onsdag 2 januari 2008

Objektivitet i fråga om Israel?

När vi lärae och blivande lärare talar om undervisning talar vi ofta om objektivitet. Både för att det är något otroligt viktigt och för att det är något av en utopi. Objektiviteten finns inte men vi ska alltid sträva efter den. Ologiskt och logiskt på en och samma gång.

Strävan efter objektivitet genomsyrar idag hela det svenska samhället. Undervisning ska vara objektiv. Forskning ska vara objektiv. Nyhetsrapportering ska vara objektiv. Vi ska själva sträva efter objektivitet i våra analyser av oss själva och omvärlden. Gott nog. Jag tycker att strävan efter objektivitet är viktig. Jag blir emellanåt sur när forskning, nyhetsrapportering eller undervisning är för subjektivt (vilket är varför jag sagt upp min dn-prenumeration för länge sedan). 2006 var jag helt klart bland de människor som satt och svor över att det kändes som om alliansen ägde all media.

Men ibland undrar vad vi egentligen menar att objektivitet är. Att visa två sidor av samma mynt? Att ge de två sidorna lika stort utrymme i en analys eller i ett nyhetsinslag?

Imorse lyssnade jag på P1. De rapporterade om de fortsatta israeliska anfallen mot palestinier. Det är omfattande anfall och israelerna har nekat Hamas erbjudande om att förhandla. De talade om att många civila dör i Isarels anfall mot Palestina. Efter att nyhetsuppläsaren berättat om det här fick vi höra en reporter på plats. På plats. Men inte på plats i Palestina. Reportern var i Israel och intervjuade israeliska skolbarn som var rädda för palestinska raketer (hotet från palestinska raketer är för i övrigt också den ursäkt som israelerna tar till för att försvara sina anfall).

Hade jag lyssnat på inslaget i P1 imorse och i förväg inte vetat något om konflikten mellan Israel och Palestina hade jag fått en bild av en konflikt med två jämbördiga parter. Jag hade fått en bild av två länder där civilbefolkningarna var lika utsatta i respektive land. Så är det inte.

Förra året dödades 13 israeler av palestinier. Antalet palestinier som dödades av israeler är nästan 30 gånger så stort (dvs mer än 373 stycken dödade). Palestinierna tvingas leva i ett apartheidsystem där samtliga av deras rättigheter kränks dagligen. Gaza och Västbanken är ofattbar missär.

Missförstå mig rätt, jag tycker synd om de israeliska skolbarnen som är rädda för raketer. Jag tycker att det är hemskt att de behöver växa upp på det sättet. Men jag tänker inte låtsas som om deras situation går att jämföra med de palestinska barnens situation. Jag tänker inte låtsas att israeler och palestinier lever med samma rättigheter på samma sätt. För det är inte ens någonstans i närheten av sanningen.

Jag vet inte om det var objektivitet Sveriges Radio försökte sig på i sin rapportering imorse men den bild de förmedlade var en bild så nära ren osanning de kunde komma utan att direkt ljuga. Att rapportera objektivt om konflikten mellan Isarel ioch Palestina innebär trots nyanser oundvikligen att ge bilden av en israelisk stat som förtrycker ett palestinskt folk, så brutal och ensidig är sanningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 kommentarer:

linus sa...

utropstecken!!!

Catti Ullström sa...

:-)

Margaretha sa...

Väntar ivrigt på kommentarer om situationen i Burma!

Catti Ullström sa...

Imorgon är det dagen då Burma som land firar 60 år. Då kommer det en liten kommenterar.