måndag 30 juni 2008

Den stora destruktiva EU-debatten.

Jag funderar ibland på om det är en generationsfråga. Kanske tänker jag annorlunda för att jag inte var med 94. Jag vet inte. Jag bryr mig inte.

I s-bloggosfären förs ibland EU-debatten. Jag skriver debatten eftersom jag inte syftar på debatter kring sakfrågor eller egentligen kring relevant politik utan debatten om den där "stora" frågan. Ni vet den där då våra partikamrater ställer sig på nej-sidan eller ja-sidan och sedan slänger så mycket skit de bara kan på varandra.

Reagerar jag för hårt? Kanske. Men det är tröttsamt. Jag hör till dem som vill att EU-debatten ska handla om politik, att vi ska börja bygga den europeiska gräsrotsrörelse som behövs mot en mycket stark överhet (det är ju ingen hemlighet att politiska och ekonomiska makthavare lyckats bättre med Europasamarbetet än vi gräsrötter). Jag hör till de där EU-positiva kritkerna som inte tycker det är så särskilt viktigt vem som är ja och vem som är nej. Och som tycker att skitsnack och smutskastning är mer destruktivt än konstruktivt. Demonisera mindre, kamrater.

Nu senast är det Anders Nilsson, en i övrigt balanserad och smart skribent, som tycker att socialdemokratiska EMU-motståndare, Lissabonfördragsskeptiker och EU-kritiker har "slagit sig samman" med dem han kallar Sverigenationalisterna (det är inte klart vilka dessa är, men jag antar att han menar SD?) i och med att de haft samma paroller som dessa odemokratiska grupper.

Jag vet inte om jag förstår Nilsson rätt, men jag uppfattar det som att han menar att det inte var okej att driva nej till EU, nej till EMU eller nej till Lissabonfördraget... för att SD också gjorde det? Ska vi resonera på det sättet kan det bli mycket svårt att driva någon politik alls, det händer trots allt att även våra politiska motståndare ibland tycker något helt vettigt. Menar Nilsson då att vi ska avstå från att tycka detsamma?

På Nilssons inlägg låter det som att de EU-skeptiska sossarna stått sida vid sida med en massa nationalister och samarbetat med dessa. Jag må bara varit tio 1994, men jag röstade 2003, jag har diskuterat Lissabon på kongresser och jag minns inte något sådant samarbete.

Avslutningsvis skriver Nilsson att han gärna vill ha en kritisk och konstruktiv debatt kring EU, överstatlighet och nationalstaten. Det vill jag också. Ett tips kan ju då vara att inte initiera en sådan debatt genom att först bunta ihop alla socialdemokratiska EU-skeptiker med de odemokratiska Sverigenationalisterna. Vilka de sistnämnda nu må vara.

I övrigt:
Lundström vill ha republik snarast. Det vill jag också. Och gör Stockholms slott till riksdagsbostäder. På det sättet frigör vi en massa fina lägenheter i Gamla Stan, samtidigt som vi får en mäktig demokratisk symbol. In med de folkvalda i slottet! (Och ja, jag letar lägenhet. Gärna i Gamla Stan...)

Uppdaterat: Jag hade missförstått Anders Nilsson, läs hans svar i kommentarsfältet nedan samt på hans blogg. Jag står ändå vid mitt utrbrott på EU-debatten inom (s). Den måste förändras, förbättras!

Läs annat intressant om , , ,

9 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Hej Catti, välkommen tillbaka. Jag skall försöka vara tydlig.
Sverige-nationalisterna (det är ett block av partier och grupper från SD och högerut) har ett uttalat mål att etablera sig i svensk politik. De önskar att bli en kraft att räkna med.

För att uppnå sina mål har de själva definierat olika områden som de skall verka inom:
- kyrkovalen och där möter de motsånd från de demokratiska partierna,

-de försöker sig i fackföreningarna och där får de öppet motstånd.

- i kommunal och riksdagsval och där får de motstånd

- i folkomröstningarna, som har handlat om olika EU-frågor men där får de inget
motstånd. Detta är skillnaden.

Jag upplevde själv hur Fremskrittspartiet i Norge lyckaes etablera sig i Nei-til EU-bevegelsen och i detta hägn omvandlas från ett pajasparti under ledning av Anders Lange till en slipad partiapparat under Carl I Hagen. Detsamma har skett i land efter land i Europa, detta är en gemnsam strategi som dessa grupper och partier har utvecklat i samförstånd.

Denna strategi bygger givetvis inte på ett samförstånd, demokratiska eu kritiker avskyr nationalisterna lika mycket som mig. Jag vill inte på något sätt bunta ihop någon med dessa. Och det har jag heller aldrig påstått. Det jag säger är dessa grupper har fått verka utan att ställas till svars för sin övergripande mål inom ramen för t.ex nej till EMU kampanjen. För dom fanns och finns där. Men dom syns inte på kongresser i Lissabon, utan på bensinmackarnas kaffehörnor, byggfuttar och rastrum, överallt där folk rör sig och de har en apparat, ibland etablerad på orten ibland omresande. Och de växer.

Om jag har fel så måste det finnas någonstans någon liten artikel eller marginalanteckning om vad nationalisternas roll och ambitioner i fronten är. Jag har aldrig sett den, har du?

Jag har beskrivit den, men aldrig fått den publicerad, jag har inte ens fått ett ynka svarsmejl från någon i ledningen. Det har inte varit något problem uppenbarligen. Och det är det som är problemet! Och det problemet kommer vi att få brottas med i många år framöver.

Och nu måste jag återigen understryka att jag inte buntar ihop någon med dem, jag bara hävdar att vi har ett ansvar att bekämpa dessa rörelser överallt där de försöker skaffa sig legitimitet.

Överallt där de har lyckats, i Danmark, Norge, Frankrike, Italien, Tyskland osv har det blivit sämre samhällen att leva i.

Och återigen, jag tror inte att du eller någon annan genom att citera mig kan leda i bevis att jag buntat ihop någon med någon. För det handlar inte om det. Det handlar om Sverige-nationalisternas verksamhet för att etablera sig som en politisk pol i det Sverige.

Men uppenbarligen så är den här frågan alltför känslig. Skulle jag beskylla gamla och nya vänner för att vara kryptonazister?! Skulle jag dra likhetstecken mellan demokrater och nazister? Mellan demokratiska partier och Sverigedemokrater?!

Vem är det som buntar?

OK Catti det blev ett långt svar, jag kommer att utveckla det på min egen sida, det faktum att vi i alla fall uppmärksammat det kommer at göra nytta.

Till sist, är du inte förvånad över den tystnad som råder från SD och andra på den kanten i den debatten? Vad tror du att de väntar på?

Catti Ullström sa...

Kanske är det så att du är allt för otydlig med vad du faktiskt menar i ditt inlägg. Jag buntar faktiskt inte direkt ihop, eftersom jag frågar dig i mitt inlägg om jag verkligen uppfattat dig rätt (vilket jag ju tydligen inte gjort).

Det var inte svårt att missförstå dig på det sätt jag gjorde, vilket också syns i kommentarsfältet till det inlägget. Kanske hade det funnits idé att vara tydligare dels med vilka som du menade vara Sverigenationalister och dels med vilken din kritik var. Följande mening är den som framförallt "lurade" mig:

"När demokratiska krafter sida vid sida med dessa krafter slåss för en gemensam paroll, Nej till EMU, Lissabonfördraget eller you name it, utan att avgränsa sig från Sverige-nationalisternas politiska mål, så legitimerar man dom. De får ett hägn där de ostört får tillägna sig ett nätverk, diskussionsfora, studieverksamhet, organisation."

Utav flera anledningar. Jag ska försöka reda ut det hela och börjar med två frågor till dig angående min tolkning av vad du skriver:

1. Jag tolkar den som en kritik av EU-kritiska sossars kampanjer i samband med EU-frågor (rätt/fel?)

2. Jag tolkar det som att problemet är att de på något vis legitimerat Sd m.fl genom sina kampanjer. (rätt/fel)

Oavsett om jag hade fel eller rätt så var ovanstående den tolkning jag gjorde. Mot dessa två tolkningar av din text ställde jag följande:

1. Jag har aldrig sett s kampanja med dessa högerextrema grupper i EU-frågor.

2. Jag har vid många tillfällen och i flera debatter hört EU-kritiker och skeptiker från s, v och mp ta avstånd från nationalistiska argument mot EU. Jag har även hört dem ta avstånd från budskapen i högerextrema gruppers EU-kampanjer.

3. Jag kan inte påminna mig att någon från vänsterblocket anfört nationalistiska argument mot EU eller på annat sätt legitimerat sådana.

Min slutsats blev till följd av ovanstående:

För mig är det sätt som socialdemokratiska EU-kritiker tagit avstånd från nationalism och högerextremism tydligt. Jag har aldrig upplevt att s legitimerat Sd m.fl. Det enda Eu-kritiska sossar så vitt jag vet gjort för att legitimera högerextrema grupper är att tycka samma sak som dessa i EU-frågan, dock på helt andra grunder (vilket alltid varit tydligt).

Är det så konstigt att jag och flera med mig missuppfattar dig?

Jag är ledsen att jag missuppfattat dig, men jag förstår fortfarande inte vad det är du efterlyser. Att vi ska "ta debatten"? Det är inte en taktik som lyckats särskilt bra i Norge?


//Catti

jenku sa...

Men EU-motståndet som vi sett det här i Sverige, men även i andra EU-länder HAR nationalistiska grunder. Även många gånger vänsterns. Det sägs inte rakt ut såklart, för det skulle inte vara rumsrent, men den bakomliggande idén bakom att vara emot EU är att Sverige är antingen bättre eller åtminstone bättre lämpat att själv klara sina egna och världens problem än de andra EU-länderna. Det är ju i grund och botten en nationalistisk idé. Och det är klart att detta kan exploateras av ultrahögern. Och vänstern kan inte legitimt bekämpa det för att man egentligen omfattar samma argument.

Sedan finns det lilla lustiga med EU:s brist på demokrati och folkligt inflytande. Den bristen finns ju, men det intressanta är att varje gång det kommer förslag på att göra EU mer demokratiskt så röstar folk nej, därför att mer direktdemokrati i EU innebär mindre inflytande för den egna staten.

Irländarna röstade senast i princip nej för att de inte ville förlora den egna nationalstatens vetorätt. Men i ett äkta demokratiskt EU måste ju en nationell majoritet kunna förlora inför en europeisk sådan, dvs om alla européer förutom svenskarna vill kunna köpa vin på ICA borde ju svenskarna böja sig för den demokratiska majoriteten. Att vilja behålla sin egen nationella lösning ÄR en nationalistisk idé i grunden. "Vi vet bättre om spriten, sexköpslagen osv än ni andra européer". Och så tänker ju också vänstern, eller?

Catti Ullström sa...

Förlåt mig Jenku, jag menar inte att dissa men det där är ju allvarligt vinklad, eller grovt missförstått. Jag gissar dock på det förra.

Att tycka att det svenska systemet, den svenska modellen, de lagar och principer vi röstat igenom är bättre än de i vissa andra länder är inte nationalistiskt - det är att ta politisk ställning (vilket det är om man tycker det är bättre i England, Danmark eller Frankrike också).

Att värna spritmonopol, höga skatter m.m är inget som Eu-motståndare gör för att det är svenskt, det är något de gör för att de är till vänster. Precis som det inte behöver vara rektionärt att gilla något som fanns förut men inte längre finns behöver det inte vara nationalistiskt att värna om ett system som finns i Sverige. Att påstå ngt sådant är antingen bara propoganda (vilket förstås är ok) eller korkat... Tycker du att jag är nationalistisk eller neokolonialistisk om jag säger att det politiska systemen i Thailand och Burma suger och att jag föredrar västerländsk demokrati... det är de argument den burmesiska juntan OCH den thailändska kungen anför...

Ang Irlands folkomröstning är det också ett märkligt argument. EU är idag ingen federal stat. Menar du att vi kan tvinga Irland att vandra den vägen för att vi andra vill det... Låter ju lite märkligt must I say.

//Catti

Anders Nilsson sa...

Hej Cattis
jag blir så långrandig när jag svarar på stört. Ikväll kommer ett inlägg på min blogg som försöker svara på dina frågor. Jag tar min utgångspunkt i din briljanta bloggtext om det historiska minnet. Och du kan vara övertygad om att jag inte smörar. Det ligger inte för mig. Under tiden kan du läsa min blogg "Det här är mitt land". Den kan fungera som bakgrund. :)

Catti Ullström sa...

Den har jag redan läst (på rekommendation av någon annan s-bloggare vars namn jag inte minns). Och den är alldeles jättefin, och klok.

Fiö så var inte det här inlägget egentligen menat som en påhopp på dig (ifall du uppfattade det så), men lite ett påhopp på hela EU-debatten inom (s).

:-)

//Catti

Anders Nilsson sa...

svar på frågor:
1. Fel. Jag deltog själv i den och var enig i innehållet.

2. Fel. Bara genom det man inte gjorde.

Påståendena
1. Jo jag såg den någon enstaka gång, men det allvarliga var det omvända att de använde kampanjen för sina syften.

2. Frågan om nationell suveränitet och nationellt självbestämmande stod högst på dagsordningen. Gränsdragningsproblem. Både Maria W; Peter E och Sören gled på begreppen och dess betydelse. Några avståndstaganden hörde jag aldrig. Enn Kokk referera till ett tillfälle då han fick den direkta frågan och drog en gränslinje. Jag har inte känt till det förrän den sista veckan.

3. Vi behöver inte käbbla om detta, men jag kan plocka fram en del America och Ohly-grodor som man kan kyssa hur många gånger som helst utan att det blir några prinsar av dem.

Avslutningsvis, det här handlar ju om historieskrivning. Jag vill gärna uppmana historiker och/eller statsvetare att göra en studie av de här åren med infallsvinkeln, extremnationalisterna i nej till EMU-kampanjen. Gärna med paralellstudier av kampanjerna och framvväxten ac extremnationalistiska partier i Europa. Jag tror att vi behöver dem. historieskrivnngen

Tobias Lindgren sa...

Det märks att Anders Nilsson inte tänker längre än näsan räcker när han kallar Sverigedemokraterna för odemokratiska. Du får gärna säga vad som är odemokratiskt med mitt parti, Anders Nilsson.

Catti Ullström sa...

Anders Nilsson: Ok, då har jag missförstått. Men det var en lättmissförstådd text... ;-)

Lindgren: Många av oss tycker att främlingsfientlighet är odemokratisk och att mänskliga rättigheter gäller alla, oavsett medborgarskap. Mer människa, mindre svensk. Det du.

I övrigt är detta inte ett blogginlägg om Sd utan om EU, vill du diskutera Sd rekommenderar jag att du gör det på din egen blogg.

//Catti