tisdagen den 16:e december 2008

Ideologisk kris?

Efter mer än en vecka i feberkoma är jag så uppe på benen. Det är inte mycket som har förändrats under min vecka i isolering. Men ändå. En del.

Bland annat har Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kommit överens om att försöka samregera. Det är ingen hemlighet att jag helst skulle se att vi inte hade en "vänsterallians" alls, men ska vi nu ha det så ska vänstern med. Bra!

Burma Campaign UK mhar släppt den största Burma Dirty List de någonsin sammanställt. Svenska företag som bidrar till mord och annat trevligt i Burma. Be ware.

Fredrik Jansson har skrivit ett, två och tre lagom provokativa inlägg om krisen i den socialdemokratiska bloggosfären, och kanske i hela den socialdemokratiska idédebatten? Laakso vill anta utmaningen, Morian tar också till sig och tipsar om S-studenters seminarium, Arvid Falk undrar om Miljöpartiet och Vänsterpartiet är bättre, Widegren går på defensiven och tycker Fredrik är dum och Eva håller delvis med. Jag då?

Att den socialdemokratiska idédebatten haltar, inom bloggosfären liksom inom hela rörelsen, är inget nytt. Det gör den. Vi har ingen socialdemokratisk vision för framtiden och vi är rädda för att skapa den. Delvis för att, som Jansson påpekar, vi väntar på att visionen ska levereras uppifrån. Delvis för att vårt parti suttit så länge vid regeringsmakten att allt som inte går att förverkliga nästa mandatperiod är orimliga (kanske till och med farliga) utopier eller onödigheter. Vår rörelse fokuserar mer på att vinna val än på att skapa ett samhälle eller ett samhällsystem som vi faktiskt tror på. Solidaritet, rättvisa och jämlikhet har förmiskats till byråkrati. De som vågar drömma är galna och vi tycker i blindo.

Det är en tuff trend att vända. Men visst vore det fint om bloggosfären var med och vände den.

Läs annat intressant om , , , , , , ,

I övrigt:
Står Frida Perjus för den vettigaste kommentaren om Alf Svenssons "debattartikel" i Svd idag.

12 kommentarer:

Fredrik Jansson sa...

Bra inlägg, men s-studenters seminarium var igår.

Catti Ullström sa...

Oj, jag trodde det var den 18:e, vilket jag ju inser skulle varit på tors så det hade varit fel iaf.

Det var ju lite synd, det hade jag gärna gått på.

Daniel sa...

Jag håller med om konstaterandet att vänsterpartiet bör vara med i ett rödgrönt samarbete och att idédebatten inom socialdemokratin haltar.

Jag håller delvis med dig om att bristen på diskussion härrör från det långa regeringsinnehavet, men riktigt så enkel tror jag inte att förklaringen är. I mitten av 1960-talet hade partiet regerat i omkring 30 år i följd, men ändå kunde en ny ideologisk debatt väckas till liv. Den verkliga orsaken, tror jag, till en avsomnad idédebatt är den förändring av partiets (eller åtminstone dess kommunalråds, riksdags- och partistyrelses) ideologi. Från att stolt deklarerat sig som demokratiska socialister och ha slagits för arbetsplatsdemokrati bedriver partiet sedan 1980-talet i praktiken en socialliberal politik. Och en sådan bygger mycket litet på intensiv idédebatt om hur vi i grunden bör omdana samhället så att jämlikhet och frihet främjas. En socialliberal ideologi ger ingen vägledning i det gigantiska arbetet med att ställa om världens ekonomiska system så att den för alla kan motverka fattigdom och minska miljöpåverkan. Tvärtom. Den socialliberala politiken är i grunden nöjd med dagens Sverige, den kapitalistiska välfärdsstaten. Det handlar på sin höjd om att lappa och laga, eller som mest ett slags konjunkturbaserad solidaritet, förvisso alltjämt betydligt mer önskvärd än den mörkblåa politik som bedrivs i många andra länder men fjärran från något idealtillstånd för en socialdemokrat.

Missförstå mig rätt. Också en socialist måste vinna val. Också en socialist måste bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik. Också en socialist måste besluta om gatlyktor, parkeringsplatser och daghem. Men så länge många inom vårt parti fortsätter hävda att dessa ting är (per se) oförenliga (1), så länge kommer vi att få dras med ett system som alltmer hotar själva kärnan i den idé vi står eller en gång stod för. Till slut blir denna utveckling en slags naturlig situation, där det inte längre handlar om att bryta upp och förändra, utan istället om att legitimera, att förklara det rådande skeendet nödvändigt och i vissa fall till och med önskvärt. Det är rimligen så acceptansen (eller bejakandet!) för högerregeringens orättfärdiga skattesänkningar, EU:s allt mer liberalkonservativa framtoning, privatskolor, en tilltagande social och ekonomisk ojämlikhet, samt bolagiseringar och allt högre krav på avkastning av statlig verksamhet (till exempel SJ) kan tolkas. Det är troligen så avsaknaden av ett rådslag om finanspolitiken bör ses, för utan ett sådant spelar det mindre roll om medlemmarna skulle hitta på någon tokigt radikal idé inom välfärdsområdet; partiledningen kommer alltid att kunna hävda att den ekonomiska situationen inte medger förverkligandet av densamma.

Jag är väl medveten om att denna kommentar inte i sig erbjuder starten på en diskussion om nya idéer, men liksom en behandling i regel blir med lyckad om man känner till diagnosen, blir också en diskussion om framtiden mer inspirerande om vi vet varifrån vi börjar.

Fredrik Jansson sa...

Jag tror inte man ska underskatta den regeringströtthet som fanns i slutet av förra mandatperioden. Jag fick höra av en tjänsteman i regeringskansliet hur det från de socialdemokratiska statsråden började komma luddiga eskanden till tjänstemännen om vad man skulle kunna tänkas göra på olika politikområden med det uppenbara syftet att hitta idéer till det socialdemokratiska valmanifestet. Ett parti som vänder sig till opolitiska tjänstemän för att få veta vad de ska gå till val på för politik kan inte sägas vara i spänstig form.

Och Daniel. Det här är ett lite konstigt resonemang:

"Den verkliga orsaken, tror jag, till en avsomnad idédebatt är den förändring av partiets (eller åtminstone dess kommunalråds, riksdags- och partistyrelses) ideologi. Från att stolt deklarerat sig som demokratiska socialister och ha slagits för arbetsplatsdemokrati bedriver partiet sedan 1980-talet i praktiken en socialliberal politik."

För det skulle innebära att en liberal politik inte är en ideologisk politik. Och det är ju lite den liberala myten, att deras projekt handlar om avpolitisering när det snarare handlar om en ompolitisering.

Catti Ullström sa...

Fredrik: Nu pratar jag inte bara om regeringströttheten, även om jag delvis pratar om den.

Mitt påstående är att socialdemokratisk politik på senare tid formulerats i mycket hög grad i regering och i regeringskansli. Och att i den mån den formats på andra plan så har den ändå i för hög utsträckning handlat om nuvarande eller nästa mandatperiod.

Visst är det viktigt att vi tänker på vad som är möjligt just nu och vad vi vill göra imorgon. Men i det tror jag att vi tappat bort vart vi vill med det vi gör och vill göra (läs i ett längre perspektiv).

//C

Catti Ullström sa...

Daniel:
Jo, visst beror det på en hel massa saker och visst måste vi analysera orsakerna. Jag tror också att det beror på att debattklimatet i partiet är pissigt (ursäkta språkbruket) och att utopier och drömmar brännmärkts. Samtidigt kan vi analysera orsakerna i evighet. Men det är betydligt svårare att förändra det, svårare så till vida att det krävs en massa mer mod för idéer än för kritik bristen av idéer... (märk väl, jag hör själv till dem som gärna kritiserar bristen men sällan kommer med nya inslag).

//C

Daniel sa...

Fredrik. Om du läser ordentligt det jag skriver så märker du att att jag inte har gått på någon liberal myt. Jag påstår inte alls socialliberalism är avsaknad av politik - det jag säger är att i många avseenden är Sverige ett socialliberalt land. Socialliberalismen, om än svag i röstsiffror, är mycket stark i praktiken. För en socialliberal socialdemokrat finns det därför inte så mycket alternativt att visionera kring - annat än entrepenörskap, friskolor och kundvalsmodeller i vården.

Catti: Jag återkommer någon gång efter julstöket med litet tankar om framtiden :)

Till dess får vi väl följa Tomas Ledins uppmaning om än i parafraserad tappning: "Tänk, tänk, tänk, tänk, tänk. Släpp idéerna fria."

Anders sa...

Det beklagliga är att (s) totalt varit på defensiven så länge att nyliberala idéer totalt fått tolkningsföreträde. inte ens nu när "borgerliga" eller konservativa regeringar i världen går in och rent av socialiserar marknaden ser man att det kanske, kanske skulle kunna finnas en annan väg.

S står inte ens för naturliga värden längre. Jag menar bland annat demokrati, eller snarare sådant som borde vara naturligt att rösta bort, säga nej till. Istället är man medskapare till förfärligheter som FRA och IPRED.

Jag har gått med i partiet av en enda anledning. Att driva idédebatten så långt och så tydligt att vi tillsammans tvingas att vakna. För vi måste bli offensiva igen. Vi måste börja tro på oss själva och våra idéer igen.
Jag har till och med lämnat mitt värv, författandet, för att istället börja skissa valaffischer som drar olika frågor till sin yttersta spets.
Vi måste få igång idédebatten och till min glädje blev diskussionerna djupt ideologiska när jag testade mina "affischer" i en arbetarkommun och på något annat ställe. Nu ritar jag nya på min blogg. Hissa eller dissa!

Jörgen L sa...

Nånstans tror jag att det handlar om att man tappat bort tron på politikens möjlighet. Jag var aktiv sosse i slutet av 70 och början av 80-talet och då fanns det en levande idedebatt med visioner om att utvidga den demokratiska principen till mycket större delar av samhället.

Men sen sprack hela den bubblan. Om det var den tilltagande globaliseringen, de multinationella företagens till synes oövervinnliga makt, kanslihushögerns uppgivna svek under Feldt med alla avregleringarna, eller vad det var, vet jag inte.

Men plötsligt kändes det meningslöst att ifrågasätta marknadens makt, och politiken drog sig tillbaka från visionerna om ett annorlunda samhälle, och förvaltningsekonomerna fick ta över ruljansen.

Det som behövs är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara "bättre" i strikt "teknisk" mening.

Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.

Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.

Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.

Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.

Då kanske iallafall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i partiet igen.

Tillsvidare får det duga med piratpartiet, där handlar det åtminstone om att försvara de demokratiska hygienfrågorna.

Petter sa...

I socialistiska partier finns ofta eliter som ser sig själva som överlägset kunniga om hur samhället ska se ut på detaljnivå, samtidigt som gräsrötterna är dumma nog att tro på att hövdingarna är så smarta som de säger.

Borgerliga partier har eliter som inser sina egna begränsningar och hittar inte på stora projekt som får blodet att rusa. Om det inte vankas krig förstås. Gräsrötterna ser sig dock som överdrivet smarta.

(s) är en roligt parti som bygger på vanlig hederlig avundsjuka och försöker upprätthålla samma rationella förhållningssätt bland väljarna som man brukar ha till ett fotbollslag.

Anders sa...

Jörgen: Jag tycker om din kommentar så mycket att jag skulle vilja lägga upp den på min blogg, rakt av.
Den tilltalar mig eftersom jag tror vi tänkt ungefär samma tanke, men jag vill gå vidare från den. Vi inom SAP har två strider att föra, dels hitta tillbaka till våra grundvärden, som solidaritet, men vi ska samtidigt klara av att blicka framåt och ta sådana eminenta framstegsvänliga initiativ som piratpartiet har tagit.
Det borde vara vi som ägde piratpartiets frågor.
Jag anser att det inte är för sent.

Jörgen L sa...

@Anders:
Du är välkommen att använda min text, jag tror som sagt inte på copyright. Citera gärna källan.