tisdag 29 april 2008

Burma - Vote No! Ta ställning!

Från vänster till höger. Röda, gröna och blå. Nu tar de svenska student- och ungdomsförbunden ställning för Burma, för den burmesiska demokratirörelsen och för rätten att säga nej.


Den nätbaserade Burmakampanjen med namnet Burma - Vote No! kräver ett svenskt fördömande av den kommande folkomröstningen den 10 maj, ett uttalat stöd för nej-kampanjen som drivs av modiga burmeser trots fängelserisken samt ett släppande av samtliga politiska fångar i landet.



Du kan vara en del av kampanjen genom att blogga för Burma, vara med i fotokampanjen (du ser delar av den ovan), gå med i vår facebook-grupp och/eller skriva på vår namninsamling. Besök vår hemsida, läs om vårt ställningstagande och var med och ta ställning!

Stöd oss. Stöd Burma. Stöd yttrandefriheten. Stöd kampen för frihet och rättvisa.


S-studenters förbundsordförande Kajsa Borgnäs stöttar självklart rätten att säga nej!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Karlstad inte stort nog för rasister och antirasister? (eller "Vad tusan håller Karlstad kommun på med?")

Karlstads vänsterledda kommun sätter stopp för antirasistisk spelning. Anledningen är att Sverigedemokraterna just den dagen håller årsmöte i staden.

Är det ett riktigt dåligt skämt?

Fick ett upprört mail från J. idag. Han är en av många Karlstadbor som emigrerat till Oslo för bättre lön, billigare lägenhet och trevligare regering. Men att lämna Värmland är inte det samma som att sluta vara värmlänning och vi är många emigrerade som försöker att hålla koll på vad som händer där hemma.

Det är knappast någon värmlänning som missat att Sverigedemokraterna ska ha sin kongress i Värmland. Jag har märkt det. J. har märkt det. När vi diskuterade det för ett tag sedan konstaterade jag att vi kan tycka vad vi tycka vill om Sverigedemokraterna men de har samma rätt som alla andra att träffas, samtidigt som vi andra har rätt att protestera mot Sverigedemokraterna, mot deras rasism och mot rasism i allmänhet.

Att protestera mot rasism i allmännhet var vad nätverket Värmland mot Rasism (Karlstad SAC, SUF, RKU, Ung Vänster - Karlstad, Vp - Storfors/Filipstad) tänkte göra samma dag som Sverigedemokraterna ska ha sitt årsmöte. Inte genom någon demonstration utan genom en konsert på fritidsgården "12:an" i Karlstad. Flera band som stöttar budskapet (mot rasism) skulle spela, däribland mina favoriter i Snakkas Kapell.

Nu ställer kommunen in spelningen. De är rädda att det ska komma för mycket folk och att det därmed ska bli många som inte kommer in och därmed blir stående utanför. Dessutom menar Lill Nilsson (v), ordförande för kultur- och fritidsnämnden, att det föreligger en hotbild mot konserten. Det har inte inkommit några hot men kommunen menar att det faktum att det finns många antirasister i en lokal och många rasister i en annan innebär att det föreligger en hotbild. Tydligen är inte Karlstad tillräckligt stort nog för både rasister och antirasister...

Det är absurt.

Ska en grupps yttrandefrihet inskränkas till förmån för en annans? Det kan inte vara okej. Yttandefrihet slutar vara just det när den är på olika vilkor för olika människor/grupper.

Ifall det är så att Lil Nilsson tror att hon förhindrar bråk i samband med SD:s årsmöte i och med att hon ställer in konserten undrar jag om Lil Nilsson förstår någonting om hur det fungerar. Jag betvivlar det.

Att lägga en konsert mot rasism samma dag som SD:s årsmöte är de facto en aktiv åtgärd för att förhindra bråk. De grupper som i vanliga fall tenderar att vilja lösa problem med nazister och rasister med våld (vi som varit unga i Karlstad vet vilka vi talar om) kommer troligen att befinna sig på konserten, precis som många av de grupper som rasister och nazister brukar vilja slå ner. Genom att ställa in konserten kommer dessa ungdomar istället att hänga nere i stan, troligen frustrerade. Med rätta frustrerade.

Där har du ditt våld och ditt bråk Lil Nilsson.

Grattis. Troligen har ditt beslut fått ytterligare ett gäng unga, politiskt engagerade att tappa tron på politiken.

Dels är det principiellt galet och fel att ställa in konserten, dels kommer effekten troligen att bli bråk.

Bak och fram.

Gör om, gör rätt!

I media: Svt, VF, NWT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Mäns våld mot kvinnor. Och våldtäkter.

Var femte svensk mellan 15 och 25 år tycker att det är kvinnans fel om hon blir våldtagen. Var femte svensk mellan 15 och 25 år tycker alltså inte att det är mannen som våldtar som bär huvudansvaret. Enligt vad som just nu sägs på Rapport är det framförallt män som som är av den här åsikten.

Jag skriver om kvinnan som blir våldtagen trots att jag vet att män också blir våldtagna. Jag skriver mannen som våldtar trots att det finns kvinnor som våldtar. Jag gör det för att det oftast är män som våldtar kvinnor.

Män våldtar kvinnor.

Nej, inte alla män. Nej, inte alla kvinnor. Ja, det omvända sker och det finns män som våltar män och kvinnor som våldtar kvinnor. Men det vanligaste är att män våldtar kvinnor.

När det idag talas om mäns våld, och av detta är våldtäkt en del, mot kvinnor brukar det höjas arga röster. Det handlar ju faktiskt inte om alla mäns våld mot kvinnor utan bara om vissa mäns våld mot kvinnor och dessutom finns ju det omvända också. Och det finns mäns våld mot män och kvinnors våld mot kvinnor så varför är just mäns våld mot kvinnor problemet?

Den typen av invändningar handlar egentligen om att se på problemet med att män slår och våldtar kvinnor som ett individproblem istället för ett strukturellt problem. Att se mäns våld mot kvinnor om ett strukturellt problem innebär inte att jag menar att övriga ovan nämnda problem inte är problem eller inte är strukturella eller inte viktiga, det kan de vara men de är inte nödvändigtvis samma problem och har inte nödvändigtvis samma lösning.

Det finns en acceptans gentemot vålds män mot kvinnor inbygt i våra strukturer, i sättet vi tänker och i sättet vi agerar, med vi menar jag både män och kvinnor. Det finns i vår kultur och i vår struktur. Det är en del den svenska ojämställdheten.

Därför är jag inte förvånad över att 20% av svenskar mellan 15 och 25 tycker att våldtäkt kan vara kvinnans fel. De är en del av ett samhälle som lagar till trots inte är jämställt och som trots lagar i alldeles för hög grad accepterar mäns våld mot kvinnor. Jag är inte förvånad men jag är förbannad.

Förbannad på det samhälle som tillåter och förbannad på en feministisk debatt som inte vågar diskutera strukturella problem.

Tidigare inlägg kring feminism och strukturer.

Annat intressant om , , , , , ,

Riktiga EU-sanktioner nu!

Skärp sanktionerna mot Burma är budskapet den burmesiska demokratirörelsen och den internationella Burmarörelsen gång, på gång, på gång upprepar. Skärp de europeiska sanktionerna mot Burma är det budskap jag själv tillsammans med den svenska såväl som den europeiska Burmarörelsen gång, på gång, på gång upprepat.

Idag släpper International Trade Union Confederation en ny rapport. Rich Pickings: how trade and investment keep the Burmese junta alive and kicking är namnet på rapporten och den innehåller det utlovade. Med fokus på energisektorn. Den går igenom hur investeringar påverkar den burmesiska befolkningen och den burmesiska juntan. De konstaterar att trots att investeringarna i Burma de senaste 10 åren mångdubblats ligger fattigdomen på samma nivå som tidigare. 95% av Burmas befolkning lever på mindre än 1 dollar om dagen. Det innebär att 5% har mer än 1 dollar om dagen. 5%. Den uppmanar till sist omvärlden att vidta åtgärder. Riktiga åtgärder.

Fokus ligger som nämnt på energisektorn, av naturliga skäl. Investeringar inom framförallt gas och olja genererar miljarder amerikanska dollar och är juntans huvudinkomst. Franska TOTAL (där bland andra Swedbank, Nordea, SEB, Handelsbanken och Folksam har fonder) är en stor spelare, men marknaden tas allt mer över av Kina, Indien och Thailand. Därmed finns det också delar av rapporten som fokuserar på dessa länder. De delar av rapporten som jag hoppas att svenska politiker kan ta intryck av är de uppmaningar som i rapporten riktas mot omvärlden, inte minst mot EU.

Den omvärldsstrategi för att stötta demokratiutvecklingen och folket i landet som förespråkas i rapporten är mer sofistikerade, de facto verkningsfulla, sanktioner. Mer specifikt är det de menar:

- Ett av FN infört förbud mot alla nyinvesteringar inom gas- och oljesektorn.
- Ett europeiskt införande av finansiella sanktioner av den sort som USA och Australien redan infört. Det vill säga förbud mot finansiella transaktioner för individer inom militären eller med nära band till militären samt för företag som drivs eller ägs av militären eller av personer med nära band till militären.


Annat intressant om , , , , , ,

Ps. Appropå skuggbudgeten så är jag också verkligen sosse.

söndag 27 april 2008

Att hantera amerikanska homofober...

Appropå amerikanska sexualkonservativa, kristna moralister (de där som vill att vi ska "älska George Bush och sluta knulla, för att Gud tycker inte om det") hittade jag via Allianfritt Sverige ett tips på hur vi kan/bör handskas med ovan nämnd hetsgrupp:



Det är vackert.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Söndagstips:

Då och då känner jag att jag måste tipsa om saker jag tycker är extra bra eller extra roliga eller extra dåliga. Idag blir det lite extra bra och extra kul. Vi pratar film, bok, blogg.

Igår såg jag äntligen Inland Empire. Jag har varit nära att se den både en och två gånger men läget har aldrig varit riktigt bra. För att se David Lynchs filmer måste stämningen vara rätt, koncentrationsnivån hög och så vidare. Så är det för mig iallafall, och när stämningen är fel blir effekten att hans filmer bara framstår som hokus pokus. Igår i vart fall var det så där som det skulle vara. Jag, som har den irriterande ovanan att jag snackar mig igenom filmer, satt tyst genom hela filmen. Jag tror knappt någon av oss sa ett ljud. Och den var precis allt det där som utlovats. Obegriplig och ändå helt begriplig och helt rätt. Jag tänker inte låtsas att jag förstod den, men jag tyckte om den.

För några dagar sedan läste jag också ut John Le Carrés Den gode tolken. Den har blivit prisad och hyllad i recensioner men imponerade inte direkt, vare sig som skönlitterär roman eller som samhällskritik. Därmed inte sagt att den inte var okej, det var den. Men inget mer. Det fanns dock en rad jag fastnade för, precis i slutet av boken. Karaktären som kallas Haj talar om amerikanska väckelsepräster och Kongo och slår huvudet på spiken i sin beskrivning av amerikanska missionärers uppdrag utomlands:

"...uppmana oss att älska George Bush och sluta knulla, för Gud tycker inte om det".

Det är precis det de gör, och inte sällan är det deras metod för att stoppa spridningen av HIV/Aids. Och vi undrar varför det går dåligt?

Dagens sista tips är en blogg. S-studenter nuvarande volontär i Mae Sot, Eleonore Eriksson, har kommit igång riktigt bra med sitt bloggande och läsning av hennes blogg rekommenderas varmt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

lördag 26 april 2008

Mycket märkligt, s-bloggar.

Via Peter Karlberg och Eva Hillén Ahlström har jag uppmärksammats på att Enn Kokk ombetts sluta pinga portalen eftersom hans inte fullt så politiska inlägg (melodikrysset) hamnar för högt upp på listorna över mest lästa inlägg. Det är förstås intressant att någon sitter och bestämmer vilka av våra s-inlägg som är tillräckligt politiska för att få vara med på s-bloggar.se... men framförallt är det märkligt. Och fel. Samt att det fatum att Enn Kokk nu helt slutat pinga portalen gör att kvaliteten på den sjunker.

Skärpning!

Vad betyder dagens demonstrationer i Burma?

Idag har burmeser under ledning av buddhistiska munkar och eventuellt studenter (obekräftade uppgifter) samlats för att demonstrera på två olika håll i Burma. En grupp samlades enligt uppgifter jag fått via mail utanför Shwedagon Pagoda i Rangoon och en annan i Sittwe, Arakanstatens huvudstad i västra Burma. I Sittwe ska det enligt uppgift rört sig om något hundratal demonstranter, men det här är inget jag fått bekräftat. Enligt Mizzima hade demonstrationen i Rangoon potential att bli riktigt stor, då munkar från flera olika håll försökte ta sig till Rangoon för att demonstrera. Polis och militär ska dock ha stoppat de flesta innan de kom fram. Burmabloggen rapporterar mer utförligt om det här.

Jag sitter hemma och försöker plugga men tankarna cirkulerar kring dessa två demonstrationer och jag känner att jag måste vädra mina funderingar. Vad betyder de här demonstrationerna? Är det en startsignal för något större, för en kraftfull nej-kampanj inför folkomröstningen? Är det en engångsföreteelse? Det faktum att demonstrationerna i Rangoon och Sittwe, två städer som ligger långt ifrån varandra, startade på exakt samma klockslag tillsammans med Mizzimas uppgifter om de många tillresande munkarna till Rangoon tyder på att det här var en välplanerad aktion. Och var det välplanerat kan det väl inte vara tänkt att vara en engångsföreteelse? Samtidigt finns det en risk att det faktum att de flesta tycks ha blivit stoppade innan de kom fram till Rangoon innebära ett sådant bakslag att de inte försöker igen...

Jag är fundersam, nyfiken, förhoppningsfull, nervös och lite peppad. Det rör på sig. Det måste fortsätta röra på sig.

Läs annat intressant om , , , , ,

fredag 25 april 2008

Att fira FN:s största misslyckande...

... det vill säga Israel.

Björn Fridén och Makan Amini frågar sig på sina respektive bloggar vad det är som de som den 11 maj ska fira skapandet av staten Israel egentligen firar. De konstaterar att skapandet av staten Israel i praktiken inneburit en hel massa lidandet för en hel massa människor. Den stat som av vissa hyllats som Mellanösterns enda demokrati är i själva verket en apartheidstat där de demokratiska värdena tycks ständigt frånvarande.

Makan skriver:

"Inte många andra stater har varit inblandade i lika många krig under så kort tid. Inte i många andra stater har folk fått lida som i Israel och då tänker jag såväl på israelerna som palestinierna. Finns det något annat land som idag har byggt en mur mitt igenom områden där familjer bott sida vid sida i årtionden?"

Han har förstås rätt i detta. De som tänker fira skapandet av Israel, däribland s-ordförande Mona Sahlin, ser det möjligen på ett annat sätt. Många av de som väljer att fira en apartheidstats födsel menar att de inte firar den politiska utvecklingen i Israel efter själva skapandet utan bara det faktum att staten skapades (därmed att väst betalade en del av sin skuld till ett folk de förföljt och mördat i över tusen år).

Även om jag skulle säga att det ändå är märkligt att fira Israels födelse eftersom staten idag är en apartheidstat vars ledning utsätter det palestinska folket för något helt oacceptabelt, så finns det något annat i det sättet att diskutera som är ytterst märkligt.

Det sätt som skapandet av Israel sköttes på resulterade de facto i den konflikt som fortfarande pågår. Konflikten beror inte enbart på senare utveckling utan de facto på hur själva skapandet gick till. Var det en bra idé att ge majoriteten av landytan till minoritetsfolket? Var det en bra idé att inte involvera palestinierna i den process som radikalt förändrade deras förutsättningar, deras liv?

Svaret är i min mening nej. Det hade varit betydligt rimligare att minoritetsfolket fått en mindre landyta än majoritetsfolket att styra över. Det hade varit det enda naturliga att involvera palestinierna själva i processen. Det hade varit det enda rimliga och det enda acceptabla.

Själva skapandet av staten Israel var på det sätt det gjordes ett resultat av ett extremt eurocentrisk och rentav kolonialt förhållningssätt gentemot det palestinska folket. Skapandet av staten Israel bör mot bakgrund av detta och mot bakgrund av den konflikt skapandet skapat ses som ett av FN:s största misslyckanden någonsin.

Och det ska Mona Sahlin fira?

Märkligt.

Läs även annat intressant om , , , , , , , ,

tisdag 22 april 2008

Vad är den radikala feminismen?

Feminismen inom partiet måste radikaliseras, menar Reza Javid. Det är svårt att göra annat än att hålla med. Något måste hända. Debatten kring kvinnor och jämställdhet och sexualitet och feminism har, inte minst i bloggosfären, stått still och stampat. Den har dessutom dominerats av liberaler. Inget fel i det, förutom att jag hellre ser en socialdemokratisk vinkel på det hela.

Frågan är då vad det innebär, en socialdemokratisk feminism och en socialdemokratisk radikalisering av feminismen. Att det behövs är självklart. Samhället är inte jämställt och inte partiet heller (visserligen är det, som Reza påpekar, så att vi gjort framsteg och just nu har kvinnor på en mängd tunga poster men strukturer är seglivade). Men vad innebär en radikalisering och vart har vår politik och kanske även debatten gått fel?

Svaren på de kluriga frågorna sitter jag tyvärr inte inne på, men jag har tänkt några tankar kring det där med den feministiska debatten i allmännhet.

Någonstans tror jag att vi i dagens debatt fokuserar för mycket på att "bota" ojämställdheten. Jag ska försöka förklara vad jag menar. Om vi tänker oss ojämställdheten som en stor ohälsa som vi behöver komma till bukt med, kanske rentav en epidemi (en inte helt långsökt liknelse...), blir en naturlig reaktion att finna medicinen. Har du hosta får du hostmedicin. Men för att få bukt med riktigt svåra hälsoproblem och epidemier behövs förebyggande arbete. Vi kommer inte åt HIV-problemet om vi inte talar om sexuella rättigheter, kondomer och så vidare. På samma sätt kan vi inte komma åt ojämställdheten genom att bara dämpa och bekämpa dess effekter. Vi måste arbeta mot det som skapar ojämställdheten. Vi måste prata strukturer och system och reproducerande hierarkier, igen. Vi måste ompröva strategier och våga ifrågasätta feministiska sanningar.

Ibland när den här typen av tänkande anförs möts det av kritiken att vi ser människor som robotar i strukturer, att vi inte ser individer eller tror på deras kraft. Men individerna är i högsta grad tydliga när jag tänker kring jämställdhet. Individer som aktörer vilka agerar i, mot och med strukturer. Vi måste prata mer om strukturer och att göra det innebär inte att vi inte ser individen utan enbart att vi ser individen i sitt sammanhang.

Delvis görs såklart det ovan nämnda och det finns både en och annan riktigt vass feministisk debattör där ute. Men allt för ofta hamnar vi i diskussioner kring hur vi åtgärdar symptomen, symptom som sexistiska sånger i kårsammanhang eller det ökade antalet plastikopererade unga kvinnor. Det kan vi diskutera och visst kan det ibland vara vettigt och viktigt, men det är inte de frågorna som är de viktigaste. Det är inte sexistiska sånger eller skönhetsideal och fixering som skapar patriarkala samhällsstrukturer, även om de hjälper till att upprätthålla dessa. Därför är det inte kring plastikoperationer eller sexistiska sånger, utan kring de strukturer som dessa företeelser är symptom av som debatten framförallt bör kretsa.

Det var inte bara vaccinet som låg bakom den ökande livslängden i Europa under 1800-talet; det var i lika hög grad, kanske högre grad, det faktum att folk började tvätta händerna. Förebygg!

Lite feministisk debatt på vänsterkanten: Peter Karlberg, Victor Bernhardtz, Bo Widegren

Andra intressanta bloggar om , , , , ,

måndag 21 april 2008

Öppna EU för engagemang och påverkan!

Jag är arg på EU idag. Arg just på EU eftersom jag inte vet riktigt mot vem jag ska rikta min ilska för att kunna påverka... Egentligen är jag mest arg på de blymurar som finns mellan mig och informationen jag är intresserad av och på en helt värdelös hemsida.

Bakgrunden är att jag idag spenderat alldeles för många timmar framför datorn, svärande över dels EU-parlamentets hemsida och dels över EU:s genomskinlighet. Som inte helt och hållet finns.

EU-parlamentet har rimligen ganska mycket pengar. Hur kan de då misslyckas så totalt med att skapa en användarvänlig hemsida? Om jag vill se vad som sker i parlamentet rörande en viss fråga, säg mjöl-frågan, är det idag en lång process. Jag måste titta igenom alla olika typer av uttalanden, alla enskilda omröstningar, enskilda parlamentariker och så vidare. Borde det inte vara ganska enkelt att skapa ett sökverktyg där jag kan söka på alla frågor som ställts, alla resolutioner som behandlats, uttalanden som gjorts och så vidare angående just mjöl? Det är det inte. Borde jag inte kunna gå in på en parlamentariker och söka på "mjöl" och sedan få se vad hon eller han sagt och gjort i frågan? Det går inte.

Det är inte första gången jag förbannar just EU-parlamentets hemsida. Det händer i stort sett varje gång jag försöker ta reda på vad som händer i parlamentet. Politiker och tyckare här hemma, jag själv inkluderad, brukar klaga över att svenskar är oengagerade i EU-politiken. Ett tips om vi nu vill förändra det här är att skapa en hemsida där det går att navigera utan karta och kompass...

Och sedan det här med genomskinligheten. Som inte är. Jag letade med hjälp av den gode R. som navigerar bättre än mig (tydligen) mig fram till en omröstning som jag är intresserad av. Jag hade fått höra att den flyttats fram (vilket inte uppdaterats på hemsidan) och jag var intresserad av vilka som anmält att de kommer att delta i debatten inför omröstningen. Det är en debatt jag är intresserad av och jag vill kunna se vilka parlamentariker som kommer att debattera. Det är inte så mycket begärt. Jag vill veta vilka de är och vilka frågor de tidigare drivit. Det är inte så mycket begärt.

Men det går inte.

Inte för den som inte är hackare och det är varken jag eller R. så vi vet fortfarande inte vilka som kommer att debattera. Vi vet inte vilka deras ställningstaganden kommer att vara eller vilka invändningar de har mot det förslag som ligger.

Och vi frågar varför svenska folket inte bryr sig om vad som händer i EU-parlamentet?

Nej, det är dags att EU-parlamentet ser över sin hemsida och att EU inför offentlighetsprincip. Snarast!

Läs även annat intressant om , , , , , , ,

Ps. Partiets hemsida har till skillnad från EU-parlamentets fått ett riktigt ansiktslyft idag. Välbehövt och rätt välgjort tycker både jag själv och Peter Karlberg.

Stigmatisering och Tystnad

När vi arbetar med HIV/Aids längst den thai-burmesiska gränsen möter vi ständigt problem. De två största problemen är, som jag upplever det, tystnad och stigmatisering (inte helt frånkopplade från problemet med amerikanska kristna organisationer med alldeles för mycket pengar).

Tystnad då HIV/Aids är ett problem som det helst inte talas om. Tystnad då sexualitet, speciellt kvinnors sexualitet, är något det är helt tabu att tala om. Tystnad då spridandet av HIV/Aids i regionen framförallt sprids via sprutor, och därmed bland sprutnarkomaner, och sprutnarkomaner är ett problem det alltid blundas för (i Thailand, i Burma och i Sverige)!

Stigmatisering av den som vågar bryta tystnaden. Stigmatisering av den kvinna eller man som har HIV behandlas annorlunda, utesluts ur samhället, är fel, är "syndiga", är en skam. Stigmatisering av den kvinna som vågar be om kondom, eller som ens vet vad kondomer är. Det är ju inte sådant som fina flickor vet. Stigmatisering av den som vågar erkänna sitt missbruk. Stigmatisering av den som med hjälp av sprututbytesprogram försöker skydda sig själv och andra från smittan.

Tystnad och stigmatisering brottas vi med i Sydostasien. I Sverige. I USA.

Jag läser idag i Aftonbladet att Andreas Lundstedt inte får visum att åka till USA på grund av att han har HIV. Det ligger något så grundläggande fel i det att jag knappt kan formulera mig. Det är på grund av sådana människor som den människa (eller de människor) som bestämt att Lundstedt inte får åka till USA som vi inte får bukt med HIV. Att försöka stoppa HIV vid gränsen får motsatt effekt. Helt motsatt effekt.

Ifall vi säger nej till någon, artist, flykting eller turist spelar ingen roll, på grund av att han eller hon har HIV säger vi att de människor som har viruset inte har samma värde och rättigheter som andra människor. Det är förstås fråga om stigmatisering på hög nivå, och varför är stigmatisering så problematisk? Dels för att vi aldrig har rätten att bestämma vilka medmänniskor som åtnjuter fulla mänskliga rättigheter och vilka som inte gör det, de är ju medfödda. Dels för att vi genom att stigmatisera försvårar kampen mot HIV/Aids. Genom att säga att Lundstedt inte får åka till USA säger de amerikanska myndigheterna att han, i och med att han har HIV, inte har samma rättigheter som Magnus Carlsson och de andra i Alcazar säger de också att människor som är öppna med att de har HIV inte har samma rättigheter som övriga människor. Hur kan vi då tro, förvänta oss, att människor med HIV ska bryta tystnaden? Hur kan någon kräva att någon ska berätta att han eller hon har HIV om det innebär att personen ifråga då fråntas mänskliga räättigheter?

Och hur tror vi att vi ska få bukt med HIV om ingen vågar tala om HIV?

Läs även annat intressant om, , , , , , , , , , ,

lördag 19 april 2008

Skicka dem till Irak!

Jag blir så arg och så trött. Lyssnade på P1 imorse. Flyktingpolitiken försvarades. Den "sanning" som utgjorde hela det försvar av flyktingpolitiken som lades upp var att det inte råder någon inre väpnad konflikt i Irak. På allvar.

Jag vet att det inte är någon nyhet, det slogs ju fast för ett tag sedan att det inte råder någon väpnad konflikt i Irak. Men det är inte mer sant för det och det är så absurt att höra människor på allvar bygga ett helt resonemang kring det påståendet. Personligen tycker jag att om någon ska skickas till Irak är det de personer som konsekvent hävdar att det inte råder någon väpnad konflikt där. You go I pay.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ps. Det som däremot gör mig lite glad idag är såklart att HV71 tog SM-guld igår! Ds.

fredag 18 april 2008

Let's go terrorist!

Anna Troberg (Rosetta Sten) vill att vi ska djävlas med FRA:

Därför uppmanar jag nu alla att ägna sig åt munter terrorverksamhet från och med den dag när FRA-lagen träder i kraft genom att inkludera följande ord i alla era elektroniska konversationer: terrordåd, bomb, övervakning, Fredrik Reinfeldt, flint, Kalashnikov, semtex, Molotov, Bodström, uzi, Beatrice Ask, Ifpi och självmordsbombare. Om nu FRA ska få tiotals miljoner extra att övervaka oss för, så ska vi banne mig ge dem något att övervaka också, eller hur?

Mot bakgrund av detta har Anna utnämnt FRA-dagen den 6 maj då alla uppmanas att i alla mailkontakter med alla infoga en lång lista "triggerord". Listan kommer fram tills det är dags fyllas på i hennes kommentarsfält, och slutgiltig lista kommer att finnas på hennes blogg inför FRA-dagen.

Jag gillar generellt firanden så jag ställer upp på FRA-dagen. Sen vill jag också gärna djävlas lite med övervakarna. Så let's go terrorist!

I övrigt tycker jag att Erik Laakso står för de bästa kommentarerna gällande Wibe, Federley och debattklimatet i Sverige.

Annat intressant om , , , , , , , ,

torsdag 17 april 2008

Du gamla, Du ofria

Per Ström och hans extremt nyliberala tankesmedja, Den Nya Välfärden, lanserar en ny svensk nationalsång. Den heter Du gamla, Du ofria och handlar om ett "modernare" Sverige än Du gamla, Du fria (som jag för i övrigt tycker är rätt dålig och reaktionär). Den nya nationalsången finns att hämta ner här. Lyssna!

Sången lanseras egentligen i ett högst allvarligt syfte, även om den är rolig. I juni kommer Riksdagen troligen att behandla en ny motion som kommer att ge FRA ytterligare befogenheter. Enligt det nya förslaget ska FRA få tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser. FRA kommer att få rätt att göra det här i så kallat förebyggande syfte, det vill säga utan brottsmisstanke föreligger, och alla svenskar att drabbas av övervakningen. Från och med juni kommer vi alla att vara skyldiga tills motsatsen bevisats, inte tvärtom. Det känns sådär, tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag 16 april 2008

Kom och lyssna på mig!

Imorgon kommer jag, som representant för Svenska Burmakommittén, att tala om Burma på Stockholms Universitet. Seminariet annordnas av Amnesty och förutom jag själv kommer även Saw Weldone, sedan idag min styrelsekollega i Burmakommittén (grattis!), att medverka.

Vi kommer att hålla till i Lilla Salen i Allhuset mellan klockan 18 och 20. Hoppas så många som möjligt kommer dit och lyssnar, det blir som vanligt galet intressant (konsekvent jantelagsvägran från min sida). Mer information om det hela hittar ni via Amnesty.

Jag hoppas att ingen har missat den mediala uppmärksamheten som munkbesöket från Burma fick. Ifall ni gjort det finns tv4-inslaget här och krönikan i Aftonbladet här. Tyvärr har tv4 blandat ihop namnen på de två, så det ska egentligen vara tvärtom.

Jag hade möjligheten att hänga en hel del med dessa två munkar, eftersom att jag eskorterade dem till flygplatser och skolor i Stockholm, och är djupt imponerad av båda två. Jag säger ofta att jag är imponerad av burmeser, och det är alltid sant när jag säger det, men dessa två (inte minst den unge) imponerade mer än vanligt. De imponerade ordentligt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 15 april 2008

Kommunister och stalinister... på Timbro?

Det är inte många åsikter jag delar med nyliberalerna på Timbro. Men ibland så...

Från och med idag stödjer Timbro historieuppropet mot Forum för Levande Historia. Helt rätt. Till skillnad från oss andra kommer kanske Timbro slippa kallas kommunister och stalinister på borgliga ledarsidor och bloggar... Mer än något annat visar det här dels hur osaklig debatten varit, dels hur snabba många är att slänga smuts. Hur blir debatten om vi inte kan tycka och tänka utan att anklagas för att vara antingen stalinister eller nazister? Svaret är förstås dålig. Riktigt dålig.

För att inga missuppfattningar ska ske ska jag förtydliga vad jag menar. Självklart finns det de som är nazister och möjligen också stalinister i Sverige, och det är förstås okej att tala om. Men att slänga det ur sig så fort vi tycker att motståndare har fel eller är vidriga, oavsett om det gäller FLH eller en vidrig fest, är fel. Och jag ser inte på vilket sätt det gynnar vare sig debatt eller demokratiskt klimat, jag tror till och med det har rakt motsatt effekt (vilket tydligen inte alla håller med om).

Jag tycker att FLH ska läggas ner för att... (läs här, här och här)

På ämnet: Svensson, Erik och Björn Fridén.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Strunta i skattefusket - Sänk skatten istället!

Jag har flera gånger skrivit om det märkliga i regeringens vilja att sätta dit bidragsfuskare och deras ovilja att sätta dit avdragsfuskare, dvs skattefuskare. När vårbudgeten idag presenterades fanns inga nyheter på den här fronten. Varje år förlorar vi ungefär 130 miljarder till skattefuskarna. 130 miljarder.

Regeringens åtgärder mot fusket utebliver. Istället har de en annan strategi. Om vi sänker skatterna tillräckligt mycket så kan det ju rimligen få effekten att skattefusket minskar, det finns ju mindre pengar att fuska med. Därför kommer, enligt regeringens vårbudget, skatterna att ha sänkts med 100 miljarder under den här mandatperioden. Logiken är strålande.

Problemet med skattefusket är inte fusket, menar Borg & co (jag tolkar nu hans politik); problemet är själva skatterna. Den regering vars ministrar en efter en åkt dit på skattefusk har knappast så mycket emot själva skattefusket, det är ju deras typ av fusk. Därför är det logiskt att de när det finns problem med att svart städning gör det avdragsgillt och när det finns problem med skatten tar bort skatten.

Den reella effekten av det här är förstås att vi inte får in några av de bortfuskade pengarna till statskassan, istället gör vi fusket lagligt (och staten fattigare). Den här regeingens främsta uppgift tycks vara att göra det lagligt för människor med pengar att fuska, i vart fall är det den enda uppgift de lyckas riktigt bra med.

Läs mer om vårbudgeten i DN1 och DN2.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndag 14 april 2008

Karin Strandås bloggar från Burma!

Helgen som gått har varit lite för busy så jag har inte hunnit skriva något på bloggen. Om jag hade haft tid så skulle jag ha berättat att Svenska Burmakommitténs ordförande, Karin Strandås, under en vecka kommer att blogga direkt från Burma på DN.se. Missa inte det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 11 april 2008

Vem är Catti?

Jag har själv funderat på det både en och två gånger... kanske har jag nu fått svaret (smått självupptaget att tro att någon annan skulle vara intresserad och därför publicera det här, men kanske finns det någon som sitter och läser min blogg och undrar hur tusan bloggskribenten här är funtad).

Mattias Östmar och hans kollega Jon Kågström, har nämligen tagit fram ett kuligt program som analyserar oss bloggare utifrån våra bloggar. Vi får veta vårt "temprament" och vår "Jung-Myers-typ". Så kära läsare, this is me:

Tempramentstyp:

Strateger (NT)

“Hmm… Vilken intressant idé!”

Strategerna är de sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedömma idéer antingen i det egna huvudet eller i den yttre världen. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för strateger! Särskilt de introverta strategerna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Strateger är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver strateger är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka “för mycket”. Vill du få en strategs uppmärksamhet - pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem…”.

Man kan ofta känna igen Strateger på att de ofta använder ord som “troligen”, “rimligt” eller “till viss del”.

Jung-Myers-typ:

Analytikern (INTP)

Analytiker framstår oftast som opersonliga och är framförallt intresserade av de underliggande principerna för ett fenomen. Koncept och idéer är hemmavattnen för dessa personer. Normalt är de inte särskilt dominanta, förutom när det kommer till intellektuella frågor - då de kan bli förvånansvärt bestämda i diskussioner med andra människor. Första intrycket i sociala sammanhang är oftast att de är tystlåtna och reserverade - men när de väl lärt känna någon intimt eller diskuterar idéer tenderar de att öppna upp sig på gränsen till att de uppfattas som framfusiga. Analytikerna har svårt att lära sig konsten att småprata, vilket ofta blir ett problem under uppväxtåren - och om de inte jobbar med det - även under senare delen av livet.

För att fungera bra är det nödvändigt för individer med denna personlighetstyp att få ett jämnt flöde av nya intryck - annars tenderar de att göra förhastade slutsatser. För att MÅ bra är det nödvändigt att denna typ lär sig att använda sina känslor när de fattar beslut. Det är annars deras svaga sida vilket kommer fram under stress eller i form av att de uppfattas som känslokalla av andra människor.

_______________________________________________

Stämmer det? Jag vet inte, men jag tror kanske inte testet är helt ute och cyklar. Analyserar och tänker för mycket är en diagnos jag tilldelats av vänner både en och två gånger...

Via bloggkoll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Berlusconi, sexism och nya sedlar.

Obs! Varning för låååg nivå!

Berlusconi är som bekant en rätt otäck man. Han har otäcka åsikter och allt som oftast har han också fel rakt av. Den senaste skandalen är att Berlusconi hävdat att vänsterns kvinnor är fulare än högerns.

Det är ett uttalande som antyder att den mörkblå italienaren har en rätt märklig kvinnosyn och det har föranlett inte helt oväntade anklagelser om sexism. Det är, förstås, så fruktansvärt tröttsamt när den där typen av uttalanden kommer. Det är tröttsamt för att det alltid är kvinnors utseende som är i fokus, aldrig männens. Tröttsamt för att det är just utseende, inte smarthet eller politisk kapacitet, som uttalandet gäller.

Istället för att föra någon slags givande diskussion kring att vara kvinna i politiken tänker jag spinna vidare på det där med med sexism.

Ifall Sverige i framtiden inför Euron, eller omdesignar våra svenska sedlar, har jag några exemplel som vi skulle kunna låta oss influeras av . Fick dem i min mail av M. idag, hon menar att det här skulle kunna vara ett sätt att få europeiska kvinnor att spara mer. Jag tror hon kan ha helt rätt... Har ändå alltid tyckt att det där med kungar känns lite väl 1800-tal. Ska vi ändå ha män på lapparna kan det väl få vara snygga män, gärna utan kläder... What say you?



Mer seriöst bloggat om Berlusconi: Rasmus Lenefors, Magnus Tycker, Jonas Morian

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 10 april 2008

Möt burmesiska munkar i kamp för demokrati

Två burmesiska munkar besöker i slutet av den här veckan och i början på nästa vecka Stockholm och Uppsala. Det finns möjlighet att träffa dem och lyssna på dem antingen på söndag eller måndag, missa inte det!



Via Burmautskottet och OPC.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Ps. Missa inte inslaget om Burma på Ekot igår, bland annat talar Karin Strandås från Svenska Burmakommittén som just nu befinner sig i händelsernas centreum, i Burma alltså.

Att fly helvetet

Du lever i ett land där dina föräldrar och deras föräldrar levt innan dig. När du var liten var det fattigt men ni klarade er. Tillsammans med några andra familjer arbetade ni på fälten, ni odlade te, torkade te och sålde te. Den andra barnen och du lärde er aldrig läsa och skriva, tillsammans med era föräldrar arbetade också ni med att plocka teblad. Samlade dem i korgar. Torkade dem. Lade dem i påsar. Det var inte alltid kul, men du minns det som en lycklig tid. Du och dina bästa vänner, dina föräldrar och deras föräldrar. Världens bästa te.

Ni växte upp tillsammans. Gjorde allt tillsammans. Din bästa kompis gifte sig innan dig och fick en son som dog innan hon fyllt tjugo. Du var 21 när du gifte dig. Du och din man fick en son och en dotter. Livet i den by du växt upp förändrades sakta men säkert. Ni var aldrig rika. Byn var aldrig rik. Men som tiden gick blev livet i byn sämre och sämre och att ordna mat på bordet blev en allt större utmaning. Dina barn hjälpte till så gott det gick och du och din man arbetade för fullt med teodlingen som varit dina föräldrars. Dina föräldrar var gamla och sjuka och kunde knappt arbeta mer, även om de försökte.

Det fanns allt fler militärer i och omkring din by . De hade höjt tullarna för att transportera riset till andra byar och stater, få hade längre råd att köpa ert te. Samtidigt krävdes ni på allt högre avgifter till militären, och när ni inte kunde betala tog de te. Allt färre människor i och kring er by odlade te. Männen reste istället iväg till en odling längre bort under veckorna. Opium. Arbetet på opiumfälten var hårt och för att orka blev många av de män som reste bort för att arbeta brukare. Heroinmissbruket ökade snabbt i hela regionen och med missbruket kom hustrumisshandel, fattigdom och det värsta av allt; aids. Sjukdomen gick som ett spöke genom trakten och du var rädd. Rädd för din egen, din mans och dina barns skull.

Ni försökte fortsätta med teodlingen men både du och din man visste att det inte var hållbart i längden. Allt färre i trakten köpte ert te och militären tog allt mer. Din man fick erbjudande om att åka och arbeta på en opiumodling. Han sa nej, den gången. Ni visste båda att han troligen inte kunde säga nej nästa gång.

Ni fattade beslutet i februari medan det fortfarande var ganska kallt. Ni såg ut över odlingen som varit dina föräldrars och undrade om ni någonsin skulle komma tillbaka till den. Din man kontaktade en man som kunde ordna resan. 31400 kyat skulle det kosta, per vuxen. För barnen var det halva priset. Det var mer pengar än vad du och din man tjänade på ett helt år men ni lovade mannen att arbeta igen skulden när ni var framme. Du var 32 år. Din man var 36. Er son var 10 och er dotter 7. Din pappa skulle fylla 60 och din mor var 57. Du lovade att skicka hem pengar och bilder. Du lovade att ni skulle få det bra. Du lovade att ni skulle ses igen.

Det var april när ni reste till den närmaste staden för att träffa mannen som skulle hjälpa er. När ni kom dit insåg ni hur många ni var som skulle resa. Det måste varit ett hundratal som trängdes i en lastbil som var gjord för något helt annat, men ni tröstade era barn och sa att resan var kort. April är den varmaste månaden på året och ni svettades. Det var så trångt i lastbilen att ni inte kunde röra er. Luften blev sämre och sämre. Ni kvävdes och dog.

Dina föräldrar väntade och väntade på att få pengar eller ett tecken på liv från er. När det inte kom trodde de att ni struntat i dem. Det fanns inte längre någon som kunde försörja dem, och trots att flera i byn försökte hjälpa var det ingen som riktigt hade råd eller tid. De blev allt magrare och magrare och slutligen dog de.

De i er lastbil som inte dött fick hjälpas åt att dumpa era kroppar. Framme i Phuket arbetade de i många år på olika fiskebåtar utan lön, de betalade av skulden till mannen som hjälpt dem fly. Några av dem misshandlades, andra våldtogs, några få flydde och en hel del dog. En del lyckades ta sig hem till Burma, andra tog sig till nya arbetsplatser, ytterst få fick flyktingstatus och flyttade så småningom till ett tredje land.

Ditt och din familjs öde är inget ovanligt.



Idag hittades 54 döda burmeser i en lastbil i Thailand. De kvävdes till döds. I lastbilen fanns också 67 överlevande burmeser. De hade alla betalat motsvarande 314 amerikanska dollar till den broker som tog dem till Thailand, det är betydligt mer än en årslön i Burma. Troligen hade de fått arbeta av skulden på en fabrik, en båt eller en farm. Som illegala arbetare i Thailand skulle de vara helt utan rättigheter. Varje dag flyr hundratals burmeser från Burma. Från ett helvete kommer de oftast till ett annat. Det är en sjuk värld vi lever i.

Via Irrawaddy.

Karin skrev för ett tag sedan om burmeseiska migrantarbetare i Mae Sot-området, Frida har skrivit om flyktingarna i lägren i Thailand och jag skrev för länge sedan om barnen som inte får vara barn. Annat intressant om , , , , , , , ,

Uppdaterat: Även svensk media rapporterar nu om detta, läs vidare hos DN, SvD, Aftonbladet, SR,

onsdag 9 april 2008

Inget porrförbud; kollektivavtalskrav!

Jag har skrivit om det tidigare, det här med kraven på porrfria hotell vid olika tillställningar och sammanhang. Kraven höjs då och då inom socialdemokratin och den här gången är det Carina Hägg, Kerstin Engle och Carin Runesson som kräver ett porrfritt EU under det svenska ordförandeskapet nästa år.

Att jag tycker att det är en dålig idé beror främst på två saker. Den ena är inkonsekvensen i kravet. Många hotell har internetuppkoppling och därmed är det möjligt för den som vill att porrsurfa. Tycka vad vi tycka vill men ett porrhotellförbud får liten reell effekt (via Jonas Morian). Det är, förstås, en markering, men frågan är om det vekligen är rätt markering att göra?

Den andra sak jag vänder mig emot är att jag helt enkelt tycker att det finns ett bättre, rimligare och betydligt mer konsekvent krav att ställa: kollektivavtal! Kräv att de hotell som bokas i de här sammanhangen är hotell med kollektivavtal. Det är i praktiken (tror jag) en viktigare feministisk fråga, det är en extremt viktig markering mot inte minst EU och det är egentligen ett väldigt naturligt krav att ställa. Efter fackets alla motgångar i EG-domstolen känns det dessutom symboliskt väldigt viktigt.

Min uppmaning till våra socialdemokratiska RD-kvinnor och män är: Bort med förbudskrav och in med avtalskrav!

Lite andra lästips: Charlotte skriver om könsneutrala äktenskap och förklarar hur det faktiskt ligger till, Åsa Westlund funderar kring vad delar av rörelsen pysslar med och på Peter Gustavssons blogg förs en nyttig debatt kring medlemsdemokrati m.m. Läs och njut!

Läs också annat intressant om , , , , , ,

tisdag 8 april 2008

Sandelin och Sanningen?

Idag skriver den tidigare journalisten Gunnar Sandelin på DN Debatt om den svenska journalistkårens stora mörkläggning av invandringens problem. De uppgifter Sandelin menar att konspirationen undanhåller från svenska folket har han efter gediget journalistiskt arbete lyckats hitta på, hör och häpna, Migrationsverkets hemsida. Det handlar alltså om i högsta grad offentliga siffror som många av oss sedan länge känner till. Det absurda i Sandelins konspirationsteori gör den dock inte mindre otäck.

I Sandelins (brist på) analys ligger en hel del missförstånd. Att den grupp som kallas nya svenskar har det svårare att komma in på arbetsmarknaden och i det svenska samhället beror på svensk politiks misslyckande, och då inte migrationspolitiskt misslyckande. När människor tillåts hamna riktigt långt ner på samhällsstegen är det en konsekvens av den svenska politiken, av bostadspolitik, skolpolitik, skattepolitik, välfärdspolitik, integrationspolitik och antidiskrimmineringspolitik.

(För diskussion kring Sandelins utspel, se Svensson, Inga-Lina, Pascalidou, Invandring och demokrati, Neo,)

Det han menar att den svenska journalistkåren gör, undanhåller sanningar, är ju såklart alltid delvis sant. Så fungerar journalistiken, den är main stream. I alla frågor. Media rapporterar långt ifrån allt, och knappast utifrån alla perspektiv. Face it.

Jag saknar en massa saker i svensk media som jag istället söker i annan media. Varje morgon kollar jag den burmesiska pressen innan den svenska, för i Sverige kan de flesta journalister lite eller inget om Burma, och de är nog inte så särskilt intresserade heller (vissa undantagna denna grova generalisering, förstås). Det går knappt en vecka utan att jag stör mig på att det rapporteras så mycket om så kallade bidragsfuskare, när det är konstaterat att den mest omfattande ekonomiska brottsligheten inte handlar om bidrag och knappast begås av den samhällsklass där många får birag (annat än barn- och studiebidrag). Varför skriver media så mycket om bidragsfusk och inget om avdragsfusk? Varför är överklassens fusk, "White Colour Crimes", mer okej än annat fusk?

I slutet av sin alldeles för långa artikel kommer Sandelin med ett krav:

"Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter."

Jag kontrar med ett annat krav:

Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de svenska medborgare som räknas som höginkomstagare och som dels bor i Sverige, dels i utlandet och betalar skatt både här och där, samt de ekonomiska fuskarna bland dessa höginkomsttagarna kostar det svenska samhället i form av uteblivna skatteintäkter.

Andra skriver intressant om , , , , , , , , ,

Ps. Finns en grupp på Facebook som heter Fängsla den fuskande överklassen. Join!

måndag 7 april 2008

Nej, det är IOK som begått övergreppet...

Stefan Lindeberg, ordförande för Svenska Olympiska Kommittén, tycker att det faktum att OS-facklan idag släcktes tre gånger på vägen genom Paris är ett övergrepp mot allt vad idrott och OS står för.

Citaten nedan är hämtade ur Aftonbladet:

"OS-elden är en symbol för den olympiska idrottsrörelsen, inte en symbol för varken Kina eller Tibet som folk protesterar mot."

"Vår organisation gör att folk möts genom idrotten i hela världen. Det här är ett övergrepp på vad idrotten står för."

Vad Lindeberg missar är att det är han själv, Svenska Olympiska Kommittén och Internationella Olympiska Kommittén som begick övergrepp mot det idrotten de Olympiska Spelen står för, eller bör stå för, i och med att de förlade OS till Peking. I och med att de lade det i Peking gjorde de reklam för ett land som fängslar fritänkare och bidrog direkt till att människor tvångsförflyttades. De gav good will till ett land som inte bara förtrycker sitt eget folk utan också ständigt på olika sätt ställer upp på andra skumma regimer, inte minst på den burmesiska. I och med att OS förlades till Peking förlorade den olympiska elden sitt värde, sin symbolik.

IOK, SOK och Lindeberg, det är ni som begått övergreppen. Ta konsekvenserna!

Bloggat: Bengtsson, Svensson, Fp i Nacka, Krassman, Holmberg Bergman, Hannubabbel, Persson, Appelgren,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

lördag 5 april 2008

Uppfriskande bilder från Mandalay

Det är mycket som är uppfriskande idag. Bland annat de här bilderna från Mandalay:



Läs mer på Burmabloggen. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Blogge Bloggelito. Så jäkla uppfriskande.

Det är inte varje dag jag får tillfället att hylla Blogge men idag så... och det ska verkligen uppfattas som någon slags liten blogghyllning. Anledningen är att Blogge är helt brilijant när han ger sig in i debatten om Forum för Levande Historia. Briljant. Jag instämmer mer eller mindre helt i det han skriver samtidigt som jag är glad att det finns de som tar sig tid att ställa sig utanför vänster-höger-skalan i den här diskussionen, för det är faktiskt inte egentligen någon vänster-höger-fråga. Så jäkla uppfriskande.

Läs och njut.

(Jag har tidigare skrivit om FLH här och här.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 4 april 2008

Tankar kring vårt åldrande parti.

I ett inlägg igår nämnde jag kort det välkomna beskeded att vår partiledare ser det minskande medlemsantalet i partiet som ett problem. Jag hade inte tänkt kommentera det vidare, men nu har jag ångrat mig. Det finns, tror jag, en hel massa anledningar till varför vi förlorar medlemmar. Jag kommer bara att nämnda en anledning, som har direkt koppling också till den stigande medelåldern inom rörelsen. Jag hoppas att de där uppe och nere ser det här problemet.

Själv gick jag med i (s) inför valet 2006. Inte direkt någon medvindssupporter, med andra ord. Jag var 22 år och helt utan så kallad SSU- eller sosse-tradition. Att gå med i S-studenter var det självklara för mig att göra. Dels för att jag var och är student, dels för att jag gillade det de gjorde och dels för att jag kände mig både för gammal för SSU och för ung för partiet. För gammal för SSU och för ung för partiet.

Min misstanke är att ganska många som funderar på att gå med i rörelsen och som är över 20 men under 35 känner just det där. De är för gamla för SSU och för unga för partiet. Jag vet mycket väl att medelåldern inom SSU också är relativt hög och att det finns väldigt många inom den organisationen som är över 20, men för oss som inte tidigare haft någon anknytning till SSU eller ens till (s) så tror jag det krävs en hel del för att just SSU ska locka. För mig som student fanns ett givet alternativ, men så är det ju inte för alla. Vart tar alla icke-studenter mellan 20 och 35 vägen?

Jag tror att det rätt ofta kommer in personer i den åldern i partiet, kanske har de ett visst område inom politiken som de är riktigt intresserade av, och hamnar i en liten lokalförening där medelåldern är väldigt hög och där medlemmarna sedan länge valt vilket politiskt område den föreningen sysslar med. För den som är säg 25, icke-student och politiskt oerfaren är det kanske inte helt enkelt att komma som ny till de sammanhangen, med supererfarna medlemmar som ofta är mer än dubbelt så gamla. Kanske är det också så att de som varit med i partiet i sådär 40-50 år inte heller alltid är helt lyhörda för det en helt oerfaren 25-åring funderar kring och behöver veta kring politiken och organisationen. Kanske är det så att den här 25-åringen går med för att hon eller han är superintresserad av miljö eller internationell politik, vilket är vanligt i den åldersgruppen, och mindre intresserad av lokalpolitik. Inte för att lokalpolitik är mindre viktigt utan för att jag inte tror att det är det lokalpolitiska intresset som oftast kommer först. Kanske är det så att de som varit aktiva i 40 år inom socialdemokraterna i hans eller hennes hemstad brinner för just lokalpolitiken (nu menar jag på intet sätt att det alltid är så?.

Frågan jag försöker ställa är, ger vi utrymme åt ovan nämnd 25-åring? Eller tappar vi henne eller honom?

Jag misstänker att vi tappar en hel del...

Kanske är sättet att arbeta runt det här att fokusera mindre på just lokala föreningar och ett sätt att göra just det kan vara genom Folk i rörelse. Värt att tänka på.

Via DN.

Bloggat: Hannah, Andreas Sjölander, Krassman,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ps. HV71 är vidare till final, vilket är glädjande. När FBK inte höll får jag vara nöjd med det nästbästa, och det är ju HV. Nu måste bara HV71 piska hatade LHC rejält. Ds.

torsdag 3 april 2008

Svar till Anton Andersson: Utanförskapet får inte bli ett s-begrepp!

Anton Andersson från SSK skiver på SSK-bloggen om utanförskapsbegreppet och om hur vi (sossarna) bör "vinna" det. Om jag förstår honom rätt så menar han att det de borgliga gjorde inför valet 2006 var att de lyckades, delvis med hjälp av begrepp och då bland annat med hjälp av begreppet utanförskap, måla om bilden av verkligheten (i fallet utanförskapet bilden av den svenska arbetsmarknaden) på ett sätt som passade borglig politik. Med hjälp av begreppet utanförskapet etablerade sig bilden av massarbetslösa svenskar vars största problem var "trösklarna in på arbetsmarknaden", trösklar som vi socialdemokrater satt dit. Lösningen på problematiken blev i och med den problemformuleringen, den bilden, dels den gamla vänsterparollen "arbete åt alla" (vilket troligen de flesta kan ställa sig bakom), dels bort med de så kallade trösklarna. Trösklarna som i stort sett bestod av det vi kallar trygghet och de skatter och avgifter som vi behöver för det svenska välfärdssamhället.

Poängen med att vinna begrepp blir således att det är effektivt för att just måla bilden, samhällbeskrivningen. Den som målar bilden har problemformuleringsprivilegiet och begreppen är färgen vi målar med (förlåt mig alla metaforer, kan inte låta bli).

Vad Andersson menar att (s) borde göra är således att "vinna" utanförskapet. Som begrepp. Det vore dessutom en naturligt begrepp för oss att använda sig av, menar han, och skriver:

"Tänk på saken. Faller det sig inte naturligt att de som är utanför knappast är de 1,5 miljoner som moderaterna pratade om. Snarare är de hundratusentals som står riktigt långt ifrån arbetsmarknaden. För dem har moderaterna ingen politik åtminstone ingen som inte sossarna kan göra bättre och mer. Mot utanförskapet behövs klassisk socialdemokratisk politik som utbildning, subventionerade anställningar och en expansion av offentlig sektor."

Jag förstår hans poäng och han har definitivt en poäng. För de som står riktigt långt från arbetsmarknaden är socialdemokratisk politik den bästa vägen. Mot det som kallats utanförskap är sosse-politik botemedlet, så långt är jag med. Samtidigt tycker jag att vi konsekvent ska undvika begreppet utanförskapet. Inte vinna; utvisa.

Problemet med att prata om utanförskapet är att det hur vi än gör tenderar att bli en borglig samhällsbeskriving eftersom att problembeskrivningen är så förenklad. Ett utanförskap innebär ju också ett innanförskap. Och om utanförskapet är problemet är ju innanförskapet rimligen lösningen?

Arbete för alla är förstås alltid målet. Det totala innanförskapet. Men innanförskapet inte ensamt lösningen.

Låt oss säga att vi lever i den bästa av världar. Och eftersom utanförskapet är den stora skuggan över det svenska samhället är således innanförskapet lösningen. Så vi lever i innanförskap. Alla arbetar. Det skulle vara bra, men även i innanförskapet finns det en hel massa problem. Fattigdom finns även i innanförskapet. Människor som tjänar för lite, arbetar för mycket och för tugnt. Människor som har liten makt över sin egen arbetssituation. Klasskillnaderna finns även inom innanförskapet.

När vi hela tiden talar om utanförskapet som problemet tenderar vi att bortse från problemen inom innanförskapet. Klassanalysen, som behövs även i 2000-talets Sverige, faller bort. I en modern klassanalys bör även de som är i utanförskap inkluderas, det är det naturliga. I utanförskapsanalysen faller problemen inom innanförskapet bort. Det faktum att vi ser problem i innanförskapet, problem som måste regleras och motverkas, är en del av det som gör oss till socialdemokrater. Kasta inte bort den analysen, kasta bort utanförskapet istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gnäll. Med mera.

Det är en sådan där negativ period just nu. Jag önskar att det enbart berodde på den borgliga regeringens öden och äventyr men tyvärr är inte Sverige den enda plats på jorden där det går snett. Det går snett lite mest överallt.

Debatten kring Forum för Levande Historia har blivit sådär osaklig och ideologisk som jag var rädd att den skulle bli. Janne Björklund och vissa borgliga ledarskribenter hoppar på och anklagar oss som inte gillar inte gillar principen med en myndighet som styr historieskrivningen för att vara kommunister som vill dölja de många brott som begåtts av olika kommunistiska ledare och deras följeslagare på olika platser. För ovanlighetens skull har Björklund valt att slå dövörat till i en akademisk debatt. Det är pinsamt, speciellt som min och andra FLH-skeptikers hållning är tämligen liberal. Jag hörde någon säga att Fp var liberaler... För den som är intresserad har jag skrivit om varför jag är emot statlig historieskrivning och varför jag menar att FLH är just det både här och här.

Ytterligare närmanden mellan Nato och Sverige. Grattis. Eller inte.

Ohn Than dömdes till livstids fängelse för att han protesterat mot juntan i Burma. Hans protest var en solodemonstration utan för den amerikanska ambassaden i Rangoon. En demonstration. En man. Ett helt liv i fängelse.

Den svenska modellen möter ytterligare motgångar i EG-domstolen. Åsa Westerlund vill se lagändringar i Europa och det är bara att ställa sig bakom sådana krav. Dock ska vi inte glömma vilka som skickar underlaget till EG-domstolen...

Sahlin börjar tala om de problem som många av oss tjatat och tjatat om,
den höga medelåldern och det minskande medlemsantalet inom (s). Motsatt trend finnes dock inom delar av rörelsen, inte minst hos min kära klubb, S-studenter Malmö.

Lite lästips: Anton Andersson om utanförskapet, Malin Appelgren om kvinnor och lönegap i Europa, Björn Fridén om CUFs akademikerförakt och kulturministerns konspirationsteorier.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,