onsdag 31 december 2008

Mitt 2008 i listformat

Det är mycket listor på bloggarna idag. Av klara skäl. Jag kan inte låta bli att göra min egen. Det är en halvtimme kvar innan jag ska försvinna bort på kalas och jag sitter och väntar ikläss en massa siden, spets och pärlor. Röd hatt, röd fjäderboa och väldigt rött läppstift. Såg de ut såhär på 20-talet? Nja, åtminstone de som dansade i Paris.

Hur som helst, här kommer året sammanfattat i min egen lista.

Jag minns:

  1. "Folkomröstningen" och cyklonen i Burma, vilka båda inträffade i maj medan jag befann mig längst den thai-burmesiska gränsen. Ofattbart, överdjävligt och hopplöst. Så kändes det.
  2. Resan till Litauen och mötena med den vitryska oppositionen där öppnade mina ögon för en del av Europa jag känner för lite.
  3. Obama, förstås. Och S-studenters lyckade valvaka som varade ända tills det var dags att gå till jobbet igen.
  4. Jag blev vald till koordinator för världens bästa utskott, Burmautskottet. Finns inget sjukare eller galnare gäng och det är fantastiskt kul att få vara med och förändra världen.
  5. FRA-debatten och den stora demonstrationen i juni. Det var häftigt och viktigt samtidigt som det var nedslående. Hur många unga förlorade tron på politiken i juni 2008?
  6. OS i Peking. Innan det satte igång diskuterades mänskliga rättigheter ivrigt. OS skulle vinga in Kina i fållan. Så fort spelen satte igång var allt vad människor heter bortglömt och Kina fick senast i SVT:s OS-krönika beröm för att OS var så välorganiserat. Det var det i Berlin också.
  7. Debatten kring Forum för Levande Historia, som tyvärr dog ut alldeles för snabbt. Jag anser fortfarande att FLH bör läggas ner, snarast.
  8. De brutala angreppen mot Gaza i februari och mars 2008. De glöms fort. Vi är kanske för vana. Det ligger något mycket märkligt i att vi kan vänja oss vid något dylikt. Jag tänker inte glömma.
  9. Jag läste Montecore och det var den bästa bok jag läst på mycket, mycket länge. Det gjorde nästan ont att läsa den, så bra var den. Jag avundas alla er som fortfarande kan läsa den för första gången.
  10. Min mycket kära och saknade före detta rumskompis Yin Yin Mon kom på besök till Sverige. Snö, politik och underbara vänner.

Ett gott nytt år?

För vissa kanske. För dig. För mig. Knappast för människorna i Gaza.

Julen har spenderats i Norrland och underbara Bruksvallarna. Snö, längdskidor och julgodis. Innan jag försvinner i väg till Egypten för att fira min för var år äldre fars födelsedag tänkte jag skicka iväg ett par tankar inför det nya året ut i den stora virtuella världen.

Det som just nu sker i Palestina är omänskligt och alldeles för svårt att förstå. EU:s hållning är alltför mesig och visar än en gång på de svårigheter vår union har att vara en reell utrikespolitisk aktör. Israels uppvisning i militär styrka (läs mord) drabbar främst en fattig, förföljd och förtryckt civilbefolkning. Johan skriver om detta.

Det pågår en debatt om huruvida s-bloggar är eller inte är något att ha. Nåväl. Diskussionen blir lätt lite konstig. Jag läser inte alla s-bloggar och jag tycker att det är ett fåtal som är riktigt, riktigt bra. Men å andra sidan läser jag inte fler m-bloggar. Nu är jag i och för sig inte moderat och mitt utval är knappast objektivt (speciellt inte som det inte finns något som egentligen är objektivt) men jag tror faktiskt inte att s-bloggar är mycket sämre än m-bloggar eller c-bloggar eller v-bloggar. Troligen är det så att kvaliteten är si så där på de allra flesta politiska bloggar, oavsett partifärg eller ideologisk hemmavist. Ändå finnd guldkornen där, och de är både blå, gröna och (framförallt) röda. Jonas skriver bättre om längre om den här debatten.

S-studenters idépolitiska tidskrift Libertas finns nu äntligen på nätet. Det har provats förr, men aldrig riktigt kommit igång. Nu ska det bli ändring på detta. Vårt virtuella forum har fortfarande en del spädbarnssjukdomar, men jag tycker ändå att du ska gå in och titta på den sida som inom kort kommer att rymma ett par av den socialdemokratiska idédebattens klokaste inslag. Och om du vill skriva ett debattinlägg på Libertas på nätet är det bara att du hör av dig till mig.

Med detta sagt önskar jag er alla ett gott nytt år och börjar göra mig i ordning för en glittrande 20-talsfest ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 18 december 2008

Är rasism och fildelning samma sak?

Det är en journalist som har skrivit en krönika som heter Piratpartiet är 2000-talets Ian och Bert. Jag antar att han vill provocera. Ja ja, han lyckades provocera mig. Inte så mycket för att han dissar (pp). Att bli dissad är en naturlig och rätt viktig del av att bli ett större parti, och det finns helt klart mycket kritik att framföra mot Piratpartiet. Hade det inte varit för jämförelsen med Ian och Bert så hade jag nog inte brytt mig om krönikan alls, eller kanske rentav gillat den och hållt med om en del. Nu är det inte så.

Det finns få personer i Sverige som jag tycker så genuint illa om som Bert Karlsson. Det är han och det är fundamentalist-Carola. Jag kan inte förstå hur så stor del av svenska folket kan ignorera det faktum att Bert Karlsson rakt igenom är en otäck rasist, bara för att de gillar schlagermusik. Han blir inte mindre rasist för att han varit domare i Fame Factory. Också skrattar människor och säger att han är ju lite knäpp. Nej, fel. Han är inte lite knäpp, han är rasist och det kan aldrig vara okej.

Därför blir jag arg när Rick Falkvinge jämförs med Bert Karlsson och när Piratpartiet jämförs med Ny Demokrati. Piratpartiet kämpar för integritetsfrågor och fildelning, inte för 'Sverige åt svenskarna'. Det är en väldig skillnad och det ska aldrig glömmas.

Den där journalisten borde be Rick Falkvinge, Christian Engström och hela Piratpartiet om ursäkt.

Bloggat: Emma, Mymlan, Mary, Rick Falkvinge, Andreas Ekström, Svensson,

Läs annat intressant om , , , , , , , ,

I övrigt:
Tänker jag tipsa om en väldigt bra text. Jag fick hem Frihet i brevlådan idag och Axel Björnekes ledare om barn rätt och samhällets ansvar är väldigt enkelt, väldigt självklart och samtidigt viktig och läsvärd. Så läs.

Kära ministrar, till jul vill jag ha...

Till Carl Bildt och Gunilla Carlsson

Ännu ett år har gått och det är snart jul. Imorgon åker jag hem till älskade fina Värmland för att fira lillebrors födelsedag med nära och kära. Sedan åker vi till Norrland och sedan är det jul. Ifall det nu är så att ni precis som jag glömt att köpa julklappar så kommer här en snappt ihopskissad önskelista. Det är inte så mycket jag begär.

Önskelista julen 2008

  1. att ni återigen sätter upp enprocentsmålet för biståndet.
  2. att demokratibiståndet ökar.
  3. att ni jobbar för ett införande av EU-sanktioner riktade mot energisektorn i Burma.
  4. att ni ger tusan i att förstöra folkrörelsebiståndet genom att höja egenisatsen från 10 till 20 procent.
  5. att ni verkar för att Thailand ratificerar Genèvedeklarationen snarast.
  6. att ni under EU-ordförandeskapet visar att Sverige har en utrikespolitik och att EU kan spela en roll som utrikespolitisk aktör.
  7. att ni tydligt avvisar de så kallade val som den burmesiska juntan tänker iscensätta 2010 och tydligt uttalar ert stöd för oppositionens bojkott av samma så kallade val.
  8. att ni ökar stödet till den burmesiska demokratirörelsen och för cross border-verksamhet.
  9. att ni initierar en ordentlig utredning och utvärdering av hur den så kallade 3D-fonden i Burma fungerar. Går de hundra miljoner dollar vi skickat in via militärjuntan verkligen till att förhindra spridningen av HIV, malaria och TBC bland vanliga burmeser? Hur mycket försvinner upp i systemet?
  10. att ni initierar en internationell Burmakonferens med Sverige som värd.
Vänligaste hälsningar
Catti

Läs annat intressant om , , , , , , ,

Mindre pengar till Säpo, mer till jämlikhet!

Det finns få i den sittande regeringen som skrämmer mig så mycket som integrationsminister Nyamko Sabuni. Hon vill nu satsa pengar mot det hon kallar våldsam extremism och antidemokratiska yttringar (ett begrepp som känns taget från Putins Ryssland). Hon tar upp Salem som exempel.

Och visst låter det fint. Satsa pengar på att förebygga den våldsamma extremismen, för ingen av oss gillar ju våld. Våld som politisk metod är den mest förödande och överdjävliga metod som finns och våld föder alltid våld.

Om det nu vore så att pengarna som Sabuni ska satsa bara skulle gå till till exempel Brottsförebyggande rådet så vore det kanske inte en så obehaglig, om än missriktad, satsning. Men pengarna ska inte bara till BRÅ. De ska också till Säpo. Det skall undersökas och dokumenteras vilka unga som dras till de så kallade extrema miljöerna (jag skriver så kallade eftersom "extrema" är ett tämligen diffust begrepp). Sabuni menar att det inte handlar om att registrera åsikter, utan om att dokumentera våldsamma miljöer. Jaha.

Jag tänkte hjälpa Sabuni, så att hon slipper slösa mer av våra skattepengar på Säpo. Ungdomar som dras till nynazismen är ofta ungdomar som haft det tufft. Som fallit offer för en politik som skapar ojämlikhet. Som inte fötts med samma möjligheter som den välborstade flickan eller pojken i Täby. När ojämlikheten i ett samhälle ökar så tenderar också extremismen att öka (åt höger och åt vänster). Om Sabuni verkligen ville jobba förebyggande mot våldsam extremism så borde hon satsa pengar på ungdomar, inte på Säpo.

Hela regeringen skulle faktiskt vinna på att satsa betydligt mindre på kontroll och betydligt mer på jämlikhet.

Media: DN, SvD
Bloggat: Svensson, Redunans, Danofsky,

PS.
Apropå Salem. Jag tycker de ungdomar som åker dit för att demonstrera mot rasism borde få cred. En minoritet av dem är nog där för att bråka, men de flesta är där för att de vill visa att rasismen inte är okej. Inte här, inte någonstans. Vart finns vi (socialdemokrater) i kampen mot rasism?

Rösta, rösta, rösta!

Nu är det då äntligen dags. Efter en del förseningar lanserar Bloggen Bent tävlingen Årets politiska blogg 2008. Du röstar (förslgsvis på min blogg) genom att gå in här och ge betyg till samtliga nominerade i tävlingen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 16 december 2008

Köp dig ett samvete till jul!

Årets julklapp är en upplevelse. Eller så ska den vara eko och fair trade. Tidningarna översvämmas med annonser för goda julklappar. På radio får du veta att du kan både ge bort en julklapp och syssla med välgörenhet på en och samma gång. Konsumera, och gör världen en tjänst.

Det är väl bra.

Märkning av varor är viktigt. Vi ska kunna konsumera politiskt. Ekologiskt, fair trade och så vidare. Men vi ska inte tro att vi räddar världen. Det gör vi inte.

Det faktum att vi, ett par procent av världens befolkning, förbrukar nästan alla tillgängliga resurser medan majoriteten lever i fattigdom förändras inte för att du ger din mamma en vattenpump i Afrika i julklapp. Att vi lever i ett system där våra billiga varor beror på att andra människor utnyttjas förändras inte för att du har ett fadderbarn i Vietnam. Att du handla rättvisemärkta bananer förändrar inte systemen.

Jag är inte emot rättivsemärkta bananer, fadderbarn eller vattenpumpar. Jag är emot människor som inbillar sig själva att de "gjort sitt" för världen i och med att de handlar rättvisemärkt och ger hundra kronor i månaden till Röda Korset.

Det är inte genom shopping vi förändrar världen. Det är något annat som behövs.

Läs annat intressant om , , , , , ,

Ps. Nu ska jag gå och dricka fair trade-te med ekologisk mjölk och fundera på om pappa ska få en get i julklapp. Passa på att läsa Sven Erik Österbergs öppna brev till Sven Otto Littorin.

Ideologisk kris?

Efter mer än en vecka i feberkoma är jag så uppe på benen. Det är inte mycket som har förändrats under min vecka i isolering. Men ändå. En del.

Bland annat har Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kommit överens om att försöka samregera. Det är ingen hemlighet att jag helst skulle se att vi inte hade en "vänsterallians" alls, men ska vi nu ha det så ska vänstern med. Bra!

Burma Campaign UK mhar släppt den största Burma Dirty List de någonsin sammanställt. Svenska företag som bidrar till mord och annat trevligt i Burma. Be ware.

Fredrik Jansson har skrivit ett, två och tre lagom provokativa inlägg om krisen i den socialdemokratiska bloggosfären, och kanske i hela den socialdemokratiska idédebatten? Laakso vill anta utmaningen, Morian tar också till sig och tipsar om S-studenters seminarium, Arvid Falk undrar om Miljöpartiet och Vänsterpartiet är bättre, Widegren går på defensiven och tycker Fredrik är dum och Eva håller delvis med. Jag då?

Att den socialdemokratiska idédebatten haltar, inom bloggosfären liksom inom hela rörelsen, är inget nytt. Det gör den. Vi har ingen socialdemokratisk vision för framtiden och vi är rädda för att skapa den. Delvis för att, som Jansson påpekar, vi väntar på att visionen ska levereras uppifrån. Delvis för att vårt parti suttit så länge vid regeringsmakten att allt som inte går att förverkliga nästa mandatperiod är orimliga (kanske till och med farliga) utopier eller onödigheter. Vår rörelse fokuserar mer på att vinna val än på att skapa ett samhälle eller ett samhällsystem som vi faktiskt tror på. Solidaritet, rättvisa och jämlikhet har förmiskats till byråkrati. De som vågar drömma är galna och vi tycker i blindo.

Det är en tuff trend att vända. Men visst vore det fint om bloggosfären var med och vände den.

Läs annat intressant om , , , , , , ,

I övrigt:
Står Frida Perjus för den vettigaste kommentaren om Alf Svenssons "debattartikel" i Svd idag.

fredag 5 december 2008

Catti x2

Idag har ni möjligheten att läsa både en intervju med mig och min goda vän Yin Yin Mon (som blir intervjuade av Anna Lena Lodenius) och en artikel av mig på PalmeCentrets hemsida. Med fokus på Burma, såklart. Den ena artikeln handlar om jämställdhet och den andra om HIV.

Läsvärt förstås.

Regera regering regera!

Igår sänktes räntan med 1,75 %. It's a first. Räntesänkningsrekord, men jag vet inte om det är läge för gratulationer.

Det innebär och antyder en hel mängd saker. Framförallt berättar det att det ekonomiska läget i Sverige inte ser sådär fruktansvärt ljust ut. Tvärtom. Om vi jämför dagens läge med den 90-talskris som drabbade min egen familj hårt och som satt djupa spår i mina barndomsminnen konstaterar vi att situationen idag är en annan än den var 1991. De trygghetssystem som fanns på plats 1991 finns inte alls i samma utsträckning nu som så. Facken är betydligt svagare idag. 1990-talets privatiseringar och apolitiska stämningar har satt spår, de har förändrat. Sverige, och nu talar jag om oss människor som lever i Sverige, är sämre rustade att möta en kris idag än vi var igår.

Vår situation beror inte enbart på den sittande regeringen. Men delvis. Och framförallt är det deras fel att de inte agerar, regerar, nu när det verkligen behövs. Idag kommer krispaketet som inte behövdes alldeles nyss.

De reparerar lite av den komvuxröra de ställt till med, det blir fler avdrag och kanske nya jobb. Men visst känns det tandlöst. Förbannat tandlöst.

Jag funderar på vad de beror på. Att de så konsekvent undviker att regera. En vän föreslog att det kanske beror på att de helt enkelt är den mest ideologiskt drivna regering vi haft på länge. Deras ideologi är marknaden, och de gör inga undantag.

Kanske.

Jag hoppas ändå på det där undantaget. Innan alla varsel blir mer än varsel. Och det måste vara lite mer power i undantaget än i det här.

Bloggat: Arvid Falk, Kulturbloggen, Alliansfritt Sverige, Erik Laakso, Mario,
Media: Dagens Arena, Aftonbladet,

Läs annat intressant om , , , ,

onsdag 3 december 2008

Tack Persson och Carlsson!

Som enda svenskar har Ingvar Carlsson och Göran Persson undertecknat det öppna brev där 112 före detta premiärministrar och presidenter idag kräver att FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon reser till Burma innan året är slut. Ban Ki Moon bör åka till Burma med det tydliga uppdraget att få juntan att släppa de över 2000 politiska fångarna i landet, menar de som undertecknat brevet.

Kravet om släppandet av samtliga politiska fångar är ett absolut krav som demokratirörelsen med stöd av den internationella Burmarörelsen drivit länge. Vi kan aldrig få till stånd någon förändring i demokratisk rikting i Burma så länge oppositionsledare och kritiska granskare fängslas på löpande band. Det är inte mer med den saken.

Brevet är ett otroligt stöd till både oss och demokratirörelsen i landet. Så tack Persson, tack Carlsson, tack Jimmy Carter, Tony Blair och de andra som skrev under. Nu hoppas jag att också sittande presidenter och premiärministrar ska var lika tydliga.

Läs Svenska Burmakommitténs pressmeddelande samt hela brevet här. S-studenters och undertecknads kommentar på detta finner du här.

Media: SvD,

Läs annat intressant om , , , , , ,

måndag 1 december 2008

Lästips, eller julklappstips kanske?

En kortis bara. S-studenter har släppt en ny bok som jag beställt för att den verkar spännande. En artikelsamling med en mängd spännande socialdemokratiska tänkare. Becky på Frihet har recenserat boken på webben, och recensionen gör mig inte mindre sugen att läsa Från smedja till sambandscentral.

Uppdaterat
Läs också vad en något besviken Fredrik Jansson skriver om boken.

Here we go again!

Nu är det dags för Årets politiska blogg 2008. Förra året fick jag själv 86 röster och jag hoppas få några fler i år. Förra årets vinnare, Isabella Lund, har inte bloggat på länge och hamnar nog inte så högt i år. Personligen hoppas jag förstås lite på Alliansfritt Sverige, som jag tycker är en fenomenalt bra blogg. Sjölander och Roya är andra heta s-namn och om förra 2006 års vinnare Jonas Morian ställer upp är han förstås ett lika hett s-namn. Vänsterdebattarenan Arvid Falk bör också vara en möjlig toppblogg. I övrigt gillar jag 99, our 68, Heja Världen och Hanna Löfqvist. På den liberala sidan gillar jag förstås Hannes Persson. Jag hoppas och tror också att ihärdiga övervakningsmotståndare såsom Anna Troberg och Emma kommer att hamna högt upp på listan, och kanske till och med ta hem den ärofyllda titeln.

Nominera din favoritblogg här.

Läs annat intressant om , , , , ,

Ord från de tystade

Det finns hjältar också finns det hjältar. Det finns de som kämpar och så finns det de som verkligen kämpar. Bland de där som verkligen kämpar finns Min Ko Naing, Ko Ko Gyi, Nilar Thein och de andra från 88 Generation Student Leaders. De har spenderat större delen av sina vuxna liv som politiska fångar i Burma men de vägrar ge upp.

Under den korta tid Min Ko Naing och de andra var släppta från fängelset mellan januari och augusti 2007 skrev de en rapport, Open Heart Report. Där samlas berättelser från burmeser på olika håll i landet. Rapporten är en beskrivning av vad som är nu, men också en vädjan och ett hopp om vad som skulle kunna bli.

De flesta av de dissidenter som författat rapporten har nu dömts till 65 år i fängelse. Det här kan vara deras sista chans att göra sina röster hörda.

Just där för tänker jag hjälpa till. Med jämna eller ojämna mellanrum kommer breven från Open Heart Report att publiceras på min blogg. Jag kans skriva mycket om Burma men det är utan tvekan människorna i landet som känner sin situation allra bäst.

"Brev1

Among seven members of my family, one attends University of Distant Education and other three are tenth, eighth and fifth standards students. To meet the cost of the education which is worth 5 lakhs a year and high price of basic foods, I only depend on the earning from my own inn. However it is not enough to cover that expenditure. During this time, Forced Labor is every day for planting castor oil plants and cleaning. Monthly collection of money amounts to from K 2000 to K 3000. For selling beside the street. Municipal taxes K 3000 per a year."

Bloggat: S-studenters Burmautskott,

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

I övrigt:
Skriver Charlotte om uppkomsten av vandringssägner. Jonas skriver om extremism och 30 november. Alexandra påminner om att idag är det en av världens viktigaste dagar. Christer skriver klokt om den där dumma utredningen.

Alliansfri julkalender 2008

Min favvobloggare har återigen suttit och slitit och fixat och presenterar ännu en gång Alliansfritt Sveriges julkalender. Missa inte detta för allt i världen.

Snygg är den också. Snyggare än 2007 års kalender. Heja Björn!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 28 november 2008

Cattis svenskkontrakt

Diskussionen om ett så kallat svenskkontrakt är absurd. Själva tanken är absurd och jag skäms över partikamraten Luciano Astudillo som gör allt fler allt konstigare utspel. Att skriva under på svenska värderingar. Vad är egentligen svenska värderingar?

Hur som helst. Varför inte leka med tanken. Jag kan inte låta bli. Här kommer Cattis svenskkontrakt, tio punkter med fokus på värderingar (som kanske ibland är mer åsikter men det där är julite flytande, ni vet). Mina högst personliga värderingar som eftersom jag är svensk borde vara svenska värderingar och därmed höra hemma i ett svenskkontrakt. Eller?

Om inte annat kanske jag kan låta mina vänner skriva på det. Som ett kontrakt för att få vara min vän. Fantastiskt vad relationer människor emellan kan bli enkla på det här sättet. För det är det integration i hög grad handlar om, relationer människor emellan. Vi ska passa oss för att glömma det.

CATTIS SVENSKKONTRAKT

  1. Paolo Coelho är en helt värdelös författare vars böcker hör hemma i soptunnan. Hans reaktionära och tokkonservativa idéer hör inte hemma ibland svenska värderingar.
  2. Höga skatter är bra om pengarna går till bra saker. Höga skatter är sjukt svenskt.
  3. Magnus Betnér är rolig och den där Björn som alla pratar om är tråkig. Magnus representerar svenska värderingar på ett bättre sätt än den där Björn.
  4. Melodifestivalen är en kulturyttring som på ett bra sätt representerar Sverige och därför tittar vi på den, även om musiken ofta är skit.
  5. Gud är inget vi tror på. Gud hör inte hemma i det svenska folkhemmet.
  6. I Sverige värnar vi hållbar utveckling och när vi handlar går produktionsvillkor och miljöaspekter före smak och pris. Att handla på Lidl är inte förenligt med svenska värderingar (och de är ju ändå från Tyskland, liksom!).
  7. I Sverige är vi demokrater och väljer därför vår regering och statschef. Att vara pro-monarki är inte förenligt med svenska värderingar.
  8. I Sverige anser vi att alla människor är lika mycket värda oavsett kön, klass, etnicitet och allt det där. Vi tilltalar därför varandra "du". Att nia någon är absolut inte förenligt med svenska värderingar.
  9. I Sverige gillar vi svenskar som Strindberg medan vi avskyr svenskar som Sven Hedin. Hedin var en halvnasse som sysslade med otäckheter och kan i princip inte ses som svensk eller som en person som skulle godkänts enligt detta svenskkontrakt.
  10. Det svenska samhället byggs i en strävan efter jämlikhet och därmed försöker vi minska klassklyfterna i vårt samhälle. Klassanalysen är en fundamental del av de svenska värderingarna.
Would you sign?

Läs annat intressant om , , , , , , ,

I övrigt:
Dömdes för ett par veckor sedan oppositionsledarna i Burma till 65 års fängelse. För att de inte följer det som juntan kalla "People's Desire". En lista över det burmesiska folkets "gemensamma värderingar". Och Björn skriver om biståndsministerns idiotier.

Försök förstöra det bara.

Jag har för tillfället något av en bloggpaus men just idag kan jag inte låta bli. Långtidsutredarna debatterar på DN Debatt. De har inte helt oväntat kommit fram till att fler måste jobba mer. En lösning de presenterar för att få fler att jobba mer är att låta arbetar- och lägre medelklassen studera mindre medan övre medelklassen och överklassen kan fortsätta studera länge.

De vill alltså avgiftsbelägga studier.

Under de två senaste veckorna har S-studenters Burmautskott haft besök från den burmesiska oppositionella studentrörelsen. Vi har pratat mycket om hur det är att studera här och om hur vi försökt (även om vi inte ännu lyckats) bygga ett utbildningssystem för alla.

Att högre utbildning är gratis i Sverige är en av de saker som jag fortfarande känner mig fantastiskt stolt över. Det är en av de där sakerna som gör att jag ibland kostar på mig att skryta lite om Sverige.

Försök förstöra det bara. Ni kommer inte att lyckas.

Bloggat: Alexandra

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ps. Och nej, möjligheter till lån för avgifter eller möjligheten till stipendier för "mindre bemedlade" räcker inte. Ds.

torsdag 20 november 2008

Burma i Frihet...

... i tidningen Frihet alltså, inte i frihet. Just nu har vi besök av vänner från Burma. SSU:s Frihet skriver om det besöket här.

Under dagen har vi träffat en massa olika människor från SSU, från Grön Ungdom, från Amnesty och från Socialdemokraterna i Riksdagen. Det blev bland annat en trevlig indisk middag med Maria Ferm. Imorgon står S-studenter och Jesper Bengtsson på schemat.

fredag 14 november 2008

Vad vill den gröna rörelsen?

Kommer ni ihåg när FRA-debatten höll på som allra mest intensivt här i Sverige? Tusen personer utanför Riksdagen. Fredrik Federleys tårar. Vita kläder. Det var inte så länge sedan. Vi minns väl?

I samband med det skrev Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm och Jakop Dalunde i ett pressmeddelande att de gröna är Sveriges liberaler. Någon månad senare var Grön Ungdom på Euro Social Forum i Malmö och till helgen medverakr Maria Ferm i paneldebatt på Socialistiskt Forum i Stockholm (i seminariet "Byta klimat eller byta system" som S-studenter arrangerar).

Missförstå mig rätt, det här är inte någon direkt kritik men jag är nyfiken och lite förvirrad.

För mig har den gröna ideologin aldrig varit riktigt greppbar. Det är svårt att placera in den på en höger-vänsterskala och svenska Mp har alltid hoppat fram och tillbaka. Det finns tydliga kollektivistiska tendenser samtidigt som de värnar friskolor och den typen av så kallad valfrihet. Mp vill inte placera sig på den klassiska politiska skalan. Grön Ungdom placerar sig tydligen på båda sidor på skalan. Den grön idén blir inte så mycket tydligare. Åtminstone inte för undertecknad.

Under efterspelet av s-mp-utspelet talade jag med en vän inom den gröna rörelsen som inte förstod de reaktioner som kom från många inom arbetarrörelsen. Jag tror att det är det ovan nämnda det handlar om. För trots att mp inte vill placera sig på höger-vänsterskalan finns den och många frågor är just höger/vänsterfrågor. För många socialdemokrater, och för mig, är den dessutom otroligt viktig.

Skalan är förvisso inte tillräcklig för att förklara ideologier, men den hjälper oss att förstå. Och när den gröna ideologin är otydlig, när Miljöpartiet inte placerar in sig alls och när Grön Ungdom är lite liberaler och lite socialister blir det rörigt.

Vad och vart vill den gröna rörelsen?

Läs annat intressant om , , , , , ,

I övrigt:
Bör du läsa det här om mp, s, höger och vänster.
Är det kanske inte min sak vad de gröna har för ideologi, om det nu inte vore för det faktum att de (läs mp-ledningen och s-ledningen) ber mig (med flera) att hjälpa dem komma till regeringsmakten. Jag vill veta vad det är jag ska kampanja för, och då menar jag mer och djupare än en gemensam valplattform. Politiken är mer än regerandet. Jag vill förstå. :-)

torsdag 13 november 2008

En öl för Burma?

Jag har dåligt samvete för att jag just nu uppdaterar min fina blogg så sporadiskt. Saknar att blogga men har lite för mycket på mitt bord just nu. En av de saker som tar upp min tid är det besök som vi (S-studenter via S-studenters Burmautskott) får nästa vecka. Tillsammans med ESP tar vi emot tre unga burmesiska kamrater från tre olika organisationer. En av de två tjejer som kommer är min före detta rumskamrat och student Yin Yin Mon. Ett kärt återseende, helt klart.

Nästa vecka är jag alltså ledig från jobbet för att först åka på SIDA-kurs och sedan åka runt på en hel massa möten med våra gäster. Egentligen skulle jag önska att vi hade mycket mer tid att umgås informellt, både med varandra och med andra "vanliga" svenskar som är intresserade av Burma.

För att åtminstone få lite av den varan kommer har vi bjudit in till en mycket informell pubträff här i Stockholm. Lördag den 22 november klockan 19.00 kommer vi att ses på Kvarnen för att ta ett glas öl eller annat. Det är en fin chans att få träffa tre unga modiga kvinnor och män som länge kämpat och fortsätter att kämpa mot en övermäktig militärjunta i ett land som resten av världen ofta glömmer bort.

Facebookeventet hittar du här. Hoppas vi syns!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 7 november 2008

Konferens för 10-talet

Ska alldeles strax åka till Göteborg för steg två i Palmecentrets biståndsprojektledningskurs (försök säga det ordet snabbt tio gånger...). Det ska bli kul och förhoppningsvis ska det ge en mängd idéer om hur vi kan utveckla och förbättra vårt biståndssamarbete med Student & Youth Congress of Burma.

Hade den kursen inte legat just den här helgen skulle jag istället befunnit mig här i Stockholm, närmare bestämt i ABF-huset.

Där arrangerar S-studenter nämligen sin 10-talskonferens med föredrag och seminarier på teman som "Vänster om! Den moderna välfärden, att opinionsbilda offensivt", "Klass idag", "Kultur, konst och politik - vad ska vi med kulturen till?" och "Kampen om staden! Malmö, Göteborg och Stockholm i förvandling".

Det blir ideologiskt, nytänkande, konkret och väldigt viktigt. Framtidslösningar på nutidsproblem.

Jag hoppas att förbundsstyrelsen fått tag i en kamera så att vi andra kan få chansen att höra och se i efterhand, för det känns verkligen trist att missa den mest intressanta arbetarrörelsekonferensen under hösten. Förhoppningsvis blir det mer sånt här framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I övrigt:
Är Tolgfors mycket kritisk mot sig själv, skriver Björn. Spelar det ingen roll om Palin inte vet vart Långtbortistan ligger, skriver Badlands. Är regeringen fortsatt splittrad, skriver Löwdin. Börjar regeringen i fel ände, förklarar Nathalie.

torsdag 6 november 2008

Vad ska vi lära oss?

Under valkampanjer, under valvakan och efteråt har Obama-kampanjens nya media-arbete diskuterats livligt. Med rätta. Obama-kampanjens nya media-satsning har varit enorm och den är en satsning att lära av, av många skäl. Som Johan skriver på S-buzz förekommer en hel del missuppfattningar om kampanjen i Sverige.

En sak vi bör lära oss av är sättet Obama-kampanjen utnyttjat nya media, via en riktigt bra hemsida och via sociala forum som facebook. De har kapat led i informationsstegen, helt klart. Obama-ahängarna har fått informationen före media, och det har varit viktigt.

Vi ska dock inte tro att det innebär att de på något vis plattat till organisationen eller ökat inflytandet för anhängarna. Det har de inte. Vi ska inte heller tro att Demokraterna är en folkrörelse, det är de inte. Demokraterna är fortfarande en väldigt hierarkisk organisation och medlemmarnas möjlighet att påverka de beslut som fattas i toppen är fortsatt små. I en folkrörelse spelar varje medlems röst roll och alla har rätten och möjligheten att påverka toppen, så är det inte inom Demokraterna men så måste det vara inom Socialdemokraterna.

Det absolut viktigaste för oss (socialdemokrater) att lära oss av Obama-kampanjen är kanske det faktum att människor är politiska. Och de vill vara politiskt aktiva.

Vi bör inte förändra vårt parti så att det blir mer likt en amerikansk kampanjorganisation, det vore tvärtom en väldigt tråkig utveckling. Men vi måste våga tro att människor, oavsett om de är Obama-anhängare i USA eller socialdemokrater i Sverige, vill vara politiskt aktiva. Vi vill göra och vi vill påverka. Ge oss bara utrymmet och möjligheten.

Läs annat intressant om , , , ,

I övrigt:
Ska du läsa Hbt-sossen, om bröllopsplaner och annat.

onsdag 5 november 2008

Vakna!

Det är svårt att inte vara glad idag. Dags att gå upp.

Jag tänker inte leverera några cyniska analyser. Jag är mest bara glad.

Läs allt jag med flera skrivit under natten på SSK-bloggen och läs vad Fredrik Jansson skriver på Tankar från roten.

tisdag 4 november 2008

Bloggare rapporterar från S-studenters valvaka

I kväll och i natt är det dags. Det kan bli historiskt, det kan bli deppigt. Det kommer att bli spännande.

På plats på S-studenters valvaka kommer många av Sveriges i mitt tycke främsta s-bloggare finnas på plats, däribland Makan Amini och Björn Fridén. Även undertecknad tar med sig datorn. Jag, Makan och Björn kommer att tillsammans med våra klubbkamrater från SSK att specialbevaka valet på SSK-bloggen. Vi kommer förstås att blogga från valvakan, hela natten. Det kommer vara värt att följa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 3 november 2008

Bästa valvakan

I vänta på blogginspiration tänker jag göra lite reklam för morgondagens bästa och roligaste valvaka i Stockholmsområdet; S-studenters valvaka. Jag förstås lite partisk i frågan men med live-kommentarerna direkt från både Kalifornien och Washington, med röster från bland andra Pierre Schori och USA-bloggaren Lennart Franzell och med stans absolut trevligaste sällskap kan jag garantera att jag talar sant.

Det finns dessutom fler än jag som lagt märke till att vår valvaka är något alldeles extra. Läs City, E24 och DN, för att nämna några.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och

I övrigt:
Känns det verkligen löjligt bra att vara S-student i dessa dagar. Och det beror inte bara på att valvakan. Kolla till exempel på det här. Det känns väldigt rätt.

Kommer jag självklart (kanske inte känns så självklart med tanke på uppdateringstakten den senaste tiden...) att blogga hela natten imorgon. Tills jag stupar. Andra bloggare att hålla koll på imorgon är Johan Sjölander, Promemorian, Arvid Falk och kanske SSK-bloggen.

tisdag 28 oktober 2008

Fantasier & frågor

Det var ett tag sedan nu. Mycket jobb men kanske ännu mer iakttagande. För även när jag inte bloggar så läser jag, tro inget annat. Jag läser och förundras. Tänker. Fantiserar.

Så på låtsas är jag Reinfeldt i en minut.

Jag sitter i en fåtölj och lutar mig tillbaka. Jag läser om Nuder, om Ahlin, om s-läns-utspelet. Jag ler. Jag inser att finanskrisen når nya höjder. Det är inte bra. Det går inte bra för Sverige. Det går inte bra för min regering. Men så länge oppositionen ägnar sig åt att bråka i riksmedia är jag ändå ganska nöjd.

Sedan slutar jag vara Reinfeldt på låtsas och är bara vanlig sosse. Lite trött. Lite orolig. Lite arg. Vi kan bättre. Vi är bättre.

Jag menar inte att Nuder inte får skriva sin bok. Det får han. Och visst får Ahlin skriva ett svar, hur osmart det än må vara. Och visst får länet tycka att (v) är ett dåligt alternativ lika mycket som Skåne får tycka att (mp) är ettdåligt alternativ. Interndebatt i offentligheten är kanske något vi ska vänja oss vid.

Samtidigt hade jag önskat att vi syntes i riksmedia just nu just idag på rund av helt andra orsaker. Den ekonomiska krisen ställer en massa frågor och många av oss söker svar. I kafferummet. På tunnelbanan. Diskussioner om den ekonomiska politiken och det ekonomiska systemet märks av överallt. Jag önskar att (s) syntes i riksmedia för att vi var med och sökte svaren på de frågor som jag vet att många ställer sig just nu.

Läs annat intressant om , , ,

I övrigt:
Har Björn skrivit ett väldigt viktigt inlägg om ett otäckt parti med en otäck politik. Vi snackar (kd).

måndag 20 oktober 2008

Slaskigt angrepp av slaskig skribent

Ibland måste man tala klarspråk. Det gör Eric Sundström i Expressen. Det är bra. Och jag håller med.

onsdag 15 oktober 2008

Precis så, Mona.

Det kändes bra igår. Spontana applåder och skratt bröt ut vid flera tillfällen när jag tillsammans med ett gäng S-studenter såg duellen mellan Mona och Reinfeldt igår. Till min stora glädje påminde Reinfeldt om Lundgren, upprörd och tämligen lost. Och Mon var bra, hon var riktigt bra.

Lena Mellin och jag såg tydligen inte samma debatt, eller så har Lena svårt för kvinnor som ger svar på tal när männen kör på.

Det ska bli något längre skrivit om detta ikväll. Nu måste jag jobba.

Bloggat: Kaba,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I övrigt:
Var Arvid Falk Aftonbladets röda blogg, och de körde mot Johanna Nylander på FFF.

måndag 13 oktober 2008

Oenig samling mot enad mesighet - Partiledardebatt

Så igår var det dags. Inledningen på Superveckan. Partiledardebatten. Valrörelsens startskott. Pirrigt och förväntansfullt. Hög stämning.

Och så den där känslan av att det skulle kunna komma att bli tufft för vänsterlaget. Tufft efter senaste veckans tumult. Jag fattade förstås lika väl som alla andra att borgarna skulle försöka göra poäng av oenigheten och jag var rädd att det skulle lyckas. För den som idag läser högerpressen kan det framstå som att jag fick rätt i mina farhågor.

Men det fick jag inte.

Det ska sägas att det diskuterades, i ungefär sju minuter. S-mp-utspelet alltså. Regeringen satt på andra sidan och log och fnissade på ett sätt som fick dem att framstå som småaktiga. Bortsett dessa sju minuter präglades debatten av ekonomisk politik och medan vänsterblocket var snabba och smarta i sina poänger såg högersidan ut att koka av trött vrede. När Maud Olofsson åter fick bevisat för sig att hon inte har koll på hur budgetar fungerar såg det ut att börja ryka ur öronen på henne.

Vänstersidan drev på hårt om politikens återkomst och samhällets ansvar. Högern ville bara prata skattesänkningar och kallade all form all samhälleligt ansvar för bidrag.

Jan Björklund försökte framställa (mp) som arbetslöshetsivrare, men framstod själv som en kvarleva från 90-talets politiska debatt.

Ohly och Wetterstrand satt på varsin sida av Mona och kom med de skarpaste och tuffaste inläggen. Mona i mitten intog en ledarroll. Jag är förvisso partisk, men det kändes som att debatten igår var en utmärkt start på Superveckan.

Kanske hade jag velat att det skulle vara mer en partiledardebatt och mindre en blockfajt. För visst finns risken att det blir för personfokuserat, för mycket Reinfeldt vs Sahlin, och det tror jag vore en dålig utveckling. Men efter allt som varit de senaste veckorna var det viktigt att få se Mona i den där ledarrollen, som den där statsministern vi vill att hon ska bli.

För trots att Reinfeldt och hans gång försökte få oss att se det faktum att de tre oppositionspartierna är tre olika partier som en svaghet, lyckades han inte. Och det blev bara pinsamt när det blev tydligt att högerns enighet bara beror på politisk mesighet; förutom skattesänkningar tycks de inte komma överens om någon politik alls.

Det bästa av allt igår var ändå stämningen på Sveavägen 68. Valrörelsen har börjat och folk är riktigt peppade. Det här kommer att bli kul.

Bloggat: Dalunde, Ferm, Blomberg, Esbati, Etzler, Hartman, Deiving, Löwdin,

Läs annat intressant om , , , , , , , , , ,

Datorlös!

Ojojoj. Det borde nästan vara straffbart för en bloggare att glömma datorn, men nu är det gjort. Den blev kvar på 68:an efter gårdagkvällens mycket lyckade partiledardebattmingel. Detta är den enda anledningen till att jag ännu inte kommenterat debatten och starten på superveckan. Sitter just nu på jobbet och jag vill ju sköta mitt jobb, så mina debattkommentarer kommer under lunchen. Så länge får ni hålla till godo med vad andra kloka sossar skriver. Tre saker dock:


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 11 oktober 2008

Varför finns Nobelpriset?

Och svara inte att det är bra pr för Sverige. Det svaret räcker inte.

Nobelprisen och Fredspriset är ett sätt för en liten elitistisk klick att sitta och bestämma vilken fred som var bäst, vilken kamp som var mest värd, vems erfarenheter som är värda mest och vems ord som är klokast. Det känns inte direkt 2.0.

I övrigt
Tycker en av Nobelpamparna att vi är obildade. Det får mig att känna... Jaha?

Visst stöttar jag Sahlin

Nu myser högern. Stormandet i de socialdemokratiska leden den senaste veckan är något de längtat efter och högerpressen låter inte vänta. "Sahlin pallade inte" skriver SvD:s Gudmundsson. "Rosornas krig" kallas det i Expressen.

Och som på beställning kommer ett avslöjande (?) om att Nuder skriver en bok där han i sin tur avslöjar Sahlins (påstådda) maktfullkomlighet och hennes (påstått) fula spel. Ett avslöjande om ett avslöjande om ett påstående. Den borgerliga kvällspressen kan sina grejer.

Inte vet jag vad Nuder skriver. Jag bryr mig inte särledes. Socialdemokraterna är bättre med Östros på den plats Nuder fick lämna. Östros rockar, om ni frågar mig. Hur som helst hoppas jag att Nuders bok inte är så bitter och spekulativ som Expressen får den att verka. Oavsett det så tror jag att det här kommer att vara borgerlighetens strategi framöver.

De kommer att lägga en massa krut och energi på att underminera Sahlins auktoritet. Jag kan ju knappast klandra dem, det är kanske deras enda chans att vinna valet. De kommer att framställa det som att hon inte har vårt stöd, som att hon är ogillad och maktfullkomlig. De kommer att framställa det som att Sahlin inte ens kan hålla sitt eget parti i styr, hur ska hon kunna hålla Sverige i styr?

Skitsnack, är förstås vad det handlar om. Jag kan ogilla en hel massa som partitoppen gör men det gör inte att jag är mindre bakom dem. Att jag inte vill se (s) i regering med (mp) innebär på intet sätt att jag inte vill se Mona som s-ledare. Att jag kritiserar henne och partitoppens politik innebär inte att jag inte fortätter att stötta vårt val av partiledare. Och att hon backade angående (v)-frågan, att hon vågade göra det, gör bara att jag tycker att hon visar styrka som ledare. Så det så.

Jag är bara rädd att den sidan av saken inte kommer synas när ny högern förbereder sig för en attack. Och jag är lite rädd att vi ska spela dem i händerna.

Lite kommentarer ifrån den debatt som enligt Expressen är Rosornas krig all over again: Ingemar, Carina, Petter, Ahlkvist,

Läs annat intressant om , , , , , , ,

I övrigt:
Så är jag lite nyfiken på Nuders bok ändå. Kan det möjligen vara så att han själv framställs som riddaren som red på den vita hästen och bara ville partiets och folkets väl? Skämt åsido känns det alltid lite pinsamt när politiker hänger ut rivaler i böcker. Det känns lite uppenbart, eller är det bara jag som känner så?

Hoppas jag verkligen att Nuders påstådda påståenden om att hans kulle blivit erbjuden att syssla med utrikespolitik är hittepå. Det hade ju varit en inte särskilt konstruktiv idé. Milt sagt.

Ser jag att Jimmy funderar på att sluta blogga, vilket vore en dålig idé (om jag får säga nått) och att bloggen Ekonomikommentarer gjort en tidsresa.

fredag 10 oktober 2008

Socialdemokrat i kläm III

Here we go...


Känns som att det är dags för det här inlägget just nu. Efter den senaste veckans debatter inom bloggosfären blir det lite annorlunda än vad det skulle blivit annars. Men ändå inte mycket. Precis så som det alltid är har jag inte alla lösningar jag önskar jag hade, men en del funderingar. Mothugg önskas. Alltid.

När jag surfar runt på miljöpartistiska, vänsterpartistiska, centerpartistiska, liberala eller moderata bloggar (kristdemokratiska bloggar surfar jag generellt sett inte runt på) så läser jag en del bra och en del dåligt. Men jag har aldrig läst något som påminner om det här eller det här, och absolut inte något i närheten av det här (jag hoppas att de tre bloggare jag länkar till tar illa upp, era inlägg är bara exempel på en rätt vanlig företeelse).

Det är lite skrattretande. Sossarna är sämst på att skapa personkulter (vilket kanske är väldigt bra) men bäst på personangrepp (vilket definitivt är dåligt). Det vill säga, vi är bäst på offentliga peronangrepp, jag vet inte hur det fungerar inom andra partier. Så jag funderade lite kring detta. Vad beror det på och hur vi förändrar vi det? Först måste jag dock föröka förklara min utgångspunkt, att personangreppen faktiskt är ett allvarligt problem.

Om vi först tittar på vilka som står för personangreppen så är det väldigt enkelt att konstatera tre saker om majoriteten av dessa bloggare:
  1. De är socialdemokrater
  2. De är män
  3. De är ofta över 40
Det är precis lika enkelt att konstatera precis samma tre saker om majoriteten av Socialdemokraternas medlemmar:
  1. De är socialdemokrater (!)
  2. De är män
  3. De är ofta över 40
Det är också samma grupp, äldre män, som är den mest tongivande inom många delar av rörelsen. Gott så, jag ska inte göra någon stor poäng utav det men konstaterar att det är så.

De äldre män som sysslar med personangrepp förefaller också vara personer som varit med i rörelsen ett tag. De är som en del av oss uttrycker det sosse-skolade. De är inne i kulturen. Mitt antagande (som grundar sig helt i egna upplevelser och därmed är ovetenskapligt och oempiriskt och you name it) är att den s-bloggkultur som finns bland äldre partikamrater som också är män också i hög grad finns inom rörelsen, och då inte minst bland de tongivande äldre männen inom rörelsen. Och jag tycker att det är en dålig kultur.

Dålig för att personangrepp sårar, är inkonsekventa och destruktiva. Dålig för att personangrepp skrämmer och tystar. Dålig för att personangrepp mottarbetar snarar än skapar en demokratisk och tillåtande kultur. Dålig av tusen anledningar.

När vuxna människor skriver den här typen av blogginlägg med angrepp riktade mot varandra och mot andra partivänner,(eller gör liknande angrepp i talarstolen, vad vet jag) är det ett problem för oss alla för att det skapar en organisations- och debattkultur som är självdödande.

Det vore skönt om lösningen var så enkel att vi bara kan säga fy och skäms och sedan slutar s-bloggare vara elaka mot varandra. Men riktigt så är det ju inte. Det här tycks nämligen vara en kultur som reproducerar sig, och som finns inte minst inom SSU.

Så hur kommer det sig då? Hur kommer det sig att det som inte skulle vara acceptabelt beteende i en högstadieklass är acceptebelt beteende inom Sveriges största parti?

Varför skulle någon vilja vara med i något där folk verkar lägga så mycket tid på att sänka varandra och där "fel" åsikt tycks rättfärdiga offentliga påhopp och förlöjliganden. Tro f*n vi har svårt att få unga att vilja gå med.

Med största säkerhet beror det på flera saker. Ett stort problem ligger i polariseringen inom rörelsen, den som inte handlar så mycket om politiken men så mycket mer om distrikten. Det här sättet att tala om och till varandra har blivit så vanligt att det betraktas normalt, och vi tänker inte på att det faktiskt är smått sjukt. Det är en del av en kultur som finns inom delar av (s). Inte överallt, men på tillräckligt många ställen för att det ska vara problematiskt.

Jag talar om den polarisering som trettonåringarna får lära sig är lag vid det första SSU-mötet (nåväl, kanske det andra). SSU:s problem är hela rörelsens problem. SSU och deras konflikter. SSU där tonåringar lär sig att politiska meningskiljaktigheter är konflikter och att det finns klubbar som är vänner och klubbar som inte är vänner. SSU:arna som tar med sig den kulturen upp i partiet och därifrån sprider den sig och förgiftar en rörelse som skulle kunna vara så otroligt stark och bra.

Vi är trots medlemsras otroligt många och vi skulle kunna vara så otroligt starka. Ifall vi såg meningsskiljaktigheter som just sådana, om vi slutade sänka varandra och stärkte varandra istället (för tro det eller ej; bra debatt i ett bra debattkultur stärker, hur arg debatteb än kan vara).

Och nej, jag är inte naiv, jag inser att det handlar mycket om makt. SSU har makt, därför blir det konfliktfyllt. Så är det, så kommer det nog i viss mån alltid att vara. Makt har en tendens att göra otäcka saker med människor. Desto viktigare då att en organisation som SSU på allvar tar tag i sina problem. Jag skulle vilja se att Jytte Guteland och Mattias Vepsä visade att de faktiskt ser att de har problem och att de gjorde något åt det. I SSU finns partiets framtid, där måste vi börja att förändra en dålig kultur. SSU:s problem är våra problem, för SSU påverkar oss alla.

Och ja, jag inser att jag kanske just svor högt i en alldeles för tyst kyrka.

Läs annat intressant om , , , , , ,

I övrigt:
Är det faktisk fredag och jag tänker gå ut och dricka ett glas vin, möjligen två, med en god och cool vän. Det är värt. På riktigt.

torsdag 9 oktober 2008

Socialdemokrat.

Ett inlägg till socialdemokratiska vänner (hoppas att andra läsare ej känner sig förbisedda).

Ni vet den där känslan... Den där som kommer när man känner riktig stolthet över att vara sosse. Den där känslan av att vilja ropa till världen att "ja, jag är en del av det här och jag är förbannat stolt men inte nöjd".

Jag minns när jag hörde Anna Lindh prata radikal utrikespolitik i fransk tv när jag bodde i Frankrike. Satt på en liten halvtaskig krog och var i princip redo att ställa mig upp där och basunera ut att det där är vår utrikesminister. Jag minns den där klassiska tv-debatten mellan Bildt och Persson, där Bildt driver tesen att klassamhället inte finns och GP sopar golvet ordentligt med dåvarande moderatledaren. Jag minns i somras under Monas tal i Almedalen. Vi kommer aldrig säga ja till FRA-lagen, vi kommer aldrig säga ja till NATO och vi kommer aldrig samarbeta med SD. Stolthet. Tillhörighet. Inspiration. Vilja. Känslan av allt det där. Känslan av att vara del i något jag tror på.

Jag har aldrig velat se ett regeringssamarbete mellan s och ett annat parti. Koalitionsregeringar är svagare. Ökad blockpolitik är dålig.

När beskedet om det sk röd-gröna alternativet kom blev jag inte förvånad. Jag, liksom många med mig, visste att det var på gång. Ändå hoppades vi på något annat. Ändå drog jag en besvikelsens suck. Klump i halsen. Konstig magkänsla (vilket faktiskt inte berodde på att jag blev matförgiftad samma dag, om jag nu inte ska ta det som ett tecken från ovan). Det känns inte bra. Jag vill inte.

Jag vet inte varför du blev socialdemokrat. Vi har alla våra anledningar, och det är precis så det ska vara.

Jag blev det för att jag vill bygga en bättre värld, och för att jag tror att socialdemokratin, den demokratiska socialismen, är vägen att gå. Jag vill se en värld där arbetarrörelsen i Europa jobbar med den i Afrika, i Asien och i Amerika för en annan värld och för globala rättigheter, för global arbetsrätt. Författningsdomstolar ser jag som ett hinder, inte ett verktyg, i den kampen.

Jag blev socialdemokrat för att jag tror att klassamhället, det globala såväl som det lokala, är det största hindret i kampen för en rättvisare värld. För att jag tror att genus, miljö och etnicitet alltid hör samman med klass. Resursfördelning och ett förnyat men likväl starkt välfärdssamhälle är steg mot målet om en värld där det är mindre viktigt vem din pappa är och mer viktigt vem du är. Höga skatter, en utbyggd offentlig sektor och högt bistånd är verktyg. Friskolor, privata sjukhus och patenten inom läkemedelsindustrin är hinder.

Jag blev socialdemokrat för att jag vill riva murar. Mellan Sverige och EU, mellan Vitryssland och omvärlden, mellan EU och Afrika och mellan Israel och Palestina. Socialdemokrat för att jag tror att även obekväma samtal är viktiga och för att obekväma samtalspartners ibland är allra viktigast. Socialdemokrat för att världen inte är svart eller vit.

Jag blev socialdemokrat för att jag vill vara med och kämpa för ett socialdemokratin, och därmed för en socialdemokratisk regering i Sverige.

Jag blev inte socialdemokrat för att uppmana människor att rösta på Miljöpartiet.

Bloggat: Adrian Kaba, Carina Brandow, Alex Tahir, Anton Andersson, Daniel Johansson, Jonas Morian, Kristian Krassman, Pooma,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I övrigt:
Så är det ändå så att ska det vara blockregering så måste (v) vara med. Namnlistan finns här och facebookgruppen finns här.

onsdag 8 oktober 2008

Min tur att sosse-basha...

Ibland påbörjas debatter jag vill hålla mig bort ifrån. Debatter som nästan inte är debatter, utan snarare handlar om vem som kastar bästa pajen, eller vem som träffar mitt i prick. Vi snackar demonisering av hög klass. Utav någon märklig anledning är jag dålig på att inte lägga mig i debatter jag inte vill lägga mig i.

Det pågår en konstig debatt om höger- och vänstersosserier inom sossebloggosfären just nu. Det är en konstig debatt utav flera skäl. Konstig för att den tycks ifrågasätta huruvida det ens finns höger och vänster inom (s). Det är klart det finns. Konstig för att den anklagar sosse-vänstern för att slänga mer skit på sosse-högern än tvärtom. Skulle nog säga att båda "sidorna" är lika goda kålsupare.

Så låtom oss vara ärliga. Det är klart det finns höger och vänster inom (s). Och självklart tycker jag att den socialdemokrati jag tror på är bättre än all annan socialdemokrati, annat vore ju märkligt. Jag skulle vilja påstå att det till och med är mycket positivt att det finns både höger och vänster inom socialdemokratin (även om undertecknad skulle föredra att höger stod lite mer till vänster). Det gynnar debatten och det gör det högre till tak, om det hanteras på rätt sätt. Men det kanske det inte alltid gör.

Att hantera höger-vänster-prylen innebär inte att vi ska låtsas som om det inte finns. Det innebär snarare att vi accepterar att det finns. Att vi diskuterar och bråkar, men ändå respekterar varandra. Så har det varit i min egen klubb, och så är det i princip inom hela S-studenter idag. Visst har vi en massa höger och vänster och kanske ännu fler i mitten, men vi har inte de där starka konflikterna som gör att s-bloggosfären idag präglas av en massa taffliga påhopp.

Att det finns höger och vänster är i sig inget problem, snarare är det ett måste. Det som däremot är problematiskt är uppdelningen i höger- och vänsterdistrikt som finns inom SSU och partiet. Där har vi något att bita i, och om du frågar mig är den uppdelningen och de konflikter den ger en av anledningarna till att (s) idag krymper. Och att S-studenter inte har den där tydliga uppdelningen kan vara en av många anledningar till at vi stadigt växer. SSU är långt ifrån det största ungdomsförbunden. Är det någon inom SSU som frågat sig varför?

Och så går vi vidare till konstigt påstående två. Vänstern slänger mer skit och är mer elitistisk än högern. Eller så är det inte så.

"Är det mycket kommunister inom S-studenter?"

"Kommunister? Vi är mest sossar."

"Ja, men kommunister du vet. Marxister. Vi hade massa i SSU. Fy fan alltså."

Hört den? Jag har gjort det. Och jag har hört liknande smörja en massa gånger. Eller varför inte klassikern:

"De där hör ju hemma i ett annat parti."

Gärna följt av lite hånskratt. Det är skitsnack som kommer från såväl höger som vänster. Same shit, different name. Ett uttryck som går väl att applicera på den skit som slängs mot andra sidan från såväl höger- som vänsterkant.

Avslutningsvis tänker jag generalisera. Vänstern betraktar högern som lite ondare och högern betrakar vänstern som naiv, elitistisk och farlig. Kanse är det just de förutfattade meningarna vi ska komma bort ifrån. Högern är kanske inte elak eller ond och vänstern är kanske inte farlig eller naiv. Vi kanske alla är sossar som vill göra Sverige och världen lite bättre, men vi delar inte samma uppfattning om vad det innebär. Att vi inte är eniga kanske inte innebär att vi måste uppmana varandra att byta parti.

Pajkastning och märkliga uppdelningar i höger- och vänsterdistrikt (där din etikett avgörs mer av vilken s-förening du tillhör än av vems åsikter du delar). Det är sånt vi behöver lämna bakom oss. Gärna så snabbt som möjligt.

Bloggat: Reza, Laakso, Jonas Morian, Sjölander, Silvferstrand, Jimmy, Eva-Lena, Hartman, Johanna Graf, Arvid Falk,

Läs annat intressant om , , , , , ,

I övrigt:
Ekonomikommentarer kan vi läsa om USA:s kreditmarknad. Anton Andersson om finanskrisen i USA och om krispaketet. Fridén anklagar Bellman för brott han kunde begått (egen tolkning av inlägget...).

fredag 3 oktober 2008

Allvarligt.

Något måste göras åt SJ. Blodsugare utan service. Vart finns de politiska initiativen?

Menar vi allvar med att förbättra miljön kanske vi skulle se till att det blir lite lättare att åka tåg!

//Catti
som försöker ta sig till Göteborg.

onsdag 1 oktober 2008

Från sossetoppen intet nytt.

Så var vi där igen då. Nomineringsprocedurer som ingen förstår och plötsligt har valberedaren valberett klart och föreslår sig själv som listetta för Socialdemokraterna. Vem nominerade Marita Ulsvskog och hur gick den processen till?

Och om vi vill ta hem EU-politiken till Sverige, om vi vill skapa engagemang för EU-frågorna på hemmaplan, tror vi då att det bästa namnet är den person som varit partisekreterare under det stora medlemsrasets tid? Är det den person som tror att vi blir starkare genom att göra det enklare att vara passiv och som skickar hem lappar till oss där hon tycker att det är alla sossars skyldighet att prenumerera på AiP (missförstå mig rätt, jag gillar AiP)?

Nej. Det känns inte alls som den topp tre vi behöver. Det känns inte fräscht och inte kul. Det känns som att parlamentet fortsätter att vara reträttplats för sossetoppar.

Med andra ord: Från sossetoppen intet nytt.

Läs annat intressant om , , , ,

Svampar, kunskapskällor, generaler och Jan Eliasson.

Igår var jag på SSK:s talarpub med Jan Eliasson. Han talade på temat "Sverige i världen - Världen i Sverige" och var som han varit varje gång jag lyssnat på honom fantastiskt bra. Politiskt och personligt, i en lagom blandning. Han talade om Sverige, om EU och om FN (och fyllde på med en mängd anekdoter). Jag tror att han talde i ungefär en timme, men vi hade nog kunnat sitta där och lyssna hela kvällen. Som svampar som bara sög in från en till synes outömlig kunskapskälla. Det var kort och gott väldigt häftigt, och enormt inspirerande.

Intressant att veta för alla Burmaister som jag vet läser den här bloggen är att Jan Eliasson faktiskt arbetat en del med Burma, och han berättade bland annat anekdoter från den tid då han för FN förhandlade med general Khin Nyunt (sedemera i husarrest) om att de rohyingas (muslimsk minoritet i Arakanstaten) som fördrivits till Bangladesh skulle få återvända till Burma.

Nåja. Jag känner att det här blev ett dagboksinlägg á la Carl Bildt, men så blir det ibland. Ikväll ska jag till Amnesty grupp 330 och prata om Burma. Jag kommer nog inte att inspirera som Jan Eliasson gjorde igår, men jag hoppas det ska bli intressanta diskussioner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I övrigt:
Skriver Björn förbaskat vettigt om fru Gårman (ett jämställdhetsprojekt 2008?) och Ilsemarie skriver om sjukförsäkringarna och det moderata dubbelspelet. Laakso vill liberalisera äkenskapslagen och Jonas Morian funderar på ifall inte regeringen borde få sparken. Och sist men inte minst, läs Hannes Persson Global Frihet om det vitryska valet.

måndag 29 september 2008

Var det val i Vitryssland?

Igår var det val i Europas sista diktatur, Vitryssland. I ett Vitryssland som på en gång är väldigt nära och väldigt långt borta. Frågan är om det ens kan kallas val när valmöjligheterna inte finns, när oppositionella jagas och det fria ordet förbjuds? Jag ställer mig tvekande.

Läs min eftervalskrönika, Friare än väntat?, på den liberala utrikesbloggen Global Frihet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I övrigt:
Rekommenderas för den Vitrysslandsintresserade just Hannes Perssons Global Frihet, Liberala Studenters Vitrysslandsblogg och Amanda Lövkvists Lindrig Huliganism.

söndag 28 september 2008

Mitt tal i fredags.

Jag hade tänkt vänta med att lägga upp talet jag höll på Sergels Torg i fredags tills M. skickat bilderna från (den trots ljudkrånglet mycket lyckade) manifestationen. Men han är så seg så jag lägger upp talet ändå. Jag talade som styrelseledamot i Svenska Burmakommittén. S-studenters Burmautskott representerades av Frida Pejus.

Jag har aldrig lagt upp tal på bloggen tidigare. Jag vet inte om det ens är vettigt att göra. Speciellt som jag är så dålig på att hålla mig till manus när jag talar att det som står nedan bara är ungefär vad jag sa. Det är allt jag kan bjuda på:

Först och främst skulle jag vilja tacka alla våra medarrangörer som tillsammans med oss arbetat för att den här manifestationen skulle bli av. Men framförallt skulle jag vilja tacka alla som kommit hit. Det spelar otroligt stor roll att vi är här idag. Det här är viktigt.

På banderollen här nedan återges Nobelpristagerskan Aung San Suu Kyis uppmaning till omvärlden. Hon har bett oss att använda vår frihet för att främja Burmas frihet. Idag gör vi just det. Vi använder vår frihet för att främja Burmas frihet, använder våra röster för att tala för dem som tystats.

För nästan exakt ett år sedan stod jag i talarstolen vid en annan manifestation. Det var en ganska kall och grå fredagskväll på Medborgarplatsen här i Stockholm. Ni minns säkert den där fredagen, den fredagen då alla bar rött för Burma. Då tusen svenskar gick till Medborgarplatsen för att visa sitt stöd för de burmesiska demonstranter som mördats och fortfarande mördades på Burmas gator.

Jag minns det väl, jag minns det som en surrealistisk dag.Jag minns att jag var glad och upprymd, äntligen brydde sig Sverige, äntligen brydde sig världen om Burma. Jag minns att jag också var ledsen och orolig. Ledsen för att jag hade vänner som fängslats i Burma, orolig för att Burma snart skulle vara en glömd fråga igen.

Så här idag. Exakt ett år efter att militären öppnade eld mot fredliga demonstranter står vi här. Vi kanske inte är flera tusen men vi är här. Trots att mediebevakningen lagt sig.Trots att politiker som lovade att inte glömma Burma tycks ha glömt. Ett år senare har vi fortfarande inte glömt Burma. Och nästa år kommer vi inte heller att ha glömt Burma. Det är viktigt. Det spelar roll.

Under det år som gått har förtrycket i Burma hårdnat. Militärjuntan i landet har helt och fullt ignorerat omvärldens kritik och krav och fortsatt att förfölja, fängsla och mörda sina motståndare. Varje frisläppt politisk fånge har följts av två nyarresteringar. Varje löfte om bättring har följts av minst två svek.

Och så fortsätter det. Idag. Och imorgon.

På Medborgarplatsen förra året talade företrädare från samtliga partier i Riksdagen. Alla lovade att kämpa för Burmas frihet. Alla lovade att inte glömma. Idag är vi här för att påminna dem om deras löften, för det är just nu, när media tystnat och journalisterna åkt vidare, som Burmas folk behöver oss som mest.

Det burmesiska upproret tog inte slut när militären öppnade eld. Det tog inte slut när de arresterade U Gambira, Min Ko Naing, Zarganar och Ko Jimmy förra året. Det tog inte slut när de förra veckan arresterade fantastiska och modiga aktivisten Nilar Thein. Saffransrevolutionen fortsätter. Den är tystare. Den är lite svårare att upptäcker. Men den fortsätter varje dag.

Det demokratiska upproret i Burma har aldrig avstannat. Världen må ha glömt Burma under större delen av de senaste tjugo åren, men upproret har alltid pågått. Under tjugo år har demokratirörelsen kämpat med fredliga medel mot en militärjunta med en av Asiens största arméer. Det har varit och fortsätter att vara en allt annat än jämn kamp. Ändå vägrar burmeserna att ge upp. Ändå vägrar de att vara tysta.

Just därför spelar det vi gör här idag stor roll. I kampen mot de rika generalerna är folket i Burma helt beroende av att vårt stöd. Vårt stöd är viktigt. Vårt stöd spelar roll.

I Burma är det förbjudet att tala på riktigt. Den enda tillåtna sanningen är lögnen. Därför behöver de oss. Därför är vår röst viktig. Därför spelar vår röst roll.

Under det år som gått sedan Saffransrevolutionen har FN, med hjälp av sin särskilt utsände i Burma, Gambari, försökt att på olika sätt få juntan till förhandlingsbordet. Gambari har vid flera tillfällen rest till Burma, men bara en gång fått träffa den högsta generalen. De politiska konsekvenserna av hans besök har varit få, om några. Den burmesiska juntan har mött FN med stängda och vällåsta dörrar.

Gambari-processen har misslyckats. Antalet politiska fångar har fördubblats under det år som gått, och det fortsätter att öka.

Och så länge Burmas fängelser fylls av oppositionella kan den burmesiska juntans löften om demokratisering tas på allvar. Löften om samtal är tomma så länge den ene samtalspartnern fortsätter att döda och fängsla den andra.

Släppandet av samtliga politiska fångar, däribland munkledaren U Gambira och studentledaren Min Ko Naing, måste vara ett minimikrav. Det är en grundförutsättning för att riktiga förhandlingar överhuvudtaget ska kunna ta plats.

Under hösten kommer FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon att resa till Burma. Världsamfundets högsta representant. Han reser dit för att se om han kan åstadkomma det Gambari inte kunde. Vi hoppas att han lyckas.

Men som demokratirörelsens frontfigur och ledare, den fängslade Nobelpristagerskan Daw Aung Suu Kyi, en gång har sagt:

”Jag tror inte på människor som bara hoppas. Vi måste kämpa för det vi vill ha.”

På samma sätt som demokratirörelsen i Burma måste kämpa, måste omvärlden också kämpa. Sverige, och Sveriges regering, måste arbeta mot FN, för att ge Ban Ki Moon stöd i sitt uppdrag i Burma. För att alla politiska fångar ska släppas. För att förändringen någonsin ska komma.

Ban Ki Moon är världssamfundets högsta representant. Om han inte lyckas finns det ingen högre upp som vi kan skicka. Han måste lyckas. De politiska fångarna måste släppas.

Därför är vi här idag. Som en påminnelse och som en uppmaning. Sveriges röst måste höras, och den måste ställa krav. Det är viktigt, och vi kan spela roll.

Tack!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I övrigt:
Så höll även Frida J Metso och Maria Ferm tal. Och i publiken spottades en del bloggare, däribland Björn och Alexandra.