lördag 24 maj 2008

Björklunds (elit)klassreform.

Nya besked från Jan Björklund. Och bloggosfären jublar.

Jag köper inte helt och fullt Björklunds förslag. Inte för att jag inte inser att vi måste göra något för att bättre ta tillvara och utmana begåvade elever, utan för att jag är tveksam till att det här förslaget kommer att få önskade effekter. Elitskolor. Vad kommer det i praktiken innebära?

De mer begåvade ska få leka ifred och få utmaningar som passar deras intellektuella kapacitet. Det låter inte helt tokigt. Men vilka är "de mer begåvade" och vem bestämmer vem som är vad?

Välkänt är att det inte alltid är de som klarar sig bäst tidigt i skolan som i slutändan som sedan visar sig vara de riktiga begåvningarna. De som är bråkiga under sin tid i skolan kommer troligen inte hamna i elitklasserna, trots att bråkighet har lite med låg intelligens att göra. Vi ska inte heller glömma att människor inte är stöpta i samma form, vi utvecklas i olika takt. Ska vår rätt till lika utbildning fråntas oss för att vi inte utvecklas i den takt som anses normalt?

Solklart är att de som framstår som mest begåvade under skoltiden generellt kommer från akademikerfamiljer. Jag tvivlar starkt på att det verkligen är de mest begåvade som kommer att hamna i Björklunds elitklasser. Jag tvivlar inte på att de kommer att bli ett tillhåll för barn från en viss samhällsklass. Lika barn leka bäst..?

Något annat vi behöver begrunda är vem som kommer att undervisa elitklasserna. Jag är rätt övertygad om att många lärare kommer att vilja undervisa dessa klasser, en hel klass mycket begåvade, motiverade och inte fullt så bråkiga elever är säkerligen mångas dröm. Det är fullt möjligt, och rentav troligt, att dessa klasser kommer att få ett lärarlag som är betydligt bättre än det genomsnittliga. Det är inte worst case scenario, det är den logiska följden av elitklassernas skapande.

Risken är att elitklasserna blir ett tillhåll för redan priviligerade barn (dvs med rätt bakgrund) som undervisas av betydligt bättre lärare än det stora flertalet. Är det en skola för alla? Är det att ge alla samma möjligheter?

Vidare tvivlar jag starkt på att elitklasser är det bästa sättet att främja begåvade barns utveckling. Missförstå mig rätt, jag vet mycket väl hur begåvade elever ofta missgynnas av dagens svenska skola, jag tror bara inte på elitidén. I en bra läromiljö, med små grupper och många duktiga lärare, är jag övertygad om att en mer begåvad person utvecklas dels tillsammans med läraren som sporrar och utmanar och dels genom att den mer begåvade måste agera lite lärare gentemot de andra eleverna. Det brukar sägas att man lär sig bäst genom att lära ut, det ligger något i det. Istället för elitklasser borde Björklund satsa på ökat antal lärare i skolan och mindre klasser.

Bloggat: Kulturbloggen, Dumheterna, Blogge

Media: DN, SvD, Aftonbladet,

För i övrigt:

I torsdags publicerades en debattartikel om Burma av undertecknad och Henrich Harder i Stockholms Fria Tidning, självklart läsvärt! På Burmabloggen rapporteras om folkomröstningen i Burma och Burmautskottet berömmer EU-parlamentet. Appropå gårdagens hyllning till Friheten har Jimmy diskuterat samma begrepp lite mer ingående och på ett aningens mer intressant sätt. Laakso är kontruktivt förbannad och Löwdin konstaterar att (s) retas med (m).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

21 kommentarer:

Lars Petter sa...

Bland barn finns det en stor variation i deras mentala utveckling som är starkt kopplat till förutsättningar i skolan. En del är tidiga i utvecklingen och behöver stimuleras mycket i de tidiga årskurserna. En del har en större begåvning, högre potential, oavsett utvecklingskurva och behöver stimuleras under hela skolgången. Oavsett varför man måste stimuleras så måste det finnas en flexibilitet i skolan där dessa behov tas om hand.

Jag håller med dig när du säger: "i en bra läromiljö, med små grupper och många duktiga lärare, är jag övertygad om att en mer begåvad person utvecklas" [...] "tillsammans med läraren som sporrar och utmanar". Jag tror att det behövs mer än det, lärarna måste även ha handlingsplaner, läromedel och utbildning som ger dem möjligheter att klara detta. Är det verkligen något som finns i dagens skola och lärarutbildningar?

Jag håller inte med dig om: "att den mer begåvade måste agera lite lärare gentemot de andra eleverna. Det brukar sägas att man lär sig bäst genom att lära ut, det ligger något i det." Det är att ta ifrån eleven dess möjligheter att utvecklas. Visst kan det vara bra att hjälpa varandra i skolan och att det kan vara en del av lärandet men att bli någon hjälplärare det är inte rätt. En understimulerad elev behöver få högre krav på sig från läraren, det får man inte som hjälplärare, åtminstone inga krav som handlar om högre kunskapsmål för eleven i det aktuella ämnet. En understimulerad elev som har lätt att lära måste få högre krav för att lära sig studieteknik och att ta motgångar.

En lärare som ger en elev uppgiften att vara hjälplärare är en lärare som inte kan utmana och stimulera en begåvad elev.

Catti Ullström sa...

Först och främst, jag är ganska tydlig med att jag inte tycker att min "idealskola" inte är dagens skola. De små klasserna, den goda läromiljön osv upplever jag inte särskilt ofta i den svenska skolan, jag tror bara inte elitklasser är ett steg i rätt riktning.

Ang att elever lär elever så är det inget jag menar att lärarna ska ge någon elev i uppgift. Jag menar tvärtom att det sker naturligt i en god läromiljö, och att det då främjar de mer begåvade eleverna lika mycket som de mindre begåvade. Det fungerar som att arbeta i ett riktigt bra arbetslag, man lär sig tillsammans och av varandra (precis som det fungerar för iaf mig i S-studenters fantastiska Burmautskott, där jag lärt mig mer än på någon av alla de rätt många universitetskurser jag tagit). För att det ska fungera så behövs förstås en viss typ av pedagogik, små grupper, duktiga lärare osv.

//Catti

Mary sa...

I min drömskola är det kunskapsnivån som styr, inte åldersstrukturen. Dagens skola är alldeles för inrutad och inriktad på att ingen ska vara förmer än någon annan.

De flesta är mer än någon annan på något område. Det gäller att finna dem. Det är bra verktyg som behövs i skolan. Fler datorer med bra lärprogram som automatiskt växlar upp för den som klarat viss anivåer. Precis som många dataspel fungerar.

Det är bra med en individualistisk skola där den som är duktig på något också får hjälp att utveckla det.

(ja, jag har 140 akademiska poäng i pedagogik så visst har jag på fötterna i den här frågan...)

Anonym sa...

Det låter bra med att lärarna skall stimulera dom bätre eleverna mm. Men det fungerar inte. Jag gjorde inte en matteläxa under grundskolan, räknade det vi skulle göra under lektionerna, satt och pratade med kompisar resten av tiden. Läraren gav upp ganska snabbt med oss och lät oss hållas för att iställer kunna ägna sig åt dom sämre eleverna. Jag och ett par kompisar skrev ändå bra på proven 4-5 (gamla betygen). Ingen av oss hade någon motivering eller lust att agera hjälp lärare eller fortsätta själva. För oss hade en skola med högre krav varit bra.

Anonym sa...

Det är väl en självklarhet att man skall anpassa utbildningstakten efter elevernas förmåga och intresse. Ja, det kommer vara förhållandevis fler barn till akademiker i dessa klasser men spelar det någon roll? Skall man straffa begåvade barn bara för att de inte har arbetarföräldrar?

Kinder sa...

Jag vill påstå att dagens intagningssystem med betyg leder till större klassklyftor än vad intagningsprov skulle göra.

Det finns en klar och tydlig korrelation mellan betyg och socioekonomisk bakgrund som redan idag har gett oss elitskolor. Korrelationen mellan rå matematisk begåvning och betyg är däremot inte alls lika stark.

De matematiskt begåvade personerna jag lärt känna under åren har för det mesta inte haft särskilt höga snittbetyg utan har presterat dåligt i skolan pga de inte har blivit tillräckligt stimulerade i den vanliga skolan.

Jag har själv erfarenhet från matteundervisning i både svensk och utländsk skola:

När jag gick i grundskolan i en utländsk skola gick jag i en vanlig klass, men för matteundervisningen blev jag placerad i en specialmatteklass som ~15% av skolans elever läste, och även om jag var en av de bästa i klassen upplevde jag hela tiden att det var en utmaning, och jag såg alltid fram emot mattelektionerna.

Under högstadiet i den svenska grundskolan låg jag hela tiden en årskurs före min klass, och som åtgärd fick jag under lektionstid sitta med en mer avancerad mattebok och läsa själv. Även om min studiedisciplin var helt okej var det inte särskilt stimulerande, och i efterhand känns det väldigt tråkigt att min mattetalang inte uppmuntrades och togs till vara på.

Men varför nöja sig med personliga anekdoter när det finns mycket bättre exempel i Sverige:

[B]Den som inte tror att ”elitklasser” uppmuntrar och stimulerar elever kan bege sig till Rinkeby vars profilklass i matte och NO brukar betraktas som Sveriges bästa[/B] sett till deras resultat på nationella proven och olika mattetävlingar. Rinkebyskolan i övrigt har ett relativt låg betygsnitt, men tack vare profilklassen har motiverade och begåvade ungdomar fått chansen att utnyttja hela sin potential.

Kunskapsbaserade intagningsprov gynnar naturligtvis alla studebegåvade barn och ungdomar, men framförallt dem från de mindre studievana hem i socialt utsatta områden. Såna som normalt prioriteras högt av socialdemokrater, men som ofta hamnar i kläm när ideologiska slag ska utkämpas.

Kan rekommendera dig att läsa rapporten om ”Profilklasser i matematik och naturvetenskap i Stockholm”

linus sa...

Matte och NO är inte alla ämnen. Precis som jag tror Cattis har har jag läst en massa rapporter som liknar den du skriver om fast för de ämnen vi har. Jag som undervisar i humanistiska ämnen är väldigt intresserad av hur man ska mäta de kunksperna eller om det blir som med högskoleprovet (de med en nv-läggning har fördel).

Jag oroas av detta, även om jag håller med om att betyg är klassberoende. Sen tror jag inte på nivågruppering. Jag tror inte det gynnar någon. Sen är jag också skeptiskt till andra typer av elitklasser och gymnasium. Tycker man ska blanda mera om nån nu fattar vad jag menar med det.

(Och eftersom man ska skryta med hp på den här bloggen har jag lärarexamen)

Kinder sa...

När det gäller kunskapsmätning för matte så tror jag inte att det är ett problem att utforma ett test som mäter ens matematiska talang, däremot vet jag inte hur lätt det skulle vara för humanistika ämnen.

En sak är jag däremot övertygad om, dagens betygsystem är inte en bra kunskapsmätning, mer ett mått på hur ambitiös en student är än något annat. Vilket naturligtvis gynnar de från studievana hem i välbärgade områden mer än någon annan.

linus, om du känner till profilklasserna för matte och NO i Rinkeby, hur kan du fortfarande säga att nivågruppering inte gynnar någon? Jag håller med dig om att det förmodligen inte gynnar alla eftersom det är känt sedan länge att mindre motiverade elever presterar sämre ju fler omotiverade elever det finns i samma klass.

Angående högskoleprovet tycker jag inte man kan säga att det är till fördel för de med nv-läggning sett till hur stor del tas upp av ord och läsförståelse.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Det verkar som om alla här är överens om att det kan behövas variationer i hur skolklasser organiseras, att det kan finnas utrymme för speciallösningar åt elever som har extraordinära begåvningar, vare sig det är matte eller fotboll. Det borde vara självklart att överlåta åt skolornas professionella och föräldrarnas/elevernas önskningar att experimentera lite med exempelvis mattematik-klasser.
På nästan alla andra bloggar är det dumsosseryggmärg som gäller. Så fort ordet "elit" hörs så är det oreflekterat NEJ. Så jävla trist, och naturligtvis precis vad Alliansstrategerna räknat ut. Men diskussionen här tycker jag vittnar om att det inte är självklart att Björklund är den enda möjligheten för en kunskapsskola i Sverige....

Catti Ullström sa...

Hinner inte svara på alla kommentarer som kommit in. Men å andra sidan verkar det inte behövas, ni verkar ju klara att diskutera alldeles utmärkt utan min inblandning..:-)

Iaf, ang varför det är problematiskt med sortering akademikerbarn/arbetarbarn (japp, grovt förenklat). För att det har mer med klasstillhörighet än begåvning att göra. Kort och gott. Jag har själv ofta reflekterat över mina egna fördelar gentemot andra iom att jag har en familj där 3 av 5 jobbar på och undervisar vid universitet, iom att jag är uppväxt i en sådan miljö. Och jag har haft fördelar. Ibland har det nog gått lätt för att jag varit begåvad (blygsamhet är fortfarande inte min starka sida) men rätt ofta för att jag haft språket, traditionen och något slags akademiskt know how i bakfickan. Detta akademiska know how är inte detsamma som begåvning, men kan rätt lätt förväxlas med det. Det är inget fel med att ge personer med akademiskt know how "chansen", problemet blir när de utan detta know how exkluderas från "chansen". Och jag är väldigt orolig att det skulle ske iom elitskola. Jag tror att urvalet skulle bli mer klassberoende än begåvnings- eller intressebreoende.

Ang. högskoleprovet är jag precis som Linus rätt övertygad om att det gynnar en viss typ av hjärna. De som har matematisk och språklig begåvning (vilket framförallt är det som mäts) är inte alltid de som har den analytiska förmåga som krävs för tex historia och samhäll.

//Catti

Catti Ullström sa...

Ps. Om vi nu skryter pedagogiska poäng så har jag rätt många sådana... men jag tycker personligen pedagogik ofta blir flummigt. Framåt för didaktiken!

Jan-Ivar Johansson sa...

Det skulle vara intressant att få reda på var Björklund hittat forskningsresultat om att barn som exkluderas från sin ordinarie undervisningsgrupp trivs bättre och lär sig mera. I alla andra specialpedagogiska lösningar försöker man undvika att exkludera barnen från sin invanda miljö. Möjligen kan man i en, "en till en" situation stödja barnens utveckling i ett visst ämne men till detta finns utrymme i dagens skola. Barn som är duktiga i matematik i grundskaolan kan läsa vissa moment på gymnasiet och barn som är duktiga i gymnasiet kan läsa grundläggande kurser på Universitet. Att isolera barnen från det samhälle man skall socialiseras in in är lika tokigt vare sig man är duktig i ett ämne eller att man inte riktigt klarar av det !
Jan-Ivar Johansson Studentklubben i Luleå

svante sa...

"Elitklasser" har ju alltid funnits, bara det att man inte talar om det. I Stockholms innerstads gymnasier är elitklasserna på plats sedan husen byggdes.
Själv gick jag i en sådan skola där elever i min naturvetenskapliga klass tentade av matten och pluggade på universitetet parallellt.
Eller speckade i aktier och fick ihop sin första miljon... nåja, i dagens penningvärde.
Tempot var högt och kraven höga i ALLA ämnen.
Om någon tror att läroverken i Bromma eller Djursholm inte redan skulle vara "elitskolor" så tror denna någon fel.

Vad Björklunds förslag KAN åstadkomma är att inte BARA elever som redan bor i elitskolornas upptagningsområde får en bättre utbildning.

I min naturvetenskap-klass på åttiotalet hade två av eleverna arbetarbakgrund, de är nu båda läkare.

Catti Ullström sa...

Jag tvivlar på att det är de som kommer att hamna i elitklasserna... dock har du en poäng. Den segregerade skolan är definitivt ett av de största, möjligen det största, problemet med den svesnka skolan av idag.

//Catti

Anonym sa...

Elitskola - det är verkligen klassegregation. Självklart kommer det att gynna barn från studievana miljöer. Barn som får höra att det är viktigt att förkovra sig, barn till föräldrar som vet att utbildning i det långa loppet lönar sig, barn till föräldrar som finns som stöd och hjälp. Förr i tiden gick "elitbarnen" i realskola och vidare till gymnasiet. När jag gick på gymnasiet så var antalet gymnasister från arbetarhem eller socialgrupp 3 så "stor" som 3%. Det var i slutet av sextiotalet början av sjuttiotalet. Jag tycker det skulle vara intressant att veta hur många av de som idag ropar på elitskolor som har föräldrar som studerade på gymnasiet i slutet av sextiotalet. Ta ett kollektivt ansvar för alla barns rätt till god utbildning - med välutbildade lärare i mindre klasser. Och gör inte utbildning till ett individuellt identitetsprojekt.
Margaretha

Stig-Björn Ljunggren sa...

Fast problemet med att inte göra utbildning till ett individuellt utvecklingsprojekt är ju att individerna har en tendens att inte vilja inordna sig i stora kollektiva visioner. De vägrar offra sig när Den Stora Godheten pekar med hela handen. Och en socialdemokrati som bestämmer sig för att använda barn till insatsvaror i jämlikhetsprojekt får nog räkna med en del problem vid nästa val. Folk har en märklig förmåga att prioritera sina egna telingar före utbildningspolitiska visioner.

Mary sa...

Man borde verkligen tänka mer på individens förutsättningar än att utgå ifrån huruvida det blir orättvist att någon lär sig mer än någon annan. Den som stimuleras utifrån sin egen kunskapsnivå lär mer.

Det måste väl ändå handla om att samhället ska gå framåt med individer som har kunskap att se till att så sker än att alla ska samsas på den lägre nivån för att tillfredsställa någon slags rättvisa som ändå inte finns.

Ränkom det är så att elitklasser innebär att de med sämre förutsättningar får mer utrymme och lär sig mer.

Anonym sa...

När ska alla dessa korkade sossar förstå att barn och ungdomar är olika. Inse någon gång detta nån gång!Likväl som de sk sämre eleverna behöver hjälp behöver de mer begåvade mer utmaningar. Förstå nån gång ni har förstört skolan i snart 40 år!
Roberth Ström

Catti Ullström sa...

Margaretha: "gör inte utbildning till ett individuellt identitetsprojekt". Vad exakt menar du med det, på sätt och vis är det kanske vad utbildning är för den enskilde?

Stig-Björn: Är tillräckligt mycket idealist för att tro att politiken går före valkampanjen. Kanske inte för toppen, men för oss på botten.

Mary: Jo, fast ur min synvinkel är invividens förutsättningar alltid beroende av de förutsättningar som samhällets osynliga strukturer skapar åt oss. Klass, genus etnicitet, kapita och så vidare. Därför är klassperpspektivet (liksom genusperspektiv mm) nödvändigt för att kunna se problem och skapa förutsättningar för individerna att utvecklas, inom tex skolan.

Roberth: Du har både mailat och framfört dina synpunkter i kommentarsfältet. Tack. Jag tror tvärtom att Sveriges skola blivit vad jag menar är en skola bättre än många andra (men understryker här låååångt ifrån problemfri) tack vare s-politik. Jag kan dock inte ta på mig den ära du tillskriver mig för 60-talsreformerna. Jag var nämligen ganska ofödd just då.

I övrigt undanbedes kommentarer vars argument bara består av att kalla sossar, moderater eller andra för dumma i huvudet. Det är inte något som gynnar vare sig diskussion eller mitt humör nämnvärt. Och jag gillar både diskussioner samt att vara på gott humör.

//Catti

Anonym sa...

Så hur förklarar du att Sverige blivit sämre sen 1969 då? Inse fakta ditt SAp har kört Sverige neråt inom vård, skola, invandring, infrastruktur mm.
Roberth Ström

Catti Ullström sa...

Det är min bestämda åsikt att Sverige blivit bättre sedan 1969. Nog för att det går upp och ner, men jag Sverige innan 1960-talets skolreformer var ingen höjdare, i min mening. Jag har dock inte för avsikt att försvara socialdemokrati från 69 och framåt i mitt kommentarsfält. Vill du diskutera den reform som jag skriver om i inlägget är du välkommen att diskutera, i annat fall ber jag dig att fortsätta diskussionen på din egen blogg. Jag föredrar att man håller sig till ämnet här.

Mvh
Catti