måndag 26 maj 2008

Kära världen:

Låt dig inte luras av generalerna i Burma. Tro inte de menar ja när de säger ja, för det betyder i själva verket nja. Lyssna på folket i Burma som av erfarenhet vet att den burmesiska juntan inte är att lita på. Tro inte att givarkonferensen i Rangoon betyder att slaget är vunnet, för då kan det vara förlorat.

Jag skriver till världen och hoppas att någon lyssnar och bryr sig. Som om det skulle spela någon roll att jag sitter hemma i någonslags panik över min egen maktlöshet. Som om någon som har makt att förändra skulle lyssna.

Rapporterna om brotten mot mänskliga rättigheter i samband med "återuppbyggnaden" av Burma rullar in. Samtidigt är det mycket oklart om internationella hjälpinsatser verkligen kommer att släppas in i landet, eller om FN än en gång misslyckats att hjälpa Burma. Klart står efter givarkonferensen under helgen att det internationella samfundet, om juntan får som de vill, bara kommer att släppas in i Rangoon- och Irrawaddydivision. Det är bara två av många drabbade delar. Eftersom den burmesiska juntan är monster på riktigt håller de just nu på och städar upp i de områden dit det internationella samfundet ska få komma. Städa upp betyder på juntans språk att de tvångsförflyttar drabbade människor därifrån, tillbaka till deras förstörda byar. De hjälper dem inte, de tvångsförflyttar dem. Vi ska inte glömma att vi talar om en junta sysslar med död, inte med liv. Och som är rätt bra på det där med död.

Säger det oss inte något när kameror förbjudits i drabbade områden? Säger det oss inte något när svenska journalister nekas tillträde? Säger det oss inte något att hjälpen, mer än tre veckor senare, fortfarande inte släpps in? Säger det oss inte något att den franska hjälpen nu lämnas till Thailand istället?

Eller bryr vi oss bara inte?

Opinionen runt om i världen har tystnad igen. Människor dör fortfarande i Burma och hjälpen är inte där. Juntan använder katastrofen som vapen i sin fortsatta kampanj för etnisk rensning. Läget är ännu värre nu än för två veckor sedan, men nyhetsvärdet har minskat. Rösterna har tystnat.

Beror det på att omvärlden än en gång gått på juntans lögner, eller beror det på att vi skiter lika högaktningsfullt i människoliv som juntan?

Maktlös, känner jag mig. Arg, besviken och maktlös.

Mer media: DN, Irrawaddy,

I övrigt:

Björn Fridén funderar på anställningsotrygghet och resurser, Johannes Åsberg fortsätter frihetsdiskussionen och Fredrik Pettersson är inte särskilt förvånad över Wibes nya post.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: