måndagen den 8:e september 2008

EU värnar demokrati... (och fräscha investeringsmöjligheter?)

Frankrikes regering vill att EU ska släppa på de sanktioner mot Burma som EU infört mot Burma. De menar att sanktionerna minskar det politiska engagemanget i Burma. Sanktionerna ifråga är de sanktioner som säger att europeiska ministrar inte reser till Burma.

Beslutet kommer troligen (de är ju lite luddiga med informationen från EU-topparna) att tas redan under ministermötet den 15-16 september.

Jag försöker att behålla lugnet.

Tänker. Hur tänker de?

Vi har inom EU länge talat om konsekvens i våra sanktioner. Det vill säga, ifall vi lyfter sanktioner ska det vara som ett svar på att juntan gått en del av våra krav till mötes. Det kan till exempel handla om släppandet av politiska fångar, ekonomiska reformer eller initiativ till den trepartsdialog vi (EU) krävt.

Att lyfta sanktionerna i september 2008, ett år efter Saffransrevolutionen och massakrerna i Burma skickar ett minst sagt märkligt budskap, både till oppositionen som ber om vårt stöd och till juntan som får en del av det internationella erkännande de så gärna vill ha.



Under året som gått har arresteringar, mord, "försvinnanden" och andra brott mot mänskliga rättigheter ökat. I samband med cyklonen i maj 2008 förskingrades biståndspengar en masse och olika etniska grupper fick inget bistånd alls, katastrofen blev ett vapen i juntans etniska rensning.

Det här vill vi nu belöna genom att lyfta sanktionerna? För att politiskt samarbete med juntan gynnar demokratiutvecklingen? Samma typ av argument användes när Burma släpptes in i både ASEAN och ASEM, och sedan det skedde har brotten mot MR ökat, inte minskat (det ekonomiska samarbetet å andra sidan... har ökat).

En ledare i DN för någon dag sedan handlade om saknaden efter Anna Lindh, efter en svensk utrikespolitik. När jag hör vad som håller på att hända med EUs Burmalinje känner jag precis samma saknad. Tänkt om Sveriges nuvarande utrikesminister vågade sätta ner foten för Burma och käfta emot lite när Frankrike (för i övrigt det europeiska land med mest pengar i Burma) domderar.

Ska vi lyfta resesanktionerna mot Burma måste det lyftandet förenas med andra krav. Annars har alla de cyniker som menar att väst skiter helt och fullt i Burmas folk och bara vill ha dess rikedomar (och pr-cred för att vi säger att vi tycker juntan är dum) fått helt rätt. Det är rimligt att EU förhandlar fram krav som juntan måste uppfylla innan sanktionerna lyfts. Det är nödvändigt att införa andra sanktioner som motvikt, förslagsvis riktade sanktioner mot exempelvis finansiella transaktioner. Driv det, Carl Bildt!

Läs annat intressant om , , , , , , , ,

I övrigt:
Skriver Björn om MUFs miljörapport. Charlotte skriver om en tystnad eller tystad sexköpsdebatt. Brandow om internationell politik och EU. Silfverstrand om minnet efter Anna. Daniel tipsar om en krönika om något det talas alldeles för tyst om alldeles för ofta och Alex Tahir Klein-analyserar SAP.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Catti,

Väldigt bra inlägg! Ja det skulle ju verkligen vara en belöning till juntan om man nu efter släppte på trycket helt utan eftergifter från juntans sida.

/K

Catti Ullström sa...

Ja. Och det är störande provokatorisk, kan jag tycka.

//C

Anonym sa...

Ett viktigt inlägg - svårt att tro att de tänker på det burmesiska folket!
Margaretha