måndag 21 januari 2008

Den brutala sanningen om mig... (utmanad och utmanar vidare)

Så har den kommit ända till min blogg, utmaningen där den utmanade i fråga (i det här fallet jag, alltså) ska berätta sju sanningar om sig själv. Sju sanningar som helst inte ska vara helt självklara sanningar. Utmaningen kom hit via Erik Laakso och Svensson, och eftersom deras sanningar iallafall kändes som riktiga sanningar ska jag göra ett ordentligt försök. De som känner mig väl får väl utvärdera sanningshalten efteråt...

1. Jag är en "antingen-eller-person". Med detta menas att jag alltid går in med 100% engagemang i ett nytt projekt och jobbar riktigt hårt, tills jag tröttnar eller tills det går för motigt. Och då går aktivvitetsnivån från 100% till 0%. På nolltid. Jag försöker arbeta med det här, men det är svårt. Ett bra exempel är mina studier. Antingen högsta betyg, eller inget betyg alls. Ett annat exempel ä städ och disk. Min lägenhet är antingen ren eller smutsig. Finns inget lite stökigt, eller halvstädat, hemma hos mig. Antingen eller. Detsamma gäller seglingen. Jag seglade jättemycket fram till julen 2005. Kappseglingar nästan varje helg under sommaren och träning flera gånger i veckan i stort sett året runt. Sedan slutade jag, och jag har varit ombord på en båt högst 5 gånger sedan dess. Visst är det positivt att ha förmågan att gå in ordentligt i något, men det skulle helt klart vara bra om jag lyckades skaffa mig något slags mellanläge (hoppas jag inte gjort vännerna i Burmautskottet och Burmakommittén för oroliga nu, jag försöker bättra mig).

2. Jag är fruktansvärt bortskämd och helt beroende av min familj. När jag säger bortskämd handlar det bara delvis om pengar. Framförallt handlar det nämligen om tjänster och uppmuntran. Jag kan helt ärligt säga att jag troligen inte lyckats med så mycket här i livet om jag inte hade familjemedlemmar som alltid ringde och tjatade och uppmuntrade mig att göra saker, ta tag i saker osv. Ett exempel är förstås skrivandet som jag aldrig orkade ta tag i. Tills jag skulle åka till Thailand för S-studenter och min storasyster satte mig vid ett bord i hennes arbetsrum och sa till mig att skriva en krönika till hemsidan. Jag satt där och gnällde och störde henne i hennes arbete tills den där krönikan var klar. Så var skrivandet igång. Men väl i Thailand hade jag inte tillgång till svenskt tangentbord, vilket gjorde att å,ä och ö blev utan prickar. Alla texter jag skrev under de 6 månader jag var i Thailand fick alltså skrivas om utav min mor och min syster innan de skickades till olika tidningar och hemsidor. Det rörde sig om något 20-tal, ganska långa, texter. Och de hade inte alltid särskilt lång tid på sig. Jag skulle kunna fortsätta berätta om liknande saker i en evighet. Min syste har ibland kallats min personliga resebyrå och min personliga sjukvårdsupplysning. Med rätta Och alla de här tjänsterna tar jag helt för givet. Utan min familj skulle jag troligen bli ganska handikappad (stryk troligen).

3. Jag är märkligt besatt av vissa dödliga sjukdomar. Närmare bestämt blindtarmen och HIV/Aids. Till detta kommer att jag inte gillar sjukhus så att jag istället tjatar på alla jag känner om inbillade sjukdomstillstånd. Trots det har jag varit hos läkare för både blindtarmen (en sjukdom jag för i övrigt drabbas av minst två gånger om året... enligt mig själv) och HIV/Aids. Den där gången jag trodde jag hade Aids hade jag precis sett filmen Philadelphia. Ni vet den där filmen då Tom Hanks har Aids och får utslag i pannan på grund av detta. Det var sommaren 2003 och vi skulle precis åka på klassresa till Polen. Så fick jag precis likadana utslag som Tom Hanks i den där filmen och insåg att jag troligen hade Aids. När utslagen spred sig, precis som de gjort i filmen, blev jag bara mer övertygad och till sist gick jag till farbror doktorn som frågade om jag nyligen fött barn. Jag hade nämligen drabbats av en speciell typ av streptokocker som främst drabbar småbarn. Jag fick medicin, men var skeptisk och tvingade dem ändå att HIV-testa mig. Negativt, den gången. Men jag fortsätter att oroa mig för både HIV och blindtarmen.

4. Jag är en ekonomisk katastrof. Bara att erkänna. Första gången jag fick lön efter ett sommarjobb fick jag 8000 kronor. Det räckte i 2 veckor. Jag har möjligen blivit lite bättre sedan dess men det är fortfarande långt ifrån bra. I mitt tjejgäng är fortfarande uttrycket "Catti betalar" ett vedertaget uttryck som används när någon slösar onödigt mycket pengar. Det säger en del.

5. Jag hatar att "förlora" diskussioner. Och det händer att jag tänjer på sanningen för att dölja att jag har fel när jag någon gång (såklart extremt sällan) har det. Eller för att övertyga någon om att jag har rätt när jag faktiskt har det men personen ifråga inte förstår det. När jag "förlorar" diskussioner händer det att jag blir rätt otrevlig, dessutom (det gäller i och för sig när jag förlorar andra saker också). Den mest klassiska förlusten är förstås när jag som 16-åring hittade på amerikansk statistik angående antalet fattiga och överviktiga i USA för att kunna övertyga några moderater om att höga skatter var (och är) att föredra. Det gick sådär...

6. Jag är extremt lojal. Den där pinnen där det står "rör inte min kompis" passar mig rätt bra. Jag förvarar mina nära och kära i alla lägen, även när jag tycker de har fel. Jag kan klaga på dem och vara arg på dem, men det är en rättighet endast jag har. Ibland har det här kanske lett till orättvisa otrevligheter mot människor som jag egentligen inte har något otalt med. Ofta har det också stärkt mina vänner när de har haft det jobbigt. Det är iallafall vad jag intalar mig själv.

7. Jag älskar dåliga tv-såpor från 90-talet. Om det fanns en frågesport som bara gällde tv-såpor skapade på 90-talet skulle det vara min chans till stora pengar. När sista säsongen av Sunset Beach sändes på tv4 (i och för sig var det så sent som 2001/2002) var jag i Frankrike, varpå min älskade såpa-frände K. fick skicka ner inspelade Sunset Beach-avsnitt till Pornic där jag bodde. På senare tid har intresset avtagit något, men jag kan fortfarande allt om Beverly Hills, Tre Kronor, Vita Lögner, Vänner & Fiender, Melrose Place, Models Inc, med flera, med flera.


Så ska utmaningen vidare till andra bloggare som jag hoppas vågar vara ärliga om sig själva. Inte alltid så lätt men faktiskt ganska kul. De bloggare jag vill höra den brutala sanningen om är Eva Rundkvist, Frida Perjus, Marta Axner, Peter Karlberg, Johannes Åsberg, Björn Fridén, Magnus Andersson, Karin, Matilda, Adrian Kaba och Johanna Falk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

13 kommentarer:

syster sa...

Hej hej!

tack tack för all cred, jag tror faktiskt att du skulle överleva själv också:-)

Kristin sa...

Jag älskar det Catti! Så rätt, så bra, så du... Och faktiskt, anledningarna till att jag tycker om dig så mycket. Länge leve 90-talssåporna :)

Björn Fridén sa...

Eftersom jag inte vill fylla min blogg med saker om mig själv så får helt enkelt utmaningen ta sig uttryck här istället.

1) Jag skjuter på saker tills det inte går att skjuta på dem mer. Nu borde jag till exempel plugga inför torsdagens tenta, men jag sitter här istället. Varför skjuta på något till morgondagen när du kan skjuta på det till dagen därpå?

2) Jag har körkort för JÄVLIGT stora fartyg. Tog det innan jag fick köra bil, faktiskt. Men jag får inte ha brandfarlig eller giftig last, inte ha vapen eller en besättning större än typ 20 personer. Frågan om vem som vill låna mig ett jävligt stort fartyg är en helt annan fråga.

3) Jag har goda relationer med alla min ex utom den som för tillfället är sist. Men när helst ett nytt namn fogas till raden så förbättras relationerna.

4) Jag är bloggberoende. Om alliansens inte klantar sig på fyra dagar så kliar det i fingrarna.

5) Jag tycker titlar är rätt trevligt. Under mitt första år här i england var jag nationsordförande och kallades mr. president. går kanske inte så väl ihop med min socialistiska övertygelse.

6) Jag har ett överdrivet intresse för herladik. riddarhuset är således den viktigaste platsen för mig att besöka när jag är i stockholm.

7) jag tycker inte att något ärpinsamt.

Catti Ullström sa...

syster: klara mig skulle jag helt säkert, inte lika bra bara... :-)

k: värmer vännen, inte minst för att det kommer från en av de där som känner mig så där läskigt bra.

björn: du gjorde den iaf, först ut tror jag tom. det där med bloggberoende kunde för i övrigt lika gärna varit min sanning, heöt klart.

johannes sa...

Jag har för mycket på mitt samvete för att leka sådana här lekar. Men tack för omtanken...

linus sa...

Sjukt kul, Catti. Eftersom Johannes inte vill leka tar jag mig friheten att berätta mina sanningar. Jag har ingen blogg så jag kör Björns stil. Men ännu mer kortfattat.

1. Pallar ej att inte vara bäst, och ifall den som är bättre än mig är yngre eller är tjej blir det ännu jobbigare.

2. Pluggar mer än jag erkänner.

3. Är rätt snål. Andra får gärna betala åt mig och jag skippar iland gamla skulder.

4. Dålig som fan på att ta kritik. Därför bloggar jag inte.

5. Gillar riktigt dålig musik. Välproduverat och amerikanskt är min grej.

6. Vill ha barn inom 3 år.

7. Går på all skit som teleförsäljare vill sälja till mig...

Catti Ullström sa...

Johannes, det får nog räknas som liiite tråkigt av dig ;-)

Linus, tackar. Hört att man ska ta tjuren vid hornen och du vet... så börja blogga snrast!

Frida Perjus sa...

Måste säga att det verkar som om du känner dig själv bra! :) Vi är ganska lika du och jag. Det där med ekonomisk katastrof känner jag igen. Och du e verkligen en lojal vän!!!

Kram

Catti Ullström sa...

:-D dito vännen, dito!

Eva sa...

Klockan är halv fyra på morgonen en onsdag.
Det säger en del det också...

Idag klår jag inte fnisset dina sanningar lockar fram, igenkännande. Inte bara jag alltså...

kram
/E

Catti Ullström sa...

;-D

Margaretha sa...

Dina sanningar vittnar visserligen om en viss karikerad självinsikt, men det finns något som jag alltid framhåller när jag ska beskriva dig och som jag bara måste framhålla: Man har aldrig tråkigt tillsammans med dig,det händer alltid någonting runt dig, dramatik på olika nivåer.

Catti Ullström sa...

ojoj, det var ju väldigt snällt skrivet. :-D