fredagen den 30:e januari 2009

60 år av revolution - 60 år av krig

Imorgon är det 60 år sedan det startade ett uppror i Irrawaddy Division i den unga demokratin Burma. Rebellerna hade gemensamt att de alla tillhörde den etniska minoriteten karen.

Det har kallats Karen Revolution. Det låter väldigt stolt. Väldigt stort och ärofyllt.


Militärparad i zone 101, december 2006

I december 2006 åkte jag in i några av de få områden som fortfarande kontrollerades av karengerillan. Zon 101. Vi skulle fira det karenska nyåret och det var militärparader, minor som sprängdes och nationalsånger som sjöngs. Welcome to Kaw Thoo Lei, stod det på en skylt. Kaw Thoo Lei, namnet på den fria Karenstaten. Jag minns hur mina karenska och andra burmesiska vänner skuttade och hur glädjen lyste i deras ögon. Jag minns hur de på vägen dit satt och sjöng sånger om frihet under filtarna på flaket. Det var glädje.


Bron mellan Thailand och "fria Karenstaten", Kaw Thoo Lei.


Jag, Sympathy och Fredrik i Kaw Thoo Lei 2006

Ändå var det något djupt sorgligt över nyårsfirandet i den fria Karenstaten, mest för att friheten kändes så långt borta och förtrycket så nära. Det krig som karenrebellerna startade 1949 har blivit en lång mardröm utan slut för de flesta karener. Den burmesiska militärjuntans etniska rensningar i Karenstaten är kända, och väldokumenterade. Slavarbete, tvångsförflyttningar och död har blivit vardsgsmat. Utbildning och sjukvård är undermålig, om den ens finns.


Gerillasoldat i Kaw Thoo Lei, december 2006

Men Karengerillan, de självutnämnda hjältar som förvisso har starkt stöd, de är inga änglar de heller. Precis som juntans armé rekryterar de barnsoldater och plundrar byar. Precis som juntans armé har de satt tvåmgsrekryteringar i system.

Imorgon kommer karenerna att fira sin revolution. Det 60 år långa inbördeskrig som blev resultatet är idag världens längsta fortfarande pågående inbördeskrig. Varje dag dör människor i det kriget. Jag antar att det de firar är hoppet om friheten, för det finns inget med det kriget som är värt att fira.

Läs: Irrawaddy

Inga kommentarer: