fredag 29 februari 2008

Bomb-Muhammed och borgliga grisar.

När Bloggen Bent nu avslöjar att någon förmodad sosse på hög ort registrerat en domän som heter borgarsvin.se uppröra en del. Det är fel att kalla sina politiska motståndare svin.

När danska tidningar publicerade Muhammed-karikatyrer var diskussionen annorlunda. Många var de som försvarade Muhammed-karikatyrerna, i yttrandefrihetens namn. Vi måste alla tåla att bli kränkta ibland.

Det är okej att låtsas bomba Muhammed, men det är inte okej att låtsas att borgliga politiker är grisar?

Borgarsvin, nej. Bomb-Muhammed, ja.

Vem får vi slå på? Och vem får slå?

Långsökt liknelse? Lite kanske, men inte så väldigt.

Det är ju för i övrigt ingen av oss (utom den mystiske socialdemokrat som ligger bakom borgarsvin.se) som vet vad som var tanken med domänen. Kanske skulle det vara en sida med politisk satir riktad mot säg... borgarna? Det är i min mening helt okej, och hade varit kul. Kanske skulle det vara en smutskastningssida med skvaller och skitsnack om borgliga politiker. Det är i min mening inte helt okej.

(Jag hoppas att inte Rosemari Södergren känner sig påhoppad av det här inlägget. Jag länkar till Kulturbloggen, som jag ofta, gärna och med stor behållning läser, för att visa exempel på hur jag uppfattar att många fler än Rosemari kände och känner inför de två ovan nämnda händelserna.)

I övrigt anammar Karlberg begreppet borgarsvin (och namnger eventuellt den förmodade sossen på hög ort), Johan tycker inte att en sida med namnet borgarsvin.se är den perfekta platsen för saklig debatt (!?) och Martin undrar om det är han som är borgarsvinet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tror du på terrorismen?

Det här inlägget har legat och grott ett tag. För att terrorist-hetsen skrämmer mig. För att jag inte tror på terrorism. Inte som medel att förändra. Inte som förklaringsmodell. Iallafall inte förrän jag fått förklarat för mig vad det handlar om, egentligen.

Finns terrorism? Och vad är det i så fall? Vem är terrorist?

Jag har ställt de där frågorna många gånger. Hittills har jag inte fått något ordentligt svar. Jag har istället fått veta att terroristerna, och terrorismen, är farlig. Så farlig att ovan nämnda frågor inte ska ställas. Den som ställer ovan nämnda frågor är nämligen troligen en sådan som tycker att attackerna på World Trade Center var något bra och att självmordsbomningar som dödar civila är helt okej. Det går inte att ifrågasätta utan att välja sida. Utan att sympatisera med fel sida. Eller?

Jag överdriver kanske. Eller gör jag? Får vi ifrågasätta terrorismen eller gör det oss till terroristsympatisörer?

En del skulle kanske säga att vi får ifrågasätta, men vad är poängen? All terrorism är av ondo. Terrorism är aldrig försvarbart. Jag skulle då invända och säga att jag absolut inte försvarar någonting. Jag ifrågasätter. Det är en stor skillnad. Det måste få vara en stor skillnad. Sedan skulle jag förklara att det kanske är så att all terrorism alltid är av ondo. Men det är inte över det jag funderar. Jag vill veta vad som är terrorism. Jag vill veta om det finns eller om det bara är begrepp vi använder för att slippa förklara otäcka händelser i världen som faktiskt beror på saker. Terrorism som förklaringsmodell.

Varför hände *****? Det var terrorister som gjorde det. Jaha....

Och så slipper vi tänka längre. Slipper fundera på varför det skedde som skedde. Det var ju terrorism. Förklaringen är vattentät. Nästan. Det kan nämligen hända att någon enfaldig stackare inte förstår förklaringsmodellen terrorism. Då finns det ytterligare en faktor som alltid kan förklara det mest brutala våld och alla irrationella eller desperata handlingar du kan tänka dig.

Varför hände *****? Det var terrorister som gjorde det. Jaha.... Men varför gjorde de det? De var islamistiska terrorister. Jaha... Då förstår jag.

Så ska vi alla nicka och förstå. Men jag förstår inte. Varför är vissa terrorister och andra frihetskämpar? Vad är skillnaden? Vad är terrorism?

Nej, jag förstår inte. Men jag tror.

Jag tror att det är vinnarna som skriver historien och de med makt i hand som målar verklighetsbilden. Jag tror att det alldeles för oproblematisernade begreppet terrorism används för att förenkla världspolitiken och för att vinkla verklighetsbilden till användarnas fördel. Jag tror också att det används för att rättfärdiga åtgärder som annars aldrig gått att rättfärdiga.

Terrorismen är ett slags politiskt verktyg, för "terroristerna". Terrorismen som begrepp är också ett politiskt verktyg, för terroristernas motståndare. Titta på hur politiska ledare använder begreppet terrorism. Thaksin Shinawatra har använd terrorist-begreppet för att rättfärdiga sina grymma brott mot muslimer i södra Thailand. Than Shwe använder begreppet när han jagar och fängslar den burmesiska demokratirörelsen. Putin använder begreppet för att rättfärdiga den etniska rensningen i Tjetchenien.

Nu kanske någon undrar om jag likställer terroristerna i Islamiska Jihad med frihetskämparna i Tjetchenien. Nej. Men båda dessa grupper kallas terrorister av vissa och frihetskämpar av andra. Båda dessa grupper har utfört terrordåd. Jag bara undrar vad som egentligen är skillnaden, annat än vad vi värderar vara rätt och/eller fel?

Jag tror vi är många som ser att terrorism-begreppet är subjektivt och otillräckligt som förklaringsmodell. Ändå köper vi censur- och terrorlagar i Europa. Ändå köper vi terrorismen som förklaringsmodell. För ingen av oss vill ju bli misstagna för någon som försvarar självmordsbombare.


Terrorister?

Med anledning av häktandet av de terrormisstänkta somalierna. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 28 februari 2008

The devil is back...

Jag skrev i början av veckan att det troligen var dags nu. Jag fick rätt. Imorse landade Thailands störtade premiärminister, Thaksin Shinawatra, i Bangkok. Han hälsades av några tusen anhängare som viftade med rosor och blå fanor. Och av en bil som tog honom till högsta domstolen. Han är ju anklagad för korruption (han släpptes dock mot borgen efter bara 20 minuter). Det ska bli intressant att se hur Thaksin kommer att dömas. Om han överhuvudtaget kommer att dömas. Det är ju trots allt hans anhängare som åter igen delar makten med den thailändske kung Bhumibol.

Thaksin har inför återkomsten lovat att inte syssla mer med politik, utan istället ägna sig åt fotboll. Han äger ju Sven-Göran Erikssons Manchester City sedan förra året. Huruvida Thaksin verkligen kommer att hålla sig borta från politiken får tiden utvisa... informell makt tvivlar jag iallafall inte på att han kommer att ha. Han är ju polare med varenda minister i landet.

Thaksin störtades i en kupp den 19 september 2006. Två dagar efter att vi förlorade valet i Sverige. Det var en märklig vecka. Jag hade precis flyttat till Thailand och fick en snabb och intensiv introduktion i den thailändska politiken (här hittar du det jag skrev om händelserna då). Det var svårt för mig att riktigt förstå det som hände då, eller snarare de reaktioner det fick. I Mae Sot, där jag bodde, var det ingen som riktigt brydde sig. I Chiang Mai och Bangkok dansade folk på gatorna. Alla tycktes fira Thaksins fall. Alla firade militärkuppen. Thai-style democracy, kallades det. Jag tyckte det var märkligt och lite läskigt. Demokratins misslyckande. Men det var innan jag insåg att Thailand aldrig någonsin varit en demokrati.

Allt sedan den där kuppen har jag fortsatt att följa den thailändska politiken, mer eller mindre intensivt. Jag är ganska säker på att jag förstår den bättre idag än jag gjorde den 19 september 2006. Ändå känns det märkligt att Thaksin välkomnades av en jublande folkmassa i Bangkok idag. Det känns märkligt att han är tillbaka i det land vars folk han rånat. Vars folk var så arga. Men det är Thailand. Det svänger fort. Thai-style democracy...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 26 februari 2008

Korta kommentarer:

Några korta kommentarer kring olika händelser som nu debatteras på olika håll.

Obama kan stå inför ett stort bakslag efter att någon (enligt Obama är det Clinton) läckt "muslimbilden" på Obama till pressen. Det handlar alltså om en bild där Obama under ett besök i Kenya bär en muslimsk dräkt. För detta anklagas han vara "opatriotisk" och riskerar förlora primärvalen... Var det någon som sa att USA är ett tolerant land? (Måste dock tilläga att NY Times samtidigt rapporterar att stödet för Obama fortsätter att öka, så kanske är svensk rapportering kring "muslimbilden" inte helt rättvisande.)

Pliktverkets generaldirektör vill att kvinnor ska tvingas mönstra, precis som män. Det är ju helt självklart att det är precis så det bör vara, och skrattretande att det är först nu frågan diskuteras. Om det är någon som har goda motargument vill jag gärna höra de argumenten. Själv kommer jag inte på ett enda.

The 88 Generation Students, en av de drivande grupperna inom demokratirörelsen i Burma som leds av ständigt fängslade Min Ko Naing, har gått ut och krävt en bojkott av OS i Peking 2008. Jag har tidigare stött dessa krav, och gör det även i fortsättningen. För den som ställer sig tveksam till bojkotten finns här 10 anledningar till varför OS i Peking inte är okej.

I Thailand väntas den avsatte premiärministern Thaksin återvända under slutet av veckan, även om det exekta datumet för hans återkomst hålls hemligt. Vad den korrupte Thaksins återkomst i praktiken kommer att innebära för Thailand.... återstår att se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

De där som vägrar hålla tyst.

Igår såg jag dokumentären Mordet på Anna P på SVT. Anna P som i den ryska journalisten och regimkritikern Anna Politkovskaja. Hon mördades i Ryssland 2006 för att hon vägrade vara tyst. För att hon vägrade censur.

Under dokumentären fick vi se ett antal intervjusekvenser med Anna Politkovskaja, de flesta från 2003. Hon visste, det var klart och tydligt, att det fanns en stor risk att hon inte skulle tillåtas leva länge till. Ändå vägrade hon vara tyst.

Vi fick också möta hennes familj och vänner, och jag slogs utav hur mycket av det de sa lika gärna skulle kunna ha sagts av en burmes. Om Burma och om Than Shwe. Om ett annat politiskt system som är destruktivt och en annan ekonomi som är helt trasig. Vi fick möta ett Ryssland som är ett otäckt land och ett fattigt land, men där det finns människor och rörelser som är villiga att ge allt för förbättring.

Jag fascineras av dessa människor som så modigt offrar allt för det de tror på. Oavsett om det är i Burma, i Kina eller i Ryssland så är det något enormt. Något stort. Jag undrar vilka som skulle göra samma sak ifall det vore Sverige. Stå upp för fri- och rättigheter med livet som insats. Som Anna Politkovskaja eller Min Ko Naing. Jag undrar om jag själv skulle våga. Om någon skulle våga.

För samtidigt som män och kvinnor dör eller fängslas för yttrandefrihetens skull i Burma och Ryssland, står svenskarna tysta och ser på när vår yttrandefrihet blir mindre och mindre.

Och jag vet att det är långt mellan det ryska samhället och det svenska. Eller mellan det burmesiska samhället och det svenska. Men med censur och buggningslagar krymper avståndet. Tro mig.


Min Ko Naing, Gao Zhisheng och Aung San Suu Kyi, som precis som Anna P vägrar tystna.

För i övrigt finner jag det ganska anmärkningsvärt att biståndsminister Gunilla Carlsson inte tycker att biståndspengar till Ryssland behövs... HIV/Aids-epidemin ökar, ökar och ökar. Demokratin minskar, minskar och minskar. Fattigdomen breder ut sig. Den etniska rensningen tycks fortgå... Varför inget bistånd, Carlsson?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

måndag 25 februari 2008

Skärpning SÄPO!

Jag fick nyss ett samtal från R. som undrade om jag hört vad som hänt Maud Olofsson. Det hade jag inte. Men jag blev orolig. Vi har ju ett ganska tråkigt register i Sverige vad gäller våld mot våra politiker. R. lugnade mig dock när han berättade vad som hänt. Eller, han lugnade mig samtidigt som han gjorde mig orolig. Jag ska förklara varför.

Maud och hennes livvakter var ute och åkte bil. De bevittnade en bilolycka där två renar skadades svårt, så pass svårt att de låg mer eller mindre stilla på marken. Fört att förkorta renarnas lidanden skulle så livvakterna skjuta ihjäl de två skadade renarna. So far, so good.

Två skott avlossades, båda av livvakter jag antar kommer från SÄPO. Skotten skulle döda två renar som, så vitt jag förstår, låg på marken. Det ena skottet missade. Det andra skottet träffade en av renarna, men träffade så illa att renen fortfarande levde. En privatperson som utav någon anledning hade en yxa med sig fick ingripa och avlivade renarna, med yxa.

Två skadade renar. Två skott som skulle döda. Två skott som skjuts av den person eller de personer som anlitats för att skydda en svensk partiledare och minister (en partiledare och minister som dessutom en och annan ogillar). Inget skott träffar rätt. Är inte det ganska anmärkningsvärt? Är det inte ganska oroväckande?

Inte nog med att vi har en inkompetent svensk regering, vi tycks också ha inkompetenta svenska livvakter som ska skydda denna svenska regering. Farlig kombination...?

Via R. och politikerbloggen.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ask är ett hot mot demokratin.

När vi åkte Tjejvasan i helgen (och I did it!) var W. som är aktiv i Liberala Ungdomsförbundet med. Det händer rätt ofta att vi inte delar varandras åsikter. Men i övervakningsfrågor är vi rörande överens. Så vi satt och snackade skit om Bodström och Ask en kväll i stugan. Ingen av oss gillar dem speciellt mycket. Men, sa jag, Ask har iallafall gjort en bra sak som justitieminister.

Jag syftade förstås på hennes motstånd till den förnuftsvidriga censurlag som föreslagits i EU. Ni vet den där lagen som ska göra det förbjudet med hemsidor som uppmuntrar till terrorism. Så inser jag idag, bara två dagar efter att jag berömt Ask för hennes motstånd till ovan nämnda dumma idé, att hon bytt sida. Den här censuren ka alltså komma att bli aktuell i Sverige.

Censur. Smaka på ordet.

Vad händer med ett samhälle med ytterligare censur? Vad är det vi skapar? Titta bakåt. Lär av historien. Skydda den där yttandefriheten som människor runt om i världen fortfarande sitter fängslade för.

Och så det andra ordet. Terrorism.

Vilka sidor uppmuntrar till terrorism? Vad är terrorism? Det blir förstås fråga om en i allra högsta grad politisk definition. Kanske rentav ideologisk.

Politisk censur är vad det är frågan om. Möjligen snäppet värre en moralistisk censur (som ju också är politisk). Någonstans här ligger ett av grundproblemen med censur. Censuren är alltid politisk. Inskränkningar i yttrandefriheten är alltid politiska. De svenska politiker som säger sig vilja skydda vårt demokratiska system genom att underminera det bör genast avgå. Bodström och Ask är i min mening ett större hot mot den svenska demokratin än vilket terrornätverk som helst.

Fridholm, Erik Laakso, Alliansfritt Sverige, Trotten, Johanna Nylander, Opassande och Peter Karlberg har alla skrivit om ovan nämnda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 22 februari 2008

Shit, vem fan är Sjöberg?

Patrik Sjöberg tror fortfarande att han är bättre än Holm. Okej att jag som värmlänning är lite partisk i den här smått märkliga diskussionen, men Holm är värd hundra gånger mer respekt än Sjöberg. Holm är coolare, bättre och smartare än Sjöberg någonsin var.

Jag säger som min kära yngre bror skrev i ett sms till mig den 6 mars 2005: Shit, vem fan är Sjöberg? (Och svaret blir: Vem bryr sig, egentligen?)



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 21 februari 2008

9A. Eller?

Jag tror det är rätt många av oss som undervisat på högstadiet som nu sitter fängslade framför SVT:s nya satsning 9A. Jag tror det är att det är rätt många av oss som gått i högstadiet som också sitter i tv-soffan. Och rätt många av de som går i högstadiet sitter nog också där. De som har barn som går i högstadiet tittar nog de med.

Det är nog en satnsing som tilltalar en rätt bred publik, men andra ord.

Idag avslöjar (..?) SvD att marknadsföringen av programmet inte varit helt korrekt. SVT har i och för sig inte ljugit, men inte heller framställt det precis som det är. Jag tycker inte det är särskilt förvånande.

Konceptet för programmet är ju att lärarna, de goda pedagogerna, ska komma som räddarna i nöden. Det är klart att SVT gör vad de kan för att förstärka den bilden. Det är ju det som är marknadsföring, eller?

Själv har jag lite svårt att föhålla mig till programmet. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Än.

Å ena sidan tycker jag att det är bra att skolverkligheten uppmärksammas. Jag tror det kan vara en bra väckarklocka, en påminnelse om hur det faktiskt är att var 15 år i Sverige. Å andra sidan gillar jag inte att fokuset hamnar på lärarna, som individer, i så pass hög utsträckning.
Åter igen blir det olika individer som avgör hur den svenska skolan fungerar, eller inte fungerar. Jag skulle vilja se mer fokus på systemfel (även om jag såklart tror att det handlar om både system och individer, de samspelar ju på ett rätt uppenbart sätt).

Å ena sidan gillar jag att fokuset inte, som i den björklundska skoldebatten, hamnar på att eleverna är dåliga. Har dålig disciplin. Pratar dålig svenska. Och så vidare. Å andra sidan är jag rädd i att vi ska hamna i ytterligare en debatt om där lärarnas bristande kompetens hamnar i fokus. Jag tycker förvisso att kompetensan hos svenska högstadielärare behöver höjas, men jag tror inte att vi kommer till bra lösningar om vi inte tittar på både system och individ.

Å ena sidan är hoppas jag att lärare runt om i landet kan bli positivt inspirerade. Å andra sidan är jag rädd att lärare runt om i Sverige ska bli negativt inspirerade.

Jag skulle kunna fortsätta med den här velande listan i en evighet. Smått ambivalent. Jag tror jag gillar satsningen. Kanske. Eventuellt. Återkommer...

För i övrigt gillar jag Åsa Linderborgs kritik av Zaremba. Intressant skribent, helt klart. Marta Axner och Roya har också skrivit bra om det här med att vara kränkt...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vasan - Ett kommersiellt jippo

Jag och 10 till (eller egentligen 14 till, beroende på hur jag räknar) är just nu i upplandet för att köra Tjejvasan. Hur jag ska klara det är ännu oklart, men klara det ska jag.

Under hela hösten och början på våren har olika sponsorer trakasserat mig med information om allt möjligt som vasaloppsåkare helt enkelt måste ha. Trakasserierna har skett via mail via reguljär post. Massor med tips jag inte vill ha. Massor med information som mest gett mig ångest. Jag vill inte veta exakt hur jag ska träna för att få den optimala vasa-träningen. Jag vill definitivt inte veta allt om alla olika prylar som är måsten för alla som ska åka Vasaloppet.

Jag tror inte att jag behöver en midjeväska där jag kan förvara 0.9 liter blåbärssoppa, som dessutom håller sig varm! Jag tror definitivt inte att jag behöver ha skavsårsplåster på mina bröst, det känns som lite overkill...

Det kommersiella drevet inför Tjejvasan har gjort mig spyfärdig. Dämpat lusten att åka. Jag vill ju bara ha kul. All information jag inte velat ha men ändå fått har varit ångestskapande. Jag vill ju bara åka Tjejvasan, jag vill inte behöva vara den.

Jag trodde att det kanske skulle bli bättre när vi väl kommit upp till Sälen. Att kommersialismen skulle avta. Hur dum var jag?



Klockan var drygt 13.00 när vi idag kom fram till Mora efter drygt tre timmars bilfärd från Karlstad. Sluthalt var egentligen Sälen, men eftersom vi av någon okänd orsak valt att hämta våra nummerlappar i Mora istället var vi tvugna att köra den omvägen.

Stället där vi hämtade nummerlapparna var ett gigantiskt tält med en massa stånd och diskar av olika slag i. Redan utanför tältet fanns det reklamskyltar. Google. Inne i tälten fanns miljöbilar. En Stadium. Powerbars. Souvernirer. Allt och inget. Mest inget.

I tältet ville alla sälja allt till mig. De ville sälja konceptet. Kranskullan jag verkligen inte är. Jag som är irriterad till min natur blev såklart irriterad och klagade på både det ena och det andra.
När vi ätit och åkt vidare till Sälen och hittat vår vackra stuga och kommit in gnällde jag lite till. Kommersialismen har den effekten på mig (inte minst för att jag är rätt lättpåverkad och lite prylgalen och nu har lite ångest för att jag inte är någon kranskulla...).

Väl i stugan påpekade J. att vår stuga iallafall inte var så särskilt kommersialiserad. Om några år, sa hon, kommer det säkert att finnas erbjudanden, prover och information på varje kudde.

Det värsta är att hon säkert har helt rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 19 februari 2008

OBS! Ny bloggadress!

Burmabloggen byter adress, från och med nu hittar ni bloggen på http://burma-bloggen.blogspot.com/ (således här). Antalet skribenter kommer nu dessutom utökas så att fler från S-studenters Burmautskott skriver på bloggen, som nu officiellt är en av utskottets två bloggar. På Burmabloggen kommer ni även i fortsättningen att kunna läsa om vad som händer i Burma.

Utöver Burmabloggen kommer S-studenters Burmautskott i fortsättningen också att ha en utskottsblogg vi informerar om vad Burmautskottet gör, vilka Burmaevents som är aktuella och så vidare. Utskottsbloggen hittar ni på http://burmautskottet.blogspot.com/ (således här).
Jag länkar såklart i fortsättningen till båda dessa!

Just nu håller jag på och bygger om båda de nämnda bloggarna, så det kan vara lite... rörigt på sidorna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Castro avgår, länge leve Castro?


Fidel Castro avgår. Den man som i världens ögon närmast personifierar den kommunistiska diktaturen på Kuba under drygt 50 år. Han efterträds av sin lillebror Raúl Castro. En Castro borta, en annan tar plats (och jag formulerar mig så trots att jag är väl medveten om att lillebror Castro inte dyker upp från ingenstans utan länge funnits med i bilden).

Jag kommer att tänka på min egen lillebror. Inte för att han har något direkt med Kuba eller Castro att göra, utan för att han prenumererade på Fantomen när vi var små. Varje gång Fantomen dog efterträddes han av sin son. När sonen tog på sig dräkten och gick ut och mötte folket utanför Dödskallegrottan mötte de honom med orden "Fantomen är död! Länge leve Fantomen!". De där orden passar bra på Kuba idag. Castro avgår, länge leve Castro!

Fast helt likt är det ju inte. Helt bra passar det ju inte. Folket utanför Dödskallegrottan var ju inte tvingade att hylla Fantomen. Och Fantomen var ju ingen diktator. Dessutom hoppas jag att Castro-ätten inte ska styra Kuba generation efter generation. Inget länge leve för diktauren på Kuba, helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 18 februari 2008

Världens helg i subjektiv korthet.

Helgen som gått har varit en bloggfri helg. Dels för att det kan vara skönt ibland, dels för att S-studenters Burmautskott har haft utskottsmöte. Som vanligt tog det tid, men vi fick mycket gjort. Raúl Urrutia, som under tre och ett halvt år varit utskottets ena koordinator (vi har två) avgick i lördags från denna post, där han gjort ett jättejobb. Jag blev därpå vald till ny koordinator, ett ansvar jag hoppas jag kan axla... Burmautskottet är S-studenters största utskott och vi har enormt mycket aktivitet, både i Sverige och i Thailand. Utskottet betstår dessutom av en samling ganska galna, men likväl fantastiska, människor varav en del är helt nya i Burmafrågan medan andra har läst Irrawaddy dagligen de senaste åren... En rätt inspirerande samling sossar, med andra ord. Kort och gott, jag är lite stolt, lite nervös och tycker det ska bli hur kul som helst.

Trotsa att jag inte bloggat har det hänt saker runt om i världen under helgen (!?). Bland annat har Kosovo förklarat sig självständigt. Förhoppningarna tycks vara höga, samtidigt som riskerna för konflikter med Serbien är lika höga. Jag följer med spänning utveckingen, men rekommenderar Adrian Kabas blogg för den som vill ha kunniga och bra kommentarer.

Inför valet i Burma börjar oppositionen nu mobilisera och organisera motstånd. De burmesiska socialdemokraterna, DPNS, uppmanar det burmesiska folket att rösta nej (och den burmesiska oppositionen att organisera en nej-kampanj) i en artikel skriven av partiets ordförande, Aung Moe Zaw. Vidare uttalar sig idag Dr. Lian Sakhong, ordförande för den kommitté som skrivit exilregeringens konstitution samt styrelseledamot i Svenska Burmakommittén, i Mizzima angående juntans konstitution och dess legitimitet. Det känns betryggande att oppositionen fortfarande klarar att fokusera på folkomröstningen i maj, trots mordet på KNU-ledaren Pado Man Shar förra veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bilden i det högra, övre hörnet föreställer Burmautskottets före detta koordinator Raúl in action.

fredag 15 februari 2008

Kan de inte stävja det egna fusket istället?

Nu har det kommit ännu en utredning. Utredningen visar att 22,5% av de pengar som tas ut som tillfällig föräldraförsäkring fuskas bort. Hur exakt utredarna kommit fram till den här siffran är oklart. Mycket oklart.

Göran Hägglund och Cristina Husmar Persson ska nu skapa nya regler för att stävja fusket. Alla föräldrar ska kunna styrka att deras barn varit borta från skolan eller förskolan med ett intyg vilket ska skrivas under av personal på skolan eller förskolan. Gott nog. För byråkrati är ju en bristvara i Sverige.

Jag undrar spontant hur den här undersökningen av fusket gjorts. Vidare undrar jag om inte regeringen skulle kunna få in mycket mer "fuskpengar" om de lade ner extra resurser på annan typ av ekonomisk brottslighet, av den typen som har mindre med bidrag och mer med till exempel avdrag för företag att göra.

Ett annat tips till regeringen, som trots att de gick till val på att stävja fusket visat sig vara den mest fuskande regeringen hittills, är att se igenom de egna leden. Titta igenom ministrarnas och riksdagsfolkets ekonomi, det är inte omöjligt att ni bara där skulle kunna komma upp i de där 650 miljonerna som ni menar att småbarnsföräldrarna snor från samhället årligen...

För i övrigt konstaterar jag att Clinton vann i New Mexico, och fortsätter hoppas på Obama.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 14 februari 2008

Heja Olle Thorell!

Under demonstrationerna i Burma i september förra året gick politiker från samtliga politiska partier ut och lovade sitt stöd till det burmesiska folket. Det var bra. När jag fick chansen att hålla tal inför alla de där politikerna och människorna på Medborgarplatsen den 28 september minns jag att jag sa att krisen i Burma inte skulle vara över på några veckor, och att jag hoppades att dessa politiker skulle stödja Burma även när media slutat följa utvecklingen i landet. Det är så skönt när en del av dem faktiskt gör det. Så här sa socialdemokraten Olle Thorell under utrikedebatten i Riksdagen igår:

"Våldet och konflikterna i Asien är inte bara ett hot mot invånarna där utan mot hela den globala säkerheten. Sverige måste vara drivande och aktivt på alla arenor för att bidra till att lösa de här konflikterna. Vi måste samtidigt visa på sambandet mellan å ena sidan fattigdomsbekämpning och en rättvis fördelning och å andra sidan fred och stabilitet.

Ett av många exempel är Burma, som inte har nämnts mycket i debatten i dag, men jag tänker göra det. Det är ett av världens fattigaste länder med en av Asiens största arméer. Efter att protesterna i september brutalt slogs ned har strålkastarskenet slocknat. Det internationella samfundet har protesterat, vissa sanktioner har stärkts, men juntan sitter kvar i orubbat bo.

Det senaste utspelet från juntan är att man utlovar en folkomröstning om den nya författningen, en författning som ingen ännu har sett, och senare val till ett nytt civilt styre. Det här låter ju lovande men är nog bara ytterligare en skenmanöver för att klamra sig fast vid makten.

Författningen som tog 14 år att ta fram är i själva verket en garanti för att militären ska behålla makten. Man ska komma ihåg att den gör det omöjligt för Aung San Suu Kyi att bli regeringschef. Militären kommer att utse en fjärdedel av parlamentet. Sex ministerposter är reserverade för militären, och den som ska bli premiärminister måste ha varit general i minst tio år.

Sverige måste delta i synandet av den bluffen och verka för att EU:s gemensamma ställningstagande stärks ytterligare. Kraven på att Aung San Suu Kyi och resten av de politiska fångarna ska släppas måste stå fast. En dialog mellan alla parter är den enda vägen framåt. I den här konflikten liksom i många andra i Asien spelar Kina en nyckelroll. Trycket på Kina måste öka och bli så starkt att de tvingas agera. Här kan EU och Sverige spela en större roll."

Inte nog med det här, från ovan sända, inlägget i utrikesdebatten. Olle ställer på sin blogg dessutom en fråga direkt till utrikesminister Carl Bildt angående "valet" i Burma . Inlägget är långt och avslutas med:

"Vad avser utrikesministern vidta för åtgärder för att syna den här bluffen och arbeta för att ytterligare öka trycket på juntan i Burma att inleda reella samtal om en verklig övergång till ett demokratiskt styre, där alla relevanta parter får delta fritt?"


Ja, det är vi ju fler som undrar...

Helt rätt. Helt fantastiskt bra. Heja Olle Thorell!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mord och mer våld.

Idag klockan tjugo över fyra, thailändsk tid, mördades Karen National Unions ledare Pado Man Shar i Mae Sot, Thailand. Han sköts av två väpnade män utanför sitt hus, i nuläget är det oklart vilken grupp eller vem som ligger bakom mordet.

Vad det här kommer att innebära för oppositionen längst den thai-burmesiska gränsen är oklart. Ett KNU i kris är alltid problematiskt, eftersom KNU är den enda grupp som egentligen respekteras av thailändska myndigheter. Risken att mordet på Pado Man Shar leder till mer våld, mer oroligheter, är dessutom mycket stor.


Raúl och Carina tillsammans med Pado Man Shar 2006

Läs vidare i Mizzima. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Uppdaterat: För den som är intresserad har jag nu skrivit mer utförligt om Man Shar och KNU på Burmabloggen.

Uppdaterat igen: Även Frida Perjus, som finns på plats i Mae Sot, har skrivit om mordet. Karin, som är på väg från Chiang Mai till Mae Sot för att träffa KNU:s joint-secretary David (som för i övrigt sägs finnas på en tio-i-topp lista över KNU-toppar som ska dödas), har också skrivit om mordet på Man Shar. Hon kommer med största säkerhet komma med uppdateringar efter mötet, så håll koll på Heja Världen!

onsdag 13 februari 2008

Ordlös Onsdag - Demokrati i Burma

Ung kvinna som arbetade för demokratirörelsen i norra Burma. Kachin State, Burma, 2007.
(Idag är hon rektor för den skola längst gränsen som jag visade bilder från förra veckan, dessutom var hon en gång i tiden en av mina fantastiska studenter hos Student Youth Congress of Burma)

Fler bilder finns som alltid hos Nejma. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 12 februari 2008

Malmö vågar.

Med risk för att förstärka bilden av mig själv som alltför internetberoende känner jag, som Malmöbo, en viss stolthet när jag idag jag lägger märke till att EU beviljat Malmö ekonomiskt stöd för att etablera ett virituellt medborgarkontor i Second Life. Jag visste att det var på gång, och tycker att det är kul att det ska bli verklighet.

Malmö vågar och visar vägen. As always.

Via Daniel Persson. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lars Ohly gör helt rätt.

Jag har skrivit om det förut. Den här grön-röda alliansen som det pratas om. Och jag tror inte på den.

Jag tycker inte att vi ska gå mot något som liknar ett tvåpartisystem. Jag tror inte vi behöver det för att vinna. Jag tror vi blir bättre utan det. Enighet är inte alltid att eftersträva. Det behöver inte alltid vara en styrka. Och det känns bra att åtminstone en partiledare på vänstersidan också ser det så.

Tack, Lars Ohly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 11 februari 2008

Snett, snurrigt, märkligt.

Någonting är väldigt skruvat, snett och knepigt. Det är den politiska debatten på SvD:s ledarsida.

Idag skriver Per Gudmundson en ledare med titeln Under samma tak som proffsdemonstranterna. Artikeln går ut på att det är korkat att vilja försvara allmännyttan (vilket ju är väntat om än skruvat när det kommer från Gudmundson) och ännu mer korkat att vilja visa sitt missnöje med detta. Men det riktigt skruvade och snedvridna är Gudmundsons argumentation för varför det är så korkat att inte gilla utförsäljningarna. Artikeln handlar om att Gauffin som tydligen samordnar en demonstration för att "rädda hyresrätten" i Stockholm ikväll är trotskist. Det skruvade är att hans slutsats blir att det skulle vara korkat att inte gilla utförsäljningar för att en del av dem som vill försvara allmännyttan också hyllar oktoberrevolutionen. Det är hans argument.

Men det är ju inget argument. Sedan avslutar han med:

"Nu undrar ni vem som är så dum att de går på den här bluffen.

Ja, det är bara att titta på vem som erhållit demonstrationstillstånd utanför Stadshuset i kväll: Stockholms Arbetarekommun."


Gått på vad?

Hela texten är som ett dåligt skämt. Men ett skämt som stör mig. För att SvD trots allt är en av Sveriges största tidningar. För att jag tycker att det går att kräva lite kvalitet, även från de mest mörkblå skribenter. För att jag vill ha en debatt med politiken i centrum. Gudmundson kan diskutera oktoberrevolutionen och kritisera trotskister hur mycket han vill. Men bolsjevikerna i Ryssland i början av förra seklet har rätt lite med utförsäljningar att göra.

Och jag tror att Gudmundson också vet det, vilket gör hans text ännu märkligare. Vad är det egentligen han vill förmedla? Vad vänder han sig emot? Att många ogillar att hyrestaket kan komma att slopas? Att de vill demonstrera för att visa sitt ogillande? Vad är problemet, Gudmundson?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Rösta på alliansen 2010!

Fridén satsar tydligen på en karriär inom något av allianspartierna. Eventuellt som kampanjledare. Idag har han skrivit ett blogginlägg där han uppmuntrar alla dem som tjänar på Alliansens politik att rösta på Alliansen 2010.

Kan dock vara så att Fridén är lite för uppriktig för att helt falla Alliansen i smaken, å andra sidan skulle Alliansen må bra av lite mindre populism. Vi får väl se...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

JA!

Christina Jutterström har så rätt. Självklart bör radio- & tvlicensen betalas som skatt, inte som avgift!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 10 februari 2008

Extrem individualism i skolpolitiken

Jan Björklund har kommit med ytterligare ett lysande förslag. Skolkare ska hämtas av polisen. Den obligatoriska skolan är ju trots allt obligatorisk. Därför ska vi nu med kontroll och tvång se till att eleverna stannar i skolan.

Problemet som ska stävjas är de alltså notoriska skolkarna. Unga tjejer och killar som mår dåligt. Riktigt dåligt.

Istället för att satsa pengar på förebyggande verksamhet i skolorna ska således polisen jaga tonåringar. Istället för att tro att skolan kan vara en plats där eleverna kan ha det rätt bra (och försöka skapa en sådan skola) ska vi ta för givet att det behövs beväpnade vakter för att hålla eleverna på plats.

Istället för att se att det är ett problem att skolan är en plats där eleverna mår dåligt och som eleverna flyr ifrån ska vi se eleverna, individerna, som problem. Det är han och hon. Det är individerna. Det är ingenting fel på systemet. Ingenting fel på samhället.

Det finns större problem med den svenska skolan än skolkande ungdomar. Ett av de problemen är den extrema individualismen.

Det är inte bara på min politiska kant som bloggare skakar på huvudet åt denna märkliga politik, Björklund får också kritik från högerkanten. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Disciplinär demokrati - eller spel för gallerierna?

Jag lagade middag med min syster när telefonen ringde igår. De utlyser val i Burma. Den första reaktionen var ett stort va. Val. Nu? Det kommer ju vara en fars, förstås. Och helt plötsligt blev den senaste tidens arresteringar av bloggare och journalister sin förklaring.

Varför kommer det just nu? Påtryckningar från Kina? Hur kommer det gå till?

Idén är att de först ska rösta om konstitutionen som juntan kokat ihop. Sedan multipartival. Sist de gjorde just det arresterade juntan i efterhand de flesta av de som deltagit i valrörelsen. Det skulle kunna bli samma sak nu, men det är troligare att de den här gången satsar på att utesluta oppositionen redan innan själva valet. Juntan har ju lärt sig av sina misstag.

Det finns mycket att säga om det som sker, och Raúl ger en bra analys av det som sker på Burmabloggen. Han ger dessutom konkreta tips till herr Bildt om hur han bör hantera det hela. Jag hoppas Bildt tar det till sig, men tillåt mig tvivla. Aftonbladet, DN, SR och Mizzima rapporterar om juntans nya utspel, medan Irrawaddy håller stenhårt på sin rätt till helgledighet (!).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 8 februari 2008

Lägg ner OS!

Att Kina fått OS 2008 är en skandal. På mer än ett sätt. Jag brukar ofta trycka på Kinas sponsring av den burmesiska juntan, men det är långt ifrån det enda som gör det olämpligt att "ge" OS till Kina.

Och jag blir trött på alla dem som envisas med att tro att det faktum att Kina fått OS på något vis ska göra att regimen i Kina skärper till sig och börjar bry sig om mänskliga rättigheter. Det lovade nämligen regimen att göra. Men varför skulle de? Sådant har inte världens ekonomiska supermakt "on the rise" varken tid eller lust med. Framförallt har de inget behov av att göra det.

Idag skriver Torbjörn Petersson i DN att situationen i Kina tvärtom förvärrats sedan det blev klart Kina fick OS. Han har tidigare intervjuat flera av den kinesiska regimens mest frispråkiga motståndare, nu är de försvunna. Och fortfarande slås flera hundra uppror ned i Kina, varje dag. Varje dag.

Men ju mäktigare Kina blir, desto tystare blir omvärlden. Och nyliberaler fortsätter på håll och kanter hävda att det blir bättre i Kina. Ekonomisk utveckling är ju alltid det bästa för folket. Verkligen? Säg det till Gao Zhisheng och Min Ko Naign. Det finns en risk att de inte skulle hålla med.

Så mycket bättre då, att den burmesiska regimen och den kinesiska regimen gör allt vad de kan för att tysta dessa motståndare. Och de gör det med hjälp av våra pengar, vårt goda minne och vårt Olympiska Spel.

Så lägg ner OS. Vi har ju ändå VM.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mer rädsla ger mer trygghet?

Intet nytt i utrikespolitiken. Förrän nu då.

Carl Bildt och Beatrice Ask går idag ut i en gemensam debattartikel där de mycket vagt presenterar Sveriges nya satsning mot den så kallade terrorismen (som jag fortfarande hävdar är ett dåligt, vagt och populistiskt begrepp). För vi måste ta hotbilden på allvar, förklarar Bildt och Ask.

"Trots att det direkta terroristhotet mot Sverige och svenska intressen alltjämt bedöms vara relativt lågt, vore det naivt att tro att det som har hänt i våra grannländer inte kan hända också här."

Nu ska vi alltså ha en nationell plan för att bekämpa terrorismen i Sverige, samt den eventuella terrorverksamhet som finns i Sverige men riktas mot andra stater. Vi måste vara lite mer rädda. Allt för att värna om vårt öppna, demokratiska samhälle och vår respekt för mänskliga rättigheter.


Bildt och Ask skriver också att förbättringar gjorts, och nämner här bland annat de nya möjligheterna att bugga svenska medborgare, men att mer måste göras. Vad det här innebär, rent konkret, står inte att läsa i artikeln. Men visst ringer varningsklockorna, och de ringer tämligen högt.

"
Den nationella säkerheten kan inte längre särskiljas från internationella säkerhetsfrågor."

Tämligen högt. Fler inskränkningar i våra mänskliga rättigheter för våra mänskliga rättigheters skull väntar med största säkerhet runt hörnet.

Rawia Morras uppmanar på sin blogg Bildt och Ask att inte solka ner Sveriges bild. Jag instämmer, men tvivlar på att de lyssnar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Det är ett helvete att vara ung och tjej.

Det blir ett personligt inlägg idag. Nästan privat. Och argt, igen.

En gång i tiden gick jag i högstadiet. Jag var där ibland. Ibland inte. Jag tog varje tillfälle i akt att inte vara där. Och när jag var där bråkade jag mer än jag pluggade. Jag var skrikig, tjatig, jobbig och dryg. Högstadiet. Jag hatade det.

Men det sa jag aldrig, förstås. Jag var ju inte den typen av tjej som mådde dåligt. Inte av någonting egentligen. Dessutom var jag ju en rätt bitchig och elak djävel. Mot vissa. Mot de där som liksom var under mig, i hierarkin. Aldrig mot de där som var över.

Jämlikhet finns inte i högstadieskolan. Inte jämställdhet heller. Verkligen inte jämställdhet. Hierarkierna kontrollerade allt. Alla.

Och det handlar inte bara om eleverna. Det handlar lika mycket om lärarna. Det gjorde det iallafall på Norrstrandsskolan i Karlstad de där åren då jag gick där. För visst var vi elever vidriga mot varandra. Men många av lärarna var inte mycket bättre. Speciellt inte mot oss stökiga tjejer. Vi var ju så mycket värre än alla bråkiga killar i världen. Vi var ju fel.

För tjejer är ju inte stökiga. Aldrig bråkiga. Och om de nu skulle visa sig vara det måste ju något vara fel på just den tjejen. Onormal. Och då är det bäst att de tjejerna får veta att de är just onormala. Så att de rättar in sig i ledet. Blir så som tjejer ska vara. Duktiga. Flitiga. Frökens bästa vänner.

Jag vet inte helt vart jag vill komma med det här inlägget. Jag antar att jag vill konstatera att tjejer och killar inte behandlas lika. Inte i samhället, inte i skolan. Tjejer förväntas göra det ena och det andra. Vara si och så. Passar de inte in i mallen, tar de för mycket plats, behandlas de dåligt. Av elever, av lärare och av skolledning. Passar de in i mallen lägger de så mycket press på sig själva att de får det tufft utav den anledningen. Sliter de så mycket som de förväntas får de ändå aldrig tillräckligt med uppskattning. Det är så det är.

Det är ett helvete att vara ung och tjej. Rapporten från BRIS bekräftar det. Och Devrim Mavi skriver så bra om det på Dagens Arena idag.

En liten brasklapp: Alla lärare jag hade i högstadiet var inte dåliga. Och de som var bra var fantastiska.

Matilda har också skrivit bra om BRIS-rapporten. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 6 februari 2008

Sätt Björklund i skolan.

Jag ger upp. Jag har ingen lust att bli lärare längre. Jan Björklund får mig att vilja slå sönder datorn. Det finns knappt ord för hur illa jag tycker om den skolpolitik han driver. Varje reform går emot allt vad modern vetenskap säger om inlärning. Björklund tjatar om kunskap men struntar själv i vetenskapen. Logik?

Jag förstår i och för sig att han inte gillar det svenska skolsystemet, han verkar ju vara en av de få som lyckats ta sig igenom utan att ha förstått någonting alls. Han borde få gå om.

Björklunds "nya idéer" om skolan är ungefär lika nya som de nya moderaterna. Och sossarna hänger med. Mer eller mindre. Den svenska skola som jag skröt så med när jag gick i den förnuftsvidriga, dåliga franska skolan försvinner. Blir mer som den franska. Allt det där progressiva ska bort och allt det som redan varit dåligt förstärks, görs ännu sämre. De nya idéerna kring betyg presenterades idag.

Nej. Det är dags att lägga ner.



Mer balanserad kritik av den björklundska skolan kommer från Eva. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ordlös Onsdag - Stolta Studerande

Skola för papperslösa burmeser i Thailand


Mer Ordlös Onsdag finns som alltid hos Nejma! Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


måndag 4 februari 2008

Supertisdagen och republikanerna.

Ameikanska presidentvalskampanjer är spännande, inte bara för att presidenten i USA sitter på en hel del makt, utan också för att själva kampanjerna är ett enda stort ståhej. Eller kanske snarare flera olika ståhej på en och samma gång.

Inför valet i år har det i svensk media talats mest det ena ståhejet, om vem som ska bli demokraternas kandidat. Valet av den republikanska kandidaten har försvunnit ut i periferin. Vi svenskar är så trötta på Bush och republikanerna att vi liksom tagit för givet att amerikanerna känner likadant. Jag har tänkt på det här tidigare men idag läste jag en intressant och genomgående artikel i AiP. Eric Sundström skriver i artikeln att det är för tidigt att räkna ut USA:s konservativa, ett påstående som tycks väl underbyggt.

Det är bara att konstatera att jag själv, och troligen många svenskar med mig, följer valet i USA med svenska ögon och missar därmed en hel massa. Vi tar för givet att det blir en demokrat i Vita Huset efter Bush, men det är långt ifrån säkert. Sundström avslutar artikeln med att konstatera att "en seger för John McCain i höstens presidentval kan i efterhand framstå som oundviklig, men med svenska ögon ändå oförutsedd."

Jag hoppas det inte blir någon McCain i Vita Huset. Förstås. Men visst ringer varningsklockorna. Det skulle inte vara första gången jag satt uppe och tittade på den amerikanska valvakan hela natten för att fram åt morgonen fråga mig själv vad tusan som hände.
Bra uppdateringar om det amerikanska valet finns på AIP-bloggen och på Det progressiva USA. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vänstern, prostitutionen och tystnaden.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg där jag funderade över vänsterns problem med att diskutera sexköp och prostitution utan att hamna i konstiga moralistiska sanningar och fördömanden. En av de saker som triggade inlägget var debatten om sexköpslagen men kanske framförallt Isabella Lunds blogg och de reaktioner som den skapat på olika håll. Stora vänsterbloggar vägrar länka till Isabella även när de skriver om henne, för att inte "sponsra det hon håller på med" och så vidare.

En del i att arbeta och agera politiskt från vänster är för mig att agera och arbeta med ett underifrånperspektiv. Jag tror många av oss skulle skriva under på det. Historiskt har "vi" kämpat för att exempelvis arbetarens röst ska få höras. För att arbetare ska få bestämma över sin egen situation. När då stora vänsterbloggar inte vill länka till prostituerades bloggar, trots att de refererar till och skriver om dessa bloggar, för att inte "göra reklam" ryggar jag tillbaka.

Missförstå mig rätt. Jag menar inte att det nödvändigtvis är vänster att vilja slopa sexköpslagen men det går emot allt jag tror på att inte låta de prostituerades röster höras i en debatt om prostitution. Och det är inte nödvändigtvis höger, eller tokliberalt, att vara för en legalisering.

Jag fick kritik från lite olika håll för det jag skrev, och bland annat uppmärksammades jag på att det finns vänsterbloggar som försöker lyfta ämnet och föra diskussionen, däribland Kamferdroppar. På den bloggen finns idag ett mycket läsvärt svaren ledare i ETC, skriven av Andreas Gustavsson. Även Karlberg har bemött Gustavssons argument på sin blogg. Det är åtminstone kanske början till en början till en vänsterdebatt kring prostitution.

Personligen är jag för sexköpslagen, men jag ser att det finns problem med den och jag ser det största problemet som att människor i prostitution blir "osynliga" och stigmatiserade. Därför är debatten viktig. Nödvändig. Tystnaden kring prostitutionen är rakt igenom dålig. Politisk och samhällelig tystnad är ett dåligt fenomen, i alla lägen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 2 februari 2008

Är Odell Sveriges sämsta minister?

Den smått ledande frågan kan ni svara på i spalten till höger.

Anledningen till jag frågar just idag är de nya hyresbeskeden. Jag som så många andra studenter och unga hyr i andra hand i ett Malmö där hyrorna stigit och det blivit allt svårare att få tag på en etta som kostar mindre än 4500 i månaden (studiemedlet ligger på 7400, räkna själva). Det är ännu värre i Stockholm. Och det blir allt värre på många platser.

Jag lever dessutom i ett Malmö med segregationsproblem. Segregationsproblem som inte blir mindre och mindre. Precis som på andra håll i Sverige.

Jag står i bostadskö i ett Stockholm där bostadsköerna är orimligt långa.Jag ser köerna som ett problem. Det gör tydligen Odell också, men vi har lite olika sätt att se på lösningar...

För vad vill Odell nu göra för att komma till rätta med problemen? Han planerar att ta bort hyrestaket. På så vis blir det dyrare att leva i centrala delar av de större städerna. Det kommer då bli lättare för människor med pengar att hyra lägenheter i bra områden. Dessutom minskar på det här viset risken för att fel sorts människor bosätter sig i fina områden.

Hyresköerna minskar rimligen för lägenheter där få har råd att bo. Odell tar ytterligare ett steg mot ett sämre Sverige. Mot mer segregation. Mot större klassklyftor. Grattis Sverige!

Bios Politikos kommenterar med de väl valda orden "It's evil I tell you, evil!", CUF:s Magnus Andersson tycker att det är bra att Hyresgästföreningen får mindre makt och drar slutsatsen att hyresgästerna därmed får mer makt (och han inser såklart inte det motsägelsefulla i det han skriver) medan Eva konstaterar mycket riktigt att det här innebär att det bara kommer att bli rika människor kvar innanför tullarna i Stockholm.

Vad det handlar om är förstås klasspolitik. Att ta från de fattiga och ge till de rika har ju liksom blivit regeringens, och inte minst Odells, signum.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kortfattat...

Jag hade tänkt skriva något längre om Perssons pigavdrag, men Simone Olofsson har sagt det så bra att jag hoppar.

I USA går det rykten om att Gore funderar på att stötta Obama. Det skulle vara bra. Just nu är det många kända namn i det stora landet västerut som går ut och stöttar sina favoritkandidater. Per Bjurman berättar att "i går natt kungjorde till exempel Ann Coulter, som står till höger om Djingis Khan, att hon tänker rösta på Clinton om partiet nominerar McCain." Till höger om Djingis Khan. Vilken fantastisk formulering.

Ytterligare en dödsskjutning i Malmö, den här gången på Lantmannagatan. Under det första halvåret i Malmö gick jag på Lantmannagatan nästan varje dag. Lärarhögskolan låg i ena änden. Lägenheten jag bodde i låg i andra änden. Det känns lite overkligt när människor dödas på välbekanta ställen. Lite otäckt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,