lördagen den 31:e maj 2008

Rusta upp II

Ser via Monica Greens blogg att SvD rapporterar att försvaret har ytterligare nedläggningar att vänta, och den här gången är det Skövde som drabbas. Den borgliga försvarspolitiken kan tyckas märklig, inte minst som de i opposition alltid vurmat för försvaret och kritiserat sossarnas nedskärningar. I själva verket är regeringens politik inte så märklig: med ett krympande försvar, mot NATO.

Jag har sagt det förut. Sätt stopp för svenskt NATO-medlemskap: Rusta upp.

För i övrigt:

Idag protesteras det mot FRA, och vore inte Stockholm så väldigt långt bort skulle jag absolut ha infunnit mig. I veckans AiP publicerades en artikel om katastrofens Burma, skriven av Kristian Brangenfeldt och Jens Orback. Nu finns "Burma - En katastrof" också att läsa på nätet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdagen den 29:e maj 2008

Rusta upp!

Ser att Nordic Battle Group nu bantas ner. Drar mig till minnes Håkan A. Bengtsson ledare angående Sveriges försvar och dess NATO-anpassning i Dagens Arena för ett tag sedan. Minns också ett samtal jag hade, eller snarare lyssnade på, när jag var hemma i Karlstad senast.

De två samtalande var S., LUF:are och yrkesmilitär, samt J., "fri vänster", före detta värnpliktig med ett för mig lite oväntat intresse för försvarspolitik. S. och J. var rörande överens både med varandra och med Bengtsson angående det svenska försvaret och dess utveckling. Vi går dels emot att ha en yrkesarmé, att den allmänna värnpliktens tid snart kommer att vara förbi kan ingen ha missat. Vi har idag en armé som enligt de tämligen sakkunniga herrarna J. och S. är med NATO-anpassat till exempel den norska. Vi har dessutom ett krympande försvar som idag knappast är dugligt att försvara Sverige och som imorgon bara kommer kunna försvara Gotland. Och hela Sveriges befolkning får inte plats på Gotland.

Är det då något i det här som egentligen är problematiskt? Att hålla Sverige med ett dugligt försvar är kostsamt, och helt ärligt, vem skulle vilja anfalla Sverige?

Poängen med att ha ett nationellt försvar som är dugligt att försvara Sverige har egentligen inget med anfallshot från vare sig Ryssland, Osama Bin Ladin eller någon annan att göra. Poängen är att ett dugligt försvar gör oss oberoende. Poängen är att vi inte behöver gå med i en försvarsallians. Poängen är att vi slipper NATO.

I dag är Sveriges försvar som nämnts sjukt NATO-anpassad, i vart fall om jag ska tro S. och J., vilket jag väljer at göra. Jag har ingen anledning att misstro dem. Dessutom samarbetar Sverige med NATO, dels i träning men även i olika länder runt om på planeten. Vilken är då poängen med att inte vara med "på riktigt"? Om vi ändå leker med NATO överallt, varför kan vi då inte vara med fullt ut och på så vis kunna vara med och påverka?

För att vi då förlorar oberoendet. Obereonde som i rätten att säga nej.

Det finns så många pacifister jag möter som diggar bantningen av försvaret. Förlåt dissen, men de har inte förstått. När försvaret bantas är det inte krigshetsarna som förlorar, det är pacifisterna.

" Sveriges stegvisa anslutning till NATO måste upphöra", skriver Bengtsson i Dagens Arena. Jag kan inte annat än att hålla med. Nej till NATO, ja till ett stärkt försvar! Rusta upp!

Bloggat: Fridén, Brandow

I övrigt:

Medan S. och J. diskuterade försvarspolitik fanns jag och en politiskt aktiv och kunnig tjej, W., närvarande. Könsstereotypt nog var det männen som snackade försvar och krig medan de två politiskt aktiva tjejerna var tysta och lyssnade. Nu är det i och för sig naturligt, i och med att J. och S. kan mer om försvarpolitik och är mer intresserade än både mig och W. Det som stör mig är att det är så typiskt att det är de som är intresserade och att det är de som kan. Hm.

Läs även annat intressant om , , , , , , , ,

Ge oss mer sex och mindre moraliserande

I en debattartikel i SvD idag kräver två läkare, Kaj Wedenberg och Karin Boyer, en ny sexualmoral. Inget fel i det, en ny sexualmoral behövs.

De förfasas över den ökande spridningen av olika könssjukdomar och det ökande antalet unga kvinnor som gör abort. Det gör jag också. Det finns inget positivt i könssjukdomar och abort är något som jag inte unnar någon att behöva gå igenom. Jag, precis som de flesta i min ålder, har haft vänner som gjort abort och vet att det för de flesta är något oerhört jobbigt. Som alltid när jag talar abort måste dock understrykas att jag är rakt av positiv till fri abort.

Vidare vill Boyer och Wedenberg att preventilmedel skall bli något lika självklart som allemansrätten. Jag ställer upp på det också.

Det finns dock i debattörernas analys av dagens sexualmoral en del grundläggande fel. De tycks anta att det ökade antalet aborter och spridningen av könssjukdomar beror på att unga idag struntar i kondom. Förvisso lär det hända att människor struntar i kondom för att det inte finns till hand och de ändå vill ligga med varandra, men det är nog knappast det som är det stora problemet.

Tabun som fortfarande finns kring sexualitet och sex. Moraliserandet, framförallt kring tjejer men även killar, som ligger runt. Fördomarna och schablonerna. Där är det stora problemet. Det här beskrivs så bra av Hanna Wagenius så jag lämnar det och instämmer bara med henne när hon uppmanar oss att rätt och slätt slopa moraliserandet.

Något annat i debattartikeln som jag, precis som Charlotte, reagerar på är debattörernas konstaterande av att kärlek och sex hör ihop. Det kan det förvisso göra, men det behöver det verkligen inte göra.

Det är just den typen av självklara (os)sanningar som bidrar till samhällets sextabu. Det är den typen av konstaterande som gör att så få har med sig kondomer på krogen eller köper det på Konsum. För om kärlek och sex hör ihop, då blir kärlek utan sex fel. Och om det inte är rumsrent att tala om sex utan kärlek som något fint och bra, om vi inte får säga att många vill ligga för att ligga, då får vi ingen ärlig eller öppen debatt. Då fortsätter sex att vara tabu.

Så visst, framåt för en ny sexualmoral; en som innebär mer sex och mindre moraliserande!

Mer om sexualitet och sexualitetspolitik här och här.

Bloggat: Steve Lando

I övrigt:

Var som sagt hos SSU Helsingborg ikväll och snackade Burma med ett gäng internationellt intresserade unga kvinnor (inga av det motsatta könet dök upp). Det var riktigt kul, på flera sätt. Dels för att det fanns ett tydligt internationellt intresse bland de som var där, Palestina och Västsahara stog högt på agendan, och dels för att de var snackiga. Vi diskuterade allt från Burma till FN till Västsahara till vapenexport till Folksam (som placerar pengar på flera olämpliga ställen). Kort och gott var det mycket trevlig!

Mer intressant om , , , , ,

Något är ruttet i svensk utrikespolitik

Carlsson, Bildt och Reinfeldt.

Gunilla Carlsson som säger sig tycka att svenskt bistånd måste bli bättre, mer fokuserat. Som samtidigt vill strypa alla små projekt genom att höja egeninsatserna (som organisationer betalar för att få samarbeta med SIDA och få SIDA-bidrag) från tio till tjugo procent. Gunilla Carlsson som tycker att biståndspengar möjligen kan gå till fredsbevarande militära insatser. Gunilla Carlsson som inte klarade av att vara politiker när hon besökte Burma. Gunilla Carlsson som tycker att biståndspengarna ska gå till en Irakkonferens med politiska högdjur såsom Rice och Ban Ki Mon.

Carl Bildt som är mer diplomat än politiker. Som gillar slutna rum och hemliga överläggningar. Carl Bildt som reser världen runt för våra pengar och ändå misslyckas med att driva någon svensk linje i någon fråga (att vi fillar mänskliga rättigheter och tycker föroning är fint räknas inte). Carl Bildt som ser fram emot att komma till Bagdad om ett år och se vilka framsteg som gjorts.

Fredrik Reinfeldt som fotas med en massa höjdare på olika platser. Som är moderiktig i Kina (!?) och poserar i olika modemagasin för män. Fredrik Reinfeldt som står bredvid och ler när Rice konsterar att invasionen av Irak inte var något misstag.Fredrik Reinfeldt som likt Palme vågar vara kontroversiell i internationella frågor med uttalanden där han exempelvis konstaterar att det finns en del kvar att göra när det gäller mänskliga rättigheter i Irak.

Dessa tre ska vara Sveriges röst i världen. Något är ruttet i svensk utrikespolitik.

Media: SvD, SvD2, DN, DN2, Aftonbladets ledare,

Bloggat: Alliansfritt Sverige 1 & 2, Trotten, Krantz 1 & 2, Kulturbloggen, Tomas Gustavsson, Ung Vänster, Lasse, Federley, Löwdin,

I övrigt:

Jag och Burmautskottaren Henrich Harder har skrivit ytterligare en debattartikel om situationen i Burma och om det faktum att hjälpen fortfarande inte kommer fram. Den här gången är det publicerat på SVT Opinion och rubriken lyder "Vi måste tvinga in hjälpen i Burma". Ikväll åker jag dessutom till Helsingborg för att snacka Burma med ett gäng SSU:are, vilket ska bli kul (tackar Västsaharaaktivisten och sossen Natasa för inbjudan).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdagen den 28:e maj 2008

Stå upp för MR... men hur?

Stå upp för mänskliga rättigheter, uppmanar Jonas Morian idag. Han uppmärksammar Amnestys årsrapport och det faktum att det i år är 60 år sedan den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter antogs. Han konstaterar att "Sverigeaktuella" politiker från USA och Iran långt ifrån alltid tar hänsyn till dessa rättigheter. Det har han förstås rätt i.

Jag har också kikat på Amnestys rapport. De konstaterar såklart åter att situationen i Burma går mer bakåt än framåt. De manar till förändring. Jag läser också dagens rapporteringar från den humanitära katastrofen i Burma. Jag läser om hur militären istället för att hjälpa tvångsförflyttar och tvingar drabbade människor att arbeta gratis. Jag läser om hur hjälparbetare hindras att hjälpa. Jag konstaterar att den internationella opinionen nästan tystnat, igen. Jag konstaterar att de svenska socialdemokraterna är tysta.

Så funderar jag på deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Kanske den vackraste deklarationen i världen. Synd bara, att vi dagligen spottar på den.

Jag funderar på Morians uppmaning, på hur vi kan stå upp för mänskliga rättigheter. På riktigt. I fallet Burma har vi återigen svikit deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Vi har svikit folket i Burma. Vi nöjer oss med att Burmas junta sagt halvt ja till hjälpinsatser, och ignorerar att hundratusentals undanhålls dessa rättigheter. Vi låtsas som juntans nja till internationell hjälp är ett internationellt lyckande, när det i själva verket är ett misslyckande. Så kan diplomater och politiker slå sig på bröstet, och Burmas junta kommer undan med brott mot mänskligheten, nu igen.

Att omfamna och stå upp för de mänskliga rättigheterna är att stå upp för de små människorna som blir osynliga när de stora elefanterna dansar på bordet. De små människorna i Burma, i Kongo och i Brasilien. I Europ och i Sverige.

Med detta misslyckas politiken ständigt. Med detta misslyckas svenska politiker i fallet papperslösa. Med detta misslyckas väst- och östvärldens mäktiga politiker i fallet Burma.

Politiken för de små människorna. Vart tog den vägen?

I media: Irrawaddy1, Irrawaddy2, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3
I bloggosfären: Burmabloggen, Carina Brandow, Eleonore Eriksson, Fredrik Federley

I övrigt:

Jag och Burmautskottaren Henrich Harder skriver i Folkbladet om risken för selektiva hjälpinsatser i Burma.

Appropå mänskliga rättigheter fortsätter debatten om FRA. Som vanligt är Laakso och Karlberg att lita på i dessa frågor. Också Fridén, Rayman och Mary diskuterar utvecklingen, mot bakgrund av Federleys ovilja att stå upp för det han tror på.

Läs även annat intressant om , , , , ,

måndagen den 26:e maj 2008

Show me the money!

Idag berättar Jan Björklund att obehöriga lärare inte ska kunna få fast anställning. Idén är att skolorna på så vis ska tvingas anställa fler behöriga lärare, alternativt fortbilda de ickebehöriga. So far, so good. Eller hur var det nu...

På vilket sätt tvingar den här regeln skolorna att anställa fler behöriga? Sist jag kollade var skolor och universitet som institutioner rätt angelägna om att slippa fastanställa folk. Fast anställning gynnar den anställde, som får en starkare ställning gentemot sin anställare (i det här fallet skolan). Skolan å andra sidan gynnas, så vitt jag vet, inte av fastanställning av personal. Tvärtom innebär det att de fasta anställningar att de måste följa regler om vem som får sparkas och varför, samt att de måste betala ut högre löner.

Är idén i så fall att de obehöriga lärarna ska få så taskiga anställningsvillkor att de slutar självmant, och att det på det viset ska bli fler behöriga lärare i skolan? Eller vad?

Det enda sättet jag skulle kunna tänka mig att en skola kan gynnas av att fastanställa är om det finns pengar att hämta i exempelvis fortbildning av outbildade lärare. Den typen av resurssatsningar på ickebehöriga lärare skulle jag se som något positivt, jag tror det krävs för att vi ska få bukt med problemet med de många icke-behöriga. Men kommer det att ske?

Frågan är, Jan Björklund: Vart är pengarna? Show me the money!!

Media: Sydsvenskan, Svt,
Bloggat: Fridén, Rosemari,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kära världen:

Låt dig inte luras av generalerna i Burma. Tro inte de menar ja när de säger ja, för det betyder i själva verket nja. Lyssna på folket i Burma som av erfarenhet vet att den burmesiska juntan inte är att lita på. Tro inte att givarkonferensen i Rangoon betyder att slaget är vunnet, för då kan det vara förlorat.

Jag skriver till världen och hoppas att någon lyssnar och bryr sig. Som om det skulle spela någon roll att jag sitter hemma i någonslags panik över min egen maktlöshet. Som om någon som har makt att förändra skulle lyssna.

Rapporterna om brotten mot mänskliga rättigheter i samband med "återuppbyggnaden" av Burma rullar in. Samtidigt är det mycket oklart om internationella hjälpinsatser verkligen kommer att släppas in i landet, eller om FN än en gång misslyckats att hjälpa Burma. Klart står efter givarkonferensen under helgen att det internationella samfundet, om juntan får som de vill, bara kommer att släppas in i Rangoon- och Irrawaddydivision. Det är bara två av många drabbade delar. Eftersom den burmesiska juntan är monster på riktigt håller de just nu på och städar upp i de områden dit det internationella samfundet ska få komma. Städa upp betyder på juntans språk att de tvångsförflyttar drabbade människor därifrån, tillbaka till deras förstörda byar. De hjälper dem inte, de tvångsförflyttar dem. Vi ska inte glömma att vi talar om en junta sysslar med död, inte med liv. Och som är rätt bra på det där med död.

Säger det oss inte något när kameror förbjudits i drabbade områden? Säger det oss inte något när svenska journalister nekas tillträde? Säger det oss inte något att hjälpen, mer än tre veckor senare, fortfarande inte släpps in? Säger det oss inte något att den franska hjälpen nu lämnas till Thailand istället?

Eller bryr vi oss bara inte?

Opinionen runt om i världen har tystnad igen. Människor dör fortfarande i Burma och hjälpen är inte där. Juntan använder katastrofen som vapen i sin fortsatta kampanj för etnisk rensning. Läget är ännu värre nu än för två veckor sedan, men nyhetsvärdet har minskat. Rösterna har tystnat.

Beror det på att omvärlden än en gång gått på juntans lögner, eller beror det på att vi skiter lika högaktningsfullt i människoliv som juntan?

Maktlös, känner jag mig. Arg, besviken och maktlös.

Mer media: DN, Irrawaddy,

I övrigt:

Björn Fridén funderar på anställningsotrygghet och resurser, Johannes Åsberg fortsätter frihetsdiskussionen och Fredrik Pettersson är inte särskilt förvånad över Wibes nya post.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndagen den 25:e maj 2008

Frihet - Jag skriver ditt namn

Här om dagen fick jag ett tips på en fransk dikt i kommentarsfältet. Det var appropå mitt inlägg om frihet och dikten heter (fritt översatt) Frihet - Jag skriver ditt namn. Eftersom jag gillar såväl bra dikter som fransk litteratur och frihet letade jag reda på dikten. Eftersom den var så vacker publicerar jag den nedan:

Liberté - J'écris ton nom

Sur mes cahiers d'écolier
Sur mon pupitre et les arbres
Sur le sable de neige
J'écris ton nom

Sur les pages lues
Sur toutes les pages blanches
Pierre sang papier ou cendre
J'écris ton nom

Sur les images dorées
Sur les armes des guerriers
Sur la couronne des rois
J'écris ton nom

Sur la jungle et le désert
Sur les nids sur les genêts
Sur l'écho de mon enfance
J'écris ton nom

Sur tous mes chiffons d'azur
Sur l'étang soleil moisi
Sur le lac lune vivante
J'écris ton nom

Sur les champs sur l'horizon
Sur les ailes des oiseaux
Et sur le moulin des ombres
J'écris ton nom

Sur chaque bouffées d'aurore
Sur la mer sur les bateaux
Sur la montagne démente
J'écris ton nom

Sur la mousse des nuages
Sur les sueurs de l'orage
Sur la pluie épaisse et fade
J'écris ton nom

Sur les formes scintillantes
Sur les cloches des couleurs
Sur la vérité physique
J'écris ton nom

Sur les sentiers éveillés
Sur les routes déployées
Sur les places qui débordent
J'écris ton nom

Sur la lampe qui s'allume
Sur la lampe qui s'éteint
Sur mes raisons réunies
J'écris ton nom

Sur le fruit coupé en deux
Du miroir et de ma chambre
Sur mon lit coquille vide
J'écris ton nom

Sur mon chien gourmand et tendre
Sur ses oreilles dressées
Sur sa patte maladroite
J'écris ton nom

Sur le tremplin de ma porte
Sur les objets familiers
Sur le flot du feu béni
J'écris ton nom

Sur toute chair accordée
Sur le front de mes amis
Sur chaque main qui se tend
J'écris ton nom

Sur la vitre des surprises
Sur les lèvres attendries
Bien au-dessus du silence
J'écris ton nom

Sur mes refuges détruits
Sur mes phares écroulés
Sur les murs de mon ennui
J'écris ton nom

Sur l'absence sans désir
Sur la solitude nue
Sur les marches de la mort
J'écris ton nom

Sur la santé revenue
Sur le risque disparu
Sur l'espoir sans souvenir
J'écris ton nom

Et par le pouvoir d'un mot
Je recommence ma vie
Je suis né pour te connaître
Pour te nommer

Paul Eluard
in Poésies et vérités, 1942

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördagen den 24:e maj 2008

Björklunds (elit)klassreform.

Nya besked från Jan Björklund. Och bloggosfären jublar.

Jag köper inte helt och fullt Björklunds förslag. Inte för att jag inte inser att vi måste göra något för att bättre ta tillvara och utmana begåvade elever, utan för att jag är tveksam till att det här förslaget kommer att få önskade effekter. Elitskolor. Vad kommer det i praktiken innebära?

De mer begåvade ska få leka ifred och få utmaningar som passar deras intellektuella kapacitet. Det låter inte helt tokigt. Men vilka är "de mer begåvade" och vem bestämmer vem som är vad?

Välkänt är att det inte alltid är de som klarar sig bäst tidigt i skolan som i slutändan som sedan visar sig vara de riktiga begåvningarna. De som är bråkiga under sin tid i skolan kommer troligen inte hamna i elitklasserna, trots att bråkighet har lite med låg intelligens att göra. Vi ska inte heller glömma att människor inte är stöpta i samma form, vi utvecklas i olika takt. Ska vår rätt till lika utbildning fråntas oss för att vi inte utvecklas i den takt som anses normalt?

Solklart är att de som framstår som mest begåvade under skoltiden generellt kommer från akademikerfamiljer. Jag tvivlar starkt på att det verkligen är de mest begåvade som kommer att hamna i Björklunds elitklasser. Jag tvivlar inte på att de kommer att bli ett tillhåll för barn från en viss samhällsklass. Lika barn leka bäst..?

Något annat vi behöver begrunda är vem som kommer att undervisa elitklasserna. Jag är rätt övertygad om att många lärare kommer att vilja undervisa dessa klasser, en hel klass mycket begåvade, motiverade och inte fullt så bråkiga elever är säkerligen mångas dröm. Det är fullt möjligt, och rentav troligt, att dessa klasser kommer att få ett lärarlag som är betydligt bättre än det genomsnittliga. Det är inte worst case scenario, det är den logiska följden av elitklassernas skapande.

Risken är att elitklasserna blir ett tillhåll för redan priviligerade barn (dvs med rätt bakgrund) som undervisas av betydligt bättre lärare än det stora flertalet. Är det en skola för alla? Är det att ge alla samma möjligheter?

Vidare tvivlar jag starkt på att elitklasser är det bästa sättet att främja begåvade barns utveckling. Missförstå mig rätt, jag vet mycket väl hur begåvade elever ofta missgynnas av dagens svenska skola, jag tror bara inte på elitidén. I en bra läromiljö, med små grupper och många duktiga lärare, är jag övertygad om att en mer begåvad person utvecklas dels tillsammans med läraren som sporrar och utmanar och dels genom att den mer begåvade måste agera lite lärare gentemot de andra eleverna. Det brukar sägas att man lär sig bäst genom att lära ut, det ligger något i det. Istället för elitklasser borde Björklund satsa på ökat antal lärare i skolan och mindre klasser.

Bloggat: Kulturbloggen, Dumheterna, Blogge

Media: DN, SvD, Aftonbladet,

För i övrigt:

I torsdags publicerades en debattartikel om Burma av undertecknad och Henrich Harder i Stockholms Fria Tidning, självklart läsvärt! På Burmabloggen rapporteras om folkomröstningen i Burma och Burmautskottet berömmer EU-parlamentet. Appropå gårdagens hyllning till Friheten har Jimmy diskuterat samma begrepp lite mer ingående och på ett aningens mer intressant sätt. Laakso är kontruktivt förbannad och Löwdin konstaterar att (s) retas med (m).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredagen den 23:e maj 2008

Till försvar för friheten som socialistiskt begrepp!

Ikväll skrev Johan Nyström från SSK ett inlägg på den interndebattvärnande bloggen som skrivs av just SSK-medlemmar. Han skriver om vår rörelse som en folkrörelserörelse som haltar. Jag har egentligen inget att invända mot andemeningen i det han skriver, jag håller i princip med. Men han går också till angrepp på det, vad han uppfattar som, utbredda s-användandet av begreppet frihet.

Eftersom jag är sjuk och sitter hemma hos mina föräldrar med alldeles för mycket medicin i kroppen har jag för mycket tid att läsa och begrunda. Således följer mitt eget korta och idealistiska, men ärliga försvarstal av friheten som socialistiskt begrepp.

Att frihet skulle vara ett klassiskt högerbegrepp ställer jag mig inte bakom. Socialismen liksom liberalismen är bärare av något slags arv från upplysningstiden, och för båda dessa ideologier har frihet varit ett centralt begrepp. Därmed inte sagt att vår frihet och deras frihet är samma sak, det är de inte och blir de det är vi verkligen på vad Nyström kallar "fel planhalva". Högerns försök att ta patent på frihetsbegreppet är dock något i högsta grad sentida. Låter vi dem ta det patentet riskerar vi att förlora ett av de mest centrala begreppen för socialdemokratin, och för hela socialismen.

Frihetstanken är, och har för mig alltid varit, en av anledningarna till att jag sökt mig vänsterut i politiken. Frihet har varit, och bör fortsätta vara, ett vänsterbegrepp.

Det är för människors frihets skull jag gillar höga skatter och gemensamt ägande. Det är för människors frihets skull som jag inte gillar friskolor eller Vårdval Stockholm.

Det är för frihetens skull som jag vill ha hårdare sanktioner mot Burma. Det är för frihetens skull jag fördömer muren i Israel.

Det är för frihetens skull som jag anser att mäns våld mot kvinnor måste bekämpas som strukturellt. Det är för frihetens skull jag ogillar censur och övervakning.

Björn Afzelius sjöng kärlekssånger till friheten, Internationalen handlar om friheten och runt om i världen har folk slagits för den. Det finns inget med den friheten som är höger.

Frihet från förtryck. Frihet gentemot din klassbakgrund. Frihet som något mycket långt ifrån låga skatter och "valfrihet" i ditt skolval. Frihet är förutsättningen för jämlikhet på riktigt. Friheten är målet och drömmen.

Alla folks frihet, hela världens fred.

I övrigt:

Stefan Runfeldt skriver om nya orättvisor, Monica Green förfäras över folkrättsvidriga orättvisor, Svensson skriver om antisemitism, Trotten skriver om Gaza, Björn Fridén rapporterar om barnfattigdom, Karin räknar män bland de borgliga partisekreterarna, Emma är inte imponerad av förslaget om fotoförbud, på Vänstervindar diskuteras arbetares makt och produktivitet och Charlotte skriver om viljan till makt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Behörigheten och Betygen = Bakläxa!

Jag försöker distansera mig från skolpolitiken. Mest för att den gör mig arg, alldeles för ofta. Mest för att den går åt fell håll, alldeles för ofta.

Men så kommer beskedet om obehöriga lärare och betygsättning idag. Enligt den statliga utredning som nu slutförts föreslås att obehöriga lärare inte ska få sätta betyg. Ett sätt att höja läraryrkets status, jublar somliga av högerbloggarna. Är det verkligen det? Jag är tveksam.

Innan jag fortsätter vill jag förtydliga att jag förvisso tycker det är viktigt med behöriga lärare, men jag skulle hellre se ett förslag som gav obehöriga lärare möjlighet att ta examen. Dessutom tvivlar jag på att behörighetsproblematiken verkligen är den största och viktigaste skolfrågan.

Förslaget som utredningen tagit fram innebär att betyg skall sättas behörig lärare (som inte är den undervisande läraren) i samråd med icke-behörig lärare (som undervisar klassen). Ifall dessa två personer inte kan komma överens ska rektorn få sista ordet.

Som jag ser det kommer det här förslaget få flera konsekvenser, få av dem goda.

Det är i och för sig möjligt att den behörige lärarens status höjs, men jag skulle snarare tro att konsekvensen blir att den icke-behörige lärarens staus sänks. Det ena ger inte automatiskt det andra, även om det möjligen gör det.

Den behörige läraren, som troligen har svårt att bedöma annat än det eleverna presterat skriftligt (vilket i många ämnen är långt ifrån allt vad som ska bedömas) har bara en "halv bild" av eleven denne ska betygsätta.

Den som har sista ordet ifall den behörige och den obehörige läraren inte kommer överens är rektorn. Jag vill här poängtera tre saker. Dels är det inget krav att en rektor för en skola ska ha lärarexamen, i praktiken kan alltså en obehörig tillsist stå med avgörandet i hand. Dels är rektorn inte alls verksam i klassrummen och har ofta inte undervisat på många år, det kan alltså vara en icke-undervisande icke-behörig person som avgör elevernas betyg. Dels har rektorn en hel massa andra arbetsuppgifter som hon eller han bör sköta, betygsättning är inte och bör inte vara rektorns sak.

Kulturbloggen påpekas också mycket riktigt att det här förslaget riskerar att göra skolan till en plats med ännu mer pappersarbete och ännu mindre tid för avsedd verksamhet.

Nej, dålig skolutredning. Bakläxa!

Media: DN, SvD

Bloggat: Kettil, Dexion, ChristerMagister

Läs annat intressant om , , , , , ,

Burma - En öppning?

Militärjuntan i Burma kommer att släppa in humanitär hjälp. Herregud, det är på tiden. Det har gått tre veckor sedan katastrofen. Den största skadan är troligen redan skedd. Så visst är det på tiden att hjälpen släpps in.

Samtidigt ringer alla varningsklockor högt. Vi som känner de burmesiska juntan (ni förstår vad jag menar med känner...) och som följt Burmafrågan länge har lärt oss att alltid reagera med misstänksamhet när militärjuntan släpper efter för omvärldens krav. Inte för att vi är obotliga cyniker, utan för att de har gjort det förut.

"Släpp 10 politiska fångar och arresterar 100 nya."

Sådan är principen de arbetar efter, och har arbetat efter under många långa år. Visst är det otvetydligt positivt att militärjuntan öppnar för internationellt bistånd. Men det finns också risker.

Hittills har militärjuntan enbart fokuserat sina hjälpinsatser till några få, valda delar. Hittills har inga internationella hjälpinsatser fått röra sig fritt i landet. Det kommer rapporter inifrån landet som vittnar om grymma hjälpstrategier. Grymma hjälpstrategier. Det ligger en paradox i själva uttrycket. Men de finns, de grymma hjälpstrategierna, inte minst i Burma.

Sedan 1949 har det pågått ett inbördeskrig mellan den burmesiska staten och karenfolkets gerilla. Det här har resulterat i att karenfolket, som idag framförallt lever i östra Burma, fallit offer för systematiska våldtäkter, massmors, tvångsförflyttningar och så vidare. Etnisk rensning har varit verklighet i Burma i decennier.

Många karener lever i de Nargisdrabbade områdena i Burma, både i Irrawaddyregionen och i Karenstaten. Nu kommer oroväckande rapporter om hur den burmesiska militärjuntan ignorerar just karenfolket i allt hjälparbete. Förnödenheter som når de områden där karenerna bor förvägras karenerna och så vidare. Att på det sättet dela ut och förvägra människor hjälp i en katastrofsituation är oacceptabelt och kan inte accepteras av det internationella samfundet. Jag hoppas att det är något som Gunilla Karlsson och de andra internationella representanterna kommer att bära med sig när de reser till Rangoon för biståndsmingel.

Mer läsning på Burmabloggen, här och här.

I media: DN, NY Times, SvD, Irrawaddy, Mizzima

I övrigt:

Kristian Brangenfeldt
skriver ledare om Burma i ETC. Björn Fridén analyserar grundlagsförslaget och undrar om världen (eller valda delar av denna) konspirerar mot honom. Sjölander tappar tron på politiken. Syrran konstaterar att vi är världens bottenslam (bottenslam som för i övrigt också är den egentliga betydelsen av namnet på min födelseort; Grums. Ovidkommande, men sant). Laakso vill att vi ska diskutera mera.

Läs annat intressant om , , , ,

tisdagen den 20:e maj 2008

Nils Horner - Min hjälte

Nej, jag överdriver inte. Nils Horner borde få pris för sin suveräna rapportering från Burma. Varje morgon när klockradion går igång är det hans inslag om situationen i Burma som får mig att vakna och känna något slags hopp. Jag har hela tiden förväntat mig att han snart kommer att tröttna, men icke. Han fortsätter och fortsätter. Precis som våra burmesiska hjältar. Till skillnad från samtliga av världens politiska höjdare talar Horner dessutom om människorna i Burma. Om de som drabbas. Om de små människorna.

Tänk om politikerna kunde lära sig något av den goda journalistiken. Människor dör medan vi pratar.

Lyssna på dagens Horner-godis här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndagen den 19:e maj 2008

Hoten i våra huvuden

Det händer emellanåt att jag hamnar i försvarspolitiska diskussioner. Det är knappast ett ämne jag behärskar särskilt väl, men det finns resonemang som får igång mig... även kring försvarspolitik. Ett sådant resonemang är "ryssen kommer". Jag blir tokig på de som på allvar tycker att vi ska rusta upp för att passa oss för ryssen. Helt ärligt, vad skulle ryssarna vilja med Sverige? Okej att många ryska politiker är tvivelaktiga filurer, men det gör inte att de snart vid gränsen. Det är inte 1809.

Det brukar i de här diskussionerna påpekas för mig att ryssen stått vid dörren senare än så. U-båtarna i svenskt vatten under 1980-talet brukar komma på tal.

Sovjetiska u-båtar. I svenskt vatten.

Det känns som att det är just den bilden som definierat hotet från öst de senaste 30 åren. Ett litet problem bara... det var aldrig några sovjetiska u-båtar i svenskt vatten. Hotet är i våra huvuden.

Värt att tänka på. Inte minst när vi gör inskränkningar i den svenska demokratin för att försvara oss mot hotet mot terrorismen.

Rekommenderat av Alliansfritt Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sosse-skandal.

Det kan inte räknas som något annat än skandal när de svenska socialdemokratiska RD-ledamöterna ställer sig för ett förslag som går emot de grundläggande mänskliga rättigheterna och som är så långt från principen om alla människors lika värde att det knappast kan räknas som socialdemokratiskt. Att frånta människor, oavsett deras livssituation, rätten till vård är att handla efter principen om människors olika värde. Det är att utgå från att människor har olika värde och ska ha olika rättigheter beroende på vilket land de är födda i och berende på vilken familj de tillhör. Jag skäms.

Även Anton Andersson från S-studenter skriver om avsaknaden av respekt för människovärdet i sossarnas ställningstagande.

Mer på samma ämne: Magnus Andersson, DN, SvD, Markus Blomberg, Bengt Silfverstrand, Roya och Matilda, Kielos, Reza Javid

I övrigt:

Märk väl att S-studenter kräver att omvärlden ska agera i Burmafrågan och läs min och Henrich Harders krönika om situationen i Burma och omvärldens skyldigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Heja Hökmark!

Moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark konstaterar på sin blogg att humanitär hjälp måste in i Burma, oavsett vad juntan tycker. Ett välkommet uttalande som jag personligen stöttar helt och fullt. Mänskliga rättigheter måste gälla alla, oavsett i vilket land vi lever.

På onsdag ska EU-parlamentet debattera situationen i Burma och förhoppningsvis anta en resolution angående densamma. Jag hoppas att Hökmark kommer att stå upp för de uttalanden han gör på sin blogg, även i parlamentet. Vidare hoppas jag innerligt att våra socialdemokratiska parlamentariker kommer att göra detsamma. Alternativen börjar ta slut.



Idag träffas dessutom ASEAN för att diskutera situationen i Burma. Att ASEAN har en nyckelroll i den här frågan råder det ingen tvekan om. Samtidigt får Sverige besök av EU:s utsände i Burma, Fassino, som bland annat kommer att träffa utrikesminister Carl Bildt. Vad jag undrar över är hur Fassino, och EU och Sverige, rent konkret arbetat för att få ASEAN att sätta hårdare press på den burmesiska juntan. I det här läget är det otroligt viktigt att vi arbetar tätt med ASEAN, trots att vi i vanliga fall kan ha helt olika sätt att hantera Burmafrågan.

Media: Burma vill hålla biståndskonferens (!) i Rangoon uppger DN och SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndagen den 18:e maj 2008

Burma, Burma, Burma.

Ni som väntar på att jag ska börja skriva om annat än i Burma igen får helt enkelt hålla till godo. Just nu kretsar varje tanke kring katastrofen där nere. Jag känner mig så arg, besviken, maktlös och så fruktansvärt orolig. Därför blir det mer Burma. Nu handlar det om ett litet brev till Carl Bildt.

Skriv på den här namninsamlingen för att öka pressen på juntan att acceptera humanitär hjälp, samt för att kräva ett svenskt fördömande av folkomröstningen som hölls mitt i allt kaos och där människor tvingades rösta ja...

Burma Vote No

I flera dagar har skrivit nästan samma sak här på bloggen. Jag har frågat mig vad vi bör göra. Det har gått över två veckor. Att på det sätt som juntan gör hindra hjälp från att komma in måste ses som mord. Och som brott mot mänskligheten. Hur kan vi låta det fortgå? Hur kan vi bara se på?

Min slutsats är att vi bör skicka in hjälp utan juntans godkännande. Helst via FN, men frågan är om FN kommer att säga ja. Gör de det inte måste vi seriöst överväga att skicka in hjälp utan FN. Riskabelt ja, men vilket val har vi?

Andra på samma ämne: Carl Bildt, Ledarbloggen, Carina Brandow, Frida Perjus, Persson, Lasse

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördagen den 17:e maj 2008

Svar till Nils Erik Lindblom: Timbro må ha fel, men det har (s) också!

Skall inte Burmas demokrati byggas med fredliga medel, frågar sig Nils Erik Lindblom på sin blogg. Han upprörs över Timbros krav på militär intervention i Burma. Han påminner oss om Irak. Han är rädd för den aggressiva liberalismen.

Och visst håller jag med. Burmas demokrati borde byggas på fredlig väg. Vi borde inte avsätta någon regim någonstans. Men, vad borde vi då göra?

Från svenska socialdemokraterna har jag hittills inte hört några konkreta krav. För mig är det lika illa att inte kräva något alls som att kräva fel. Att inte kräva något får också konsekvenser. Att inte kräva är en handling.

Jag har under de senaste två veckorna umgåtts med den burmesiska demokratirörelsen längst gränsen mellan Thailand och Burma. Jag kom av en slump till Thailand samma dag som Nargis slog till. Det var långt ifrån första gången jag träffade de här människorna, men det var första gången sedan Saffransrevolutionen. Det var mitt under den största humanitära katastrof som någonsin drabbat landet. Aldrig förr har jag kännt av en sådan uppgivenhet. Den burmesiska demokratirörelsen håller helt på att tappa tron på det internationella samfundet. Och det med rätta.

Två veckor har gått. Hundratusentals har redan dött. Händer inget nu kommer miljoner att dö. Och vad gör vi? Vad bör vi göra?

Nej, jag håller inte med Timbro. De har helt fel på alla sätt.

Men jag håller inte med (s) heller. Jag håller inte med oss som inte kommit med några krav gentemot vare sig svenska regeringen eller gentemot EU. Att kräva vad (s) kräver, dvs ingenting, är precis lika farligt som att kräva militär intervention. Och det kan få lika ödesdigra konsekvenser.

Dels död. Massdöd. Dels desperation. Och vad det kan innebära i ett av världens fattigaste länder där världens längst fortfarande pågående inbördeskrig fortfarande härjar får ni försöka fundera ut själva.

En ledtråd: Kaos.

Vi har alla ett ansvar i den här frågan. Inte minst vi som står tysta och tittar på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Uppdaterat: Timbro har inte krävt militär intervention i Burma. Nils Erik Lindblom hänvisar till DNV.

S.O.S Burma

Två veckor har gått sedan cyklonen. Nu måste det vara nog. Idag är det Globan Action Day for Burma, i världen och på Facebook. Det absolut minsta vi kan göra (och långt ifrån tillräckligt).


Se även Burmabloggen och Kärringen mot strömmen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdagen den 15:e maj 2008

Självmord, barnporr, med mera.

Efter två veckor utanför bloggosfären har jag nu läst ikapp lite... Nedan följer lite läsvärt jag snappat upp:

Jimmy på Strötankar och Sentenser skriver fruktansvärt bra på Göteborgs Fria Tidning om självmord och förbannelsen allt det där vi måste vara kan innebära.

Charlotte skriver om barnporr på nätet.

Johannes reflekterar över friskolor. Eller fria skolor.

Hartman tycker det behövs mer civilkurage, och mindre polisanmälningar?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Strunta i Suveräntiteten - Regeringen måste Reagera!

Obs! Innehåller otäcka bilder!


Precis hemkommen från den thai-burmesiska gränsen där jag de senaste veckorna träffat delar av den burmesiska oppositionen. Av en slump anlände jag precis samma dag som cyklonen slog till i Burma och hela vistelsen har givetvis överskuggats av den enorma humanitära krisen i landet. En del av bilderna nedan är kanske för grova för att visas. Men just nu bryr jag mig inte. Någon måste göra något. Det räcker inte att konstatera att det är hemskt, den svenska regeringen måste reagera! Snarast!



Det har snart gått två veckor. Landet är i kris. 130.000 döda idag, hur många imorgon? Det enda juntan gör är att förbjuda kameror. Hur kan vi bry oss om suveränitetsprincipen då?

Tvinga in hjälpen i landet. Tvinga in den.



För i övrigt rapporterar DN från Mae Tao Clinic som jag själv besökt två gånger den senaste veckan, en fantastisk klinik längst den thai-burmesiska gränsen.

Läs även annat intressant om , , , , , ,

måndagen den 5:e maj 2008

Ologik.

Det ar nagot djupt markligt och otackt med detsatt som den burmesiska militarjuntan hanterar krisen i Burma.

Nara 4000 rapporteras doda.

Ingen internationell hjalp slapps in.

Istallet for att hjalpa till agnar sig soldaterna atatt skjuta fangar.

Sjukt, ar ordet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Cyklondoktrin?

Jag befinner mig just nu i Bangkok, ska snart resa vidare till Chiang Mai och sedan till Mae Sot, en skum liten stad langst den thai-burmesiska gransen. I nulaget har jag inte tillgang till tradlost internet, men sa fort jag far det kommer mitt bloggande att bli mindre sporadiskt an just nu. Jag hade faktiskt tankt att den forsta veckan skulle fa vara lite bloggsemester, i och med att jag och min resekamrat Henrich skriver pa var resedagbok om resan. Men ibland hander sadant som jag kanner att jag maste kommentera.



En sadan sak ar forstas att Burma drabbats av en cyklon som gjort minst 90.000 hemlosa (siffrorna ar troligen betydligt hogre). Det ar en dryg vecka kvar till den folkomrostning som de senaste statt i fokus for saval juntan som oppositionen, och plotsligt ar landet i kaos. Kaos med stora bokstaver. Priserna pa gas och olja ar absurt hoga. Tillgang till el och vatten finns knappt. Juntan klarar inte av att stada upp oredan. Missnojet ar stort.

Katastrofer far inte bara humanitara konsekvenser, allt som oftast forandrar de i hog utstrackning ocksa den politiska situationen i det land som drabbas. Ibland till det battre, ibland till det samre.

I Burma kan allt handa.

Pa Burmabloggen haller Eleonore Eriksson oss med regelbundna uppdateringar om laget direkt fran gransen.

Läs även annat intressant om , , , , ,