tisdag 26 februari 2008

De där som vägrar hålla tyst.

Igår såg jag dokumentären Mordet på Anna P på SVT. Anna P som i den ryska journalisten och regimkritikern Anna Politkovskaja. Hon mördades i Ryssland 2006 för att hon vägrade vara tyst. För att hon vägrade censur.

Under dokumentären fick vi se ett antal intervjusekvenser med Anna Politkovskaja, de flesta från 2003. Hon visste, det var klart och tydligt, att det fanns en stor risk att hon inte skulle tillåtas leva länge till. Ändå vägrade hon vara tyst.

Vi fick också möta hennes familj och vänner, och jag slogs utav hur mycket av det de sa lika gärna skulle kunna ha sagts av en burmes. Om Burma och om Than Shwe. Om ett annat politiskt system som är destruktivt och en annan ekonomi som är helt trasig. Vi fick möta ett Ryssland som är ett otäckt land och ett fattigt land, men där det finns människor och rörelser som är villiga att ge allt för förbättring.

Jag fascineras av dessa människor som så modigt offrar allt för det de tror på. Oavsett om det är i Burma, i Kina eller i Ryssland så är det något enormt. Något stort. Jag undrar vilka som skulle göra samma sak ifall det vore Sverige. Stå upp för fri- och rättigheter med livet som insats. Som Anna Politkovskaja eller Min Ko Naing. Jag undrar om jag själv skulle våga. Om någon skulle våga.

För samtidigt som män och kvinnor dör eller fängslas för yttrandefrihetens skull i Burma och Ryssland, står svenskarna tysta och ser på när vår yttrandefrihet blir mindre och mindre.

Och jag vet att det är långt mellan det ryska samhället och det svenska. Eller mellan det burmesiska samhället och det svenska. Men med censur och buggningslagar krymper avståndet. Tro mig.


Min Ko Naing, Gao Zhisheng och Aung San Suu Kyi, som precis som Anna P vägrar tystna.

För i övrigt finner jag det ganska anmärkningsvärt att biståndsminister Gunilla Carlsson inte tycker att biståndspengar till Ryssland behövs... HIV/Aids-epidemin ökar, ökar och ökar. Demokratin minskar, minskar och minskar. Fattigdomen breder ut sig. Den etniska rensningen tycks fortgå... Varför inget bistånd, Carlsson?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

9 kommentarer:

Kjell-�ke Persson sa...

Bra blogg Cattis!
I Sverige finns det massor av m�nniskor som inte ens v�gar skriva p� de enklaste protestlistor (inte ens utan angivande av adress) av r�dsla f�r att drabbas av Putins, Bush�s , de burmesiska generalernas eller andra suspekta makhavares personliga h�mnd. Jag talar av decenniers erfarenhet(mestadels som Amnestymedlem) av namninsamlande mot diverse or�ttf�rdigheter i v�rlden

Catti Ullström sa...

Visst. Frågan är ju om det bara handlar om att människor är rädda. Jag tror, tyvärr, att det alltför ofta handlar om att vi svenskar inte tycker att yttrandefriheten, eller snarare inskränkningar i den (här och på andra håll) angår oss. Och det gör mig rädd...

linus sa...

vi får hoppas att det inte gr så långt här som det gjort i ryssland innan folk reagerar. såg också dokumentären men tyckte inte den var så bra. fast det hon gjorde och stog för var enormt bra.

Anonym sa...

"finns människor och rörelser som är villiga att ge allt för förbättring."

Ja sådana människor finns ju faktiskt! Imponerande! Tänk om man varit sådan...

Jättebra inlägg om en gripande dokumentär!

/Kristian

Catti Ullström sa...

linus: visst, men än så länge är det väl förhoppningsvis långt dit... förhoppningsvis är det inte den vägen sverige och svenskarna väljer att gå.

jag tyckte för i övrigt dokumentären var ganska bra... och hon var helt fantastisk.

kristian: ja. uppenbarligen finns de. hur otroligt det än kan kännas ibland. imponerande och svårfattat. vad driver de människorna? om vi tar bort alla klysckor vi alla kan slänga oss med, vad är det som gör att vissa människor gör de valen som anna p och min ko naing gjort/gör?

Anonym sa...

Catti,

"Vad skulle jag annars ha gjort?" säger ju en del burmesiska dissidenter som suttit inne länge. Men ja vad är det för svar egentligen mer än att "det var det anständiga att göra"? Fast det kanske räcker? Skulle ju handla om att vissa har bättre karaktär i så fall och klarar av att handla rätt. Kanske?

/Kristian

Catti Ullström sa...

Jo kanske, men de är ju knappast födda med den starka eller som du säger bättre (men vad som är bra och bättre är ju definitionsfrågor förstås). Vad jag funderar över är kanske snarast varför, eller kanske hur, dessa människor får så starka karaktärer. Jag har ju också hört burmesiska vänner säga just det där (och jag tycker det är galet vackert) men samtidigt övergår det mitt förstånd att kunna tänka som de gör, eller känna så. Iofs har jag aldrig varit i en situation där jag tvingats göra den typen av val, men jag undrar vad jag hade valt om jag hade varit i en sådan situation. Hade jag vågat demonstrera på gatorna i Rangoon eller skriva artiklar om Putin-regimens brott? Vette tusan... (och just att jag tvivlar på vad jag själv skulle gjort skrämmer mig.)

Nu blev det lite flummigt, men jag tycker det är viktiga frågor att ställa sig. Att flumma kring...

marianne sa...

Ibland är ilskan och frustrationen över en situation så stor att du tillslut inte står ut.
det är då man vågar att ta itu med orättvisorna.
alla har en inneboende gräns till hur mycket man tål.
men när man väl har passerat den så klarar du allt.
det svåraste är nog att ta beslutet att våga utmana och stå ensam kvar när det blåser.

hälsningar marianne
http://www.mrforum.se/default.aspx?documentid=3&g=28&c=13&articleid=109

Catti Ullström sa...

ja visst. och det är det inte många som vågar..!