måndag 25 augusti 2008

Från vänsterkanten intet nytt.

Det måste sägas först. Jag diggar egentligen Vänsterpartiet. Jag ser hellre en röd-röd koalition än en röd-grön. Nu är det sagt.

Den mest lästa vänsterbloggaren är som många säkert vet Jinge. Och han är, om jag förstår det rätt, vänsterpartist. På sin blogg skriver han en massa saker och oftast orkar jag inte läsa. Men jag har läst hans vidriga manschauvviga kommentarer efter att Blondinbella blev utsatt för sexuella trakasserier. Och jag gillar det inte.

Jag har också läst hans eviga klagande på sossarna. Och visst. Han är ju inte sosse utan vänsterpartist så jag förväntar mig kanske inte några hyllningstal. Men då en enligt egen utsago äldre herre sitter hemma och på sin blogg roar sig med rakka ner på SSU, som enligt Jinge inte är socialister (för Jinge "the socialist" har tydligen tolkningsföreträde på ett begrepp som fanns långt innan Marx och Engels) är det något som är galet.

Så idag går han till hårt angrepp på Mona Sahlin och vår (sossarnas) dumhet i val av partiledare. För Sahlin syns inte. Och hon förmedlar inget hopp. Och hon är bara en kopia av Reinfeldt. Han kallar henne borgerlig statsminister. Precis som MUF har han i huvudsak två kritiker mot Sahlin, den så kallade Toblerone-skandalen och att Sverigedemokraterna går framåt.

Det är dumt att skriva på bloggen i irritation, men jag tänker allt göra det ändå.

Först och främst. För SD-framgångarna bär vi alla ett ansvar. Och de som framförallt borde ta ansvar är de borgerliga, som borde lova att inte samarbeta med SD (vilket exempelvis sossarna lovat). Och chockladhistorier från ett annat decennium har jag ingen lust att ödsla energi på.

För det andra. Jag är ingen Sahlin-dyrkare. Jag tycker inte alltid som hon gör och jag tycker rätt ofta att 68:an satsar snett. Däremot tycker jag att Sahlin, tillsammans med framförallt Östros, hörts och synts rätt ofta. Jag tycker att de, för det är ett kollektivt ledarskap och inte enkvinnasstyre vi talar om, allt mer och allt tydligare börjar formulera den socialdemokratiska politik vi kommer att gå till val på. Jag håller inte med om allt, men gjorde jag det vore det ju otäckt. På Almedalen i år höll Mona det i särklass bästa partiledartalet och kom med flera raka och tydliga besked. Under sommaren har hon allt mer talat om klass, vilket jag saknat tidigare, och känts mer och mer som en blivande socialdemokratisk, inte borgerlig, statsminister(kandidat).

Det ska sägas att jag ofta känner att debatten på vänsterkanten är lite trist och lite enformig och alldeles för lite utmanande. Alldeles för lite från vänster alldeles för ofta. Den liberala agendasättningen syns och känns överallt. Då behövs inte bara en utmanande och vågande socialdemokrati, utan i minst lika hög utsträckning ett levande, utmanande, rappt och vågande vänsterparti. Vänsterpartister som utmanar sossarna, men inte genom att kalla oss borgerliga och snacka chocklad, utan med argument med lite substans. Med politik.

Men från vänsterkanten är det tyst. Från vänsterpartiet, intet nytt.

Läs annat intressant om , , , , , , ,

I övrigt:
Badlands har sosseretorik och nyspråk utretts noggrant. Klamberg fortsätter driva borgerlig opposition mot FRA-lagen och föreslår ytterligare en demonstration. På Ekonomikommentarer granskas det nya s-förslaget kritiskt (och jag är benägan att stämma in i kritikerkören). Fridén skriver om Björklunds, äntligen uppdagade och granskade, sifferbluffar. Resursbloggen skriver om sjuka sjukförsäkingslagen, och hoppas lite på borgerlig empati. Och det här gör mig arg och illamående.

8 kommentarer:

Jonas Morian sa...

Med reservation för att jag själv hellre ser en röd-grön koalition så instämmer jag fullständigt.

fredrik jansson sa...

Röd-röd, Röd-röd-Grön, Röd-Grön. I den ordningen.

Helena Duroj sa...

om du inte gillar jinge är vi fler som vänsterbloggar.
och det är inte jinge som formar paritets politik.

Stefan sa...

Jag delar din uppfattning om att en röd-röd koalition vore bäst. Det finns ingen anledning för oss att bli mer högerinriktade, snarare tvärtom, för att göra skillnaderna gentemot borgarna större.

Vad gäller Sahlin så har jag inget emot henne personligen, men jag tycker att det är fel typ av ledare i nuläget, jag uppfattar henne som lite för passiv, snackar mycket, och jobbar mest med sina sociala förmågor. Jag ville ha en ledare som vågar ta tag i "skiten" med stark karaktär, som kan ryta till ordentligt, och sätta en ordentlig handlingskraft bakom orden. Ska jag vara ärlig tycker jag inte att någon av de som diskuterades matchar den beskrivningen. Det finns dock en del "halvunga" och yngre förmågor jag tror på, som skulle passa alldeles utmärkt som ledare för SAP en dag, eller i allafall som statsråd.

De största problemet som jag ser det för partiet idag är dålig självinsikt, för lite visioner, en internkultur som inte är speciellt bra, inte samma karaktär som tidigare. Partiet har blivit för diplotmatiskt och anpassningsbart, och går i allt för stor utsträckning ärenden åt det som traditionellt sätt har varit de största hoten mot människan. Det är alldeles för loj inställning till marknaden och kapitalet. Andra verkar tycka att vi har lyckats väl, samtidigt som det är mycket svårare idag att få fast jobb, det är svårt för många att få egen bostad, över 1000 självmord/år, och ökade psykiska problem framförallt för ungdomar. Den här verkligheten verkar inte alla vilja se.

Jinge sa...

Lustigt att du kallar min bloggning för manschauvinistisk. Jag har alltid skällts för att vara feminist vilket gör att jag nästan känner det som smicker... :P

Och går tre ensamma tjejer som är 16 och 17 år gamla på nattklubb i Italien klockan två på natten, en nattklubb där prostituerade samlas för att ragga kunder, så finns det anledning att ifrågasätta beteendet, och det tycker nog de flesta.

Catti Ullström sa...

Helena: Nej visst, en bloggare formar inte ett partis politik, men Sveriges mest läste v-bloggare är oavsett en viktig påverkansfaktor.

Sen gäller kritiken kring oppositionen från vänster faktiskt hela oppositionen från vänster (alltså gentemot sossarna, inte gentemot regeringen). Den behövs, och den saknas i allt för hög grad. Det är inte en eller två gånger, utan många gånger, som man bara kallar sossarna borgerliga och nöjer sig med det, som att det på något sätt gynnar idé- och politikutvecklingen inom s eller v eller i samhället i stort.

Jinge: Och varje gång jag går hem sent på kvällen i Sthlm utsätter jag mig för en risk. Men mitt beteende bör ändå inte ifrågasättas, jag bör ändå inte behöva svara för varför jag var ute och gick själv den gången jag blir överfallen och våldtagen.

//Catti

Jinge sa...

Catti: ”Och varje gång jag går hem sent på kvällen i Sthlm utsätter jag mig för en risk. Men mitt beteende bör ändå inte ifrågasättas, jag bör ändå inte behöva svara för varför jag var ute och gick själv den gången jag blir överfallen och våldtagen.”

Givetvis inte! Det spelar ingen som helst roll var du befinner dig och varför, du har alltid rätt att vara där och just då. Men drar man ut det resonemanget till sin förlängning så kan man konstatera att man hamnar i något slags Twilight Zone.

Det normala är att skuldbelägga kvinnan, det har alltid utgjort den manliga normativa grunden för de könsbaserade orättvisorna. Jag förtiger absolut inte mannens roll, och jag URSÄKTAR eller FÖRRINGAR på inget sätt sluskarnas beteende som tafsade (och gjorde mer) på Isabella. Ett lämpligt svar, och en adekvat reaktion, på ett sådant beteende hamnar definitivt inte inom det lagliga området.

Men jag värjer mig mot att bli kallad mullig mansgris bara för att jag påpekar att det inte var sådär himla smart av tre svenska tjejer mellan 16-17 år att glida in på en nattklubb i Italien klockan 02.00, en klubb som frekventeras av de lokala prostituerade där de raggar kunder. Skulle min dotter agerat på det sättet skulle jag bli fullständigt galen!

Jag har fyra barnbarn idag, alla tjejer. Nu tvivlar jag på att någon av dessa skulle göra något så förbaskat korkat. De kommer givetvis göra olika misstag precis som jag själv gjorde som tonåring, men det finns grader i helvetet precis som misstag kan graderas. Men att jämföras, näst intill med torskarna på Malmskillnadsgatan, för att jag har synpunkter på vad yngre tonårsjäntor bör hitta på när de är utomlands utan vuxensällskap är minst sagt magstarkt.

Catti: ”Men jag har läst hans vidriga manschauvviga kommentarer efter att Blondinbella blev utsatt för sexuella trakasserier. Och jag gillar det inte.”

Jag vet inte hur gammal du är, inte ens vem du är. Men jag ser att du anser dig ha på fötterna att uttala dig om människor som du inte vet någonting om, vars värderingar du inte känner till.

Det betyder i sin förlängning att jag som man inte har rätt att ha synpunkter på hur tonårstjejer agerar och deras olika handlingsbenägenheter. Men du som ung kvinna har uppenbarligen rätt att ha synpunkter på mig och tillskriva mig ett antal nedsättande epitet som du tycker passar.

Jag undrar givetvis varför jag som man inte får tycka saker när du som kvinna uppenbarligen anser dig ha den rätten?

// Jinge

Catti Ullström sa...

Det är ingen som påstått att du inte har rätt att tycka, men vi behöver ju inte gilla det du tycker bara för att du har rätt att tycka det. Och jag tror inte att jag någonstans kallat någon för mullig mansgris, men jag tycker att du har ett konservativt och märkligt sätt att behandla ämnet på din blogg, och det står jag för.

Du kanske inte ser att det Isabella gör är att hon när hon går ut i media med övergreppet är att stärka tusentals andra tjejer som upplevt skammen efter att ha utsatts för samma eller liknande saker. Men det gör det. Det säger att det är okej och vi ska inte skämmas. Du kanske inte ser att du och andra, när ni kallar det för pr-grej och tar upp att hon är blond, gör precis det motsatta. Men så är det.

//Catti