torsdag 21 februari 2008

9A. Eller?

Jag tror det är rätt många av oss som undervisat på högstadiet som nu sitter fängslade framför SVT:s nya satsning 9A. Jag tror det är att det är rätt många av oss som gått i högstadiet som också sitter i tv-soffan. Och rätt många av de som går i högstadiet sitter nog också där. De som har barn som går i högstadiet tittar nog de med.

Det är nog en satnsing som tilltalar en rätt bred publik, men andra ord.

Idag avslöjar (..?) SvD att marknadsföringen av programmet inte varit helt korrekt. SVT har i och för sig inte ljugit, men inte heller framställt det precis som det är. Jag tycker inte det är särskilt förvånande.

Konceptet för programmet är ju att lärarna, de goda pedagogerna, ska komma som räddarna i nöden. Det är klart att SVT gör vad de kan för att förstärka den bilden. Det är ju det som är marknadsföring, eller?

Själv har jag lite svårt att föhålla mig till programmet. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Än.

Å ena sidan tycker jag att det är bra att skolverkligheten uppmärksammas. Jag tror det kan vara en bra väckarklocka, en påminnelse om hur det faktiskt är att var 15 år i Sverige. Å andra sidan gillar jag inte att fokuset hamnar på lärarna, som individer, i så pass hög utsträckning.
Åter igen blir det olika individer som avgör hur den svenska skolan fungerar, eller inte fungerar. Jag skulle vilja se mer fokus på systemfel (även om jag såklart tror att det handlar om både system och individer, de samspelar ju på ett rätt uppenbart sätt).

Å ena sidan gillar jag att fokuset inte, som i den björklundska skoldebatten, hamnar på att eleverna är dåliga. Har dålig disciplin. Pratar dålig svenska. Och så vidare. Å andra sidan är jag rädd i att vi ska hamna i ytterligare en debatt om där lärarnas bristande kompetens hamnar i fokus. Jag tycker förvisso att kompetensan hos svenska högstadielärare behöver höjas, men jag tror inte att vi kommer till bra lösningar om vi inte tittar på både system och individ.

Å ena sidan är hoppas jag att lärare runt om i landet kan bli positivt inspirerade. Å andra sidan är jag rädd att lärare runt om i Sverige ska bli negativt inspirerade.

Jag skulle kunna fortsätta med den här velande listan i en evighet. Smått ambivalent. Jag tror jag gillar satsningen. Kanske. Eventuellt. Återkommer...

För i övrigt gillar jag Åsa Linderborgs kritik av Zaremba. Intressant skribent, helt klart. Marta Axner och Roya har också skrivit bra om det här med att vara kränkt...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

Christer sa...

Jag tittar, och gillar programmet tack vare eleverna, men det är viktigt att dra rätt slutsatser av programmet.

Som du säger är det viktigt att inte fokusera på elevernas brister, utan på hur man kan förändra systemet runt eleverna.

Situationen i klass 9A är ju långt ifrån representativ. De 8 lärarna i klass 9A fokuserar på runt 20 elever. Ett mer typiskt arbetslag på 8 lärare har över 100 elever att arbeta med, 110-130 st på skolan där jag jobbar. Idrottsläraren har runt 250 elever att undervisa, motivera och utvärdera. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att göra det som görs i Johannesskolan.

Jag tycker att lärdommen man kan dra av programmet är hur viktigt det är med en personlig kontakt och en sammansvetsad enhet som fokuserar på ett mindre antal elever, inte hur den enskilda läraren arbetar.

Catti Ullström sa...

Jag håller med. Inblicken vi får i elevernas vardag är rätt ovärderlig, och de är ju dessutom allihop rätt fantastiska och inspirerande. Jag gillkar ju också programmet, jag hoppas bara att den kan bidra till en i mina ögon vettig skoldebatt (dvs en som skiljer sig från den skoldebatt vi haft de senaste åren).

//Catti