söndag 27 januari 2008

Minns förintelsens glömda offer.

Idag är det en viktig dag. Förintelsens minnesdag. Trendkänsliga Forum för Levande Historia uppmärksammar dagen då vi minns det hemska som hände. Men vad minns vi, egentligen?

Jag gick i grundskolan under 90-talet. Det var den tid då Forum för Levande Historia skapades, den tid då alla läste Anne Franks dagbok. Samhället och skolan (och regeringen) hade insett vikten av att minnas vad som hände, och aldrig låta det hända igen. Vi såg tusentals bilder från koncentrationslägren och åkte till Polen för att besöka det som fanns kvar av det där surrealistiska som skett för länge sedan.

Informationen fanns där, i överflöd, men vad lärde vi oss egentligen?

Eller, vad lärde vi oss inte? Vad berättades aldrig. Varför fick vi lära oss att kommunister, socialdemokrater, andra politiska motståndare, homosexuella, handikappade och judar mördades, men inte att romer mördades. 6 miljoner judar dog i lägren, mellan 0,5 och 2 miljoner romer dog i samma läger (de flesta menar dock att den högre siffran är den riktiga). Varför har vi inte undersökt hur många romer som dog? Varför minns vi inte romerna?

Om detta må ni berätta. Varför berättades bara valda delar, och hur valdes delarna?

I övrigt:

Etnografisk muséet öppnar den välkomna utställningen Förintelsen och romerna, och SvD kommenterar detta.

De bästa svenska ungdomsböckerna om nazismen och situationen i Tyskland innan, efter och under kriget tycker jag är Vibeke Olssons Ulrike och Kriget samt Ulrike och Freden. Hennes sätt att vända på perspektiven förändrade mitt sätt att se på det som hände och människornas roll i det när jag läste dem som 11-åring. Rekomenderas.

Idag uppmärksammar också Anders Löwdin Förintelsens minnesdag och Expressen berättar att SD stöttar nazistorganisationer. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

Margaretha sa...

Instämmer i din uppfattning om Ulrike och kriget! Det finns också en helt fantastisk berättelse om kriget och en pojke med romskt ursprung, just nu komer jag inte ihåg författaren, men boken tror jag heter Niku upplever kriget. Ska kolla. Så vill jag bara meddela att igår - lördag - var det Världens fest på Värmlands museum där bl.a. flyktingar från Burma uppträdde med sång och musik. Rörande, imponerande och fantastiskt!