torsdag 3 april 2008

Svar till Anton Andersson: Utanförskapet får inte bli ett s-begrepp!

Anton Andersson från SSK skiver på SSK-bloggen om utanförskapsbegreppet och om hur vi (sossarna) bör "vinna" det. Om jag förstår honom rätt så menar han att det de borgliga gjorde inför valet 2006 var att de lyckades, delvis med hjälp av begrepp och då bland annat med hjälp av begreppet utanförskap, måla om bilden av verkligheten (i fallet utanförskapet bilden av den svenska arbetsmarknaden) på ett sätt som passade borglig politik. Med hjälp av begreppet utanförskapet etablerade sig bilden av massarbetslösa svenskar vars största problem var "trösklarna in på arbetsmarknaden", trösklar som vi socialdemokrater satt dit. Lösningen på problematiken blev i och med den problemformuleringen, den bilden, dels den gamla vänsterparollen "arbete åt alla" (vilket troligen de flesta kan ställa sig bakom), dels bort med de så kallade trösklarna. Trösklarna som i stort sett bestod av det vi kallar trygghet och de skatter och avgifter som vi behöver för det svenska välfärdssamhället.

Poängen med att vinna begrepp blir således att det är effektivt för att just måla bilden, samhällbeskrivningen. Den som målar bilden har problemformuleringsprivilegiet och begreppen är färgen vi målar med (förlåt mig alla metaforer, kan inte låta bli).

Vad Andersson menar att (s) borde göra är således att "vinna" utanförskapet. Som begrepp. Det vore dessutom en naturligt begrepp för oss att använda sig av, menar han, och skriver:

"Tänk på saken. Faller det sig inte naturligt att de som är utanför knappast är de 1,5 miljoner som moderaterna pratade om. Snarare är de hundratusentals som står riktigt långt ifrån arbetsmarknaden. För dem har moderaterna ingen politik åtminstone ingen som inte sossarna kan göra bättre och mer. Mot utanförskapet behövs klassisk socialdemokratisk politik som utbildning, subventionerade anställningar och en expansion av offentlig sektor."

Jag förstår hans poäng och han har definitivt en poäng. För de som står riktigt långt från arbetsmarknaden är socialdemokratisk politik den bästa vägen. Mot det som kallats utanförskap är sosse-politik botemedlet, så långt är jag med. Samtidigt tycker jag att vi konsekvent ska undvika begreppet utanförskapet. Inte vinna; utvisa.

Problemet med att prata om utanförskapet är att det hur vi än gör tenderar att bli en borglig samhällsbeskriving eftersom att problembeskrivningen är så förenklad. Ett utanförskap innebär ju också ett innanförskap. Och om utanförskapet är problemet är ju innanförskapet rimligen lösningen?

Arbete för alla är förstås alltid målet. Det totala innanförskapet. Men innanförskapet inte ensamt lösningen.

Låt oss säga att vi lever i den bästa av världar. Och eftersom utanförskapet är den stora skuggan över det svenska samhället är således innanförskapet lösningen. Så vi lever i innanförskap. Alla arbetar. Det skulle vara bra, men även i innanförskapet finns det en hel massa problem. Fattigdom finns även i innanförskapet. Människor som tjänar för lite, arbetar för mycket och för tugnt. Människor som har liten makt över sin egen arbetssituation. Klasskillnaderna finns även inom innanförskapet.

När vi hela tiden talar om utanförskapet som problemet tenderar vi att bortse från problemen inom innanförskapet. Klassanalysen, som behövs även i 2000-talets Sverige, faller bort. I en modern klassanalys bör även de som är i utanförskap inkluderas, det är det naturliga. I utanförskapsanalysen faller problemen inom innanförskapet bort. Det faktum att vi ser problem i innanförskapet, problem som måste regleras och motverkas, är en del av det som gör oss till socialdemokrater. Kasta inte bort den analysen, kasta bort utanförskapet istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

6 kommentarer:

Anton Andersson sa...

Intelegent skrivet.
Håller med om att i inte får tappa klassanalysen.
Och kanske har du rätt i att tala om utanförskap leder till en borgerlig verklighetsbeskrivning och en borgerlig politik där man inte tar makt i arbetslivet på alvar.

Men kanske kan vi göra både och? Fånga både klassamhällets orättvisor samtidigt som vi konstaterar att fler måste ha ett jobb.
Att som Göran Persson med regering stirra sig blind på den öppna arbetslösheten och glöma bort sysselsättningen är inte heller någon bra ide.

Jag tror vi kan vara överens om målet och medlen. En hög sysselsätning, låg arbetslöshet och bra jobb. Vägen dit går via klassisk socialdemokratisk politik kombinerat med nya lösningar.

Kanske har du rätt i att klassamhälle och utanförskap är två separata problembeskrivningar som är svåra att använda ihop.

Catti Ullström sa...

I verkligheten finns förstås både klassamhälle och innan- & utanförskap. Men jag tror att vi, om vi vill nå fram, måste "måla" en väldigt tydlig bild som inte ger så mycket utrymme för... borgliga svarsalternativ. Dessutom tycker jag egentligen inte att vi ska exkludera de som står utanför arbetsmarknaden från vår analys. De har ju alltid tidigare varit inkluderade i vår politik och deras kamp i vårt politiska budskap. Så bör det rimligen fortsätta vara, eller egentligen kanske det är så att vi måste föra tillbaka de som står utanför arbetsmarknaden i vår (klass)analys igen.

Arbete åt alla har alltid varit vänsterns grej och det är klart det ska fortsätta vara det, men vi har aldrig brhövt segregera dem från den övriga samhälls- och klassanalysen. Det tror jag inte heller vi behöver göra nu. I en klassanalys är ju de inkluderade. Utan klassanalysen och den förståelse för hur samhällsstrukturer fungerar som den analysen förhoppningsvis ger så blir det, tror jag, svårt att göra en ordentlig analys av den situation de som står utanför arbetsmarknaden faktiskt befinner sig i (därmed såklart svårt att finna lösningarna).

Vet inte om det egentligen blev ngt tydligare iom den här smått flummiga kommentaren.

//Catti

Daniel sa...

Jag instämmer. Väl talat, Catti!

Catti Ullström sa...

Tack :-)

Anonym sa...

det totala innanförskapet i den bästa av världar. det är ju lite poetiskt och ingen blygsamhet i intertextualiteterna hos dig heller men blygsamhet är väll inte cattis stil?

;-D

linus

Catti Ullström sa...

;-)