torsdag 24 januari 2008

Nyheter av vikt.

Aftonbladet kommer med två stora avslöjanden idag. Det ena är uppgiften att Nuder ska få sparken och ersättas av Östros. Aftonbladet påstår vidare att det kommer att ske fler stora förändringar i s-toppen.

Personligen hoppas jag på stora förändringar i s-botten. Fler medlemmar. Fler unga medlemmar.

Det andra avslöjandet är att det finns liv på Mars. Kanske. Det här är iallafall ett avslöjande med lite gnista. Annat det än sosse-skvaller. Liv på Mars. Det vore något.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

6 kommentarer:

linus sa...

Antyder du att aftonbladet är en värdelös tidning? eller att sossepolitik är ointressant?

Anna sa...

Det är ju skillnad på sossepolitik och sosseskvaller. Men det klart det är ju ett tag sedan etern senast fylldes med senaste sosseskvallret så det fanns kanske ett uppdämp behov.

Annars tror jag att det kan finnas ett samband mellan toppen & botten. Ommöblering i toppen kan kanske t.o.m. leda till ökning i botten...

Catti Ullström sa...

Inget ont om Aftonbladet, litar bara inte helt på uppgifter därifrån.

Och Anna, jag håller förstås med men jag tycker att bottenproblemet borde diskuteras mer. Det kanske det gör internt, vad vet jag. Men jag skulle gärna se att det diskuterades mer öppet.

Stefan sa...

Jag hoppas också på flera unga medlemmar, självständiga sådana skall dock, inte sådana som SSU går runt och rekryterar. Det var alltid roligt när man var i något SSU-sammanhang. Så kommer det frågor från olika håll och kanter. Det här var vanligt:
Person 1: Varför gick du med i SSU?
Medlem: För att min kompis är med där.
Person 1: Vad är det bästa med SSU?
Medlem: Man får så många nya kompisar.

Sen hörde man ständigt folk mest tala om de sociala arrangemangen som de skulle vara en del av, man ska åka Finlands-båt och blablabla. Sen finns det en hel del saker som man ser på hemsidan ibland då man ställer sig frågan hur fan vissa tänker. SSU har under lång tid kommit längre och längre bort ifrån sin tänkta kärnverksamhet - nämligen politiken. Det är extremt uppenbart för en utomstående. Det har också brustit i ledarskapet under lång tid, och vissa tillåts göra precis vad de vill, det finns inga gränser för något.

Catti Ullström sa...

Stefan: Det är förstås lätt att klaga (jag gör det själv allt som oftast), men frågan är hur man vänder en negativ trend dvs hur blir vi en större rörelse.

Personligen tror jag inte att problemet ligger enbart hos SSU utan att det är betydligt större än så. Dels är det vår rörelse som har problem, men jag skulle säga att det är ännu större.

Jag tror att Sverige har problem. Allt färre människor är politikst aktiva, speciellt inom politiska partier. Och i samtliga rd-partier är medelåldern FÖR HÖG. Så SSU:s problem är nog allas vårt problem, på sätt o vis.

Jag har aldrig varit aktiv i SSU, mer än att jag som s-student blir SSU-are automatiskt, så jag har dålig koll på huruvida de sysslar med för lite politik eller inte.

Men jag tror helt klart att politiken, i vilken förening som helst, måste kombineras med sociala aktiviteter. Jag ser det som nödvändigt, inte minst eftersom det är ett sätt att sänka trösklar för att "komma in i gänget". Och för att höja taket i diskussioner (det blir ju lättare att tycka olika om man vet att man ändå kan bowla och ha kul ihop nästa möte). Samtidigt som politiken såklart alltid måste vara det vi huvudsakligen gör, det våra föreningar kretsar kring.

Stefan sa...

Jo, det är lätt att klaga, men det är också nödvändigt för att göra folk uppmärksamma på att förändring är nödvändig. SSU verkar som organisation inte vara mogen för de nödvändiga förändringarna. Jag håller med om att sociala aktiviteter är nödvändiga, problemet blir när de tar överhanden totalt. Min uppfattning är att det precis är det som har hänt. Arbetarrörelsen får inte bli en kafferepsorganisation. Den måste bli mer aktiv politiskt. Jag tror inte att medlemsantalet är avgörande, utan snarare hur de medlemmar som finns beter sig, hur de beter sig påverkar även medlemsantalet.

Ett annat problem som jag ser inom arbetarrörelsen är att vi inte tillräckligt mycket talar om visionär, drömmar m.m. och att vi diskuterar ideologi väldigt lite. Det som mest diskuteras är vilka praktiska förändringar som skall genomföras. Men de måste också sättas in tydligare i ett ideologiskt sammanhang, och där tycker jag att det brister ganska rejält.

Det behövs diskuteras mer politik!