fredag 10 oktober 2008

Socialdemokrat i kläm III

Here we go...


Känns som att det är dags för det här inlägget just nu. Efter den senaste veckans debatter inom bloggosfären blir det lite annorlunda än vad det skulle blivit annars. Men ändå inte mycket. Precis så som det alltid är har jag inte alla lösningar jag önskar jag hade, men en del funderingar. Mothugg önskas. Alltid.

När jag surfar runt på miljöpartistiska, vänsterpartistiska, centerpartistiska, liberala eller moderata bloggar (kristdemokratiska bloggar surfar jag generellt sett inte runt på) så läser jag en del bra och en del dåligt. Men jag har aldrig läst något som påminner om det här eller det här, och absolut inte något i närheten av det här (jag hoppas att de tre bloggare jag länkar till tar illa upp, era inlägg är bara exempel på en rätt vanlig företeelse).

Det är lite skrattretande. Sossarna är sämst på att skapa personkulter (vilket kanske är väldigt bra) men bäst på personangrepp (vilket definitivt är dåligt). Det vill säga, vi är bäst på offentliga peronangrepp, jag vet inte hur det fungerar inom andra partier. Så jag funderade lite kring detta. Vad beror det på och hur vi förändrar vi det? Först måste jag dock föröka förklara min utgångspunkt, att personangreppen faktiskt är ett allvarligt problem.

Om vi först tittar på vilka som står för personangreppen så är det väldigt enkelt att konstatera tre saker om majoriteten av dessa bloggare:
  1. De är socialdemokrater
  2. De är män
  3. De är ofta över 40
Det är precis lika enkelt att konstatera precis samma tre saker om majoriteten av Socialdemokraternas medlemmar:
  1. De är socialdemokrater (!)
  2. De är män
  3. De är ofta över 40
Det är också samma grupp, äldre män, som är den mest tongivande inom många delar av rörelsen. Gott så, jag ska inte göra någon stor poäng utav det men konstaterar att det är så.

De äldre män som sysslar med personangrepp förefaller också vara personer som varit med i rörelsen ett tag. De är som en del av oss uttrycker det sosse-skolade. De är inne i kulturen. Mitt antagande (som grundar sig helt i egna upplevelser och därmed är ovetenskapligt och oempiriskt och you name it) är att den s-bloggkultur som finns bland äldre partikamrater som också är män också i hög grad finns inom rörelsen, och då inte minst bland de tongivande äldre männen inom rörelsen. Och jag tycker att det är en dålig kultur.

Dålig för att personangrepp sårar, är inkonsekventa och destruktiva. Dålig för att personangrepp skrämmer och tystar. Dålig för att personangrepp mottarbetar snarar än skapar en demokratisk och tillåtande kultur. Dålig av tusen anledningar.

När vuxna människor skriver den här typen av blogginlägg med angrepp riktade mot varandra och mot andra partivänner,(eller gör liknande angrepp i talarstolen, vad vet jag) är det ett problem för oss alla för att det skapar en organisations- och debattkultur som är självdödande.

Det vore skönt om lösningen var så enkel att vi bara kan säga fy och skäms och sedan slutar s-bloggare vara elaka mot varandra. Men riktigt så är det ju inte. Det här tycks nämligen vara en kultur som reproducerar sig, och som finns inte minst inom SSU.

Så hur kommer det sig då? Hur kommer det sig att det som inte skulle vara acceptabelt beteende i en högstadieklass är acceptebelt beteende inom Sveriges största parti?

Varför skulle någon vilja vara med i något där folk verkar lägga så mycket tid på att sänka varandra och där "fel" åsikt tycks rättfärdiga offentliga påhopp och förlöjliganden. Tro f*n vi har svårt att få unga att vilja gå med.

Med största säkerhet beror det på flera saker. Ett stort problem ligger i polariseringen inom rörelsen, den som inte handlar så mycket om politiken men så mycket mer om distrikten. Det här sättet att tala om och till varandra har blivit så vanligt att det betraktas normalt, och vi tänker inte på att det faktiskt är smått sjukt. Det är en del av en kultur som finns inom delar av (s). Inte överallt, men på tillräckligt många ställen för att det ska vara problematiskt.

Jag talar om den polarisering som trettonåringarna får lära sig är lag vid det första SSU-mötet (nåväl, kanske det andra). SSU:s problem är hela rörelsens problem. SSU och deras konflikter. SSU där tonåringar lär sig att politiska meningskiljaktigheter är konflikter och att det finns klubbar som är vänner och klubbar som inte är vänner. SSU:arna som tar med sig den kulturen upp i partiet och därifrån sprider den sig och förgiftar en rörelse som skulle kunna vara så otroligt stark och bra.

Vi är trots medlemsras otroligt många och vi skulle kunna vara så otroligt starka. Ifall vi såg meningsskiljaktigheter som just sådana, om vi slutade sänka varandra och stärkte varandra istället (för tro det eller ej; bra debatt i ett bra debattkultur stärker, hur arg debatteb än kan vara).

Och nej, jag är inte naiv, jag inser att det handlar mycket om makt. SSU har makt, därför blir det konfliktfyllt. Så är det, så kommer det nog i viss mån alltid att vara. Makt har en tendens att göra otäcka saker med människor. Desto viktigare då att en organisation som SSU på allvar tar tag i sina problem. Jag skulle vilja se att Jytte Guteland och Mattias Vepsä visade att de faktiskt ser att de har problem och att de gjorde något åt det. I SSU finns partiets framtid, där måste vi börja att förändra en dålig kultur. SSU:s problem är våra problem, för SSU påverkar oss alla.

Och ja, jag inser att jag kanske just svor högt i en alldeles för tyst kyrka.

Läs annat intressant om , , , , , ,

I övrigt:
Är det faktisk fredag och jag tänker gå ut och dricka ett glas vin, möjligen två, med en god och cool vän. Det är värt. På riktigt.

15 kommentarer:

Olssons tankar sa...

Hej Cattis

Uppskattar ditt inlägg och att du gjorde mig uppmärksam på din blogg

Jo jag är anhängare av tydliga debatter och av diskussioner om personer, vi måste lära oss attäven diskutera personer, hårt och ärligt men sen på samma sätt som när vi diskuterar sakfrågor gå som vänner från talarstolen.

Sen har du ju fel om ålder iaf, Reza har med sitt sexistiska inlägg trott att han ska får gå obemött men det får han inte,varför, varför undrar jag ser inte du heller hans härskartekniska inlägg?

Anton Andersson sa...

Håller egentligen med om att det är fel att diskutera personer. Inser dock att jag fallit dit ibland.

LeoB sa...

Hej Olssons tankar

Du skriver på din blogg "Skulle aldrig fall mig in att ändra mig". Sen skriver du här "vi måste lära oss att även diskutera personer, hårt och ärligt".

Får du verkligen ihop det? En av de mest väsentliga sakerna om man vill vara ärlig är väl att kunna ändra sig?

Eller för att det ska bli lättare att förstå kanske jag borde skriva: Människor som varit en smula oärliga och kanske överdrivit har ibland väldigt svårt att ändra sig. De tror nämligen ofta då att andra ser ned på dem om de gör det. Det är ofta en av huvudorsakerna till att de fortsätter att vara oärliga och trasslar in sig.

Speciellt gäller nog det här i frågor om ställning inom den grupp man tillhör. Dvs när man känner sig hotad. Då tar man gärna i lite mer än man egentligen har anledning till och sen står man där med en ganska besvärlig situation.

Och då får man lätt svårt med att tänka kring den här situationen. Man minns fel, man kanske misstror av pur rädsla. Högst mänskligt.

Jag kan inte tänka mig att det finns en enda människa som inte någon gång har råkat ut för det här. Det är så att säga en väsentlig del i detta att vara människa. Enda möjligheten som jag ser att vara ärlig är att erkänna det här, åtminstone för sig själv.

Känner du aldrig så? Du kanske ser det på ett helt annat sätt?

Adrian Kaba sa...

Än en gång tankevärda ord att ta till i ett försök att agera.

Catti Ullström sa...

Olsson:

För det första diskuterar du inte personer i dina inlägg, du snackar skit, trycker ner och förolämpar. Det är inte att diskutera.

För det andra har jag inte fel om ålder, de tre personer jag länkar till i det här inlägget är de tre som sysslar med personangrepp mer än några andra s-bloggare, och ni är alla äldre män.

För det tredje ser jag inte hur dina och den typen av taffliga försök till mobbing och smutskastning överhuvudtaget gynnar någon eller något, bortsett att det möjligen ger dig och andra som trycker ner någon slags tillfredsställelse. På vilket sätt är det här en viktig del och något vi måste våga göra?

Eller du kanske tycker att ett bra debattklimat är ett där folk (läs folk som inte tycker som du och därmed är "idioter") får lära sig att hålla käft?

Anton: Jo, det är ju lätt att göra det och jag är själv ingen ängel (dvs jag gör det själv då och då). Egentligen pekar jag ju ut personer även i det här inlägget, även om jag försöker diksutera den kultur som gör att dessa personers sätt att basha varandra tolereras.

//C

Bengt Silfverstrand sa...

Hej Cattis,

I vissa lägen här i livet har man att välja mellan att vara ärlig och vara undfallande. Jag har i det här fallet valt det försnämnda.
Ty om en person, som Jonas Morian, som själv har satt personfixering som sin ledstjärna i politiken, sticker ut så till den milda grad som han gjort genom att ta värvning i ett skandalomsusat företag som Attendo Care, jag då måste man väl ändå ha rätt att påtala detta.

Catti Ullström sa...

Bengt:

Jasså, valet står mellan att vara ärlig och att vara undfallande... Jo det kan man kanske köpa. Men på vilket sätt är det likamedtecken mellan ärlig och personangrepp, och mellan att vara undfallande och diskutera politiken istälet för personerna. Sorry, jag köper det inte.

(Och om det där med ärlig. Är det ok att jag säger till en ful, korkad kille som stöter på mig att jag tycker att han är så djävla ful och korkad att jag inte ens skulle låta honom ta i mig med tång och att det bara är pinsamt att han trodde något annat, bara för att jag ärligt tycker så? Jag tycker inte det är okej. Det skulle vara rätt vidrigt och helt oacceptabelt. Det här handlar ju om något så basic som vanlig hyfs.)

För nu handlar det ju inte enbart om ett påhopp på en person av en person. Det är snarare så att det är en slags politisk strategi som ni, ett gäng äldre män och socialdemokrater, hänger er åt. Som jag verkligen tycker hör hemma någon annanstans.

Vad tror du själv att socialdemokratin vinner på era personangrepp? Förklara gärna för mig så att jag förstår.

Vänligen
Catti

Fredrik J sa...

Catti,

Utmärkt inlägg. Jag har själv tänkt i samma tankar. Men å andra sidan lär man sig vilka som tycker det är roligare att snacka person istället för politik och så hoppar man över att läsa dom överhuvudtaget. Men det kanske är dags för en cirkel hos ABF i bloggetikett och vanligt hyfs?

Jörgen L sa...

Jag tror jag förstår vad du menar, en del av det du länkat till verkar handla mer om hur förbannad bloggaren ifråga är än om personen han skriver om.

Samtidigt vill jag problematisera frågan något. Det kan inte vara så enkelt att alla kan vara snälla mot varandra alltid.

Man ska inte glömma att socialdemokratin är ett väldigt brett parti som i sig hyser en väldigt stor politisk spännvidd, och om man som jag menar att det politiska och det privata hänger ihop så innebär det också att man ibland reagerar på saker som folk säger och gör, och undrar över hur de får ihop det med sin uttalade politiska övertygelse eller det man själv menar är kärnan med socialdemokratin.

Vilket väl egentligen är lite av vad du själv gör med den här bloggpostningen, eller hur? Du diskuterar personliga egenskaper, även om du lindar in det lite snyggare, och jag kan tycka att det vore rakare att att säga att man blir förbannad och ledsen när man läser sånt som tex Olsson hävde ur sig på sin blogg, och säga att så uttrycker man sig inte om en partikamrat, alldeles oavsett bakgrunden.

Jag menar att det mycket väl måste kunna diskuteras tex hur man får ihop privat moral med uppdrag i partiet, och hurvida man kan ha att jobb som tex innebär att man ska argumentera för saker som partiet är starkt emot och samtidigt vara förtroendevald, för att knyta an till en aktuell diskussion.

En annan sak man inte får glömma är att politik ofta är passionerad. Folk blir helt enkelt förbannade på varandra ibland och det är mänskligt. Tyvärr låter vissa tangentbordet löpa snabbare än tanken i såna fall, men det är nog något som bara är en del av den mänskliga naturen. Den som dock ständigt förlöper sig på det viset för nog dock räkna med att inte bli tagen på speciellt stort allvar, så i slutändan blir nog resultatet att sådana mest marginaliserar sig själva. En sak som är väldigt bra med bloggar är ju att man väldigt lätt kan stryka såna som blir ointressant ur sin RSS-läsare, och det är ju det ödet de råkar ut för.

En ytterligare sak som jag tycker du kanske missar lite i din analys är att det kan finnas en klasskomponent i de olika sätten att diskutera person på.

Det inte är alla förunnat att ha medelklassens förmåga att med känslorna kokande på ett oantastligt och välformulerat sätt lustmörda sina meningsmotståndare verbalt. Möjligen är det så att de medelålders män du pekar ut lever i en kulturellt något annorlunda sfär än den du är van vid, där man är mera van vid att uttrycka sina känslor på ett mindre "inlindat" sätt, och att det kanske är därför detta förekommer just inom (s). Om man ser det så, så skulle man kunna tolka ditt inlägg som medelklassens förfasande över arbetarnas obildade och grova språk...

Nåja, det var några försök att vidga perspektiven lite.

Min egen åsikt är att man ska vinnlägga sig att inte såra folk i onödan och att man sällan tjänar något vare sig i sak eller som person på att göra det. Men att det ibland KAN vara befogar att diskutera person när man tex tycker att det är för stor diskrepans mellan det man säger att man är och står för, och vad man faktiskt gör.

Fritt ur hjärtat sa...

Du är så klok! Det har jag konstaterat förut och är glad att få göra det igen. Jag pingar p S info igen för jag blev ganska ivrigt ombedd, men jag lägger mig inte i debatterna längre, kommenterar sällan, kasnke lite fegt, men det tar onödig kraft tycker jag. Försöker fokusera på den politiska diskussionen istället!

Catti Ullström sa...

Tack för alla kommentarer.

Jörgen: Ja, det finns visst ett behov av att diskutera att "leva som man lär". Men det måste gå att göra på ett bra sätt.

Kommer själv från en klubb där ett fåtal hade akademikerbakgrund (även om det var inom s-studenter) och det fungerade hur bra som helst, med stor spännvidd mellan höger och vänster. Personligen tror jag att det beror mer på att väldigt få av oss kom från SSU.

Jonas Morian sa...

Klokt och tänkvärt, Catti! Du har inspirerat mig. Min nästa krönika i tidningen Broderskap kommer att spinna vidare på dina funderingar, minus genusaspekten som förvisso också är intressant.

Catti Ullström sa...

Tack, det ska bli spännande att läsa din krönika!

Finns förstås en massa fler aspekter som skulle kunna räknas in i den här diskussionen, och jag tror ju inte någnstans att jag på ett par tusen tecken täcker in hela problematiken. Men det känns som att det här är en debatt som vi skulle må bra av sätta igång.

//C

Anonym sa...

Hej Cattis.

Vill bara så här långt i efterhand tacka för ditt inlägg och den diskussion det ledde till. Inser efter att ha läst Olssons tankar varför R retat gallfeber på mig. Inser ockå varför kvinnoförbunden fortfarande behövs och speciella kvinnoklubbar för de yngre. Stödjer din tes att SSU-företrädare är speciellt polariserande och envisa och *ska ha rätt*. Uppskattar sossar som liksom du ser litet mer av hela det politiska spektrat och väljarkåren. Tugga teser och tävla om vem som har mest rätt har alltid varit männens hörne men om kvinnor fortfarande blir nedtryckta och nedlåtande behandlade av en SSU´are är det inte en minut för sent att hissa röd flagg. Jag gick överstyr i min kritik härom dagen/natten tyvärr och kallades rasist eller smygrasist därefter. Ja antingen använder man ordet rasist när man vill ge igen eller så använder man av antisemit och Godwins lag.

Hur som helst anser jag att likabehandling är viktigt och ditt svar här till Bengt var bra. Den dagen när bloggare inte *säljer lösnummer* genom att hänga ut en partikamrat t.o.m. i en rubrik, den dagen då man bemöter ett blogginlägg på bloggen där det är skrivet vore kul att uppleva.
Å andra sidan har jag förstått att det finns något i politiken som kallas inspel. Du kanske vet något exempel på när inspel varit positivt.

Hälsningar Eva Olsson
organiserad sosse

Micke sa...

Tack för en bra bloggkommentar!

Jag är så trött på att läsa alla s-bloggar som är fulla av "högern är dumma"- och "den personen är dum i huvudet"-kommentarer. Ibland undrar jag om det handlar om att de saknar argument. När orden tryter blir man ofta förbannad.

Istället för att ägna sig åt pajkastning, så borde alla s-bloggar ägna sig åt att diskutera och framföra (s)-politiken. Det finns många oerhört viktiga frågor, där jag inte har en susning om av vad (s) står idag.