torsdagen den 27:e december 2007

Dags att begrava monarkin!

Varje år håller hans majestät konungen ett jultal. I år gick det för första gången på tv. I år lyssnade för första gången vår familj på detta jultal. Nu är det så att vår familj inte är några vänner av monarkin. De hetaste diskussionerna om monarkin brukar gälla vad som bör ske med slottet i Stockholm efter monarkins avskaffande. Museum, studentbostäder eller bostäder för riksdagsledamöter. Själv förespråkar jag det sistnämnda, dock vill jag att de delar som idag är museum fortsätter vara det. Jag tycker att det skulle vara en tjusig spik i kistan på monarkin att låta de folkvalda flytta in i det kungliga slottet.

Trots denna skeptiska inställning till monarkin som institution har jag ingenting emot kungen själv. Jag tycker ha verkar vara en trevlig person som dessutom är rätt kul. Således lyssnade jag på jultalet för några dagar sedan. Jag vet inte vad jag förväntade mig av talet, men efteråt var jag förvånad. Talet var bättre än jag trott. Kungen sade bland annat att den rika världen måste ta ett större ansvar i klimatfrågan, och detta håller jag såklart med om. Men det är det inte alla som gör.

Just där ligger problemet med kungens jultal. Kungen får inte vara politisk. Talet var politisk. Åsikten att den rika världen måste ta ett större ansvar är de facto en politisk åsikt. Kung Carl Gustav må ha rätt i detta, han har också rätt att tycka det. Dock har han inte rätt att ge uttryck för denna politiska åsikt. Det strider mot vår svenska lag.

Hade kungen varit en vald statschef hade jag inte haft något problem med att han tycker att vi ska ta ett större ansvar än fattiga länder i miljöfrågan, tvärtom. Men i och med att han är just kung är det problematiskt. Vill hans majestät vara politisk och tycka offentligt, bör han först avsäga sig kronan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdagen den 26:e december 2007

Mitt svar till Bloggen Bent

Idag har jag röstat på Årets politiska blogg hos Bloggen Bent. Jag tänker inte avslöja vem som står högst i kurs hos mig förrän efter tävlingen är avslutad. Det får bli mitt eget inte särskilt prestigefyllda pris. Det var för i övrigt inget enkelt val.

Hur som helst hoppas jag att alla röstar så att tävlingen blir så rättvisande som möjligt, men det är inte därför jag skriver. Egentligen har min blogg och jag jullov och åker skidor i Åre, men efter att jag röstat hos Bloggen Bent känner jag att jag måste skriva av mig... anledningen är "röstarfrågan". Vi som röstar på Årets politiska blogg kan nämligen vinna ett pris, om vi svarar rätt på en fråga som lyder som följer:

"Vilken svensk statsminister införde slutligen universell och fullständig demokrati i Sverige?"

Sedan får vi ett antal alternativ att välja mellan. Hjalmar Branting, Fredrik von Otter m.fl. Problemet för mig är att jag inte tycker att någon av de män som ges som alternativ är rätt svar, därför kommer här ett helt eget alternativ med helt egen motivering.

Det första jag tycker är märkligt är begreppet universell och fullständig demokrati. Vad tusan är det och har vi överhuvudtaget det i Sverige? Det går förstås att ifrågasätta. Samerna i Sverige exempelvis är inte sällan av den meningen att de inte har fullständiga, universella demokratiska rättigheter i vårt vackra land.

Jag antar att Bloggen Bent syftar på rösträttsreformen 1919, som trädde i laga kraft 1920 och användes praktiskt för första gången 1921. Jag skulle vilja säga att detta är fel. Ifall vi nu utgår ifrån att vi har denna universella och fullständiga demokratin här i Sverige var det något som skedde långt mycket senare, nämligen 1989 under statsminister Ingvar Carlsson.

Fram till 1989 kunde nämligen domstolar frånta svenska medborgare deras rösträtt genom sk. omyndighetsförklaring. Först när denna inskränkning av rösträtten försvann 1989 blev Sverige en fullständig demokrati (om nu det är vad Sverige är...).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndagen den 17:e december 2007

Ett rätt, Carlsson och Bildt!

Gunilla Carlsson och Carl Bildt är inte direkt favoriter hemma hos mig. De är moderater och står rimligen för en politik som jag inte gillar. Det är lätt att finna exempel på dåliga beslut som de två har fattat. Bildt är emot reella sanktioner mot Burma (dvs sanktioner mot energisektorn) och Gunilla Carlsson skär och skär i det humanitära biståndet. Men även en klocka som står still visar rätt tid två gånger om dygnet och jag tycker det är helt rätt att Sverige ska öka biståndet till Palestina.

Från den högra sidan höjs röster om att stöd till Palestinas folk skulle vara stöd till terrorismen, men det är givetvis tvärtom. Isolering av Palestina är ett stöd till "terrorismen" (jag tycker egentligen inte om att använda begreppet terrorism, det känns alltför godtyckligt, populistiskt och sönderbrukat).

Isolering ger ökad fattigdom. Fattigdom ger desperation. Desperation gör att människor ser extrema åtgärder. Fanatism och you name it. Ökat bistånd till Palestina är ett tusen gånger bättre sätt att bekämpa terrorism och våld i området än vilka vapen som helst.

Grattis Carlsson och Bildt; ett rätt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredagen den 14:e december 2007

Ska sexköp legaliseras?

Efter gårdagens rapporter om den åter ökande gatuprostitutionen höjs nu röster för legalisering av sexköp, koppleri och så vidare. "Sexköpslagen är misslyckad". Är den? Kanske. Delvis. Men vad exakt tror vi skulle bli så mycket bättre med legalisering? Har det blivit bättre i Hamburg?

Jag erkänner att jag ger mig ut på djupt vatten i den här frågan, mest för att jag inte själv är säker på vart jag står i de här frågorna. Jag kan redan nu varna för ett ganska substanslöst och förvirrat inägg utan särskilt många tydliga ställningstaganden. Eller ens några. Men jag är skeptisk mot legalisering av sexköp. Det är jag säker på. Och eftersom ingen annan bloggare som kommenterat hittills varit skeptisk (för i övrigt har inga vänsterbloggare kommenterat) så känner jag mig tvungen att kommentera.

Förstå mig rätt. Jag inser nog i varje fall en del av problematiken som lyfts fram av legaliseringsförespråkarna. Jag förstår att gatuprostitutionen "flyttat". Jag förstår att det är svårt att få insyn i människohandel. Jag förstår att människohandeln har ökat. Jag förstår att horstigmat slår hårt mot de prostituerade. Jag förstår att vi allt som oftast hamnar i antagna och kanske osanna sanningar när prostitution diskuteras.

Jag tycker att det är hemskt störande att vi inte pratar mer om de här problemen (för jag ser det som problem att många män och kvinnor bli utnyttjade och far illa). Jag tycker att det är problematiskt att vi ofta hamnar i moralistiska ställningstaganden när prostitution diskuteras. Framförallt då det känns som vi ofta diskuterar från ett svenskt medelklassperspektiv, inte från de prostituerades perspektiv (och det är ju trots allt dem vi vill skydda, dem vi förespråkar). Jag tycker det är problematiskt att det är så tabu att diskutera prostitution (det är väl därför jag nu försöker uppmana den svenska vänstern att faktiskt göra det).

Jag gillar i grund och botten sexköpslagen. Jag tycker det är bra att de som kriminaliseras är de som utnyttjar, köper, och inte de som säljer. Sexköpslagen har nog medfört nya problem, och dessutom inte eliminerat alla gamla, och detta bör ju diskuteras. Legalisering tror jag inte är vägen att gå, men att något borde göras tycker jag är självklart. Vad vet jag inte riktigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdagen den 13:e december 2007

SCB... Siffror är siffror, och jag hurrar inte.

Det är ju rätt många bloggare som kommenterat resultatet av SCB:s stora undersökning idag. Jag tänkte avstå. Men så ångrade jag mig.

Opinionsundersökningar i all ära, och visst är det kul att det går bra för vänsterblocket, och ännu roligare att det går bra för (s). Men jag förstår inte hurraropen. Siffror är siffror. Det är varken människor eller politik. Jag tror personligen att våra höga siffror beror mer på borgarnas politik än på vår egen. Och för det hurrar jag inte idag.

Den dagen när det känns mer "Ja, Socialdemokraterna!" än "Nej, Alliansen!" kommer jag att hurra. Det lovar jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Frihet och ofrihet - i litteraturen

Det fina med att vara sjuk, för det finns faktiskt fina saker med att vara sjuk, är dels att det är berättigat att äta hur mycket godis som helst, dels att det är ok att läsa hur mycket skönlitteratur som helst (istället för exempelvis kurslitteratur). Dessutom finns det tid att reflektera över de böcker som lästs, övar vad tusan de egentligen handlade om.

Under de två dagar som jag legat hemma och mått rätt taskigt den här veckan har jag äntligen läst klart boken Historien om Michael K. från 1983, och jag är helt klart tagen av berättelsen. Boken och handlar om en man som vandrar och lever i inbördeskrigets Sydafrika. Böcker som uttalat handlar om "livshistorier" och "livsöden" är långt ifrån alltid bra. Efter att jag tvingade mig igenom Alkemisten har jag nästan blivit allergisk. Så många klyschor samlade på en och samma plats. Så mycket pretto och så väldigt trist. Men Historien om Michael K. är annorlunda. Det är förvisso en mans livsöde, men den handlar mer om oss människor och världen, om vår frihet och ofrihet. Jag tänker inte ge mig på någon analys, men konstaterar att boken var värd den tid den tog att läsa. En tankeställare, helt klart.

En annan fantastisk bok som också handlar om just frihet och ofrihet är The Lizard Cage, som så vitt jag vet inte finns på svenska än, av Karen Connelly. Den handlar om livet i isoleringscell i ett fängelse i Burma, om ofriheten där, om hur det ändå går att söka friheten och kanske vara friare än människorna på andra sidan muren. Briljant bok som bör läsas.

Den i min mening bästa bok som någonsin skrivits om frihet och om kanske framförallt ofrihet, är fortfarande Orwells 1984. Lika aktuell idag som någonsin. Har du inte läst den är det den nästa bok du ska läsa, så enkelt är det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdagen den 12:e december 2007

Ordlös Onsdag - Statlös

Barnhem för papperslösa barn i Mae Sot
Fler bilder finns såklart hos Nejma. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdagen den 11:e december 2007

Mer att inte missa - Fira en Röd Jul!

Här kommer en lite uppdatering på fler saker som jag anser att det nästan är kriminellt att missa.

Jag har länge misstänkt att det finns någon slags borglig konspiration som står bakom julsånger och julslogans. Rött är julens färg, ändå finns det så vitt jag vet ingen julsång om en röd jul. Vit och blå (!) jul finns och den nya grejen är tydligen grön jul, men inget om en röd jul. Rött som i julens färg. Rött som i solidaritet. Rött som i julens budskap. Det finns dock några som förstått vad julen egentligen handlar om; Solidaritetsfonden uppmanar oss i sin julkampanj på YouTube att ge bort solidaritet i jul. Jag gillar det. Fira en Röd Jul, ge bort solidaritet!



Ytterligare en god nyhet som inte får missas är att Sjölander börjat blogga regelbundet igen. Analyser och kommentarer som saknades under det i och för sig ganska korta uppehållet. Idag tycker han att Stockholm inte ska sälja ut Folktandvården. Det är förstås bara att skriva under på det.

En gammal favorit som jag flyttat upp till spalten Missa inte är Alliansens Lilla Röda, en citatblogg som sammanställs av Alliansfritt Sverige och som är tragikomisk, på gränsen och fantastiskt kul. Den enda invänding jag har är att jag tycker bloggen borde hetat Alliansens Lilla Orangea.

Till sist skickar jag med något att bli arg och upprörd över, nämligen bloggen Paradigms reaktion på misshandeln av Centerpartiets Federley. Bloggaren menar att Federley får skylla sig själv eftersom han stod upp för sig själv och för det faktum att han är homosexuell. Tydligen är det då bara att räkna med att bli slagen. Och vilket årtionde lever vi i?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kuba - friheten som lyxvara

Tre unga svenska kvinnor från Liberala Ungdomsförbundet sitter i husarrest på Kuba efter att ha deltagit i demonstration med en kvinnorörelse som kallas Vita Damerna. Vita Damerna är en grupp kvinnor som demonstrerar för att få sina män, som fängslats för sina politiska aktiviteter, släppta. En tämligen sympatisk grupp kvinnor, är min spontana känsla.

Tjejerna skulle enligt DN ha släppts igår. Expressen skriver idag att de fortfarande hålls inlåsta. Det är svårt att veta vad som är riktigt, och jag antar att det är svårt för tidningarna att få fram information. Frida Johansson (ordförande för Luf) kommenterar det hela i dagens Expressen.

När det här händer vandrar mina tankar inte helt oväntat österut, mot ett Burma med tusentals politiska fångar. Jag tänker på organisationen Assistance Association of Political Prisoners som jobbar med att stödja de nuvarande och fd politiska fångarna. På det fantastiska arbete de utför i en minst sagt stark motvind. Jag tänker att vi har tur ändå.

För även om jag tycker det är hemskt och fel att de här unga liberalerna hålls i husarrest på Kuba, och jag tycker verkligen att det är så fel det kan bli, så tvivlar jag inte på att de, om de inte redan släppts, snart kommer att släppas. De kommer åka hem till ett Sverige där vi fortfarande får tycka, tänka och demonstrera.

Miljarder människor världen över kan inte åka hem till ett sånt land. Miljarder människor kan inte lita på att deras regeringar ska hjälpa dem stå upp för yttrandefrihet. Tvärtom är det deras regeringar de fruktar.

Frihet är en lyxvara, det får vi aldrig glömma.

Kort och gott hoppas jag tjejerna kommer hem i säkerhet, och att Kubas folk går en bättre framtid till mötes... snart.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndagen den 10:e december 2007

Skolan, kontrollen och eleverna.

Över hälften av de kommunala gymnasieskolorna i Stockholm har kameraövervakning. Jag har tidigare skrivit om problemet med kameraövervakning i skolorna och jag står fast vid att det är galenskap. Jag kan förstå galenskapen, men aldrig acceptera den. Övervakningssamhället är fel väg att gå.

Ibland hör jag vuxna skratta åt de elevråd vi har på skolorna, åt deras funktion. Det där med elevinflytande, det är bara någon hipp trend som snart kommer vara förbi. Jag håller från början inte med om det här, utan tror elevinflytande är en av de saker som bidragit till att Sverige har vad jag menar är en av världens bästa skolor. Dessutom är det Josephine Bladh, ordförande för organisationen Sveriges elevråd, inte någon representant för våra lärarförbund, som nu höjer rösten i den här viktiga fråga (i dagens SvD). Hon representerar inte rektorer som vill ha det lugnt på sina respektive skolor utan att behöva göra något åt de verkliga problemen, hon representerar inte föräldrar som vill att deras barn ska vara trygga i skolan. Hon representerar de elever som faktiskt går i de här skolorna och som utsätts för den här kameraövervakningen. Det bör väga tugnt. Det bör säga oss något om hur kameraövervakning faktiskt upplevs.

Jag tycker personligen skolorna bör fundera på att lägga mer pengar på elever och personal, och mindre på kontroll. Kort och gott.

Svensson har också skrivit bra om det här idag och Sonny kommenterar det hela ur sitt elevperspektiv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dags för Årets politiska blogg 2007!!

Nu är det dags igen, Årets politiska blogg ska utses (via Bloggen Bent). Från och med idag fram till 23:e dec kan vi nominera bloggar, mellan 24:e och 30:e dec kan vi rösta. Tycker av någon anledning väldigt mycket om den här typen av tävlingar, därav reklamen här på bloggen.

Jag har redan varit inne och nominerat mina favoritbloggar (eller några av dem, eftersom betalda politiker inte får nomineras faller några bort...). Uppmanar alla andra att göra detsamma!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndagen den 9:e december 2007

moralism och mördarbananer

Det här inlägget måste skrivas. Mest för att jag vill ge kompisar, arbetskamrater och familj en knäpp på näsan. Hur många suckar har inte hörts över min bananvägran de senaste 9 åren? Ganska många. Jag är fortfarande smärtsamt medveten om att jag inte lyckats skada bananjättarna med min personliga hatkampanj (även om den fått och får mig att känna mig som en bättre människa), men nu har iallafall SvD (mycket bra i den tidningen idag) förstått varför jag vägrar äta bananer som inte är rättvisemärkta. Läs, och kom sen och kalla mig överdriven moralist.



Och till far och mor, syskon och vänner, kan jag hälsa att ni inte kommer att kunna tvinga i mig mördarbananer i framtiden heller.

Även Eva och Marta skriver om det här idag.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sosse-tv finns inte!

Idag är det 2:a advent. Jag gick upp imorse och åt pepparkakor till frukost (jag har en märklig fallenhet för sötsaker tidigt på morgonen). Jag tände ljuset i min julstjärna, eftersom jag i år för första gången någonsin inte har adventsljusstake. Sedan läste jag tidningen, och blev glad när jag slog såg den debattartikel som svt:s Micke Leijnegard skrivit i dagens SvD. Dags att avliva myten om sosse-tv. Tack! Adaktusson och Gudmunsson får svar på tal. Äntligen!

Jag tänker inte skriva mer om det, dels för att artikeln i sig är så bra och dels för att andra redan kommenterat klokt (läs tex Sjölander och Svensson).

Hm. Trots kyla och rusk i Malmö, en rätt trevlig adventssöndag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördagen den 8:e december 2007

Den svenska skolan - En skola för nästan alla...

Det går bra för Sveriges friskolor. Många gör stora vinster. Så är det.

Eftersom friskolor är just friskolor har de rätt att inte acceptera elever som kan innebära ekonomiska svårigheter för skolan ifråga. Jag vet inte exakt hur vida de får vara när de fastslår vilka elever som kan innebära ekonomiska svårigheter men klart står att de får säga nej till handikappade elever.

Det står också klart att många friskolor, trots miljonvinster, utnyttjar den här rätten och vägrar ta emot handikappade. Det kan bli för stora mekostnader. Nu kritiseras regelverket av Riksförbundet Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, som menar att handikappade barn och ungdomar känner sig kränkta. Utbildningsminister Jan Björklund förstår kritiken, men konstaterar att det inte går att tvinga friskolorna att ta emot elever på samma villkor som de kommunala skolorna.

Den svenska skolan - En skola för alla?

Nej, men alla kan ju inte få allt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredagen den 7:e december 2007

Vem köper sex??

Turerna kring "Bordellhärvan" fortsätter i media. Ni vet alla just precis vilken härva jag syfter på. Många talar om det, få vågar tro något om det. Inte jag heller. Vi kan ju inte veta. Men eftersom prostitution och framförallt män som går till prostituerade är i fokus tänkte jag skriva något om det, trots att det är svårt att skriva om (då jag vet alldeles för lite).

Det som slagit mig är hur vi, och i vi inkluderar jag mig själv, tänker kring vilka som köper sex.

Många är skeptiska till de uppgifter som kommit fram om vilka som köpt sex av de här unga tjejerna på 70-talet. Och det är klart vi ska vara skeptiska, men av rätt anledningar (oskyldig tills motsatsen bevisats och allt det där ni vet). Kritiken som jag hört föras fram mot anklagelserna som de här kvinnorna kommer med (i vardagssammanhang, inte i tidningar etc.) är dock rätt märkliga, och på samma gång naturliga.

Inte han.

Nej det skulle han aldrig.

Han var/är ju en god man som gjort så mycket bra.

Jag VET att han aldrig skulle göra så.

Han har alldeles för hög moral.

...Och så vidare...

Jag är inte bättre själv, jag vill inte att män och kvinnor jag sett eller ser upp till ska köpa eller ha köpt sex. Det slår hål på min bubbla. Fast det kanske är just det som är nödvändigt.

Jag har förstås ingen aning om vad som hände i bordellhärvan på 70-talet, men en sak kan vi i vilket fall vara säkra på. Vi kan inte se på människor om de köper sex eller inte. Även de på toppen av vårt samhälle gör det. Och problemet är mycket större än vad vi tror.

Statistiken talar sitt tydliga språk, det är vem som helst. Rika och fattiga. Högutbildade och lågutbildade. Troligtvis också både snälla och dumma, trevliga och otrevliga. Sexköp är ingen klassfråga. Det är ingen utbildningsfråga. Det handlar inte om att vara snäll eller dum. Det enda tydliga mönstret är så vitt jag förstår att det i mycket högre utsträckning är män som köper sex.

Så var det sagt. Inget nytt i det, men kanske nyttigt...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mäktig Monark

För ett år sedan bodde jag fortfarande i Thailand och upplevde 10 mycket märkliga dagar. Den thailändska monarkens födelsedag firas varje år med pompa och ståt, i 10 dagar mellan 1 och 10 december. Det spelar ingen roll om han fyller 79 eller 80, det firas som om han fyllde 100 år, varje år. I år fyller han dessutom 80, så jag tänker mig att firandet måste vara ännu värre än förra året... och då är det illa.

Stora, och nu menar jag alltså riktigt stora, stora som husväggar, bilder av kung Bhumibol sätts upp överallt i städerna. På själva födelsedagen, den 5 december, åker han omkring i en liten golfbil (eller i varje fall ett fordon som ser ut som en liten golfbil) och vinkar till folket på ett sätt som får drottning Silvias vinkningar att verka överdrivet häftiga. Ler, gör han aldrig. Egentligen skulle han kunna strunta i att vinka, han skulle kunna göra vilka grimarser som helst, eftersom ingen av de thailändare han vinkar åt tittar på honom. De ligger på knä med huvudet mot marken, händerna framför kroppen, medan kungen passerar. Otäckt, är ordet.



Jag möter ofta svenskar som fascineras av hur mycket thailändare älskar sin kung. Inte så konstigt, då det är olagligt att inte göra det. Det ska i och för sig tilläggas att kungen idkar mycket välgörenhet, och har ett fantastiskt propagandateam kring sig som lyckats skapa en bild av "den gode monarken", men det vi måste också minnas att kritik av kung Bhumibol inte får förekomma. Förekommer den, försvinner den. Det är inte för inte som den kritiska biografin om kungen, "The king never smiles", är förbjuden i Thailand...

I samband med Republikens Dag i år skrev jag en artikel om den thailändske "upplyste" monarken, den hittar ni här.

Mer (okritiskt) om kungens födelsedag finns hos både DN och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdagen den 6:e december 2007

Missa inte: julkalendern och stoppa storebror!

Jag har lagt till en ny länklista till höger, Missa inte. Där hittar ni det jag menar att ni inte får missa, just nu.

Dels finns där en länk till Ordlös Onsdag men också till årets viktigaste julkalender: Alliansens Julkalender... Med filmklipp!! Rätt kul, helt klart värt att följa. Missa inte heller Gudrun Schymans debut som körledare. Hon har lagt politik och socialism på hyllan för att leda en rödklädd barnkör... Ni kanske redan har sett klippet, men se det igen!

På länklistan finns slutligen en länk till en kampanjsida, så vitt jag vet den enda, mot övervakningssamhället: Stoppa Storebror. Det kan tyckas oväntat att jag länkar till en sida som skapats av Per Ström, men i den här frågan handlar det som jag tidigare påpekat om mycket mer än ideologi, det handlar om demokrati.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag - ett sexuellt subjekt?

Det är kanske inte så många som missat senaste veckans debatt kring kvinnor och sexualitet på olika s-bloggar (läs Hartman, KAS och Lindström). Jag tänker inte fortsätta den debatten. Men den har fått mig att fundera en del, så här kommer ett långt inlägg om sanningar som redan sagts men som inte kan sägas för ofta.

Hur sexuell får jag som kvinna vara? Varför fördes ovan nämnda debatt främst mellan män, när den i mångt och mycket handlade om oss unga kvinnor? Varför är vi så ofta tysta i en debatt som handlar om oss? Varför är jag själv tyst?

Det som irriterade mig i debatten, och som ofta irriterat mig i andra diskussioner kring samma ämne, är att det kom att handla så mycket om siffror. Hur många män får en kvinna ha sex innan det är kränkande eller vulgärt? Som tonåringar uttryckte vi det annorlunda (hur många killar får en tjej vara med innan hon är en slampa...) men det handlade i stort sett om samma sak.

Hur många.

I ett samtal mellan tjejkompisar för några dagar sedan diskuterades något annat, som på sätt och vis nästan är samma sak. Hur mycket får en tjej vilja ha sex i ett förhållande innan det blir vulgärt? Om det oftast är tjejen som tar initiativet till sex, är det något som är fel då? Är det... vulgärt? Hur mycket sex får en tjej vilja ha i förhållande till sin kille?

Hur mycket.

Om jag skulle det göra det enkelt för mig nu skulle jag skriva att tjejer såklart får att ha sex med hur många de vill, hur mycket de vill (förutsatt att den andra parten också vill det, såklart). Det är ju så det borde vara. I praktiken är det dock inte lika enkelt.

Även om vi kvinnor förstår att vi får, lika mycket som de (det andra könet) får, känns det oftast inte så.

Det känns inte okej att som kvinna i ett förhållande ha haft sex med fler än mannen. Det känns billigt, fel och vulgärt.

Det känns bättre om mannen tar initiativ till sex oftare än kvinnan. Det kan till och med kännas bra om mannen alltid är den som tar initiativ. Om det oftare är kvinnan som tar initiativ känns det fel, vulgärt. Då är det givetvis fel på kvinnan (antingen är hon översexuell på något vis eller så kan hon inte tillfredsställa sin man).

Det känns inte okej att som kvinna ta initiativ till att ha sex första gången. Det ska helst vara mannen som vill, och som gärna får vänta lite. Är det kvinnan som vill först känns det fel, billigt och vulgärt. Skulle dessutom mannen säga nej och låta kvinnan vänta är kvinnan i fråga troligen mest oattraktiv i världen, eftersom män alltid vill mer än kvinnor.

Det här handlar om där med att vara subjekt eller objekt. Objektvisering av kvinnor är ett uttryck vi slänger oss med ganska ofta utan att kanske alltid reflektera över vad det innebär. Det blir tydligare om vi vänder på det. Subjektivisering av kvinnor. Kvinnor som sexuella subjekt istället för objekt. Kvinnor vars sexualitet inte hela tiden förhåller sig till den manliga (ofta som någon slags motpol). Kvinnors sexualitet som något som faktiskt existerar, även utan den manliga.

När vi talar om kvinnor och sexualitet hamnar vi ofta i objektivisering, oavsett om det är över en flaska vin eller i bloggosfären. Män gör det. Kvinnor gör det. Och allt det här pratet om hur många och hur mycket, gör knappast saken bättre.

Frigörelse och jämställdhetsplaner till trots är svenska kvinnor fortfarande sexuella objekt i högre utsträckning än vad vi är subjekt. Även vi 80-talister. Och det är problematiskt.

Det är problematiskt av flera anledningar, men inte minst för att de etablerade sanningarna om män och kvinnors sexualitet inte är särskilt sanna.

Kvinnor tycker om sex. Kvinnor vill ha sex. Och nej, inte bara med män de älskar.

De föreställningar vi, män som kvinnor, har om och kring vår (kvinnors) sexualitet hämmar kvinnors möjligheter att leva ut vår sexualitet. De får oss att skuldbelägga oss själva för våra sexuella behov. De försätter oss i underläge i hetrosexuella förhållanden. De tystar oss i debatter kring sex och sexualitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdagen den 5:e december 2007

Ordlös Onsdag - Bro till fria Burma

Bron mellan Thailand och "fria" Burma (Kaw Thoo Lei) 2006

Fler bilder finnes via Nejma! Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdagen den 4:e december 2007

Systemskiftet är här.

Vi vill inte ha något systemskifte, sa de. Vi värnar om det svenska välfärdssamhället, den svenska modellen. Vi vill inte sälja ut sjukvården. Vi älskar facket. Vi är det nya arbetarpartiet.

I efterhand är det kanske ingen som fortfarande tror på att det låg så mycket bakom vad Alliansen sade sig vara under valrörelsen. Vi har ju sett vad som hände. Vi har sett försämringar i a-kassan. Sänkningar av skatter. Utförsäljning av sjukvård. Kriget mot facket. Behöver jag fortsätta?

Jag hör ibland socialdemokrater och andra säga att alla svenskar har sett de här förändringarna, sett igenom slagorden. Det kanske är sant (även om alla nog är en överdrift...). Men det är något större som händer med det svenska samhället, något som inte är lika enkelt att ta på. Inte lika lätt att känna och se. Vi står inför ett systemskifte. Eller fel, vi är i ett systemskifte.

Idag kunde vi läsa i bland annat DN och Sydsvenskan att 1% Sveriges invånare äger 30% av landets privata tillgångar. Samtidigt genomförs en mängd skattereformer som framförallt gynnar de allra rikaste i samhället. Samtidigt blir privata sjukhus vanligare och allmänna skolor ovanligare.

Jag hör till de många svenskar som brukar skryta om det svenska välfärdssamhället. Den allmänna sjukvården. De allmänna skolorna som är minst lika bra och ofta bättre än privata skolor (och friskolor). Jag brukar skryta om ett samhälle som inte ger alla människor samma chans, men som kommit en bra bit på väg. Jag brukar skyta om ett Sverige där klyftorna inte är så stora som i andra delar av världen. Jag tror vi är många som brukar skryta på det här sättet, me nu bör vi nog lyssna på varningsklockorna.

Sverige förändras. Det svenska systemet förändras. Och idag känner jag mig som en maktlös åskådare.

När vi går till val 2010 gör vi det i annat Sverige än det jag brukar skryta om. Systemskiftet är här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,