fredag 11 april 2008

Vem är Catti?

Jag har själv funderat på det både en och två gånger... kanske har jag nu fått svaret (smått självupptaget att tro att någon annan skulle vara intresserad och därför publicera det här, men kanske finns det någon som sitter och läser min blogg och undrar hur tusan bloggskribenten här är funtad).

Mattias Östmar och hans kollega Jon Kågström, har nämligen tagit fram ett kuligt program som analyserar oss bloggare utifrån våra bloggar. Vi får veta vårt "temprament" och vår "Jung-Myers-typ". Så kära läsare, this is me:

Tempramentstyp:

Strateger (NT)

“Hmm… Vilken intressant idé!”

Strategerna är de sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedömma idéer antingen i det egna huvudet eller i den yttre världen. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för strateger! Särskilt de introverta strategerna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Strateger är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver strateger är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka “för mycket”. Vill du få en strategs uppmärksamhet - pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem…”.

Man kan ofta känna igen Strateger på att de ofta använder ord som “troligen”, “rimligt” eller “till viss del”.

Jung-Myers-typ:

Analytikern (INTP)

Analytiker framstår oftast som opersonliga och är framförallt intresserade av de underliggande principerna för ett fenomen. Koncept och idéer är hemmavattnen för dessa personer. Normalt är de inte särskilt dominanta, förutom när det kommer till intellektuella frågor - då de kan bli förvånansvärt bestämda i diskussioner med andra människor. Första intrycket i sociala sammanhang är oftast att de är tystlåtna och reserverade - men när de väl lärt känna någon intimt eller diskuterar idéer tenderar de att öppna upp sig på gränsen till att de uppfattas som framfusiga. Analytikerna har svårt att lära sig konsten att småprata, vilket ofta blir ett problem under uppväxtåren - och om de inte jobbar med det - även under senare delen av livet.

För att fungera bra är det nödvändigt för individer med denna personlighetstyp att få ett jämnt flöde av nya intryck - annars tenderar de att göra förhastade slutsatser. För att MÅ bra är det nödvändigt att denna typ lär sig att använda sina känslor när de fattar beslut. Det är annars deras svaga sida vilket kommer fram under stress eller i form av att de uppfattas som känslokalla av andra människor.

_______________________________________________

Stämmer det? Jag vet inte, men jag tror kanske inte testet är helt ute och cyklar. Analyserar och tänker för mycket är en diagnos jag tilldelats av vänner både en och två gånger...

Via bloggkoll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Adam S. sa...

Japp det är Cattie, kanske inte ärketypen men nog ganska nära.
Tycker att ovan beskrivining passar bra på mig också. Även om ajg nog lärt mig småprata vid det här laget (meningslös aktivitet som för att ge mig något utbyte måste vidaregå till en meningsfull konversation om filosofi, literatur eller kärlek). Men om man måste så...

Läser numera denna blogg, finner den underhållande även om jag inte är så politiskt engagerad som skribenten.

Adam E.

Catti Ullström sa...

:-)