fredagen den 8:e februari 2008

Det är ett helvete att vara ung och tjej.

Det blir ett personligt inlägg idag. Nästan privat. Och argt, igen.

En gång i tiden gick jag i högstadiet. Jag var där ibland. Ibland inte. Jag tog varje tillfälle i akt att inte vara där. Och när jag var där bråkade jag mer än jag pluggade. Jag var skrikig, tjatig, jobbig och dryg. Högstadiet. Jag hatade det.

Men det sa jag aldrig, förstås. Jag var ju inte den typen av tjej som mådde dåligt. Inte av någonting egentligen. Dessutom var jag ju en rätt bitchig och elak djävel. Mot vissa. Mot de där som liksom var under mig, i hierarkin. Aldrig mot de där som var över.

Jämlikhet finns inte i högstadieskolan. Inte jämställdhet heller. Verkligen inte jämställdhet. Hierarkierna kontrollerade allt. Alla.

Och det handlar inte bara om eleverna. Det handlar lika mycket om lärarna. Det gjorde det iallafall på Norrstrandsskolan i Karlstad de där åren då jag gick där. För visst var vi elever vidriga mot varandra. Men många av lärarna var inte mycket bättre. Speciellt inte mot oss stökiga tjejer. Vi var ju så mycket värre än alla bråkiga killar i världen. Vi var ju fel.

För tjejer är ju inte stökiga. Aldrig bråkiga. Och om de nu skulle visa sig vara det måste ju något vara fel på just den tjejen. Onormal. Och då är det bäst att de tjejerna får veta att de är just onormala. Så att de rättar in sig i ledet. Blir så som tjejer ska vara. Duktiga. Flitiga. Frökens bästa vänner.

Jag vet inte helt vart jag vill komma med det här inlägget. Jag antar att jag vill konstatera att tjejer och killar inte behandlas lika. Inte i samhället, inte i skolan. Tjejer förväntas göra det ena och det andra. Vara si och så. Passar de inte in i mallen, tar de för mycket plats, behandlas de dåligt. Av elever, av lärare och av skolledning. Passar de in i mallen lägger de så mycket press på sig själva att de får det tufft utav den anledningen. Sliter de så mycket som de förväntas får de ändå aldrig tillräckligt med uppskattning. Det är så det är.

Det är ett helvete att vara ung och tjej. Rapporten från BRIS bekräftar det. Och Devrim Mavi skriver så bra om det på Dagens Arena idag.

En liten brasklapp: Alla lärare jag hade i högstadiet var inte dåliga. Och de som var bra var fantastiska.

Matilda har också skrivit bra om BRIS-rapporten. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

22 kommentarer:

Anna sa...

Helt rätt, det är ett helvete att vara ung och tjej. Idag. Fortfarande.

Har precis plöjt Katarina Wennstams Flickan och skulden (ok, har några sidor kvar, sista kapitlet). Hon skriver om samhällets syn på våldtäkt. En syn som är helt sjuk - vilket Wennstam visar gång på gång på gång. Det är alltid flickan som får skulden.

I våldtäktsfall blir det så tydligt, men det finns där hela tiden i vardagen, ojämlikheten, ojämställdheten, skulden.

Himla tur att det finns folk som uppmärksammar och vill förändra. Som de som kommer till Feministiskt forum på ABF imorgon t.ex.!

Catti Ullström sa...

Yes. på väg till Stockholm nu (på tåget), och ser fram mot Feministiskt Forum (som jag glömt länka till...)

Har inte läst flickan och skulden. Borde göra det, tror jag.

Stefan sa...

Som jag ser det behöver många tjejer också ompröva förhållandet till sig själv, det är lätt att konstant sätta sig i den rollen som flera tjejer gör, när folk ska tycka synd om dem. Min uppfattning är att många tjejer sätter sig själva i underläge helt utan anledning. Flera utgår ifrån att de ska behandlas sämre. Jag tror inte att man behandlas bättre om man utgår ifrån att bli behandlad sämre, förhållningssättet behöver förändras. Sen tycker jag generellt sätt att de flesta tjejer är för "marknadsvänliga". Anpassar sig alldeles för mycket efter andra.

Här tycker jag att man felaktigt i många lägen skyller på män. Det är inte män som väljer att vika ut sig, det är inte män som slösar bort massor av pengar på att manipulera sitt utseende. Hur många % av alla tjejer idag bär smink? Det kan man fråga sig.

Sen tycker jag generellt sätt att det blir märkligt när vissa försvarar sig utifrån ett grupperspektiv samtidigt som de vill bli sedda som individer. Då behöver man även ompröva förhållningssättet till sig själv. Alla problem beror inte på omgivningen.

Många av de problemen som finns idag ser jag som marknadsproblem. Oavsett om det gäller identitetsproblem eller något annat. Sen våldtäkter och kvinnovåld och sådant är något helt annat, som jag tror beror mycket på dels att det sprids attityder i slutna kretsar som inte är sunda, och dels beroende på sociala problem. Exempelvis kvinnovåld beror rimligtvis på att mannen vill försöka ta kontroll över någon situation, och behovet att vilja ta kontroll beror antagligen på att mannen känner sig osäker, frågan är då hur man bekämpar osäkerheten?

Johan T sa...

Den trista attityden hos vissa lärare går åt båda håll, vissa av lärarna som tycker att de bråkiga tjejerna ska bli söta och duktiga som de normala tjejerna ser de bråkiga killarna som hopplösa fall som troligtvis kommer att vara kriminella inom en snar framtid.

Många avskyr högstadiet såväl tjejer som killar.

Catti Ullström sa...

Stefan. Har du hört talas om strukturer? Som upprätthålls från båda håll?

Johan T: Jo, visst hatar många högstadiet. Men självmordsstatistik och självsvält talar sitt tydliga språk.

För i övrigt. Lustigt att det är just killar som måste hävda att det inte är så farligt (och jag skrev ju ingenstans att det är lätt att vara kille...)

Catti Ullström sa...

Och Stefan: Det finns fri vilja. Egen vilja finns, men den är aldrig helt fri.

Och jag kan vidare upplysa om att grupper består av individer, det finns ingen motsättning i att vilja bli sedd som individ och samtidigt dela in människor i grupper.

Tycker du inte heller att det finns samhällsklasser och att klassklyftor beror på strukturer?

Eller vi kanske inte har några klassklyftor..?

KAS sa...

"En gång i tiden gick jag i högstadiet. Jag var där ibland. Ibland inte. Jag tog varje tillfälle i akt att inte vara där. Och när jag var där bråkade jag mer än jag pluggade. Jag var skrikig, tjatig, jobbig och dryg."

Det är väl inte undra på om du upplever lite problem som beskriver din personlighet som följer "skrikig, tjatig, jobbig och dryg" . I min ungdoms tid fanns bara nöjda kvinnor i alla fall var alla som kände mig väldigt nöjda. Personligen har jag aldrig träffat någon kvinna som klagat på ojämlikhet.

g sa...

Det är sant att skolan inte är jämställd. Men tvärtemot vad du skriver är det flickor som gynnas.

Det är sedan ett tag tillbaka känt att pojkar diskrimineras vid betygssättning. Dvs. en kille och tjej med samma resultat får olika betyg, till tjejens fördel. Det framgår av en undersökning från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).

För mer info om detta se SVT:s sida där även rapporten finns att läsa i sin helhet.

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=952408&lid=puff_952403&lpos=lasmer

Appropå självmordsstatistik Cattis kan jag berätta att män är kraftigt överrepresenterade.

"Totalt tog 1387 personer 15 år och över sitt liv under 2004. Av dessa var 1000 män och 387 kvinnor."

Kolla själv på Karolinska Institutets hemsida:

http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=18799&l=sv

Anonym sa...

Sedan vill jag tillägga att jag inte alls håller med din beskrivning av högstadiet. Det kanske var så för dig, men när jag gick i högstadiet så var det tjejerna som lärarna hade mest tålamod med, och som alltid fick flera chanser. Pojkarna fick alltid mest skäll och behandlades hårdare.

Margaretha sa...

Tonåren är en turbulent tid för många, både killar o tjejer. Men jag är helt överens med dig Catti, att tjejer som bryter mot flickrollen i skolan får det besvärligare än de pojkar som gör det. Det förväntas mer av pojkar att de ska vara stökiga och högljudda. Det avvikande är den stilla, försynte pojken. Så problemet handlar om normer och att bryta dem, att våga vara sig själv och samtidigt ta hänsyn till andra.
Sen stämmer det är fler pojkar som tar livet av sig, men om jag kommer ihåg rätt så är det fler flickor som försöker och misslyckas.

g sa...

"Sen stämmer det är fler pojkar som tar livet av sig, men om jag kommer ihåg rätt så är det fler flickor som försöker och misslyckas."

Jepp, det stämmer. Det förklaras med att det tros bero på att det är mer kulturellt accepterat bland kvinnor att söka uppmärksamhet genom självmordsförsök, till exempel genom tablettöverdos (något som är mycket farligt men sällan dödligt). Män kommunicerar inte sin psykiska ohälsa verbalt utan blir utåtriktade och aggressiva för att en dag ta livet av sig, och då med mer brutala och säkra metoder såsom att hänga eller skjuta sig.

Men man kommer fortfarande inte ifrån faktumet att män är överrepresenterade med många gånger i antalet lyckade försök. Och det torde vara mer allvarligt än ett misslyckat försök.

g sa...

"Fenomenet att flickor får högre betyg än pojkarna är ett välkänt och väl dokumenterat fenomen över hela väst världen. Flera forskningsrapporter finns i ämnet från främst USA och England. Flertalet forskare hävdar att fenomenet beror på att vårt skolväsende är uppbyggt på ett sådant sätt att det premierar flickors beteende - tysta, lugna och lydiga - men straffar pojkars beteende - utåtagerande, oroliga - vilket också ger avtryck i betygen."

g sa...

BarnOmbudsmannen (BO) gjorde år 2004 en undersökning där de frågade 658 ungdomar: "Lyssnar vuxna i skolan lika mycket på killar och tjejer?”

11% - De lyssnar mest på killar
39% De lyssnar mest på tjejer.
21% - Ingen skillnad
29% - Har inte tänkt på det

http://www.bo.se/Adfinity.aspx?pageid=4418

"Killar får sämre betyg än tjejer
Enligt en rapport som Skolverket publicerade förra året kan 30-40 procent av skillnaderna i resultat förklaras med att pojkar mognar senare än flickor."

En ganska betydande faktor som det tyvär ofta inte talas om.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=726274

""Kön viktigare än klass för prestationen i skolan"

Bilden av könsmönster i klassrummet har tidigare visat att pojkar dominerar och flickorna är mer tysta och har mindre kommunikation med läraren.
Hur stämmer det med de sämre resultaten för pojkar? Senare års forskning nyanserar bilden av de dominerande pojkarna. Variationen i interaktionsmönster med läraren är påfallande stor mellan olika klasser och elevgrupper. Det är vanligt att pojkar har mer kontakt med läraren men det är ofta ett fåtal pojkar som har det.
Forskning har också visat att lärarens kommunikation med pojkarna inte sällan är av det negativa slaget; tillsägelser och tillrättavisningar. Flickor tar plats på ett annat sätt i klassrummet än tidigare.


Flickornas förändring har stått på dagordningen men inte pojkarnas. Trots ökad pappaledighet och andra förändringar för en bredare och mer modern maskulinitet, verkar pojkars mansideal ofta vara traditionella och röra sig om sådant som våld, styrka, konkurrens och hierarkier.

Pojkars skolvardag handlar till inte så liten del om att hävda sig, söka popularitet och att demonstrera en maskulinitet med så hög status som möjligt. Att vara duktig i skolan är i denna sociala positionering inte något som precis förstärker en pojkes aktier, varken hos de andra pojkarna eller hos flickorna. Tvärtom är beteckningen 'pluggis' ett sätt att utöva tråkningar och mobbning. Pojkar tvingas på det sättet i högre grad än flickor att balansera mellan skolans krav och att vara populär. Trycket att inte vara 'pluggis' tycks försvinna högre upp i åldrarna och vid högre studier.

Det finns säkert flera förklaringar till att pojkar tycks sacka efter i skolresultat. Knappast någon existerande forskning finns som tillfredsställande kan förklara de nya könsmönstren när det gäller skolframgång."

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=456680&previousRenderType=2

Stefan sa...

Jo, jag har hört talas om strukturer, men detta brukar jag kalla för kulturer eller tradition=) Många av dessa hänvisar jag även till som marknadsproblem, speciellt om det handlar om förväntningar på identiteten.

Som jag ser det finns det flera saker som kvinnor själva gör som inte utvecklas i relationen till män. Smink exempelvis, det är inget jag som man kräver av någon, skulle färre kvinnor använda smink skulle antagligen pressen på kvinnan att bära smink minska.

Jag vet att grupper består av individer, men jag tycker fortfarande att det blir motsägelsefullt att försvara sig som grupp när det inte går som man vill, och sedan tala om sig själv som individ när det går bra. Sen tycker jag att det finns en stor skillnad mellan detta och det vanliga klasstänkandet. Att driva kvinnofrågor utifrån ett klassperspektiv är baserat på kön, att driva klassfrågor utifrån ett arbetarperspektiv är baserat på arbetstagarens intressen, jag ser stora skillnader mellan dessa.

Generellt sätt tror jag att problemen har ökat även för killar, skillnaden är att dessa inte syns i statistiken speciellt tydligt. Tjejer är mer benägna att tala om problem, killar har fått lärt sig att det ska man tåla. Dessa ser jag som marknadsproblem i form av förväntningar, men man kan bryta sig fri, men det får konsekvenser, men det måste folk börja ta om man ska vända allt detta.

Eva sa...

Det där retade visst upp några. Det är inte lätt att vara ung grabb heller med såna så kallade förebilder.
Stå på dig Catti, för att idag går tusentals unga till plugget med samma ont i magen som du hade, och de behöver förebilder, fåveta att de varken är ensamma eller hopplösa, att det kan komma en dag efteråt. Också.

Catti Ullström sa...

Fortfarande är det så att jag inte någonstans i inlägget skriver att det på något vis skulle vara enkelt att vara kille. Ändå reagerar män på det här inlägget som de gör.

KAS. Min poäng är inte att min personlighet var enkel att hantera utan att det fanns hur många killar som helst som var likadana, men de behandlades olika. Och att alla kvinnor skulle varit nöjda när du var ung... tror jag ingen kvinna tror på. But who knows...

"g": Vi lärarstudenter får ta del av rätt mkt undersökningar. Bland annat kring mycket tid killar tar upp i klassrummet. Hur stor % av den talade tiden som talas av killar. Googla på det.

linus sa...

det är jobbit att vara läsa det här. för jag skäms över att vara man när jag läser kommentarerna för de är pinsamma.

Anonym sa...

"Vi lärarstudenter får ta del av rätt mkt undersökningar. Bland annat kring mycket tid killar tar upp i klassrummet. Hur stor % av den talade tiden som talas av killar. Googla på det."

Jag behöver inte Googla. Jag skrev ju redan om det i mitt inlägg:

"Det är vanligt att pojkar har mer kontakt med läraren men det är ofta ett fåtal pojkar som har det.
Forskning har också visat att lärarens kommunikation med pojkarna inte sällan är av det negativa slaget; tillsägelser och tillrättavisningar. Flickor tar plats på ett annat sätt i klassrummet än tidigare."

Är bilden klarare nu kanske?


Tänker du strunta i hela mitt inlägg ? Är det enda du tänker svara med att killar pratar mer i klassrummet? Ska man helt strunta i att killar har sämre betyg i alla ämnen utom gympa? Ska man strunta i att killar diskrimineras? Allt det spelar ingen roll, eftersom killar pratar mer i klassrummet. Jamen, dåså.

Catti Ullström sa...

Anonym: Ja, jag struntar i ditt inlägg för att:

1. du är anonym
2. jag skrev om att vara tjej. rättare sagt, om hur det var att vara jag när jag var yngre. jag skrev ingenstans om att vara kille. om att det skulle vara så särskilt lätt. jag har aldrig sagt att män inte diskrimineras. men det är inte det jag diskuterar i inlägget. skriv ett eget blogginlägg på din egen blogg.

Stefan sa...

Det här är ett typiskt exempel på hur dåligt diskussionsklimatet inom rörelsen kan vara. Somliga har väldigt lätt för att sluta argumentera och bara ta till grejer som det där med förebilder och att man skäms. Men det finns inga konkreta argument alls. Detta gäller inte alla som skrev här, men det är tyvärr ett vanlig fenomen inom Socialdemokratin när man inte är överens.

bloggaren KAS sa...

Catti jag skrev alla som jag kände inte "att alla kvinnor skulle varit nöjda när du var ung", dessutom så kanske det inte var så många !

Du skriver "Jag vet inte helt vart jag vill komma med det här inlägget. Jag antar att jag vill konstatera att tjejer och killar inte behandlas lika. Inte i samhället, inte i skolan."

Detta konstaterande kan ligga till grund för många ställningstagande.

I vår familj har vi konstaterat detsamma sedan lång tid. Jag har gjort dataprogram för personhantering i svenska större svenska företag som bla hanterar lönebudgetering, personalfrågor mm.

När vi första gången 1984 körde statestik på mäns och kvinnors löner så skillde dessa i medel 3800 för jobb där den anställde samma utbildningsbakgrund och arbetsuppgifter, till mannens fördel, sju år senare hade skillnaden ökat med 1900 kronor.

Om man sätter detta i relation till att det är kvinnor som är majoritetsägare i de flesta svenska företag och att dessa kvinnor sätter till nästan bara män i styrelser och på VD poster så får man rejäla filosofiska problem.

I vår familj så brukar vi säga att om man är en man och en kvinna i familjen och slår samman alla inkomster samt att dessa går in på kvinnans konto så sker det en utjämning av de orättvisor som man har svårt annars har svår att påverka.

Men det är ju ett dåligt råd till två kvinnor som vill leva tillsammans, å andra sidan så slipper dom ju oss hemska män.

Anonym sa...

Jag mådde jätte dåligt över hur jag blev behandlad som tjej tills jag läste boken
Vägen ut eller det grymma manssamhället av mariann Andersson.
Där fick jag svar på många av mina frågor som ingen besvarade.
Jag är glad att jag läste boken.
Idag är jag mycket mer lugn och inser att det inte är mitt fel som kvinna att jag blir behandlad felaktigt.