tisdagen den 16:e december 2008

Köp dig ett samvete till jul!

Årets julklapp är en upplevelse. Eller så ska den vara eko och fair trade. Tidningarna översvämmas med annonser för goda julklappar. På radio får du veta att du kan både ge bort en julklapp och syssla med välgörenhet på en och samma gång. Konsumera, och gör världen en tjänst.

Det är väl bra.

Märkning av varor är viktigt. Vi ska kunna konsumera politiskt. Ekologiskt, fair trade och så vidare. Men vi ska inte tro att vi räddar världen. Det gör vi inte.

Det faktum att vi, ett par procent av världens befolkning, förbrukar nästan alla tillgängliga resurser medan majoriteten lever i fattigdom förändras inte för att du ger din mamma en vattenpump i Afrika i julklapp. Att vi lever i ett system där våra billiga varor beror på att andra människor utnyttjas förändras inte för att du har ett fadderbarn i Vietnam. Att du handla rättvisemärkta bananer förändrar inte systemen.

Jag är inte emot rättivsemärkta bananer, fadderbarn eller vattenpumpar. Jag är emot människor som inbillar sig själva att de "gjort sitt" för världen i och med att de handlar rättvisemärkt och ger hundra kronor i månaden till Röda Korset.

Det är inte genom shopping vi förändrar världen. Det är något annat som behövs.

Läs annat intressant om , , , , , ,

Ps. Nu ska jag gå och dricka fair trade-te med ekologisk mjölk och fundera på om pappa ska få en get i julklapp. Passa på att läsa Sven Erik Österbergs öppna brev till Sven Otto Littorin.

11 kommentarer:

A.P.SE sa...

Nen nej nej...

Gör som jag.
Gör tvärtom.
Välj det mest
icke PK du kan
hitta.

Säg nej till
välgörenhet och
rättvisemärkt!

Catti Ullström sa...

Om du inte tänker kommentera det som står så behöver du inte kommentera alls. Tack!

Frida Perjus sa...

Äntligen är du tillbaka! Och jag håller med, mindre konsumtion och mer solidaritet.

Catti Ullström sa...

Mer systemkritik! :-)

Anonym sa...

Jag tror inte att jag gjort mitt för att förbättra världen genom att köpa rättvisemärkt eller ekomärkt. Däremot är jag övertygad om att konsumenter är en viktig och pådrivande faktor för att förändra politiken inom handelsområdet. Ibland sägs det att vi lever i ett konsumtionssamhälle och det sätter sina spår på rader av viktiga samhällsområden. Min uppfattning är därför att konsumentpolitik är ett underskattat politiskt område och att det i en visionär ideologisk debatt behöver formas betydligt konkretare politiska mål än varumärkningar.
Och så ändå - om jag nu har råd, möjlighet, tillgång till och står inför ett val - så är det väl bättre att jag köper rättvisemärkt än inte, hellre krav och ekologiskt märkta produkter än inte - och nog bidrar jag till att stärka en rörelse för en bättre värld genom den konsumtionen - än om jag lät bli. Och nog är det bättre att jag gör det än ingenting alls. Många bäckar små formas så småningom till en flod som kan spränga vallar!
Margaretha

Niklas Lindgren sa...

Ja de kinesiska familjer vars försörjare skulle bli sparkade ifall din konsumtionskritik skulle få något gehör är säkert dödsförtjusta över din solidaritet...
Konsumtionskritik är så gauche caviar, ren lyx.

Catti Ullström sa...

Haha Niklas, förlåt men du är ju helt tappad.

Niklas Lindgren sa...

Hurdå catti?
Vad är det i mitt orsakssamband som brister?

Catti Ullström sa...

vad är det man kallar det nu igen... jo just det, verklighetsförankringen.

Jag känner tämligen många migrantarbetare i Kina och Thailand, och de är betydligt mer konsumtionskritiska än vad vi är. Kanske för att de misshandlas, våldtas och inte får ut sina löner.

Jag har diskuterat med dig för ut, och det gav inte så mkt. Jag pallar inte marknadsfanatism idag, det är så sorgligt.

Tack och hej.

rolfnilsson2001 sa...

Insamlingsrekord för välgörenhet trots finanskrisen går det utläsa i en av våra största tidningar, rekordet på 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat i år. Det borde utifrån alla pengar som försvinner finnas ett stort allmänt intresse av att tala lite mer om de ”heliga korna” välgörenhets/frivilligorganisationerna vi har i Sverige. Men av någon underlig anledning kan dessa organisationer agera helt fritt och ytterst sällan ifrågasätts av sina gåvogivare, våra politiker, media eller det övriga samhället.

Trots detta skänker vi godtroget ofantliga summor pengar och saker till deras second hand affärer. Någonstans tror jag detta görs av våra medborgare för att utsatta människor ska få möjlighet att leva ett någorlunda “normalt” liv. Så utifrån den tanken kan man fråga sig varför våra fattiga och människor i hemlöshet trots antalet miljarder kronor som spenderas för detta ändamål ständigt ökar i antal. Samtidigt som detta sker växer och växer paradoxalt nog också dessa organisationer i både antal och i anställda hjälpare. Vilket idag betyder cirka 900 verksamheter och ungefär 30 000 avlönade.

Kan det verkligen vara meningen att vissa människor ska ha/få betalt för att kunna känna sig goda över den bistra sanningen att utsatta människor görs livstidsberoende av fattigvård för att överleva i ett av världens rikaste länder?

Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har? Eller rör det sig om ett sätt att för stunden trösta? En tröst för båda parter. För i det långa och till synes oändligt utdragna loppet känns denna hållning mer som ett sätt att dölja den verklighet många av våra medborgare lever i, men vi andra inte vill se. Dölja den för oss själva och varandra, samtidigt som vi biter oss allt hårdare om våra egna privilegier.

Kanske skäms vi någonstans djupt inom oss i vår krampaktiga värld av en föreställning som handlar om att vissa av oss ska ha makt och möjlighet att välja huruvida en människa ska få leva eller inte. Vanliga människor ska till och med få känna sig snälla för att de nådigt delar med sig av det som de själva är en del av. Det som de visserligen tack vare sin duglighet och sin förmåga eller genom sina kontakter eller sin härkomst fått på sin lott att förvalta men som i grunden inte tillhör dem mer än någon annan.

Ägandet har fått ett överdrivet och omåttligt stort utrymme i våra tankar om vad det är och betyder att vara medmänniska.


God Jul o Gott Nytt År!

Roffe Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Niklas Lindgren sa...

Nja det är ju knappast förvånanade att det faktiskt finns socialister i både Thailand och Kina. Än mindre att en aktiv ung sosse som du själv har kontakt med just dem.
Däremot är det ju inte ett argument. Fortfarande så förstår jag inte hur du hjälper dina åisktsfränder i Thailand genom att inte handla med dem.

Handel har tagit miljarder ur fattigdom. Socialism och marknadskritik har det inte