tisdag 29 juli 2008

Svar till Nils Erik Lindblom - Från en populistisk bojkottsförespråkare

Partikamraten Nils Erik Lindblom tycker inte att OS i Kina ska bojkottas. En effektiv bojkott av landet, menar han, vore att sluta köpa deras varor. Att kräva en OS-bojkott vore bara populistisk. Han skriver:

"Jag tycker det är populistiska utspel när man pratar om bojkott att OS i Kina, man vågar offra några idrottsmän som har lagt ner hela sitt liv för få vara med i OS. Men att sluta handla med Kina är det ingen som pratar om."
Jaha. Eftersom jag hör till dem som högljutt krävt just en OS-bojkott tänker jag försvara mig.

Jag tycker att OS i Peking borde ha bojkottats. Bästa möjliga scenario hade varit att det inte blivit något OS i Peking, och när det ändå blev borde idrottare och konsumenter ha tagit sitt ansvar. Idrottare borde inte åka till Peking, och konsumenter borde inte ha handlat av de företag som sponsrar ett OS som redan kostat människoliv.

Nu blir det inte så och då tycker jag åtminstone att statschefer med lite känsla för rätt och fel kunde ha haft vett att inte åka till invigningen. Mina argument för en OS-bojkott är många, och kan läsas bland annat här.

En OS-bojkott skulle inte påverka den starka regimen i Peking på annat sätt än att det vore en för dem i och för sig mycket allvarlig prestigeförlust. En OS-bojkott skulle däremot direkt påverka den kinesiska och burmesiska oppositionen, sporra dem och visa dem att vi inte glömt. För de känner sig glömda och svikna av västvärlden, de är svikna av västvärlden. Vi har svikit dem gång på gång på gång. Genom att åka och spela med i den kinesiska regimens pr-spektakel, förlåt Olympiska Spel, sviker vi dem igen.

Att, som Nils Erik föreslår, sluta handla med Kina skulle dels vara praktiskt omöjligt och framförallt helt utan verkan. Det skulle krävas att alla länder i väst skulle sluta handla med Kina för att få effekt (vilket inte går i och med att exempelvis den amerikanska ekonomin är helt beroende av den kinesiska). Den symboliska effekten skulle dessutom utebli och det är tveksamt om det skulle öppna upp Kina alls, faktiskt. Jag vet inte om Nils Erik är seriös när han talar om att vi bara ska handla med andra "västländer", det är ingen handelspolitik jag känner igen mig i.

När vi krävde en OS-bojkott gjorde vi det för att det kunde ha blivit ett sätt att visa stöd, för att det betydde något för våra vänner i Burma. Kravet på en OS-bojkott kommer kanske aldrig att demokratisera Kina men det hade märkts, inte minst medialt. En OS-bojkott hade varit att göra något, om än ytterst symboliskt. Ett krav på en handelsbojkott är ett krav på ingenting, helt ärligt och rent praktiskt.

Till sist. En OS-bojkott handlar inte om att "offra" idrottare som kämpat hela sina liv och tjänat miljoner på det. Det handlar om att stötta fattiga bönder som tvångsförflyttats för att ge plats åt OS-arenan och journalister som nu spenderar sina liv i fängelse för att de rapporterat kritiskt om OS. De svenska idrottarna i OS är miljonärer. Miljonärer med yttrandefrihet och demokrati. Jag ber dem att offra en tävling för att visa stöd för kineser som inte har vare sig miljoner, yttrandefrihet eller demokrati. Är det verkligen för mycket begärt?

Inga kommentarer: