torsdag 10 april 2008

Att fly helvetet

Du lever i ett land där dina föräldrar och deras föräldrar levt innan dig. När du var liten var det fattigt men ni klarade er. Tillsammans med några andra familjer arbetade ni på fälten, ni odlade te, torkade te och sålde te. Den andra barnen och du lärde er aldrig läsa och skriva, tillsammans med era föräldrar arbetade också ni med att plocka teblad. Samlade dem i korgar. Torkade dem. Lade dem i påsar. Det var inte alltid kul, men du minns det som en lycklig tid. Du och dina bästa vänner, dina föräldrar och deras föräldrar. Världens bästa te.

Ni växte upp tillsammans. Gjorde allt tillsammans. Din bästa kompis gifte sig innan dig och fick en son som dog innan hon fyllt tjugo. Du var 21 när du gifte dig. Du och din man fick en son och en dotter. Livet i den by du växt upp förändrades sakta men säkert. Ni var aldrig rika. Byn var aldrig rik. Men som tiden gick blev livet i byn sämre och sämre och att ordna mat på bordet blev en allt större utmaning. Dina barn hjälpte till så gott det gick och du och din man arbetade för fullt med teodlingen som varit dina föräldrars. Dina föräldrar var gamla och sjuka och kunde knappt arbeta mer, även om de försökte.

Det fanns allt fler militärer i och omkring din by . De hade höjt tullarna för att transportera riset till andra byar och stater, få hade längre råd att köpa ert te. Samtidigt krävdes ni på allt högre avgifter till militären, och när ni inte kunde betala tog de te. Allt färre människor i och kring er by odlade te. Männen reste istället iväg till en odling längre bort under veckorna. Opium. Arbetet på opiumfälten var hårt och för att orka blev många av de män som reste bort för att arbeta brukare. Heroinmissbruket ökade snabbt i hela regionen och med missbruket kom hustrumisshandel, fattigdom och det värsta av allt; aids. Sjukdomen gick som ett spöke genom trakten och du var rädd. Rädd för din egen, din mans och dina barns skull.

Ni försökte fortsätta med teodlingen men både du och din man visste att det inte var hållbart i längden. Allt färre i trakten köpte ert te och militären tog allt mer. Din man fick erbjudande om att åka och arbeta på en opiumodling. Han sa nej, den gången. Ni visste båda att han troligen inte kunde säga nej nästa gång.

Ni fattade beslutet i februari medan det fortfarande var ganska kallt. Ni såg ut över odlingen som varit dina föräldrars och undrade om ni någonsin skulle komma tillbaka till den. Din man kontaktade en man som kunde ordna resan. 31400 kyat skulle det kosta, per vuxen. För barnen var det halva priset. Det var mer pengar än vad du och din man tjänade på ett helt år men ni lovade mannen att arbeta igen skulden när ni var framme. Du var 32 år. Din man var 36. Er son var 10 och er dotter 7. Din pappa skulle fylla 60 och din mor var 57. Du lovade att skicka hem pengar och bilder. Du lovade att ni skulle få det bra. Du lovade att ni skulle ses igen.

Det var april när ni reste till den närmaste staden för att träffa mannen som skulle hjälpa er. När ni kom dit insåg ni hur många ni var som skulle resa. Det måste varit ett hundratal som trängdes i en lastbil som var gjord för något helt annat, men ni tröstade era barn och sa att resan var kort. April är den varmaste månaden på året och ni svettades. Det var så trångt i lastbilen att ni inte kunde röra er. Luften blev sämre och sämre. Ni kvävdes och dog.

Dina föräldrar väntade och väntade på att få pengar eller ett tecken på liv från er. När det inte kom trodde de att ni struntat i dem. Det fanns inte längre någon som kunde försörja dem, och trots att flera i byn försökte hjälpa var det ingen som riktigt hade råd eller tid. De blev allt magrare och magrare och slutligen dog de.

De i er lastbil som inte dött fick hjälpas åt att dumpa era kroppar. Framme i Phuket arbetade de i många år på olika fiskebåtar utan lön, de betalade av skulden till mannen som hjälpt dem fly. Några av dem misshandlades, andra våldtogs, några få flydde och en hel del dog. En del lyckades ta sig hem till Burma, andra tog sig till nya arbetsplatser, ytterst få fick flyktingstatus och flyttade så småningom till ett tredje land.

Ditt och din familjs öde är inget ovanligt.



Idag hittades 54 döda burmeser i en lastbil i Thailand. De kvävdes till döds. I lastbilen fanns också 67 överlevande burmeser. De hade alla betalat motsvarande 314 amerikanska dollar till den broker som tog dem till Thailand, det är betydligt mer än en årslön i Burma. Troligen hade de fått arbeta av skulden på en fabrik, en båt eller en farm. Som illegala arbetare i Thailand skulle de vara helt utan rättigheter. Varje dag flyr hundratals burmeser från Burma. Från ett helvete kommer de oftast till ett annat. Det är en sjuk värld vi lever i.

Via Irrawaddy.

Karin skrev för ett tag sedan om burmeseiska migrantarbetare i Mae Sot-området, Frida har skrivit om flyktingarna i lägren i Thailand och jag skrev för länge sedan om barnen som inte får vara barn. Annat intressant om , , , , , , , ,

Uppdaterat: Även svensk media rapporterar nu om detta, läs vidare hos DN, SvD, Aftonbladet, SR,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Verkligen sorglig och stark text. Ja verkligen en rutten värld.

Vet du om Thailändarna grep chauffören?

/K

Catti Ullström sa...

Ja då. Det verkar som han riskerar åtal men inte för trafficking utan för typ "ansvarande för annans död". Det de verkar tycka han gjort fel är att han inte hade på någon AC i "transportutrymmet". Rimligen borde han anklagas för människohandel också. Men vem vet, med lite tur kan ju det bli något större åtal. Thai Lawyers Council lägger sig förhoppningvis i, de är bra. We'll see.

Anonym sa...

Jo det ska han väl också åtalas för, dock svårt att se flyktingsmuggling som ett så allvarligt brott (om det inte innebär att halv-slaveri sedan ingår för att betala resan.

Att han åtalas för vållande till annans död då "han inte hade på någon AC i transportutrymmet eller stannade och öppnade när de instängda skrek och bankade" är väl bra. Döms han för det får han ju förmodligen sitta länge i Thailändskt fängelse och det kanske avskräcker några "smugglare" från att behandla de burmesiska migranterna lika avskyvärt?

/K

Catti Ullström sa...

det är ju underförstått att det ingåt halvslaveri när de fått betala 10.000 bath per person. knappt någon burmes, och iaf ingen som flyr, har den typen av pengar så då får de "betala av" i en halv evighet. det ingår i konceptet. klart det är bra om han åtalas men han borde åtalas för människosmuggling också, och personligen tycker jag straffet för det bör vara högt.

//Catti

Anonym sa...

Är det du som författat den första berättelsen - berättelsen före bilden? Den är stark!
Margaretha

Catti Ullström sa...

ja, det är såklart jag. snor jag från någon annan så anges det.

tack. :-)