tisdag 22 januari 2008

2008 - I år får ingen glömma.

Mellan 2000 och 3000 människor på Medborgarplatsen. Free Burma. Det kändes som vi spelade roll, visst gjorde det? Carl Bildt mailbombades innan EU skulle besluta om sanktioner mot Burma. Sanktionerna stärktes. De var fortfarande för svaga, men stärkta. Det hände saker. Folk lyssnade.

Men världen är märklig och människor ännu märkligare. Vi har slutat minnas Burma. Slutat lyssna. Och när EU nu går ut och säger att sanktioner inte är så viktiga. Att de måste lyssna på Burmas asiatiska grannländer. Då är vi tysta. Troligen mest för att vi inte lyssnar längre. För att minnet är kort och allt det där ni vet. Nya världskriser tar plats. Precis lika viktiga som krisen i Burma är de i Kenya och Pakistan.

När omvärlden är tyst händer inte mycket. Total Oil står starka. Den burmesiska regimen står stark. FN är löjligt svagt. EU står vid sidan och tittar på.

Fast vi har ju inte glömt. Inte helt. Jag har inte glömt. Inte alls. Och den svenska regeringen ska inte tillåtas glömma. EU ska inte tillåtas glömma. 2008. 20 år sedan demokratiupproret. 60 år sedan självständigheten. I år ska ingen glömma Burma.

Jag har skrivit mer om Burma idag på Burmabloggen, här och här. Rekommenderar också den här sportkrönikan om OS som jag hittat i SvD. Bästa på länge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Inga kommentarer: