tisdag 22 juli 2008

Klassresa 2010?

Ibland behöver jag bli påmind om varför jag är socialdemokrat, om varför socialdemokratin behövs och om varför vi aldrig får bli blinda för de orättvisor vi måste kämpa emot.

Jag har ibland skrivit här på bloggen om min egen akademiska medelklassbakgrund. Jag är uppväxt bland universitetslärare och mitt i akademiska och politiska debatter. Men jag är samtidigt en sk. andra generationens klassresenär. Mormor var ensamstående städerska och morfar fanns inte. Farfar var fabriksarbetare och farmor var hemsamarit.

Mina föräldrar hör till den där generationen unga Jan Björklund ogillar så starkt. De där som efter 60-talets skol och utbildningsreformer och i 68-rörelsens spår fick dels möjlighet och dels självförtroende att ge sig ut på den okända akademiska bana där ingen de kände gått förr. Då, när mamma och pappa valde den där okända och farliga vägen, var det många ur arbetarklassen som gjorde vad de gjorde. Klassresan.

Jag såg Josefsson igår. Han gjorde en uppföljning på ett program han gjorde 1987, samma år min lillebror föddes. I programmet mötte Josefsson två klasser i två mycket olika delar av Göteborg. Den ena klassen var en nia från Örgryte, den andra en nia från Biskopsgården. Den som vet lite om Göteborg och om klassegregationen där förstår säkert snabbt vad Joesefsson ville visa, han ville visa hur segregationen i Göteborg skapade och återskapade klassklyftor. Hur de unga från Örgryte hade det mer förspänt, men också hur de lärt sig att ta för sig och tro på sig själva.

I uppföljningen igår fick vi facit. Kunde ungdomarna från Örgryte och Biskopsgården välja fritt eller formades deras framtid av strukturerna och segregationen?

Alla eleverna från Örgryte gick ut gymnasiet, en mycket stor majoritet tog sedan en högre examen och alla har idag välbetalda jobb med högstatus. Majoriteten av eleverna från Biskopsgården tog aldrig studenten och bara en tog någonsin en högre examen. Den ende som tog en högre examen jobbar idag som taxichafför. Ingen av eleverna från Biskopsgården har idag akademikerjobb med hög status. Det är statistik, men det talar sitt tydliga språk.

Jan Björklund kan snacka hur mycket skit han vill om 68-rörelsen, för mig kommer den alltid att symbolisera den tid då så många vägrade rätta sig och den generation arbetarklassungdomar som likt mina föräldrar vägrade vara sämre än överklassens och medelklassens barn.

Josefssons dokumentär visar på en bild som jag är rädd men övertygad om är sann. En bild där klyftorna blivit statiska och där arbetarklassens unga, som inte sällan har invandrarbakgrund, står utan självfötroende. Är klassresan 2010 möjlig? Säkert, men den är undantag snarare än regel. Svenskt klassamhälle 2010? I högsta grad verklighet.

Annat intressant om , , , , , ,

I övrigt:
Burmabloggen konstateras att Aung San Suu Kyi inte kommer att släppas. På Alliansfritt Sverige skriver jag om MUF och deras FRA-motstånd. Karlberg och Svensson fortsätter FRA-diskussionen. Krantz fortsätter att diskutera arbetsmarknadspolitik, och Morian hakar på. Green diskuterar fattigdom ur ett barnperspektiv.

Och bäst av allt, tre av mina favoritjournalister samtalar idag med en god vän om ett av mina favoritämnen på P1 idag. Dvs, Nils Horner snackar Burma på P1 idag. Han talar med Lintner, Strandås och Bengtsson och bäst av allt, han talar om de fantastiska Moustache Brothers. Mycket bra, mycket kunnigt. Lyssna här.

4 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Klassresa har jag själv gjort, och den bar minsann nedåt. Jag är nu pensionerad. Jag var postarbetare i hela mitt yrkesverksamma liv. Känner mig som arbetarklass.

Just därför röstar jag inte. Socialdemokratin framstår för mig inte längre som ett arbetarparti i huvudsak, utan som ett intresseparti för en ny politiskt-medial överklass, till vilken arbetarklassen står i ett mycket olustigt beroende-, rentav gisslanförhållande.

Vad ska vi ha i stället!

Katolik som jag också blev hoppas jag på en ultramontan befrielseteologi!

:o)

Jag tror den kommer.

Anonym sa...

Rapporteras i databaser
Och klagomålet bedömas utifrån empiri, faktaunderlaget (beprövad erfarenhet)

Och sen straff

Och sen
grundförsäkringen (samhällskontraktet)= om man bryter mot det upphör ens existens att gälla (brottsfrekvens tex "dåliga mamman från 70-talet" (som tjatat till sig brottsrekvisit= så stort beteendefel/inre hot att samhällets kontrakt upphör).
Dvs en dödsspruta hos läkaren.


http://strikeforcevetansvarreligionen.blogspot.com/

johannes sa...

@ catti: Bra inlägg! Men klassresan är undantag snarare än regel, menar du väl?

Catti Ullström sa...

Exakt och precis. Tack. :-)