15 november 2007

Om det finns hjältar...

Det finns ganska många personer jag imponeras av. Sen finns det några få jag är så imponerad av att jag inte har ord för det. Burmesiske Moe Swe är en sådan person. Han är ledare för en burmesisk fackförening i Thailand, men eftersom burmeserna inte tillåts bilda fackföreningar i Thailand är det i lagens mening inget fack. Det är en förening. Yaung Chi Oo Workers Association.

Moe Swe och hans förening gömmer arbetare som hotats, våldtagits eller misshandlats, de försöker förhandla med fabriksägare och de drar arbetsgivare inför rätta. Hittills har de aldrig förlorat ett mål.

Men det är inte lätt. Att dra någon inför rätta kostar pengar, pengar fattiga arbetare i Thailand inte har särskilt mycket av. Dessutom motarbetas Yaung Chi Oo av thailändska arbetsgivare. Han har blivit överfallen på öppen gata i den lilla gränsstaden Mae Sot och han har allt jämt ett högt pris på sitt huvud. Ändå fortsättar han vara en nagel i ögat på alla som vill utnyttja slavarbete och/eller misshandla sina anställda.

Finns det hjältar är Moe Swe en av dem.

Nästa vecka kommer han till Sverige för att tala på Socialistiskt Forum i Stockholm. Information om det finns på Burmabloggen. Om ni ska besöka något seminarium under Socialistiskt Forum så är det här det seminariet. Rekommenderas varmt, varmt, varmt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Mänskliga rättigheter och demokrati - för vissa alltså

Demokrati. Mänskliga rättigheter.

Vi skriver alla, eller nästan alla, under för demokrati och mänskliga rättigheter. Grundstenarna. Vi skriver under för fred och frihet. Det spelar ingen roll om vi heter George Bush eller Mona Sahlin, om vi är sossar eller säg... kristdemokrater. Demokrati och mänskliga rättigheter står vi alla för.

Så länge det inte innebär att vi måste förändra maktstrukturer som vi inte vill förändra skriver vi alla på för mänskliga rättigheter. Så länge det inte innebär att homosexuella ska få gifta sig är alla människor lika värda. Så länge folket inte röstar på Hamas repekterar vi allmänna val.

Vi tvekar inte att gå i krig och fängsla människor för att försvara vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Vi tvekar inte att inskränka yttrandefriheten för att hitta hot mot demokratin. Vi tvekar inte att bomba för fred och frihet.

Alla har rätt att gå i skola. Alla har rätt att organisera sig. Alla har rätt till de mänskliga rättigheterna. Så länge de har rätt papper. Så länge de har medborgarskap.

Visst skriver vi under för demokrati och mänskliga rättigheter. Men det kan ju inte gälla för alla, och inte överallt. Vi måste ju vara realistiska..?

Läs här och här för lite perspektiv och missa inte seminariet om burmesiska arbetares situation i Thailand under Socialistiskt Forum, ABF-huset i Stockholm 24:e oktober.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 14 november 2007

CUF och (s)olidariteten - Begrepp är politik

Riktig Solidaritet! CUF:s nya slagord, ifall Magnus Andersson och Marie Wickberg får som de vill. CUF vill "ta tillbaka" begreppet solidaritet från vänstern, precis som om högern någonsin haft det... och innehållsmässigt är kampanjen tämligen ihålig (se debattartikel i Aftonbladet). Men den oroar mig. Den stör mig och den har gjort det sedan jag läste om den igår.

Den stör mig för att det ihåliga i kampanjen inte nödvändigtvis behöver innebära att den inte får effekt. När moderaterna lanserade sig som det nya arbetarpartiet var det också ihåligt (vilket vi påpekade om och om igen), men resultatet blev inte bara regeringskifte utan en begreppsförskjutning (okej att det inte bara berott på moderaterna, men delvis). Arbetarparti och arbetare betyder idag inte nödvändigtvis detsamma som det var tidigare. Katrin Kielos skrev för ett tag sedan ett tänkvärt inlägg om det nya arbetarbegreppet, här.

Ett annat exempel på begrepp som används så mycket att det inte längre betyder någonting, eller kanske alldeles för mycket, är frihet. Vad tusan betyder egentligen frihet? Betyder det något alls eller är det ett begrepp vi slänger oss med för att rättfärdiga olika beslut, förslag, handlingar?

Solidaritetsbegreppet är ett viktigt begrepp. För mig är det själva kärnan i socialdemokratisk utrikespolitik och ett av de viktigaste begreppen för den hela den socialdemokratiska politiken. Ska dess betydelse också förskjutas till att bli en massa och ingenting alls?

Jag menar att begrepp är viktiga. Betydelsen av begreppen är viktiga. Och jag har ingen aning om hur vi försvarar begreppen, men jag tror vi måste göra det. Att vi påpekar att CUF:s nya solidaritetsbregrepp är ihåligt räcker inte... hur sant det än må vara.

Begrepp är politik, helt enkelt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Mitt i prick, SBK!

Pressmeddelande från Svenska Burmakommittén idag, mitt i prick:

14 november 2007

PRM: Burmesiska juntan lämnar Gambari tomhänt

I går lade FN:s speciella sändebud till Burma, Ibrahim Gambari, fram sin rapport till FN:s säkerhetsråd efter sitt andra besök i Burma. Tyvärr finns det ingenting som tyder på att några framsteg gjorts. Situationen är lika fruktansvärd som någonsin - människor som deltog i demonstrationerna arresteras dagligen och de politiska fångarna torteras.

– Regimen avvisar den demokratiska oppositionens utsträckta hand om att inleda en dialog. Antagligen försöker militären dra ut på situationen till dess att omvärldens ögon riktas från Burma till andra delar av världen, för att då kunna fortsätta förtrycket som om inget har hänt, säger Karin Strandås. - EU beslutade den 15 oktober att skärpa unionens sanktioner mot regimen om inga framsteg gjordes. Nu har en månad passerat utan att någonting hänt.

Därför måste ord omsättas till handling, och när EU:s ministrar träffas den 19:e november bör beslut fattas om att införa det utlovade investeringsförbudet, säger Karin Strandås. Ett antal faktorer är enligt den demokratiska oppositionen helt avgörande för att Gambari ska kunna få igång en demokratisk process.

En reell dialog mellan juntan, Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD, samt företrädare för de etniska minoriteterna måste inledas. Aung San Suu Kyi måste släppas ur husarresten och få tillåtelse att träffa sina partikollegor. Tydliga steg för en process måste definieras och tidsramar sättas. Vägrar regimen inleda dialog måste säkerhetsrådet reagera.

– Det är tydligt att militärregimen hyser ett förakt för FN och det internationella samfundets ansträngningar. Nu krävs en bindande resolution i FN:s säkerhetsråd. Omvärlden kan inte låta sig gäckas av dessa generaler. De har fått hållas alldeles för länge, säger Karin Strandås.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Regeringsskifte??? Nej.

Strax innan midnatt var alla rösterna i Danmark räknade. De visade att liberalkonservativa Venstres ledare Fogh kommer att kunna bilda regering igen, utan att behöva kompromissa med antirasistiska högerpartiet Ny Alliance. Tidigare under kvällen tydde allt på att Venstre skulle behöva stöd av både Ny Alliance och främlingsfientliga Dansk Folkeparti, men slutresultatet blev annorlunda. Dansk Folkeparti kommer därmed att behålla sin maktposition. Den främlingsfientliga politiken i grannlandet kommer att fortsätta.

Från mitt perspektiv är det ett dubbelt nederlag. Dels för att Socialdemokraterna och vänsterblocket inte fick majoritet. Dels för att de främlingfientliga vann en ny seger.

Läs mer om detta i DN och på ledarsidan Dagens Arena (där Nisha Besara drar intressanta paralleller till svensk politik).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 13 november 2007

Regeringsskifte??? (2)

Hemma efter en skånsk-dansk valvaka hos Malmö S-studenter. Resultatet från det danska valet... är inte helt entydigt. De borgliga fick majoritet. Men i den majoriteten ingår både Ny Alliance och Dansk Folkeparti... och Ny Alliance har under hela valrörelsen sagt sig vara ovilliga ett sammarbete med främlingsfientliga Dansk Folkeparti. Å andra sidan har Ny Alliance också varit tydliga med att de ser liberalkonservativa Venstres ordförande Fogh och ingen annan som sin statsministerkandidat. Det lutar åt fortsatt borgligt styre, men förhoppningsvis ett mindre främlingsfientligt sådant...

Annat som är värt att notera är att vänsterpartiet Socialistiskt Folkeparti går framåt, mycket på Socialdemokraternas bekostnad.

En annan som var på valvakan och som är betydligt mer insatt i dansk politik än vad jag är, Adrian Kaba, har skrivit mer och bättre om det danska valresultatet här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Timbro och Ordfront, sida vid sida!

Timbro och Ordfront. Tillsammans. Nästan svårt att uttala så osannolikt som det känns, men idag är det så och det om något visar hur mycket det är som står på spel de närmsta månaderna. Jag låter dramatisk, men de förändringar vi kan stå inför kommer att vara dramatiska. Och dåliga.

Ordfronts ordförande Stefan Carlén och Timbros vd Maria Rankka har idag gemensamt skrivit en debattartikel i Svd. Det handlar om de förslag om buggning, telefonavlyssning och automatisk lagring av datauppgifter om vår tele- och datakommunikation som riksdagen snart ska besluta om. Det handlar om det övervakningssamhälle som håller på att växa fram i Sverige. Det de försvarar är integriteten, individens rättigheter, de mänskliga rättigheterna. De skriver bland annat:

"Maktmissbruk från myndigheternas sida har lett till hemlig åsiktsregistrering, telefonavlyssning och övervakning av särskilt utpekade grupper. Vi vet idag att hundratusentals svenskar åsiktsregistrerats, att storskalig olaglig telefonavlyssning skett, att politiska möteslokaler buggats och att journalister övervakats och registrerats.Idag ser vi att många medborgare med muslimsk bakgrund misstänkliggörs och kränks. Sedan 2004 kan utländsk polis begära hjälp om att avlyssna personer i Sverige i hemlighet. Det finns ingen redogörelse för hur dessa uppgifter sedan används. Men vi vet att de missbrukas.Med de samlade förslag som nu ligger på riksdagen bord öppnas dammluckorna på vid gavel. Vi ser allvarliga problem med det som sker, tillräckligt stora för att alla som värnar vår demokratiska tradition ska ställa sig upp och säga stopp."

Det ger en viss tyngd när Ordfront och Timbro går samman ( och som Hartman uttrycker det; det känns "fräscht och livgivande"). Det visar på samma gång på sakens allvar och på dess absurditet. Nu återstår att se om våra politiker lyssnar...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Regeringskifte???

Så är det snart klart... regeringsskifte eller inte?

För den som vill hålla sig uppdaterad finns några bra danska bloggar om valet som ni hittar via Eric Sundströms blogg.

Ser fram emot valvaka ikväll, och hoppas hoppas hoppas på Helle!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 12 november 2007

Inför Slaget om Danmark...

Några kilometer från min lägenhet i Malmö gör sig danska folket redo för att gå till val. Imorgon är det dags. Det har inte skrivits eller talats särskilt mycket om det danska valet i Sverige men jag tar tillfället i akt att ge en inte särskilt insiktsfull kommentar...

Den danska politiken har på senare år kommit att präglats allt för mycket av främlingsfientliga Dansk Folkeparti, och i årets valrörelse har åter igen mycket handlat om invandrar- och flyktingfrågor. Många, inte minst företrädare för det danska näringslivet, är trötta på den främlingsfientliga politik vi alla kommit att associera med Danmark. Dansk Folkepartis ställning som maktfaktor hotas i valet, inte minst av det nya partiet Ny Alliance som tagit sig fram genom att driva framförallt två frågor: skattereform och humanare invandrar- och flyktingpolitik. Partiledaren Naser Khader har varit tydlig med att han ser det som sitt huvuduppdrag att stoppa Pia Kjaersgaard, ledaren för Dansk Folkeparti.

Det skulle förstås vara en positiv utveckling ifall Dansk Folkepartis makt minskade, men Ny Alliance är ett högerparti och jag hoppas förstås på Socialdemokraterna ska vinna valet. Det skulle ju rimligen också minska Dansk Folkepartis maktställning.

De senaste opinionsundersökningarna från grannlandet tyder på att nuvarande statminister Fogh från det tidigare liberala partiet Venstre skulle behöva stöd från både Dansk Folkeparti och Ny Alliance för att kunna bilda ny regering, men Ny Alliance har ju genom hela valrörelsen sagt att de kommer att vägra samarbeta med Dansk Folkeparti... Håller de fast vid det kan det komma att bli ganska intressant. Samarbete mellan Socialdemokraterna och Ny Alliance (och evetuellt Radikale Venstre, det parti Ny Alliance brutit sig ur) kan det heller inte bli frågan om då de skattereformer Ny Alliance förespråkar inte är förenliga med socialdemokratisk politik.

Nej, ska det bli en socialdemokratisk regering i Danmark blir det nog med stöd från vänster, inte minst då Socialdmokraterna ser ut att tappa väldigt många röster till vänsterpariet Socialistisk Folkeparti.

Finns det någon chans att det kan bli så? Jag är egentligen oroväckande insatt i politiken på andra sidan sundet, men vänsterblocket har onekligen gått framåt i valspurten. I senaste opinionsundersökningarna har de borgliga ett litet försprång, men opinionsundersökningar är opinionsundersökningar och val är val (!).

Och jag tycker det är dags för vänstervindar i Europa...

Läs mer här, här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 11 november 2007

Politisk satir utan politik?

Här kommer ett inlägg om något jag så gott som aldrig skriver om, tv.

I min lilla lägenhet som jag hyr i Malmö har jag ingen tv. Därmed missar jag ofta att slappa framför veckans samlade skitprogram, som ofta är fantastiska, på söndagförmiddagarna. I dag var jag dock hos en kompis och såg på en massa avslappnande strunt, bland annat såg vi ett humorprogram som heter Fredag hela veckan. Jag brukar hylla svensk humor och tycka att den är smart, torr och allmännt härlig. Jag tycker politisk satir är något alldeles fantastisk. Jag älskar att skratta åt regeringens misstag (nej, jag är inte större människa än så om någon nu trodde det).

Humor när den är som bäst är smart och sylvass. Politisk satir ska alltid vara på gränsen till för mycket. Dum humor som går över gränsen är rätt äckligt, på något vis.

I Fredag hela veckan imiterar komiker kända personer. Lars Winnerbäck, kungahuset m.fl. Den här veckan var det Fredrik och Filippa Reinfeldt som fick rejäla kängor. Fredrik Reinfeldt framställdes som någon svårt chockad och helt handlings- och tankeförlamad marionettdocka som styrdes av onda Filippa. Meningen var förstås att driva med senaste tidens skandaler och det faktum att kretsen kring Reinfeldt krymper för att ingen betalar saker och ting som de borde. Försökte de sig på politisk satir? Jag vet inte. Jag antar att de försökte vara roliga, resultatet var dock rätt billigt och trist (och tro mig, det ska mycket till för att jag ska tycka det är trist när någon driver med Reinfeldt). Det var bara personangrepp. Är det vad humor är, eller håller på att bli?

Driv gärna med den svenska regeringen, och med andra politiker, och med kändisar och med vilka som helst. Men våga låta humorn ha lite djup. Låt humorn vara smart, kritisk, politisk, meningsfull och allt det där. Låt politisk satir vara lite politisk. Annars blir det bara billigt och tråkigt.

Andra bloggar om: , , , ,

lördag 10 november 2007

Sverige, verkligen?

Medelklassunge med akademikerföräldrar. Uppväxt i villaområde i en lagom stor stad i vackra Värmland. Inte alltid lätt, men inte alltid svårt heller. Ungefär så kan en förkortad version av min bakgrund se ut. Skyddad verklighet? Mer än jag själv förstår.

Vi sitter på en pub i novemberkalla Malmö och ska snart gå hem. Några öl har druckits och skolpolitiken förkastats (det blir ofta så när lärarstudenter träffas och dricker öl; varför diskuterar ingen hur den målstyrda skolan inte fungerar i praktiken?).

"Får jag sätta mig här"

Mannen som frågar pratar dålig svenska. Han kommer från Thailand. Jag hälsar på thailändska och han lyser upp. Vi förklarar att det är klart han får, men vi är snart på väg hemåt. Han sätter sig ner och pratar med oss. Vi pratar inte så mycket, lyssnar mest. Han gestikulerar mycket, kroppsspråket får fylla i när orden tar slut. Vi förstår inte allt han säger, men tillräckligt.

Han har bott i Sverige i 5 år. Han har medborgarskap nu. Han jobbar på en av de fina krogarna på Lilla Torg, men för att tjäna extra pengar boxas han svart. Han längtar hem, men har inte kunnat åka hem sedan han kom hit. Han har inga vänner. Han börjar nästan gråta när han pratar med oss och förklarar hela tiden hur svårt det är i Sverige.

"Inga pengar, inga vänner. I Sverige."

Efter att vi stannat längre än vi egentligen tänkt måste vi gå. Han vill inte att vi ska gå. Han erbjuder sig att betala allt vi druckit under kvällen om vi stannar. Om ni lyssnar betalar jag... det är sånt som gör ont att höra.

Jag tycker inte om att tycka synd om människor, men jag tror aldrig jag träffat någon människa som verkat så genomolycklig. Genomolycklig. Det är inte ens ett ord men det var det han var. Det gick inte att inte tycka synd om honom. Fast det var mer än så. Jag tror vi egentligen tyckte synd om hela samhället. Det samhälle som misslyckas så brutalt med integrationen.

Kalla det ett naivt uppvaknande. Verkligheten kommer och knackar på... Och egentligen är det klart att jag länge varit medveten om att det är så här i Sverige. Men jag har aldrig kommit i kontakt med de många människor, som bor här utan att egentligen få kontakt med det svenska samhället. Det är rätt naturligt egentligen, jag är ju i allra högsta grad en del av det svenska samhälle de inte får kontakt med.

Vi hör talas om dem, men vi märker egentligen aldrig av dem. Vi ser dem troligen rätt ofta, men vi pratar aldrig med dem. Hur lät vi Sverige bli så segregerat? Vad gör vi åt det?

När jag har ett svar på den frågan... återkommer jag med det.

Andra bloggar om: , ,

fredag 9 november 2007

vänner, våldtäkt och våldtäktsmän

De senaste månadernas intensiva "burmande" har gjort att en del vänner, eller alla vänner som inte är engagerade i Burmafrågan, försummats en del. Att jag dessutom varit borta från Malmö i ett år innan detta gör att Malmövännerna och jag inte setts mycket alls och missat stora delar av varandras liv. Jag har missat mycket.

Jag har missat att folk har flyttat ihop, att folk träffat den ena och den andra och gjort si och så. Jag har missat att folk har blivit våldtagna. Jag har missat att det anmäldes, att det gick till rättegång och att killen dömdes. 3 år och utvisning.

Hon hade tur. Hon hade tur för att hennes vänner ringde polisen. Hon hade tur för att det fanns vittnen. Hon hade tur för att det fanns folk i närheten som hörde henne innan han gjort allt han kanske tänkt göra. Hon hade tur för att han överfallit 8 andra kvinnor på ungefär samma sätt. Hon hade tur för att de 8 kvinnorna också gick till polisen. Hon hade tur för att rättegången fungerade utan kränkningar och annat. Hon hade tur för att de trodde på henne. Han dömdes. Hon hade tur för att han kom från ett annat land och ännu inte var svensk medborgare?

Vi pratade om det när vi nu äntligen sågs igår. Om vilken tur hon hade. Det känns absurt att tala om tur när någon blivit våldtagen, men hon hade tur. De flesta som blir våldtagna får inte se killen dömd. Många upplever att de blir kränkta under själva rättsprocessen. Hon fick inte en fråga om hur hon varit klädd eller hur många hon haft sex med tidigare. Till och med killen i frågas advokat behandlade tjejerna på ett bra sätt och deras målsägarbiträde var en klippa. Hon hade tur.

Över några öl satt vi och prisade Helsingborgs Tingsrätt. Det är skönt när det fungerar som det ska. Vi pratade om oron hon kännt innan rättegången. Om skulden. Vi pratade om den lättnad hon kände när hon fick hem beskedet om domen. Inte främst för att han skulle hamna i fängelse och sedan utvisas (även om det såklart också var en lättnad) utan för att de trodde på henne. Hon berättade och de trodde henne. Helt plötsligt blev det så mycket lättare att gå vidare.

Och visst är det skönt när det fungerar. Frågan som hänger kvar i luften är förstås huruvida det fungerat lika bra om killen varit svensk medborgare, född i Sverige och med ett "respektabelt" förflutet. Vi får hoppas.

Andra bloggar om: , , ,

torsdag 8 november 2007

Medborgaren och (kontroll)samhället

Hur långt får statens insyn i medborgarnas privata förehavanden gå? Hur långt får kampen mot brottsligheten gå? En statlig utredning föreslår att internetoperatörer och telefonbolag ska tvingas spara uppgifter om vem som kontaktar vem, när och vart ifrån det sker under ett års tid (se här). Det är ett rätt obehagligt förslag.

Dels för att det förstås finns en risk att den här typen av uppgifter används av andra och för andra ändamål än vad som från början var tänkt men också för att det får effekter för hur vi upplever vårt samhälle och vår plats i det. Hur vi upplever vår relation till staten. Hur vi upplever kontrollen. Kontrollsamhället?

Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag 7 november 2007

***UTMANING-INSAMLING TILL SOLIDARITETSFONDEN**

Jag hittade den här utmaningen på Elizabeth Sahléns blogg:

VI HÅLLER IHOP I KAMPEN FÖR RÄTTVISA, DEMOKRATI OCH FRED!!!

I en stor del av världen, pågår en kränkande behandling av människor.

Kränkningar av arbetstagares rättigheter är mycket grova, visar bl a den senaste, årliga rapporten från Fackliga Samorganisationen IFS.

Slav-, -tvångs, och barnarbete är bland det grövsta, och vidare har vi en lång lista över människors lidande.

Solidaritetsfonden har just nu en kampanj till stöd för demokratin i Burma.

Burmesernas kamp för frihet och demokrati vill jag att vi nu alla stödjer!!

LO likson den samlade internationella fackföreningsrörelsen har länge varit aktiva när det gäller förtrycket i Burma och krävt ekonomiska sanktioner mot regimen.

Vi måste medverka till att Burma efter nära 50 års förtryck kan börja sin väg mot fred, demokrati och välstånd.

Därför utmanar jag:

* Medverkande till alla respektive deltagare i kommande representanskap
i våra AK,

Att göra en insamling till SOLIDARITETSFONDEN,

Pg 570-2
märk talongen BURMA

Jag ber er alla att ta utmaningen till er.



Andra bloggar om: , , ,

lördag 3 november 2007

Tommy Körberg spelar för Burma imorgon!

Nu är både Tommy Körberg och Mats Ronander klara för morgondagens Söndag för Burma på Kägelbanan i Stockholm. Hoppas på att det kommer mycket folk och att vi får superkul!!

Gå in på Söndag för Burmas hemsida och kolla hela det fullspäckade programmet (värre än melodifestivalen).

Andra bloggar om: , , , , , ,

fredag 2 november 2007

SSU och Burma

Burmaengagemanget växer inom SSU. Se här och här.

Skitbra, är min korta och inte helt välformulerade kommentar.

Andra bloggar om: , , ,