torsdag 21 februari 2008

Vasan - Ett kommersiellt jippo

Jag och 10 till (eller egentligen 14 till, beroende på hur jag räknar) är just nu i upplandet för att köra Tjejvasan. Hur jag ska klara det är ännu oklart, men klara det ska jag.

Under hela hösten och början på våren har olika sponsorer trakasserat mig med information om allt möjligt som vasaloppsåkare helt enkelt måste ha. Trakasserierna har skett via mail via reguljär post. Massor med tips jag inte vill ha. Massor med information som mest gett mig ångest. Jag vill inte veta exakt hur jag ska träna för att få den optimala vasa-träningen. Jag vill definitivt inte veta allt om alla olika prylar som är måsten för alla som ska åka Vasaloppet.

Jag tror inte att jag behöver en midjeväska där jag kan förvara 0.9 liter blåbärssoppa, som dessutom håller sig varm! Jag tror definitivt inte att jag behöver ha skavsårsplåster på mina bröst, det känns som lite overkill...

Det kommersiella drevet inför Tjejvasan har gjort mig spyfärdig. Dämpat lusten att åka. Jag vill ju bara ha kul. All information jag inte velat ha men ändå fått har varit ångestskapande. Jag vill ju bara åka Tjejvasan, jag vill inte behöva vara den.

Jag trodde att det kanske skulle bli bättre när vi väl kommit upp till Sälen. Att kommersialismen skulle avta. Hur dum var jag?



Klockan var drygt 13.00 när vi idag kom fram till Mora efter drygt tre timmars bilfärd från Karlstad. Sluthalt var egentligen Sälen, men eftersom vi av någon okänd orsak valt att hämta våra nummerlappar i Mora istället var vi tvugna att köra den omvägen.

Stället där vi hämtade nummerlapparna var ett gigantiskt tält med en massa stånd och diskar av olika slag i. Redan utanför tältet fanns det reklamskyltar. Google. Inne i tälten fanns miljöbilar. En Stadium. Powerbars. Souvernirer. Allt och inget. Mest inget.

I tältet ville alla sälja allt till mig. De ville sälja konceptet. Kranskullan jag verkligen inte är. Jag som är irriterad till min natur blev såklart irriterad och klagade på både det ena och det andra.
När vi ätit och åkt vidare till Sälen och hittat vår vackra stuga och kommit in gnällde jag lite till. Kommersialismen har den effekten på mig (inte minst för att jag är rätt lättpåverkad och lite prylgalen och nu har lite ångest för att jag inte är någon kranskulla...).

Väl i stugan påpekade J. att vår stuga iallafall inte var så särskilt kommersialiserad. Om några år, sa hon, kommer det säkert att finnas erbjudanden, prover och information på varje kudde.

Det värsta är att hon säkert har helt rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer: