fredag 25 april 2008

Att fira FN:s största misslyckande...

... det vill säga Israel.

Björn Fridén och Makan Amini frågar sig på sina respektive bloggar vad det är som de som den 11 maj ska fira skapandet av staten Israel egentligen firar. De konstaterar att skapandet av staten Israel i praktiken inneburit en hel massa lidandet för en hel massa människor. Den stat som av vissa hyllats som Mellanösterns enda demokrati är i själva verket en apartheidstat där de demokratiska värdena tycks ständigt frånvarande.

Makan skriver:

"Inte många andra stater har varit inblandade i lika många krig under så kort tid. Inte i många andra stater har folk fått lida som i Israel och då tänker jag såväl på israelerna som palestinierna. Finns det något annat land som idag har byggt en mur mitt igenom områden där familjer bott sida vid sida i årtionden?"

Han har förstås rätt i detta. De som tänker fira skapandet av Israel, däribland s-ordförande Mona Sahlin, ser det möjligen på ett annat sätt. Många av de som väljer att fira en apartheidstats födsel menar att de inte firar den politiska utvecklingen i Israel efter själva skapandet utan bara det faktum att staten skapades (därmed att väst betalade en del av sin skuld till ett folk de förföljt och mördat i över tusen år).

Även om jag skulle säga att det ändå är märkligt att fira Israels födelse eftersom staten idag är en apartheidstat vars ledning utsätter det palestinska folket för något helt oacceptabelt, så finns det något annat i det sättet att diskutera som är ytterst märkligt.

Det sätt som skapandet av Israel sköttes på resulterade de facto i den konflikt som fortfarande pågår. Konflikten beror inte enbart på senare utveckling utan de facto på hur själva skapandet gick till. Var det en bra idé att ge majoriteten av landytan till minoritetsfolket? Var det en bra idé att inte involvera palestinierna i den process som radikalt förändrade deras förutsättningar, deras liv?

Svaret är i min mening nej. Det hade varit betydligt rimligare att minoritetsfolket fått en mindre landyta än majoritetsfolket att styra över. Det hade varit det enda naturliga att involvera palestinierna själva i processen. Det hade varit det enda rimliga och det enda acceptabla.

Själva skapandet av staten Israel var på det sätt det gjordes ett resultat av ett extremt eurocentrisk och rentav kolonialt förhållningssätt gentemot det palestinska folket. Skapandet av staten Israel bör mot bakgrund av detta och mot bakgrund av den konflikt skapandet skapat ses som ett av FN:s största misslyckanden någonsin.

Och det ska Mona Sahlin fira?

Märkligt.

Läs även annat intressant om , , , , , , , ,

15 kommentarer:

Anonym sa...

En fråga. Om Israel är "en apartheidstat där de demokratiska värdena tycks ständigt frånvarande", varför söker homosexuella palestinier asyl i Israel? Varför känner de sig inte mer trygga på palestinska områden eller i något av grannländerna?

http://www.israeltoday.co.il/default.aspx?tabid=178&nid=15543

Hur kan Israel rankas som ett fritt land när Freedom House rankar länder efter hur de respekterar medborgerliga och poolitiska rättigheter?

Hur kan det finnas ett arabnationalistiskt parti i Israels parlament om det är en apartheidstat?

Osv.

Palestinier som är israeliska medborgare har samma rättigheter som alla andra. Ja, situationen är fruktansvärd i Gaza och på Västbanken, men det beror på en konflikt där båda sidor måste släppa en del av sina krav.

Catti Ullström sa...

Först och främst: Skriv under med fullt namn om du står för dina åsikter!

Vidare:

En apartheidstat är för mig en stat som bygger på det system som tidigare fanns i Sydafrika, dvs en stat där en folkgrupp inte har samma rättigheter som den andra. Exempel på detta är tex att palestinier inte får resa och gå på samma vägar som israelerna eller har tillåtelse att vistas i på alla de allmänna platser där israeler får vistas. Fler exempel finns, inte minst i den texta av Borgnäs som jag länkar till i inlägget. Detta är per definition apartheidsystem.

Ja, både sidor måste göra avkall på sina krav. Palesrinierna har idag inte ens hälften av den landyta som tilldelades efter andra världskriget. Hamas har gång på gång erbjudit sig att förhandla med Israel, men ofta nekas dessa förslag. Har inte palestinierna gjort avkall på tillräckligt? Jag tycker det. Ansvaret ligger alltid hos två parter, men den part som har övertaget har ett större ansvar och Israels övertag är så enormt att det känns onödigt att påpeka.

//Catti

Anonym sa...

Jag ville inte skriva under med mitt namn eftersom man kan stämplas som nazist om man stöder Israels rätt att existera.

Har du varit i Israel eller de ockuperade områdena? Palestiner och övriga araber som vistas i Israel har samma rörelsefrihet som alla andra. Det finns inga speciella vägar för palestinier i Israel. Däremot är alla vägskyltar prydda med tre språk, hebreiska, arabiska och engelska. Därför blir det fel att tala om apartheid. I Sydafrika hade man skiljda toaletter, bussplatser och ingen rösträtt för svarta - ingen av denna diskriminering finns för Israels drygt 1 miljon arabiska/palestinska medborgare. Vad som händer i Gaza och Västbanken är något annat och det beror på konflikten.

Anonym sa...

Du skriver att Hamas gång på gång erbjudit sig att förhandla med Israel. De är beredda att ge Israel vapenvila om Israel släpper sin kontroll över Gaza och Västbanken så att staten Palestian kan skapas. Varför vill de inte ge Israel ett permanent fredsavtal? I denna konflikt har man alltför många gånger testat att ha vapenvila, det är inte tillräckligt. Det har delar av de israeliska och palestinska befolkningarna förstått och accepterat, men inte Hamas.

Catti Ullström sa...

Jo, det fungerar faktiskt så med vägarna. När man frågar israeliska myndigheter om det förklarar de att det handlar om säkerhet. Det är rätt absurt men palestinierna måste inte sällan färdas på små skitvägar för att de är säkerhetsrisker... När de inte upphålls vid olika vägtullar etc. Sen ligger det något absurt i muren som bara det är en klass helt för sig...

Och det du säger om den israeliska viljan till fred är ju faktiskt skitsnack,. vid de tillfällen det de senaste åren varit vapenvila har de israeliska illegala bosättningarna ökat. Det är knappast att göra avkall på något utan sbarare att göra anspråk... helt illegitimt anspråk.

Vidare kan jag förstå att palestinierna är tveksamma till att lita på den fredliga vägen och på FN, dels för att det inte funkat tidigare och dels för att de kanske ser hur det gått för VästSahara som inte vunnit ngt alls på den vapenvila de ingick 1991, tvärtom har Afrikas sista koloni glömts bort. Missförstå mig rätt, jag förespråkar en fredlig lösning men jag förstår också att misstro mot en sådan kan finnas.

För i övrigt så har jag mottagit flera hot via mail och i kommentarsfält pga min propalestinska hållning. Tydligen finns det många som tycker att jag bör nmisshandlas och våldtas för mina åsikter. Så att du anklagas för det ena eller det andra är för mig ingen ursäkt att inte stå för dina åsikter. Dessutom raderas den typen av personpåhopp från mitt kommentarsfält och jag lär knappast stå för dem själv. Jag svarar helst inte på anonyma kommentarer. :-)

Anonym sa...

Det är sant att palestinierna som lever på Västbanken och Gaza inte får färdas på samma vägar som de judiska bosättarna, vilket är fel och beror på konflikten. Men dessa palestinier bor faktiskt inte i Israel. Deras rättigheter kan i sin helhet först återupprättas när det råder fred vilket förutsätter två stater, Israel och Palestina, som erkänner varandra. Hamas nuvarande inställning omöjliggör detta.

Nu tillbaka till budskapet för din bloggpost.

Det finns inga särskilda vägar för den dryga miljonen palestinier/araber som bor i Israel. De har rösträtt, ställa upp i val, gå på samma toaletter, färdas på samma vägar och åka samma bussar som övriga medborgare - allt det som förvägrades de svarta i Sydafrika. Därför blir det väldigt fel att tala om apartheid.

Anonym sa...

Jag tycker det är bra att du lyfter upp exemplet med Västsahara- deras legitima kamp glöms ofta bort, men det är ingen i Sverige som stämplar Marocko som en "apertheidstat".

Palestiniernas fruktansvärda situation beror inte på att israeler idkar rasbiologi och därtill besläktad apartheid, de fruktar för sin säkerhet och överlevnad. Du kan tycka att denna oro är obefogad och att Israel valt fel sätt att hantera denna oro, men den är inte rasideologiskt betingad.

Catti Ullström sa...

Men herregud, såhär kan vi hålla på länge. Försök att tillsammans med palestinska vänner färdas på vägarna i Israel och du kommer att märka att jag inte hittar på. Ni kommer at bli hänvisade till andra vägar. Eller rättare sagt, du får välja väg men din palestinska vänner har inte den möjligheten.

En diskussion om vem som har rätt o vem som har fel i den här frågan kan antagligen hålla på i en hel evighet.

Vidare, apartheid har egentligen ingenting med rasbiologi att göra. Det betyder hålla isär och syftar till att man just håller isär två grupper människor man identifierar som fundamentalt olika av olika skäl. Vilket sker i Israel.

Rösträtt jo, men visst är det så att man i Israel egentligen inte åtnjuter fulla rättigheter om man inte geomgått deras version av värnplikt, och den tillåts inte palestinier att gå.

Jag menar därför att det är berättigat att kalla Israel apartheid-stat.

Vidare är mitt budskap detta och inget annat: Den process som ledde till skapandet av Israel, det sätt det genomfördes och de effekter det fått måste ses som FN:s största misslyckande.

Åter igen, jag skriver under med mitt namn så det vore väl fint om du gjorde det. Skulle ge lite tyngd åt dina argument, dessutom.

//Catti

Anonym sa...

Mina argument bär sig själva.

Du får namnge den väg i Israel (ej Västbanken eller Gaza) där palestinier ej får färdas. Det går även bra med en nyhetsartikel som bekräftar ditt påstående.

Jag har varit i Israel många gånger och trängts med palestinier/araber både på buss och med bil. Det hade jag inga, och till synes ingen annan, problem med.

Ja, vi kan hålla på länge. Jag får intrycket av att du är en person som går att resonera med, därför fortsätter jag.

Anonym sa...

Hela resonemanget faller på sin egen orimlighet. Hur skulle man i Israel kunna skilja arabiska/palestinska, tillika israeliska medborgare, som färdas i bil från andra? Araber/palestiner med israeliskt medborgarskap har inga särskilda registreringsskyltar.

Jag skriver fortfarande om situationen för den dryga 1 miljon stora arabiska/palestinska befolkningen som är medborgare och bor i Israel.

Catti Ullström sa...

Suck. Vägtullar. Och nej, jag har inte påstått att det här gäller alla vägar och ja, det gäller framförallt de palestinier som bor i palestinska områden, men eftersom ingen erkänner Palestina som stat räknas väl även de som invånare i Israel?

Och varför skulle dina självupplevda påståenden ha större legitimitet än mina och mina släktingars och vänners? Du skriver ju inte ens under med namn, vilket jag gör. Jag vet inte hur det är med dig men jag litar mer på de jag vet vilka de är än på anonyma kommenterare på min blogg.

Ett tips är att skaffa en egen blogg och skriva om dina upplevelser på, under eget namn.

//Catti

som tycker det är en menlös diskussion där utgångspunkten är att jag står ord mot ord med någon namnlös snubbe eller snubba.

Anonym sa...

Ok, då har mitt argument om situationen för palestiner som bor i Israel gått fram.

Anonym sa...

En märklig diskussion om att röra sig på vägar i Israel har utspelat sig i dessa kommentarer. Det fanns ett tv-inslag för några dagar sedan - med en palestinier på väg till arbetet - för honom tog sträckan tor 5 timmar, för israelen tog det 20 minuter att förflytta sig samma sträcka dvs 40 min tor. Och jag förstår inte att TV skulle sända fejkade rapportinslag? Och israelen bodde väl inte på Gazaremsan? Det var klart o tydligt vägtullar. Men Israel kanske hade dessa kontroller någon annanstans?

Och avsett vägtullar o kontroller så är ju skillnaderna mellan människor i staten Israel mycket tydliga.Orientaliska judar är som bekant inte lika hög status som amerikanska judar. Ryska judar inte lika mycket värda som europeiska judar. Och däremellan varierar graderna.

Eftersom förtryck föder förtryckare så är det ju anmärkningsvärt att så lite skrivs om sambandet - att de förtryckta judarna nu blivit förtryckare. Och detta är västeuropa medskyldig till. Det är väl därför västvärlden i så hög grad blundar och sluter öronen.

Men det enda som kan förändra situationen i världen är att sluta fundera över vem som har gjort fel och istället börja samtala med varandra om vad som ska göras för att framtiden ska bli bättre för de drabbade människorna. Det är den enda väg som är framkomlig.

Margaretha

Mattias sa...

Hej,

Av dåvarande Palestina, fick araberna över 70% procent av arealen. Hela Jordanien tilldelades ju palestinerna.

Dessutom angående apartheid: I varje fredsförslag divideras det om att 2:a och 3:e generationens palestinaflyktingars rätt att bo i Israel, samtidigt som det tas för givet att ingen judar ska få bo på västbanken och i gaza. Vad är det om inte rasism?

Mattias sa...

Med dessa männsikor förväntas det att Israel ska sluta fred med: http://www.memri.org/bin/latestnews.cgi?ID=Announcement6808